Ridläger på Ed Sjögård

BadFör två helger sedan hade jag äran att undervisa ett vuxenridläger på Fridas Ed Sjögård. Oskar och jag var väldigt taggade på vägen dit och jag drömde mig tillbaka till min barndoms ridläger med spökrundor, hopptävlingar och bad i forsen. Jag visste att jag förutom en massa ny kunskap och förståelse för hästens psykologi och beteende ville ge deltagarna lite av denna känsla. Eftersom att Ed Sjögård ligger precis vid en sjö och deltagarna skulle bo på kursgården Åsbroäng så var kontexten lovande.

Vi hade ett fantastiskt gäng på kursen, en veterinär, en etolog, en förskolelärare, en vuxenutbildare och en griskötare. Ni kan ju förstå att diskussionerna om pedagogik och djurträning gick varma.

Dessutom hade hälften av deltagarna fått hyra häst av Frida vilket gav dem bra förutsättningar för att kickstarta sin Parelliresa. Jag kan verkligen rekommendera att ta användning av den sjätte principen i Natural Horsemanship, att hästar lär människor och människor lär hästar. Jag hoppas jag får undervisa fler ridläger :).  Kul  Direct rein Fin fläta  Lurvas ValdermarLata från hjulhuset Knopar Fråga

Vi knöt knopar och hade simuleringar och badade förutom all lek med hästarna. Ju roligare vi har desto bättre lär vi oss. OScar travar i sjön   Etolog Me and my shadow

Fina Oscar

Lisa från Djurrelationer deltog på lägret och jag tog tillfället i akt och bjöd in henne att prata om inlärning och positiv förstärkning. Tack Lisa!

Stock Frida var inte bara eminent arrangör utan också fotograf och allmän glädjespridare.

En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Datum för workshopsserien


Nu har vi spikat datumen för vårens workshops!!!!

För dig som vill rida i tillit och harmoni med din häst erbjuder vi en serie workshops under våren 2013! Utmärkt även för dig som vill vara perfekt förberedd för Game of Contact!
//2 star junior instructors Tina Kolhammar och Karin Pettersson

Serien: 10 mars          17 mars            14 april            21 april               5 maj

Helgkurs: 26-28 april
Under dessa dagar erbjuds alla workshops samlat som en helgkurs.

Först till kvarn!
Sista anmälningsdag för hela paketet – 1 mars, för helgkursen 15 april

Priser

Ryttare:                                                                      Åskådare:
Enskild workshop – 700 kr                                     Enskild workshop – 150 kr
Hela serien eller helgkursen – 2800 kr                Hela serien eller helgkursen – 600 kr

Mer information kommer.

VÄLKOMNA!

John Baar bloggar

No Gravatar

John Baar bloggar och han gör det bra. Han skriver om princip nummer sex inom horsemanship: Kroppsspråket är ett universellt språk. Läs!

When In Rome

In one of the first VHS tapes of Pat’s Seven Games, I heard Pat say, “When in Rome, do as Romans do, and when in a horse corral, do as horses do”. It has taken me a long time to begin understanding how profound this statement is. Most of us know ‘right from wrong,’ what acceptable social behavior looks like, and what is considered rude in our environment. However, what is considered socially acceptable can change significantly depending on the geographic location. For instance, I have heard that in China it is rude to eat everything off your plate at a meal (leaving some of the meal on your plate says that the host has served you a sufficient meal). Here, in most of America if you didn’t finish what was on your plate, you may leave the host feeling that you didn’t enjoy your meal. In some parts of the world, it is polite to give a kiss on the one or both cheeks when you meet an old acquaintance or in saying goodbye. In the United States, most cowboys would rather just give one another a good handshake.

Is it this diverse in the horse world?

Pat often makes a joke at tour stops, asking the crowd to raise their hands if they know how to read…. (most people raise their hands) *long pause* ….. “a HORSE” (most of the hands go down). Pat goes on to explain that instead of horses trying to learn all our languages, mannerisms and cultural beliefs, we can learn just one – the language of the horse – and its mannerisms. I have not met anyone who has studied more – and played with more horses worldwide – than Pat, and when he says those mannerisms are universal, I believe him.

So what is polite in the horse corral?

Growing up, I was taught to hold open doors for others, to take off my hat indoors, ladies first, and not to make any rude/vulgar noises in public. I have yet to see these in any of the horses I have come across. All joking aside, to horses it is not about politeness based on ego; it is politeness based on leadership and survival – ‘in the moment’ survival. I think because we do not have to look at survival the same way a horse does, our view of politeness is not the same.

When I’m playing with a horse, I’m thinking of its needs and what a good polite leader needs to do for the horse. It seems like this is the job of a true horseman, to understand what is acceptable in ‘Horseville’ and what is not acceptable. I’m continuing to focus on looking at life from the horse’s point of view (survival and in-the-moment based thinking) and making decisions for our relationship based on that view. It has helped me to understand horses more and judge less.”

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Panter

Jag har fått den fina förmånen att leka med Sofie Svenssons häst Panter en dag i veckan som förberedelse inför min Fast Track kurs i Colorado i juli. (Läs mer om Sofie och Panter här.) Panter är en right brain extrovert enligt Parellis Horsenality-profil, det vill säga han är ofta styrd av rädsla och reaktion och behöver då röra på fötterna eller något annat om han inte kan röra på fötterna. Ni som har följt med i bloggen vet säkert att Berliz är en left brain introvert, hon tänker och funderar innan hon svarar och låter helst bli att röra på fötterna. Med andra ord är Panter och Berliz varandras motsatser och det är därför mycket lärorikt och spännande för mig att leka med Panter.

Panter och jag har lekt en del ”catch me”-game, alltså att han ska komma till mig. Om Berliz inte är sugen på att leka tittar hon på mig under lugg och vänder rumpan till, Panter springer iväg i fullt ös. Jag tror att hans reaktion mindre beror på att han inte vill leka än på att han inte är redo att leka, han fruktar förmodligen för sin säkerhet. Han och Teo kan nämligen komma i full galopp när jag visslar men sedan är Panter ändå tveksam att komma hela vägen fram. På ett sätt tycker jag att det är sunt, han känner ju inte mig så väl ännu.

Vi har mest lekt olika lekar för att Panter ska lita på mig, på sig själv och på miljön runt omkring oss. Panter behöver mycket repetition och konsistens i det vi gör för att börja tänka och koppla ifrån instinkten som säger till honom att fly från fara. Hade jag använt lika mycket repetition med Berliz hade hon tröttnat fullständigt och undrat om jag har fantasi som en gråsten ;). Så, det är en utmaning!

Jag tror att jag lärt mig, kom gärna med kommentarer på detta, att även om hästar är olika i grunden och vi behöver använda olika strategier med dem så strävar vi ändå efter en häst som är lugn, tillitsfull, motiverad och lydig (och även confident, curious, sensitive och responsive). Det innebär för mig att jag måste experimentera för att hitta strategier för Panter att bli lite av vad Berliz är, lugn och tänkande, och jag måste hitta strategier för Berliz att bli lite av vad Panter är, motiverad att följa och energisk.  Tack Sofie och Panter för möjligheten att lära mig detta!

    

Coaching för Parelli-medlemmar

Helgen har spenderats hos Two T Natural Horsetraining och Karin Pettersson. På lördagen var det många, däribland jag, som ville fokusera på att byta varv på en volt när man leker på lina, change of direction. Jag demonstrerade hur det kan se ut när jag ber Berliz göra en åtta runt två koner, jag får arbeta ganska hårt och Berliz gör vad hon ska men utan engagemang och hon är ganska irriterad. Karin sa till mig att vara noggrann med varje del av det jag ber Berliz om. Till exempel jojon, backningen, som krävs för att jag ska få Berliz från mig för att sedan kunna sända henne. Berliz backar men hon gör det med en ja, ja-attityd och mindre energi och fart än jag ber om. Karin uppmanade mig att gå upp till fas fyra fort om Berliz inte svarar på min fas ett. Efter att jag lagat jojon, genom att vara noggrann utan att vara kritisk, gav Berliz mig mer engagerade igångsättningar när jag sände henne på en volt och hon upprätthöll sitt ansvar att hålla gångart och riktning fint. Jag kunde avsluta med att be henne göra en åtta enbart genom att suga åt mig och skicka ut energi samt peka i den nya riktningen. Berliz var fortsatt lite tveksam i sin attityd men jag tror att den kommer förbättras när hon märker att jag inte kommer tjata på henne om hon upprätthåller sitt ansvar. Berliz tyckte också plötsligt att jag var mer intressant än det mycket saftiga gräset och stod gärna och hängde med mig utan att äta när jag tittade på de andra deltagarna. How interesting!

 

Karins råd påminner om Karen Rohlfs paradigm ”getting 100 %” och jag ska verkligen ta det med mig i allt jag gör med hästarna. Det innebär att jag måste veta vad 100 % är, det vill säga jag måste vara säker på vad det är jag ber min häst om. Till exempel om jag vill be henne backa: Med vilken hastighet? Rakt eller i en serpentin? Med vilken attityd? Och så vidare. På vägen ger man efter vid minsta försök men övningen avslutas när man får 100 %. Karins råd påminner mig också om princip nummer fem: the attitude of justice is effective, vilket jag här förstår som att alltid börja med fas ett men gå till fas fyra om jag inte får vad jag ber om, alltså be as gentle as you can but as firm as necessary. Ursäkta svengelskan! Dessa engelska uttryck hjälper mig minnas så jag kommer nog att fortsätta blanda ;).

 

Idag hade vi alla lite olika önskemål om vad vi ville få hjälp med. Karin började med jojo, hon sa att grunden till en bra jojo är ett bra driving game, alltså att hästen gå undan för mitt förslag, ett rytmiskt tryck som inte rör hästen förrän i fas fyra. Jag kikade när Karin coachade min mamma med hennes islandshäst Àst. Karin sa: fas ett ska innehålla all den information som hästen behöver för att förstå vad du ber om, med andra ord måste du sända den mängd energi mot din häst som du vill att den ska svara med i form av hastighet till exempel. Mängden energi i vår kropp ska alltså vara samma genom fas ett till fas fyra och den ska korrelera till hur mycket energi vi vill att hästen ska använda. Båda mamma och jag hade en BFO (Blinding Flash of the Obvious) och mamma kände verkligen hur hon brukar stå och hänga i fas ett för att sedan explodera i en fas fyra. Ännu en sak att ta till sig!

 

Karin poängterade också vikten av att veta varför du gör en övning med din häst: Är det för att undervisa, kontrollera, förstärka eller förfina? Om man inte vet varför man gör något kommer man heller inte veta när man får vad man ber om! Det är som i Alice i Underlandet: ”Om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar”. Det finns inget rätt eller fel men en ständig medvetenhet och närvaro i ögonblicket är vad våra hästar önskar sig av oss tror jag.

 

Berliz och jag lekte vidare med lite tömkörning, two rein driving. Vi har inte gjort så mycket men vi kunde cirkla, byta varv och sida och göra serpentiner i skritt och trav. Berliz förstår det ganska bra redan. Jag har fått mycket kunskap i helgen och jag har bara kunnat ge ett utdrag av det som jag tydligast noterat och känt behov av.

  

Det har varit en toppenhelg: härliga människor, bra väder och stämning samt mycket bra support och undervisning från Karin. Tusen tack!

  

   

Saintly Hill

Det hände ytterligare en rolig sak igår. På kvällen kom familjen Östh med fullblodsstoet Sulan (eg. Saintly Hill). Sulan kommer att vara här på Fridhem tills jag åker till Colorado. Jag ska hjälpa henne med hennes känslor för hästtransporten och hon ska hjälpa mig utveckla de uppsuttna färdigheterna inom freestyle och finesse. Välkommen Sulan!

The Eight Principles of Natural Horsemanship

1. Horsemanship is natural
2. Don’t make or teach assumptions
3. Communication is two or more individuals sharing and understanding an idea.
4. Horses and humans have mutual responsibilities.
For the human: 1. Don’t act like a predator. Become more mentally, emotionally and physically fit.
2. Have an independent seat.
3. Think like a horse-man.
4. Use the natural power of focus.
 
For the horse: 1. Don’t act like a prey animal. Become more mentally, emotionally and physically fit.
2. Don’t change gaits.
3. Don’t change direction.
4. Look where you are going.
5. The attitude of justice is effective
6. Body language is universal
7. Horses teach riders, riders teach horses
8. Principle, purpose and time are the tools of teaching

Läs mer här och här.