Pay it Forward

I förra veckan höll jag två gratiskurser för ungdomar som ett led i att ge vidare det som givits till mig via stipendium. Den första hölls på Ed Sjögård med elever som kommit en bra bit på sin Parelliresa tack vare ridskolan där som drivs av Frida Lundbäck. Här kommer Kajsas upplevelse av dagarna. Take it away Kajsa:

Under måndagen och tisdagen denna vecka har jag fått äran att vara med i Tina Kolhammars nya projekt Pay it Forward. Det har varit så roligt medan jag samtidigt lärt mig massor!

Men först lite kort om mig och min Parelliresa. Jag började med Parelli 2009 och jag var fast första gången min ridlärare Frida visade vad man kan göra med Parelli programmet och vilken relation man kunde bygga upp med hästen. För som alla andra flickor drömde även jag om att hästen skulle gallopera till en när man kom ut till hagen. Jag har inte börjat filma något än men det är planen, det har bara inte blivit av än och just nu är jag ungefär på level 2-3. Men nu tillbaka till Pay it Forward.

Kajsa och LyrikJag och Lyrik.

 

Kursen började med att vi skulle berätta lite om oss och vår hästfantasi. Jaha… Nu blev det jobbigt tänkte jag. Jag som har så lite fantasi. Men ganska snabbt kom jag på att det inte är så svårt. Vad vill jag kunna göra med hästen? Jo, jag vill ha hästens förtroende och att vara som Pat att alltid veta hur man ska göra och att det alltid ska vara enkelt mellan mig och hästen så det inte blir knasiga missförstånd. Att kunna gallopera utan någonting längs stranden var också en del av fantasin.  När alla hade presenterat sig själv och sina fantasier pratade vi om hästens behov och tre stycken mönster (Point to Point, Falling Leaf & Backward S).

När vi var klara med teorin gick vi ut och testade de olika mönstren men tyvärr blev min lilla ponny lite Right Brain. Så mycket av tiden fick jag bara vänta på att han skulle slappna av och låta honom tänka igenom det som nyss hänt. Efter lunchen hade vi mer teori då vi gick igenom hästens ansvar och sedan fick vi rida om vi ville. Men jag kände att jag inte riktigt ville rida Lyrik utan ville känna att det gick bättre online först. Det tog mig ett tag och med hjälp av Tina hade jag en Left Brain Lyrik igen vid lektionens slut.

Ledaregenskaper

Dag två gick mycket bättre för både mig och Lyrik. På förmiddagen gick vi igenom hur en bra ledare ska vara och när jag insåg att jag hade mer röda än gröna egenskaper så blev jag nästan lite rädd. Så jag bestämde mig för att: Okej nu ska jag försöka uppnå så många gröna som möjligt och jag började med Positiv & Rolig och självklart gick det mycket bättre än dagen innan. När vi kände att vi hade en häst som kunde lära sig något bad Tina oss att komma fram till henne. Det var nu dags för uppdrag. Den första var dubbel circling. Den andra var dubbel sideways och den sista var circling med fyra hästar och fyra människor. Jag som nu då skulle vara extra positiv peppade laget och vi lyckades göra det i skritt och tre sekunder i trav innan det blev kaos. Men det var en riktig häftig känsla när det gick så bra.

På eftermiddagen körde vi Parelli Games. Vi fick fem stycken saker att göra inom loppet av tre minuter. Första gången gick det inte så bra för jag han bara två stycken saker men andra gången la vi på en minut och då gick det mycket bättre för jag hade en annan taktik då än vad jag inte hade första gången. Det var så roligt att tävla lite för hästarna blev extra taggade och även fast vi hade tidspress så bröt vi inte mot principerna och det kändes riktigt bra!

Jag lärde mig riktigt mycket under de två dagarna och jag skulle absolut göra det igen om jag får chansen! Tina är en så tydlig instruktör och hon får en alltid att vilja göra sitt bästa och lite till så att vi kan uppleva våra fantasier.

Kajsas blogg: http://sweetbeautiful.blogg.se/

Du är inte ensam

Four Savvys pack

I förra veckan kom det sexton personer till Fridhem för en filmkväll med Parellis nya levelspaket. Igår kväll kom jag hem efter två dagars undervisning hos en härlig familj med fina hästar i Laxå. I morgon väntar en helg på Orust och nästa vecka två tvådagarskurser för ungdomar i Småland och härhemma innan det bär av till Karlstad för undervisning nästa helg. Karin, trestjärnig instruktör undervisar också för fullt och vi har fått två nya svenska Parelliinstruktörer, Anne och Joanna.

Christel och HarryNatalie Varför berättar jag nu detta? Jo, för att du ska se att det finns fullt med folk som Du i Sverige. Människor som söker efter ett alternativ för sig och sin häst. Människor som vill använda psykologi och kommunikation för att nå resultat med sin häst. Människor som är redo att lära sig om vad som krävs för att bytesdjur (hästen) och rovdjur (vi) ska kunna ha en ömsesidigt givande relation. Människor som har gett sig ut på resan för att bli en horseman. Människor som jobbar med sig själva för att lära sig de färdigheter och praktisera de vanor som krävs för att vara partners med sin häst. Människor som sätter relationen först och därför kan visa fantastiska resultat med sin häst.

Känns inte det lite skönt?

 

För att hitta dessa människor sök på Parelli Connect  och besök Facebook-gruppen Parelli Savvy Vänner i Sverige.Tomas och Jake

Teammanship

Fast tracken är avslutad och de avslutade på topp allesammans! Vilken ära det varit att få lära känna och coacha 34 parellistudenter i fyra veckor. Dessutom har jag fått göra det med ett fantastiskt team: Sandy Stanway från Nya Zeeland, Bryna Helle från USA, Shannon Davies från Australien, Francois Moreu från Schweiz, Barbara Heinen från Tyskland och Fast trackens huvudinstruktör Chris Corbridge från Australien men assisterande Lillan Roquet från USA och sist men inte minst vår lärare Kristi Smith från USA.

Parelli campus Team 2013We are Parelli!

Parelli Summit

Tre dagar av Parelli Summit är nu avslutade. Som ni kanske förstått av mina facebook-uppdateringar har det varit tre magiska dagar. Min absoluta höjdpunkt var att se Pat arbeta med Grace, en häst som var väldigt rädd för människor och enligt Pat 20 % tam. Han är sannerligen en mästare. Förmågan att ha koll på rep, hästen han arbetar med, hästen han rider och dessutom underhålla, utbilda och inspirera publiken är mycket imponerande.

Lindas hästar Hot Jazz och Highland var också mycket imponerande. Att se Marion Oesch rida Jazz i en fantastisk trav och galopp alla dagar var inspirerande.

Alla spotlights och savvy teams har varit roliga, tårdrypande och kreativa. Ja, som ni märker håller mina adjektiv på att ta slut.

Här nedan ser ni en video på min första ritt på en cuttinghäst och träning med flagga. Väldigt glad över att fått chansen av Doug Jordan!

.

Nästa video visar vårt savvy team från i fredags.

Stolt, glad och redo att ladda om för nästa vecka som är sista veckan för Fast track studenterna. Vi kommer att avsluta kursen med fanan i topp!

Instruktörskonferens

Idag startade den årliga tvådagars instruktörskonferensen. Pat, Linda, Niel och Sue gjorde ett fantastiskt jobb och jag kände mig stolt över att vara en del av denna mission. Dagen inleddes med låten ”let’s stick together” och den var talande för dagens budskap. Ytterligare budskap var en påminnelse om hur detta program alltid kommer att fortsätta att utvecklas, bli bättre och höja kvalitén – vilken är en av anledningarna att jag är här. Integritet och kvalité är ledord vid sidan av love, language and leadership.

På eftermiddagen var jag tvungen att lämna konferensen för att coacha Fast track studenterna. Det var några trevliga timmar med soft touch och skolor. Jag hann se en liten stund av Doug Jordans demo som var del av inspirationen för instruktörerna. Mycket duktig och ödmjuk man. Kolla in denna video från demon där han visade hur hästen verkligen lärt sig att flaggan (och sedan kon) är eftergiften.

Dagen avslutades med att vi övade med våra hästar för Summit. Det gick riktigt bra idag och jag ser mycket fram emot fredag. Det ser ut som att vi kanske kommer att köra på söndagen också. Hur kul som helst, och lite nervöst :).

Här kommer ett foto för att påminna er där hemma att ta hand om er horsemanship så tar den hand om er, annars kommer jag att se ut såhär 😉

Passa dig

Horsenality och Humenality

Colorado SkyIgår var en stor dag. Först fick Fast Track-studenterna sina midterm-betyg. De flesta var glada men några behövde en ordentlig förklaring på varför vi vill se dem utvecklas på vissa områden. Det är ett stort ansvar att dels sätta dessa betyg och dels att dela ut dem och visa att vi verkligen vill hjälpa dem nå sina mål. Jag känner mig väldigt tacksam för denna upplevelse och jag vet att det kommer göra mig till en bättre instruktör för er därhemma. Mitt fokus har hela tiden legat på relationen, grunden och framstegen men nu känner jag att jag tydligare kan visa var en student befinner sig i förhållande till dess mål och visa vägen dit. Tänk dig själv, det hjälper inte att ha karta och kompass om du inte vet var på kartan du befinner dig eller vart du vill gå.

På eftermiddagen hade vi egen horsemanshiptid med Kristi Smith. Jag hade uttryckt att jag gärna ville ha hjälp med min och LoLas lek från marken. LoLa är RBI, precis som min Oscar där hemma, och jag har hamnat i ett mönster där jag inte håller dem till samma standard som de andra horsenalitiesarna. Jag har tyckt synd om dem för att de är oroliga och jag har inte följt upp min fas ett med en lämplig fas fyra. Med andra ord har jag inte varit den ledare som de så gärna vill ha. Kristi försäkrade mig att det är ok att be dessa hästar om saker och ting också. Det viktiga är att vi är uppmärksamma på att de tänker och är med i konversationen så att vi inte är för snabba eller bestämda. Det känns som en stor lättnad för mig för jag har gått och tyckt att jag varit dum och osavvy om jag blivit bestämd med dem och därför har jag i princip undvikit att leka med dem. Läxan är lärd!

Vet ni vad som är ännu mer intressant i detta? Det går att applicera på människor också. Jag lärde mig mycket av diskussionerna efter detta, bland hur man kan kommunicera till någon att ”ja, jag vet att dina intentioner är goda men när du gör si och så kan du lätt uppfattas som bossy”. Som ni förstår är denna resa ”way more than horses”, speciellt om man vill vara en så bra instruktör som möjligt för alla typer av människor.

Vi interns fick också våra halvägsbetyg igår och jag kunde inte vara mer nöjd, fantastisk feedback. Kristi är en underbar mentor som jag känner fullt förtroende för att vända mig till nu och i framtiden. Vilken lyx det är!

På kvällen var delar av vårt team på Pagosa Rocks och dansade och pratade. Det är otroligt vilka djupa diskussioner det blir när alla kommer med samma grundvärderingar och respekt för varandra. Ytterligare en lyx!

Lektion med Linda

Filma med Linda Parelli Hela gängetFoto: Sharon Carr

Under förmiddagen idag diskuterade vi vår roll på Fast Tracken som börjar nästa måndag. Vi kommer att leda fokusgrupper på olika teman och vi kommer att leda en mindre grupp av studenter i, vad vi kallar, remudas varje vecka.

Sedan arbetade vi individuellt på våra kursupplägg. Jag planerar en tvådagarskurs på temat ”Hästens behov och ansvar”. Vad tycker ni? Låter det intressant? Kanske behövs ett flashigare namn?

Moxie Filmning m Linda Foto: Chris Corbrige

Efter lunch red vi upp till Lindas arena för en lektion. Filmteamet var där och de ville filma en individuell lektion så Francois gjorde sig beredd. Precis när allt var klart kom regnet… Linda bjöd in oss till henne och vi satt och pratade om bland annat hennes hästars utveckling. Min största lärdom var en diskussion som visade hur Linda fungerar som student till förmån för sina egna studenter. På en fråga berättade Linda om hur hon sökte en viss sak, observerade det hos dem som gjorde det bra och till slut hittade den del i det som gör skillnad och därmed kan hon förklara det. Det ska jag ta med mig. Vilken förmån det är att Linda så gärna vill lära ut, annars hade hon inte behövt hitta förklaringsmodeller och klara instruktioner som vi har sådan nytta av!

Francois fick sin lektion när regnet avtagit, ni kommer förmodligen kunna se den i någon kommande Connect-video. Sedan red vi alla lektion med individuellt fokus på var och en. Jag har en tendens att hamna i min gamla ridstil vilken innebär ganska mycket ben när jag tar upp en ”soft touch” eller kontakt med hästens mun och idag blev Lily tjurig på mig. Jag kunde inte hitta ett sätt att lösa det och Linda coachade mig genom det på ett mycket bra sätt. Vi provade några olika koncept, det gick bättre men inte någon större skillnad. Det hela ledde dock till att vi provade ”plink, plink” och plötsligt var det som om att Lily kom ihåg att hon hade bakben. Hon blev framåt, rund och mer kraftfull. End of session! Att se de andras lektioner med en del av Lindas nya koncept, bland annat ett som hon kallar ”release rein” var väldigt givande.

Rida med Linda

Dagen avslutades med barbeque night och Tim Sullivan på gitarr. Det går inte återge mina dagar på ett sätt som gör dem rättvisa, jag har det helt underbart och lär mig så mycket!

Dag ett och två

Foto: Barbara Heinen

Från igår:

Idag har gett så mycket att jag inte ens tänker försöka skriva ner allt. Varenda en av mina fem kurskamrater verkar vara jättetrevliga människor, Kristi är ännu bättre på att coacha en grupp och skapa möjlighet för utveckling än sist och vi får också lära oss av Christine Corbidge som är uttalat duktig och som kommer att leda Fast Tracken vi assisterar på. I morgon ska vi rida med Pat Parelli. Vad händer dag tre om det ska fortsätta i denna takt? Jag är en enda stor lyckans ost, det är helt klart.

Att rida Lily igen var väldigt avslöjande. Jag insåg när jag red henne hur mycket jag utvecklats det här året. Jag har en helt annan nivå av förståelse av fokus, ledarskap och partnerskap och det insåg jag idag tack vare Lily.

En annan stor lärdom idag, förutom olika detaljer som gör hela skillnaden i horsemanshipen, gjorde att jag bestämde mig för att ”turn loose” till den lärprocess som är tillgänglig här. Ja, var kritisk som alltid men låt det inte stå i vägen för möjligheten att lära mig om saker som jag ännu inte förstår.

Det är dag ett och jag ser redan fram emot att komma hem och dela med mig av vad som ges till mig här, inte för att jag vill åka hem men ni förstår :).

Idag:

Vi började dagen med ett möte med Chris som alltså kommer att leda Fast tracken som vi assisterar på. Hon har varit Parelliinstruktör i 14 år och hon hade många livsläxor att dela med sig av. Sedan förberedde vi våra hästar för att rida upp till Pat. Jag gick igenom några saker som jag ville checka av med Lily och hon var helt med. Pat gav ett inspirerande och tankeväckande tal som svar på våra frågor. Han satte saker och ting i perspektiv på ett väldigt bra sätt och nu vill jag bara att vi får rida mer med honom. Sedan tog vi en tur ut i skogen innan lunch. Under eftermiddagen pratade vi om hur man skapar curriculum för kurser och bäst hjälper olika typer av personligheter. Ridningen bestod av ”principle to purpose” där vi gjorde soft touch på en uteritt samt red i Linda Land på Meadow Bonita (ni har säkert sett hennes stora rundkorall nere i skogen på en del dvder). Där lekte vi med skänkelvikningar både med soft touch och freestyle. Fantastisk dag!

Jag frågade ovan vad som händer dag tre om det går i denna takt. Nu har vi fått reda på det: imorgon rider vi med Linda Parelli. Så frågan får gå vidare till dag fyra, vad sjutton kommer vi göra då? 😉

Ta hand om er och era hästar därhemma!

Horsemanship och känslolivet

Vissa dagar känns det inte bra när man rider. Igår på dressyrträningen var en sådan dag för mig. Glimra var trött, det var varmt och klibbigt och hade jag ridit i min ensamhet hade jag lagt ner det och bara hängt lite istället. Men, nu hade jag lektion och då red vi vidare. Var det bra eller dåligt? Har jag gjort tillräckligt med insättningar på relationskontot för att uttag, som det kändes som om det var igår, ska täckas? Glimra kom travande till mig när jag visslade innan lektionen, idag kom hon i skritt så ganska ok saldo ändå.

En del av er kanske minns Savvy Club-cdn med Linda Parelli som kallas ”Really Listening”? Jag minns den för att jag har lyssnat på den typ en miljon gånger ;). I den beskriver hon en situation där hon var frustrerad efter en lektion med Walter Zettl. Hon var frustrerad men visste inte varför, hon visste att det inte berodde på Walter men kunde inte sätta fingret på det. Mitt i natten kom hon dock fram till att frustrationen kom för hon kände att hon var elak mot Remmer, hennes häst. Remmer är LBI och Walter sa ”go” till Linda och Linda sa ”go” till Remmer. Remmer blev irriterad och det kändes inte bra. Linda kom dock fram till på natten att hon faktiskt inte var elak men att hon kunde använda mer psykologi och då släppte frustrationen.

Jag tror att jag kände jag mig elak mot Glimra igår. Tidigare lektioner har vi lugnt och mjukt visat henne vägen när hon inte förstått eller inte velat. Igår kändes det inte så. Kanske kommer jag dock lära mig mer av gårdagens lektion än förra som kändes superbra. Ulf menade också att hon bitvis gick ännu bättre igår än förra gången och att vi behöver komma igenom dessa motstånd. Men vill jag komma igenom motstånd? En av de viktigaste sakerna för mig är att all Glimras livsenergi är intakt och utvecklas. Jag vill inte komma igenom motstånd på bekostnad av det. Jag vill att hon inte ska förstå att vi tränar, att stegen följer på varandra på ett sådant sätt att motstånd inte byggs upp. Lever jag i en utopi? Eller är det bara brist på kunskap? Linda kom fram till att hon inte var elak mot Remmer, jag har ännu inte kommit fram till samma sak. När go-knappen inte fungerar tror jag inte att det funkar att be om mer go. Vi måste använda omvänd psykologi och det är svårt när man har lektion.

Vad borde jag gjort igår? Ställt in lektionen? Sagt till tränaren att vi skulle ta det lugnt? Jag sa att hon var trött men bad inte uttryckligen om en lugn lektion. Det är i dessa situationer som min horsemanship testas. Det är som Pat säger, det går inte att vara legend på sin egen bakgård (lunchlåda tror jag att han brukar säga till och med ;)), det gäller att ta sig ut och prova i den riktiga världen. Jag lärde mig igår vad målet är med Glimra just nu. Jag vet att vägen dit är Game of Contact. Så efter Colorado kör vi på det ett tag. Jag tror också att en nyckel är fokus. Jag måste vara så fokuserad att Glimra inte ser någon anledning att diskutera vad vi ska göra. Nu är hon ju ett diskussionslystet sto. Det ryktas att Ulf sagt ”märr…” med indignerad ton vid ett tillfälle under gårdagens lektion, följt av ”rödhårig märr dessutom…” :).

Jag kommer fortsätta ta lektioner för det hjälper mig att ha ett syfte, och det är jättekul, oftast. Nu vet jag ju vad jag behöver förbereda Glimra och mig på så att vi inte hamnar i denna situation igen. Jag hoppas att detta röriga inlägg kan vara till lite nytta för er, dela gärna med er av era erfarenheter kring detta! :)

Grattis Karin!!!

Karin skriver på Facebook följande mycket glädjande besked:

 Karin M. Parelli Instructor

Vill stolt meddela – Jag är nu Sveriges första 3-STAR PARELLI INSTRUCTOR!!  Jag har legat mycket lågt ett bra tag men nu är jag på G! Jag slutar snart mitt gamla jobb och kommer köra Two T’s på 100% så då blir det Parelli och hästar på heltid! Kurser och clinics för Augusti & September finns nu på min hemsida och kommer läggas ut på Parelli connect mm snart!Först ut är en AUDITION-Clinic den 17/8 – Varmt Välkomna!
www.two-t.nu
www.parelliteamsverige.se

Detta känns så himla bra för hästar och människor i Sverige. Kolla vad fin Parelli Team Sveriges sida blev med fler stjärnor också!

Parelli Team Sverige