MÅL

I avsnitt 3 av Häst & ryttare – en podcast med Susanna och Tina diskuterar vi mål. Vad är målet med att sätta mål? Målsättande, måluppfyllande och om det faktiskt är ok att överge ett satt mål. Själv blev jag väldigt peppad över att se över mina mål igen efter vår diskussion, fundera igen på hur jag vill ha mina dagar nu när så mycket redan är som jag önskat och Harald är här.

Kristoffer, min man aka eminent ljudtekniker och redigerare för podden, är lite uppgiven på Susanna och mig för att vi inte lyckades prata likadant i mikrofonerna när vi spelade in via Skype. Nej, så skulle han aldrig säga! Men ljudet är inte så bra som vanligt även om han har arbetat hårt för att dölja våra misstag. Vi ber om ursäkt för detta och ser till att det blir bättre nästa gång.

Jag personligen ser fram emot att inte vara så förkyld att snor fördunklar mina tankar och täpper till för all sensibel framförelse av dem :). Samtidigt är det en av sakerna jag verkligen gillar med att göra podcast, det behöver inte vara perfekt. Vi skapar något tillsammans med er som lyssnar genom våra felsägelser och feltänk blandat med lite mer vettiga betraktelser. Det är underbart att vara en del av!

Häst & ryttare, avsnitt 3

En av hästträningens grundstenar – avslappning

Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att oavsett vad du åstadkommer med din häst, må det vara piaff, 1,60-hoppning, gymkhana eller distansritt, så är det föga värt om det sker på bekostnad av din hästs lugn, avslappning och lösgjordhet.

Varför då? Förutom att lösgjordhet (losgelassenheit) är nummer två i den tyska utbildningsskalan för dressyr och enligt den är en förutsättning för det riktiga arbetets kvalité tyder varje utförd rörelse utan det på brist på harmoni. Brist på harmoni bryter i längden ner din och din hästs relation samt din hästs kropp. Kissing spine, ledproblem och så vidare är bara exempel på problem som bland annat orsakas av brist på avslappning och lösgjordhet. Det är inte möjligt för en häst att bära sig korrekt med höjd, avslappnad rygg och aktiverade magmuskler och bakben utan lösgjordhet.

Hur åstadkommer man då denna avslappning och lösgjordhet? För det första måste vi lägga fokus på kopplingen mellan kropp och sinne, mellan det psykiska och det fysiska. Fysisk lösgjordhet är omöjligt om du är rädd, orolig, frustrerad eller arg. Detsamma gäller din häst.

Vi måste alltså hjälpa vår häst att inte behöva känna dessa känslor. Vi gör det genom att kultivera dess självförtroende och tillit till oss. Genom förståelig och tydlig kommunikation och omtanke. Dessutom måste hästen bli inspirerad och motiverad av oss. Om det finns ett motstånd i hästen och den säger ”nej” är den inte avslappnad.

Först när avslappning och motivation finns i hästens sinne är det möjligt att be kroppen utföra lösgörande arbete. I ett inledningsskede är detta arbetet motsatsen till det arbete som senare skapar bärighet och samling. Ändå är det en grundpelare för riktig samling.

Hur lång tid tar det för dig att uppnå avslappning och lösgjordhet i din häst? Ser och känner du avslappningen?

Watch your thoughts…

I helgen hade jag ett samtal med en elev som jag inte reflekterade så mycket över förrän hon skulle berätta vad hon lärt sig under helgen. Det hon betonade mest var hur positivt hon börjat tänka om sin häst istället för hur hon tidigare var van att tänka i negativa ordalag. Hennes inre dialog, som hon fått till sig via sin miljö handlade tidigare om att vi måste visa hästen vem som bestämmer, ställa krav och att hästen bara är lat eller luras.

När jag funderade vidare kring detta förstod jag att hon börjat ändra hur hon tänkte om sin häst när hon sagt till mig att ”hon försöker bara komma undan” och jag svarat att ”hon söker eftergift”. Ser ni att det ena av dessa påståenden är negativt och det andra positivt? Det ena ger oss ledtrådar om hur vår häst tänker och hur vi kan använda det för att träna henne och det andra lägger skuld på vår häst?

Hästen är perfekt, det är vår uppgift att förstå dess natur och samarbeta med den för att få uppleva ett partnerskap. Med det vill jag inte säga att vi inte är perfekta, det är vi. Våra handlingar och tankar är kanske inte alltid det dock. Om vi kan ändra på dem så att de går i linje med vad just vår häst behöver så kommer relationen och resultaten att förbättras.

Pat Parelli brukar citera Ira Reid som parafraserade Lao Tzus visdomsord:Watch your thoughts

Jag lämnar er att fundera på detta ett tag och återkommer längre fram med en diskussion om hur vi kan bli mer effektiva i vår kommunikation med vår häst genom att förstå att trycket motiverar dem att försöka något och eftergiften lär dem vad som är rätt. Men så klart ska även detta problematiseras – jag fick en fråga från en annan elev: ”Men utgår inte det ifrån att hästen i grunden inte vill göra vad vi vill?”. Den tuggar jag fortfarande på, och återkommer när jag har mitt svar :).

Ledarskap

Det är mycket snack om ledarskap kring hästar. Jag är mer fokuserad på partnerskap men en grej slog mig häromdagen angående ledarskap som jag tänkte diskutera här. Jag brukar förklara när jag undervisar att en häst motiveras av överlevnad och de beslut dom tar har därför väldigt stor betydelse, det är på liv eller död. Våra beslut när vi leker med hästar är sällan på liv och död, därför förmedlar vi till vår häst att vår vilja är mindre viktig än deras. Vi behöver hitta något inom oss som förmedlar att det vi önskar är viktigt. Kanske visualisera att vi blivit tvungna att lasta ur hästtransporten och går längs med motorvägen och hästen vill sticka ut huvudet i vägbanan där långtradarna susar förbi. Om en häst inte anser att vi är lämpliga att sörja för deras överlevnad kommer de fatta sina egna beslut. Eftersom att hästen som art har en osedvanlig vilja att göra oss till viljes gör den förmodligen det ändå, så ofta det ligger i linje med dess egna självbevarelsedrift.

Jag kom att reflektera över vad som krävs för att jag ska lämna över ledarskapet till en annan människa. Notera att det är skillnad mellan ledarskap över triviala saker och ledarskap över min person. I utvärderingen efter senaste kursen hos Parelli fick jag höra att jag visste när jag skulle leda och när jag skulle följa. Jag blev väldigt glad för den feedbacken för jag tror att det är en viktig förmåga oavsett om man umgås med hästar eller människor. Trots detta inser jag att jag kräver ganska mycket av den person som jag lämnar över ledarskap till. Av yttersta vikt för mig är att jag ska känna mig helt trygg med personen och dess beslut. Jag behöver också veta att våra värderingar och visioner ligger i linje med varandra. I slutändan måste personen få mig att känna på ett bra sätt, ni vet en go känsla i magen.

När jag funderar över det tror jag att dessa saker är vad hästarna behöver av oss också. Vi kan ta till den vid det här laget klassiska frågan: Vem behöver jag vara för att min häst ska vilja göra det jag ber om?

Men för att komplicera detta ytterligare slog det mig att vad man önskar av en ledare kanske hänger ihop med humenality och horsenality. Jag avslöjar sällan vad min humenalityrapport visade, mycket för att jag ogillar att bli placerad i ett fack. Men för denna diskussions syfte så kommer det här: Left Brain Extrovert – Axis point. Det betyder att jag hamnar ganska precis i mitten men strax till vänster och upp på modellen och att jag kan hoppa och relatera till alla humenalities. Är det på grund av min LBE-het jag har höga förväntningar på en person som ska leda mig?

Berätta, hur är det för dig? Är det annorlunda om man är mer right brain? Mer introvert?Om vi diskuterar detta får vi kanske fler ledtrådar till hur hästarna fungerar i detta.

boss-vs-leader

Hästens intelligens och medvetande

När jag undervisar brukar jag hänvisa till två olika artiklar när det gäller hästens intelligens. Den ena menar att hästen är som ett 3- till 4-årigt barn och den andra som en 6- till 8-åring! (Nu lyckas jag tyvärr inte hitta källorna.) Oavsett vilket så är det tydligt att hästar är intelligenta och att vi bör behandla dem därefter. Men för att kunna behandla dem därefter behöver vi så klart kunskap om hur hästen lär sig. En av de mest utbredda och allmänt vedertagna praktikerna inom djurträning är att tryck motiverar djuret att försöka något och eftergiften lär djuret att det den gjorde var rätt. Detta kallas för negativ förstärkning. En annan vanlig metod är positiv förstärkning där vi lägger till något när djuret uppvisar ett önskat beteende, till exempel en bit godis. Positiv och negativ har alltså matematisk betydelse här, man lägger till eller tar bort, och det handlar inte om en värdering av metoden som bra eller dålig. De flesta, också vi inom Parelli, använder sig av en kombination av dessa två förstärkningstyper.

Men nu snurrade jag in mig på fel sak. Jag hade inte tänkt skriva om träning som sådan utan mer om förhållningssättet till våra djur. Jag delade nyligen en status på Facebook som skrevs av Lisa som är etolog och mest jobbar med katter. Hon hade läst en SOU (2011:75) om ny djurskyddslag där det står så här om djurs medvetande:

Om man accepterar att andra människor har ett medvetande så bör man acceptera att andra djur har ett medvetande eftersom det inte finns mer bevis för att andra människor har medvetande än djur.

Trevlig läsning tycker jag och något som vi bör applicera på vår relation till hästen.

För att gå ännu längre vill jag tipsa om Petra Krantz Lindgrens blogg, hon är beteendevetare som ”arbetar med vuxna som vill utveckla sina relationer med barn”.  Tycker du att det är att gå för långt så betänkt inledningen av detta inlägg och jämförelsen av hästars och barns intelligens… Petra skriver bra i det att hon tar upp frågor som ibland tenderar att bli väldigt ‘svart eller vitt’ i diskussioner och belyser dem utifrån fokus på barns självkänsla och relationer. Lite som i mitt inlägg om kärlek och respekt så blir varje beslut lättare om man har en tydlig ledstjärna och mål. Jag tycker att vårt fokus med hästarna, efter säkerhet, bör vara på hästens självkänsla och relationen till oss, precis som Petra tycker om barnen. Dessutom är det så att när vi fokuserar på relationen och självkänslan blir hästhanteringen säkrare. Läs gärna hennes blogg och se om du håller med mig eller inte.

Ett sista budskap: Oavsett om hästens intelligens går att jämföra med ett barns eller inte så har de enligt mig en egen intelligens och speciell gåva till oss. Den är jag tacksam för varje dag.

Inlärningsstilar

Såhär kan det se ut på tavlan när jag undervisar:Parelli NH undervisning

:D. Jag försöker undervisa på ett sätt så att alla, oberoende av humenality och inlärningsstil ska känna att det är till dem. Så jag måste ju så klart göra på olika sätt. Vilken inlärningsstil har du? I bilden visas Kolbs idé om våra inlärningsstilar, den påminner mycket om humenality-modellen:http://www.utbildningsinfo.se/sb/d/123/a/118;jsessionid=68C874A45360F6203CEADA01D658BE1A/nextPage_hur_kolbs/1

Kanske vill du också definiera det enligt visuell, auditiv, kinestetisk, läsa och skriva.  Här kan du testa din inlärningsstil, och här kan du läsa mer om hur det kan hjälpa att veta hur man lär sig bäst.

Teoriafton i Parelli NH framför brasan

– Vet du inte om din häst är dominant eller rädd?
– Är din häst lat?
– Nafsar din häst?
– Är din häst oförutsägbar?

Ta paus i julstöket och kom med dina frågor om hur du lär dig läsa din häst och vad du ska göra med det du lär dig av att läsa den. Teoriafton framför brasan på Fridhem, Åled.

Den 18 december klockan 19-21. Anmälan till tinakolhammar@gmail.com eller 0706-90 58 59. Kostnad 150 kr. Jag bjuder på fika.

Varmt välkomna!