En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Fyra stadier av hästens utveckling

För att nyansera diskussionen från de senaste inläggen är det bra att ha hästens fyra utvecklingsstadier i bakhuvudet. Har ni hört talas om dem förut? De är:

  • Inlärningsstadiet
  • Kontrollstadiet
  •  Förstärkningsstadiet och
  • Förfiningstadiet

I inlärningsstadiet lär vi hästen nya saker. I kontrollstadiet gör vi vad som krävs för att ta kontrollen över hästen för att rädda vårt liv eller deras. I förstärkningsstadiet förstärker vi fas ett, det vill säga vi gör kommunikationen mer osynlig. I förfiningsstadiet lägger vi till ytterliggare parametrar till det vi gör, kanske böjning, formgivning och liknande. Det kan vi bara göra om hästen gör det vi ber om på fas ett.

Vi växlar mellan dessa stadier i hela hästens utveckling och det är viktigt för oss att veta vilket stadie vi är i för att förstå vilken strategi som är lämplig och ger bäst resultat. Vad gäller strategier så handlar det främst om vilka faser vi använder och hur. I inlärningsstadiet använder vi fas ett till fyra men lagom långa intervaller som vi lär oss i de inledande nivåerna i Parelliprogrammet. I kontrollstadiet är det fas fyra direkt, fas fyra som i vad som krävs för att vara effektiv. I förstärkningsstadiet använder du dig av faserna som jag skrev i förra inlägget om ”Make it a Game”. I förfiningsstadiet är det som sagt viktigt att hästen svarar på fas ett så att vi kan ha flera ämnen igång i kommunikationen samtidigt. Hästen måste svara på fas ett för alla ämnen.

Här är en bra video med Ryan Rose, fyrstjärning Parelliinstruktör, som berättar om just detta. Han var även den som lärde mig det en gång i tiden.

Diskussionerna fortsätter på Facebook :)

Vill hästen göra det vi vill?

En elev undrade som sagt om antagandet om att tryck motiverar och eftergift lär, inte utgår från att hästen inte vill göra det vi vill att den ska. Ett tråkigt utgångsläge med andra ord. Men jo, ibland vill den inte göra vad vi vill precis när vi vill det. Inledningsvis kommer jag diskutera varför så är fallet och sedan går jag vidare till hur vi kan göra när hästen vill göra det vi vill och faktiskt förstår vad vi vill.

Jag pratade i ett tidigare inlägg om hästens behov och att de var säkerhet, välbefinnande och mat/lek. Om vi ser detta som en behovstrappa kan vi konstatera att hästen är inte redo att äta, motiveras av mat, eller leka och motiveras av lek innan den känner sig säker, trygg och bekväm.

Det innebär att om hästen till exempel är orolig för att du tar den bort från flocken för att rida så kommer den inte vara mottaglig för att lära sig något nytt eller leka med dig innan den känner sig trygg och säker. Det är alltså vår uppgift att tillgodose hästens behov av säkerhet och bekvämlighet innan vi kan förvänta oss att hästen kan tillgodose vårt behov av lek.

Därför använder vi oss av strategier som friendly game med approach and retreat, det vill säga att vi går närmre det läskiga (eller längre ifrån det trygga) och sedan längre ifrån och så om och om igen. I exemplet med hästen som blir orolig av att lämna flocken får vi gå närmre flocken och börja vår lek och sedan successivt när vi kan ersätta flocken som garant för hästens säkerhet och trygghet börja dra oss längre därifrån.

Vad betyder det egentligen att hästen har behov av säkerhet? Jo, att alla dess beslut grundar sig på viljan att överleva. Om vi inte är lämpade att ta hand om hästens överlevnad, i dess ögon, kommer tvingas ta hand om sin egen överlevnad, ibland på bekostnad av vår säkerhet och våra övriga behov. Då kommer hästen förmodligen inte vilja göra det vi vill att den ska. Att förtjäna att ta hand om hästens överlevnad är vad ledarskap handlar om (jag har tidigare skrivit om ledarskap och tillit).

On line lek

Det räcker alltså inte med att vi bevisat för hästen att vi inte tänker äta upp den eller att våra redskap inte kommer användas för att skada den vi måste också försäkra den om att vi garanterar dess överlevnad. När vi kommit så här långt är hästen redo att göra vad vi vill. Nu kan vi börja lära dem någonting eller LEKA:

Mitt förra inlägg handlade om hur vi lär dem någonting så nu vill jag diskutera hur vi gör det till en lek. När hästen redan förstår vad vi ber om, och är fysiskt kapabel att göra det (samt som sagt fått sina behov av säkerhet och bekvämlighet tillgodosedda) är det dags att vi gör det till en lek. Jag har skrivit om Make it a Game i ett inlägg från en dag med Ryan Rose på mitt externship.

Då blir det som vi innan kallat tryck till ett förslag. Förslaget består i vår intention och energi, om det sedan krävs så ger vi den minsta fysiska ledtråd och om hästen fortfarande behöver hjälp touchar vi dem. Med andra ord en lång fas ett, sedan en lätt fas fyra. Efter fas fyra är det paus och sedan börjar vi om. Vi visar för hästen att vi vet att den är intelligent, vi gör leken till ett pussel som den kan lösa, vi blir mer intressanta för hästen och vi tillför någonting till hästens liv. När vi kommit så här långt i vår relation till hästen är utgångspunkten att hästen vill göra det vi vill. Jag tror att ni är många med mig som upplever detta ofta, hästen vill verkligen göra rätt men ibland har vi inte gjort oss förstådda eller så har vi inte skapat ett pussel där hästen kan se vad den behöver göra för att lösa det. ”If the horse says no you either asked the wrong question, or asked the question wrong”. Eller frågade vid fel tillfälle kan vi kanske tillägga.

Stegra på kommando

Som beskrivet har vi en ganska djup relation till hästen för att detta ska fungera och alla förutsättningar som nämnts ovan måste vara på plats. Ytterligare en sak att ha i åtanke i detta är vikten av vår intention och vilken känsla vi förmedlar till hästen. Vi behöver visa att vi också har kul, vara fulla av både lekfullhet och trygghet. Då bygger leken på ömsesidig respekt och vi blir interdependenta i relationen. Inte mycket slår det kan jag säga.

Eftergift lär

I nonviolent communication menar man att varje handling föregås av ett behov. Inom Parelli går våra funderingar i samma riktning och vi lär ut att hästen och människan har olika behov. Människan drivs av ”praise, recognition and material things” (beröm, erkännande och materiella ting) enligt Pats tillspetsade sätt att utrycka sig. Hästens behov däremot är ”safety, comfort, play and food” (säkerhet, välbefinnande, lek och mat). Behovstrappan för de två arterna ser traditionellt annorlunda ut men detta menar Pat driver människa respektive häst.

Hästen flyr för att den har ett behov av säkerhet. Hästen sticker upp huvudet (eller backar…) när vi ber den backa för tryck mot nosryggen för att den har ett behov av välbefinnande, bekvämlighet eller lugn och ro för att använda de synonymer som bäst översätter comfort och relief. Hästen nafsar på dig för att den har behov av lek och så vidare och så vidare.

Berliz 30/4 2002-21/11 2012

Enligt denna logik så applicerar människan i sin tur mer tryck, eller hjälptyglar eller piskrapp för att hästen ska bete sig på ett sätt som kan ge människan erkännade bland andra människor. Som tur är, kan vi också drivas av erkännande från hästen. Då blir bilden en annan. Låt oss undersöka hur det kan fungera:

Då inser vi att vi först måste lära hästen saker och ting, det vill säga vi måste kommunicera med dess hjärna snarare än att putta runt på dess kropp. Nu kommer vi alltså till inläggets rubrik, eftergift lär. Det föregås av att tryck motiverar. Så när vi ska lära en häst någonting så applicerar vi tryck på ett sätt som gör det så lätt som möjligt för hästen att förstå vad vi vill. En ingrediens i det är att vi lägger på trycket långsamt, i faser. Om vi är för snabba när vi applicerar tryck kommer vi att aktivera hästens ryggmärgsreflexer varav mottrycksreflexen är en. Den reflexen vill vi i många fall lära hästen av med (inte alla dock, då skulle hästen lägga sig ner när vi satt upp på den…). En annan ingrediens i att göra det lätt för hästen att göra rätt kan handla om att vi lär den gå framåt åt ett håll som den redan vill gå eller börjar med en bom på marken innan vi lär den hoppa.

Hästen lär sig att det den försöker göra är rätt när trycket upphör. Vår uppgift blir därför att ha kvar trycket tills hästen gör det vi önskar. Om vi misslyckas med att ha kvar trycket, kanske för att att hästen slår med huvudet om vi vill backa den, har hästen lärt sig att den får eftergift genom att slå med huvudet. Det är inte ovanligt med hästar som, på grund av att människan applicerat tryck för snabbt i inlärningsfasen, aktiverat sin mottrycksreflex skrämt människan att ge efter, eller bara gjort det svårt för dem att hålla kvar trycket och därmed lärt sig att gå igenom tryck för att få eftergift. Hästen söker eftergift, den experimenterar tills den får det. Därför är vår timing så viktig. Ju mer exakt vår timing är desto snabbare lär sig hästen vad som önskades av den.

Stradling a pole

Detta är grunden i mycket djurträning, det kallas negativ förstärkning. Negativ inte för att det är dåligt utan för att det är en matematisk subtraktion där vi tar bort något för att få önskat resultat, vi tar bort trycket för att lära hästen. En annan strategi som vi också använder inom Parelli är positiv förstärkning där vi adderar något när hästen gör det vi vill, till exempel en bit godis, vila, kli. Jag märker att jag ofta får påminna om att ta paus när saker och ting går som vi vill.

Mitt syfte med dagens inlägg är att motivera er att vara tydligare för era hästar, att göra er förstådda genom att se till att eftergiften kommer när hästen gör det ni vill, inte när hästen själv skapar sin eftergift. I nästa inlägg kommer jag diskutera om hästen vill göra det vi vill att den ska eller inte.

Watch your thoughts…

I helgen hade jag ett samtal med en elev som jag inte reflekterade så mycket över förrän hon skulle berätta vad hon lärt sig under helgen. Det hon betonade mest var hur positivt hon börjat tänka om sin häst istället för hur hon tidigare var van att tänka i negativa ordalag. Hennes inre dialog, som hon fått till sig via sin miljö handlade tidigare om att vi måste visa hästen vem som bestämmer, ställa krav och att hästen bara är lat eller luras.

När jag funderade vidare kring detta förstod jag att hon börjat ändra hur hon tänkte om sin häst när hon sagt till mig att ”hon försöker bara komma undan” och jag svarat att ”hon söker eftergift”. Ser ni att det ena av dessa påståenden är negativt och det andra positivt? Det ena ger oss ledtrådar om hur vår häst tänker och hur vi kan använda det för att träna henne och det andra lägger skuld på vår häst?

Hästen är perfekt, det är vår uppgift att förstå dess natur och samarbeta med den för att få uppleva ett partnerskap. Med det vill jag inte säga att vi inte är perfekta, det är vi. Våra handlingar och tankar är kanske inte alltid det dock. Om vi kan ändra på dem så att de går i linje med vad just vår häst behöver så kommer relationen och resultaten att förbättras.

Pat Parelli brukar citera Ira Reid som parafraserade Lao Tzus visdomsord:Watch your thoughts

Jag lämnar er att fundera på detta ett tag och återkommer längre fram med en diskussion om hur vi kan bli mer effektiva i vår kommunikation med vår häst genom att förstå att trycket motiverar dem att försöka något och eftergiften lär dem vad som är rätt. Men så klart ska även detta problematiseras – jag fick en fråga från en annan elev: ”Men utgår inte det ifrån att hästen i grunden inte vill göra vad vi vill?”. Den tuggar jag fortfarande på, och återkommer när jag har mitt svar :).

Vad är Parelli Natural Horsemanship?

Fritt översatt från Parelli.com:

Parelli Natural Horsemanship har som mål att bidra till att höja nivån på hästkunskap över hela världen till förmån för hästar och de människor som älskar dem.

Parelliprogrammet är en folkbildningsprogram med fokus på studiet av hästens beteende och kunskap om hästen. Programmet sträcker sig över fyra studieområden så kallade savvys och genom fyra olika nivåer av utveckling.

En av programmets hörnstenar är att, för den som brinner för hästen, är horsemanshipresan en livslång strävan och ständig personlig utveckling.

Programmet uppmuntrar elever att utveckla sin kreativa förmåga att lösa problem  samtidigt som hästens ickeverbala återkoppling och uttryck tas i beaktande.

Pat Parelli

Parelliprogrammet fokuserar på att lära människan snarare än att träna hästen. Programmet grundades 1981 av Pat Parelli – ryttare, hästtränare, rodeoryttare, cowboy och student. 1993 fick han sällskap av sin fru Linda Parelli.

Tidigt insåg Pat att hästar redan hade alla de färdigheter som de behöver för att trivas och lyckas i sin egen värld. Han upptäckte att förståelsen för hästens psykologi, personlighet och karaktär är grunden till en djup och ömsesidigt givande relation mellan häst och människa.

Pat kallade sitt nya relationsbaserade synsätt ”Natural Horsemanship”, ett begrepp som nu är erkänt världen över som en innovativ och effektiv metod för naturlig hästträning.

Natural Horsemanship – Naturliga Relationer

Parellis tillvägagångssätt är inte att träna hästar utan att undervisa varje hästägare till att bli sin egen hästtränare genom att bygga en förtroendefull relation till sin häst.

Naturligtvis lärs horsemanshipkunskaper ut i Parelliprogrammet och grunden för metoden är relationen till hästen med principerna om kärlek, kommunikation och ledarskap som guide.

Med Parelli Natural Horsemanship kan hästälskare på alla nivåer och i alla discipliner uppnå :

  • Framgång utan våld
  • Partnerskap utan dominans
  • Samarbete utan rädsla
  • Villighet utan hot
  • Harmoni utan tvång

”Människor inser att detta är vad de har letat efter i alla sina relationer”, säger Pat Parelli. ”Det är balanserat på kärlek, kommunikation och ledarskap i lika doser.”

”Det handlar om mer än bara hästen”, säger Linda. ”Det gränsar verkligen till personlig utveckling. Du lär dig om dig själv, om kommunikation, om ledarskap, om sanning, om konsekvens och ansvar. Programmet och hästen ger eleven en modell, så att de kan träna och växa i sin förmåga i alla relationer, inte bara i hästrelationer.Man lär sig om kärlek och fantasi. Hästen blir djuret som berättar sanningen om dig i alla dessa kategorier.”

Hästägare som följer Parelliprogrammet har funnit att programmet inte bara gör det möjligt för dem att bli begåvade hästtränare utan det ger dem också en bestående gåva av en förbättrad relation och kommunikation med sina hästar.

Kanske är den största gåvan av alla dock att de upptäcker förbättrade relationer till alla i deras liv.

Parellis vision och mission

Pat och Lindas individuella livshistorier är spännande och deras kärlek till, och engagemang för, hästar är påtaglig. Men det är deras gemensamma vision och mission för Parelli Natural Horsemanship som verkligen inspirerar. Som så mycket mer än hästtränare har Pat och Linda vigt sina liv åt att göra världen till en bättre plats för hästar och människor.

Tips på ridskolor

HoppJag började min hästkarriär på ridskolan. Första året, som sexåring, skrittade vi varje lektion. Sedan utvecklades vi vidare i alla gångarter, på uteritter, med hoppning och dressyr. Jag trivdes mycket bra på min ridskola och med ridlärarna jag hade. Tänk vilket arbete ridskoleponnyer och -hästar gör för våra barn och vuxna som vill umgås med dem och lära sig rida!

Idag tänkte jag dela med mig av några tips på ridskolor:

När jag studerade i Lund jobbade jag deltid som personlig assistent till en tjej som blivit rädd på den ridskola hon ridit. Jag letade febrilt efter en passande ridskola och hittade en i Humlamaden utanför Veberöd i Skåne. På ridskolan red alla tillsammans oavsett om man hade en funktionssvårigheter eller inte. Ponnyerna var fantastiska, många av dem tränades och tävlades aktivt, vissa hade till och med medalj från SM. Men det viktigaste tyckte jag var den trevliga, inkluderande atmosfären och omsorgen om varje elev och ponny.

Som Parelliinstruktör har jag mött Frida som driver hästskola utanför VärnamoDSC_0477 i Småland. På Ed Sjögård, som ligger vackert på kanten till en sjö, bedrivs undervisning i naturlig ridning och hästhantering. Eleverna gör iordning sina hästar med erforderlig guidning och leker sedan från marken och rider. Ponnyerna går bara en lektion om dagen och de är väldigt stabila och vänliga. Frida och många av hennes elever tar lektioner av mig, bland annat har jag givit tre Pay it Forward-kurser här. Nu tillhör dessutom en närliggande kursgård verksamheten så vem vet vilka storslagna planer som kommer att sättas i verket här.

I eftermiddag åker jag för att undervisa på Storås ridklubb i Angered, Göteborg. Det är andra gången de bett mig komma så intresset för hästen verkar stort. Ses vi där kanske?

Jag önskar att jag känt till fler bra ridskolor, men jag har inte forskat i detta utan tipsar om de jag vet. Har du tips på bra, relationsfokuserade, naturliga, vänliga ridskolor? Kommentera gärna isåfall så att fler kan få hjälp att hitta en ridskola i sitt område.

DSC_0510

Din resa

Parelli Kurs
Foto: Frida Lundbäck

Jag får ofta små berättelser via mail eller per telefon från elever som delar med sig av glädjeämnen (eller svåra dagar) med sina hästar. Jag uppskattar det mycket, tack alla ni som tar er tid att dela med er! Det är en ära att vara en del av er resa, jag gläds med era framgångar och suckar med er när det är svårt.

Det är en speciell förmån att få träffa en elev och dennes häst under allt från en timma till en tvådagarskurs och försöka plantera ”seads of learning” som växer under de månader när vi inte ses. Jag är med väldigt intensivt en liten bit på vägen och sedan vandrar ni er egen väg. Allas resa är unik och när det känns trögt för någon går det kanon för någon annan. Men vi har alla dagar som känns tunga, när vi känner att vi inte förstår vår häst eller vad vi skulle kunna göra för den. Oftast är vår utvecklingskurva som brantast när det känns som svårast. När saker inte går lätt lär vi oss mest. Som tur är får vi sedan njuta av vad vi lärt oss och det känns som om vi seglar fram ett tag.

Parelliprogrammet är lite speciellt på det sätt att det uppmuntrar studenterna att vara självständiga. Sällan tar en parellielev en lektion i veckan som annars är vanligt i hästvärlden. Här kör vi stenhårt under några dagar med instruktör, antecknar allt vi kan och funderar under nätterna för att kommer hem med ny kunskap och uppgifter att göra som håller oss, inte bara sysselsatta, men i utveckling under lång tid framöver. Instruktören blir därför mer en coach och facilitör, lite som vi alla är för våra hästar. Devisen ”set it up and wait” funkar för människor såväl som för hästar :).

Hur tycker du att detta sätt att studera fungerar? Uppskattar du din resa?

Karin Boyes dikt får avsluta:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Så gör du framsteg i din horsemanship

Det händer att jag får frågor från elever hur de ska gå vidare efter en kurs. Hur de ska använda det nya de lärt sig och när de ska göra vad och hur ofta och länge. Svaret tänker jag att det kan vara fler som har glädje av, så här kommer det.

Låt mig inleda med en fråga jag ofta frågar tidigt på mina kurser: ”Vad är din främsta hästdröm?” Håll denna fråga, och svaret på den, i bakhuvudet medan du läser vidare, jag kommer återkomma till det.

Om du precis gått en inledande kurs och lärt dig om vad hästen behöver som biologisk varelse och hur du kan kommunicera med den på dess villkor genom de sju lekarna så börja med att se till att du repeterat lekarna för dig själv. Skriv ner dem, fundera över vilka principer som är viktiga i varje lek, lär dig namnen och numren på dem. Allt detta för att skapa ett skelett i din hjärna där du kan hänga upp ny kunskap på. Ny kunskap kommer din häst att ge dig varje gång du går ut och leker.

Sedan gäller det att inte stagnera, att se till att de sju lekarna inte blir till de sju jobben, eller ännu värre, de sju tortyrerna ;). Se till att göra framsteg varje dag. Satsa på 1 % förbättring varje pass. Den tanken kan hjälpa dig att göra något litet de dagar du inte hinner eller orkar ett helt pass. Gör då din porcupine 1 % bättre i stallgången, flytta fram-och bakdel eller sänka huvudet eller en mängd andra saker du kan förbättra (länken går till en Savvy Times tidning med en artikel i om 101 saker att göra med din häst i små utrymmen).

Vad betyder då framsteg i de sju lekarna? Längre avstånd, längre rep, lägre faser, från andra zoner (delar av hästens kropp), snabbare, långsammare är olika sätt att göra framsteg i lekarna. Allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna,  öppna och sluta ur porcupine game och sideways game, piaff och passage liksom rakhet ur yo-yo game och hoppning ur squeeze game för att nämna några. Det innebär att vi alltid kan göra lekarna bättre men det handlar inte om att göra perfekt driving game på level 1 utan fortsätta utvecklas så att leken får ett syfte.

För ännu bättre grepp om vad framsteg är och vad vi kan göra med våra hästar rekommenderar jag att du tar en titt på ritningen i Parelliprogrammet, det vill säga self assessments som finns vid auditionsParelli Connect. Här är ett exempel på hur början av självskattningen för on line ser ut:Self assessment

När du då har valt något att fokusera på och förbättra så gör det till ett mönster. Med mönster menar jag att du gör samma sak varje dag (eller varje gång du träffar din häst) fyra till sju gånger efter varandra. Du kan göra annat dessa dagar också men se till att du gör mönstret varje gång- Sedan lämnar du det ett tag och sen kan du prova att ta upp det igen. Genom att göra på detta sätt kommer du se tydliga framsteg och tydliga framsteg kommer att hjälpa dig med motivationen. Hästen lär sig också bättre och lättare med hjälp av mönster.

Så, med kunskap om vad framsteg är, genom att göra det till ett mönster, se till att få 1 % förbättring varje gång och ha en plan så kommer du att utvecklas till att bli en horseman i stadig takt. Varför undrar jag då vad folks främsta hästdröm är? Titta tillbaka på det jag skrev om att allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna. Om du tar din dröm och bryter ner den i beståndsdelar kommer du ha något att öva på varje dag. Fråga dig själv, vad behöver jag och min häst kunna för att leva drömmen? Det kan vara gå över en bom om vi vill hoppa, flytta varje hov som vi vill från marken om vi vill kunna rida dressyr, bibehålla gångart längs med spåret om vi vill ha en bra skogshäst, ja listan kan göras hur lång som helst. Drömmen ger också ett syfte att gå ut och leka med din häst om du skulle vara trött efter jobbet någon dag. Visst mår vi alla mycket bättre när vi väl kommer ut?

Nu blir det många olika poänger i detta inlägg men jag vill bara nämna att även hästen mår bra av att förstå syftet i det vi gör. Valla kor, rid från punkt a till punkt b, plocka svamp eller vad det nu kan vara, men se till att ge hästen ett syfte.

Tveka inte att fråga om du undrar över något i detta inlägg!

Med risk för att låta som en försäljare: bästa resurs är levelsprogrammet.

Tillit

Lily och jag. Foto: Frida LundbäckTillit är en av de viktigaste ingredienserna i utveckling för mig. Jag behöver känna tillit till mig själv, tillit till processen och kanske framför allt tillit till eventuella lärare eller instruktörer.

Jag lär mig inte lika mycket om jag inte litar på instruktören och dess filosofi (se ledarskap-inlägget). Med hjälp av tilliten öppnar jag mitt sinne och låter det som lärs ut komma rätt in som på en spårvagn. På ett sätt gör detta mig sårbar. Det gäller att jag gjort min hemläxa innan jag låter mig undervisas, jag är väldigt petig med vem som får stoppa saker i min hjärna :). De gånger jag inte lyckats övertyga mig själv om att det är rätt instruktör, rätt program för mig lämnar tillit ofta en fadd eftersmak. Det är inte kul att öppna upp för inlärning och lita på någon som inte kan ta tillvara på den tilliten.

Självklart funderar jag på detta när rollerna är ombytta också, när jag är instruktören och en annan människa (eller häst) är eleven. Ansvaret instruktören har är stort och jag tror att jag misslyckats både en och två gånger och säkerligen kommer jag att göra det igen. Ett misslyckande kan vara rätt kommentar i fel läge, missförstånd, oförmåga att höra vad som menas och otaliga fler. I ekvationen finns inte bara en människa med dess behov utan också hästen med dess behov, dessa två behov sammanfaller inte alltid till att bli ekipagets behov. Kanske är det i dessa situationer det är lättast att misslyckas som instruktör. Jag har inte svaren men återkommer till vikten av tillit.