# 9. Motivation

Avsnitt # 9 – Motivation finns nu ute för lyssning!

http://hastochryttare.podbean.com/e/9-motivation/

Här diskuterar vi återhämtning och energipåfyllning – behöver det vara samma eller finns det skillnader? Vi pratar Falsterbo och motivationen hos tävlingshästar och vid hästträning i allmänhet, vi talar om hur vi själva hanterar motivationsdippar och vi fördjupar oss i en modell över vad som behövs för att människor ska känna sig älskade och uppskattade, något vi tänker kanske också skulle kunna översätta till hästspråk.

Tyvärr är det fortfarande så att det inte automatiskt dyker upp en notis om nya poddavsnitt för Häst & Ryttare utan man behöver oftast söka på podden igen för att hitta de senaste avsnittet. 

Trevlig lyssning och trevlig sommar!

MÅL

I avsnitt 3 av Häst & ryttare – en podcast med Susanna och Tina diskuterar vi mål. Vad är målet med att sätta mål? Målsättande, måluppfyllande och om det faktiskt är ok att överge ett satt mål. Själv blev jag väldigt peppad över att se över mina mål igen efter vår diskussion, fundera igen på hur jag vill ha mina dagar nu när så mycket redan är som jag önskat och Harald är här.

Kristoffer, min man aka eminent ljudtekniker och redigerare för podden, är lite uppgiven på Susanna och mig för att vi inte lyckades prata likadant i mikrofonerna när vi spelade in via Skype. Nej, så skulle han aldrig säga! Men ljudet är inte så bra som vanligt även om han har arbetat hårt för att dölja våra misstag. Vi ber om ursäkt för detta och ser till att det blir bättre nästa gång.

Jag personligen ser fram emot att inte vara så förkyld att snor fördunklar mina tankar och täpper till för all sensibel framförelse av dem :). Samtidigt är det en av sakerna jag verkligen gillar med att göra podcast, det behöver inte vara perfekt. Vi skapar något tillsammans med er som lyssnar genom våra felsägelser och feltänk blandat med lite mer vettiga betraktelser. Det är underbart att vara en del av!

Häst & ryttare, avsnitt 3

En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Din resa

Parelli Kurs
Foto: Frida Lundbäck

Jag får ofta små berättelser via mail eller per telefon från elever som delar med sig av glädjeämnen (eller svåra dagar) med sina hästar. Jag uppskattar det mycket, tack alla ni som tar er tid att dela med er! Det är en ära att vara en del av er resa, jag gläds med era framgångar och suckar med er när det är svårt.

Det är en speciell förmån att få träffa en elev och dennes häst under allt från en timma till en tvådagarskurs och försöka plantera ”seads of learning” som växer under de månader när vi inte ses. Jag är med väldigt intensivt en liten bit på vägen och sedan vandrar ni er egen väg. Allas resa är unik och när det känns trögt för någon går det kanon för någon annan. Men vi har alla dagar som känns tunga, när vi känner att vi inte förstår vår häst eller vad vi skulle kunna göra för den. Oftast är vår utvecklingskurva som brantast när det känns som svårast. När saker inte går lätt lär vi oss mest. Som tur är får vi sedan njuta av vad vi lärt oss och det känns som om vi seglar fram ett tag.

Parelliprogrammet är lite speciellt på det sätt att det uppmuntrar studenterna att vara självständiga. Sällan tar en parellielev en lektion i veckan som annars är vanligt i hästvärlden. Här kör vi stenhårt under några dagar med instruktör, antecknar allt vi kan och funderar under nätterna för att kommer hem med ny kunskap och uppgifter att göra som håller oss, inte bara sysselsatta, men i utveckling under lång tid framöver. Instruktören blir därför mer en coach och facilitör, lite som vi alla är för våra hästar. Devisen ”set it up and wait” funkar för människor såväl som för hästar :).

Hur tycker du att detta sätt att studera fungerar? Uppskattar du din resa?

Karin Boyes dikt får avsluta:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Logisk ridning

Pat Parelli berättade i somras att han under första halvan av 2013 deltagit som elev i sju clinics, cuttingclinics i hans fall eftersom att det är det han specialiserar sig inom nu. Han visar i handling hur han prioriterar sin egen utveckling. Även ett inlägg på Parelli Natural Horsemanships facebookssida understryker att vi bör vara öppna för olika träningssätt och filosofier – bra horsemanship är bra horsemanship!  Också jag har skrivit om vikten av att inte döma andra sätt att se på hästen och att istället inse att alla har något att lära oss.

Så i helgen var det dags igen för mig att vara elev. Denna gång inom Logisk ridning som Linda Nilsson undervisar i. Här på Fridhem hölls steg 1 och 2 och förutom glädjen i att ha flera parellistudenter som deltagare hade vi fint väder med sol (!) på söndagen. Linda undervisar sitsträning och sitsens påverkan på hästen, och som inom Parelli handlar det om att utbilda människan i första hand. Vi fick med oss många aha-upplevelser. För mig bland annat hur Oscars snedhet ser ut och hur jag kan hjälpa honom med den. Jag har känt att jag inte känner hans rygg lika i båda mina skinkor men inte vetat vad det berott på eller vad jag kan göra åt det. Under kursens första dag blev det helt tydligt för mig att han roterade sin bröstkorg mer till höger än till vänster och att jag enkelt kunde hjälpa honom med det genom att inte tillåta så mycket rotation till höger vilket så småningom hjälpte honom öppna upp rotationen till vänster och bli mer liksiding. På söndagen förstod jag vikten av bålstabilitet för hästens gång och möjlighet till samling samt ett sätt att undvika att mina axlar sjunker framåt när jag fokuserar på att inte svanka, halleluja!

Processen behöver inte se ut som produkten brukar Pat säga. Det minsta man kan säga är att det var talande för helgens kurs: vi red med slutna ögon i skritt och hästarna leddes av vår partner. Så mycket mer man tillåts känna när hjärnan inte bombaderas av intryck genom ögonen. Här kan ni se en video av sista passet där jag rider Glimra. Jag red Oscar de övriga tre passen men det var roligt att rida Glimra också och kunna jämföra. Hon var rakare än Oscar och nästan ännu känsligare. Ni ser att det inte är någon publiksport direkt men det jag kände i henne här var en fin liksidighet och en tydlig regelbunden, rytmisk rörelse från bakbenen, genom överlinjen upp i min rumpa. Hon är lösgjord och bröstkorgen svingar från sida till sida samtidigt hon som börjar bära mer. Hon var en av hästarna som snabbast började engagera sina magmuskler. Det ser man bara lite i denna film, precis innan Linda börjar filma bakifrån syns hur Glimra spänner sina magmuskler i svängen.

Pay it Forward

I förra veckan höll jag två gratiskurser för ungdomar som ett led i att ge vidare det som givits till mig via stipendium. Den första hölls på Ed Sjögård med elever som kommit en bra bit på sin Parelliresa tack vare ridskolan där som drivs av Frida Lundbäck. Här kommer Kajsas upplevelse av dagarna. Take it away Kajsa:

Under måndagen och tisdagen denna vecka har jag fått äran att vara med i Tina Kolhammars nya projekt Pay it Forward. Det har varit så roligt medan jag samtidigt lärt mig massor!

Men först lite kort om mig och min Parelliresa. Jag började med Parelli 2009 och jag var fast första gången min ridlärare Frida visade vad man kan göra med Parelli programmet och vilken relation man kunde bygga upp med hästen. För som alla andra flickor drömde även jag om att hästen skulle gallopera till en när man kom ut till hagen. Jag har inte börjat filma något än men det är planen, det har bara inte blivit av än och just nu är jag ungefär på level 2-3. Men nu tillbaka till Pay it Forward.

Kajsa och LyrikJag och Lyrik.

 

Kursen började med att vi skulle berätta lite om oss och vår hästfantasi. Jaha… Nu blev det jobbigt tänkte jag. Jag som har så lite fantasi. Men ganska snabbt kom jag på att det inte är så svårt. Vad vill jag kunna göra med hästen? Jo, jag vill ha hästens förtroende och att vara som Pat att alltid veta hur man ska göra och att det alltid ska vara enkelt mellan mig och hästen så det inte blir knasiga missförstånd. Att kunna gallopera utan någonting längs stranden var också en del av fantasin.  När alla hade presenterat sig själv och sina fantasier pratade vi om hästens behov och tre stycken mönster (Point to Point, Falling Leaf & Backward S).

När vi var klara med teorin gick vi ut och testade de olika mönstren men tyvärr blev min lilla ponny lite Right Brain. Så mycket av tiden fick jag bara vänta på att han skulle slappna av och låta honom tänka igenom det som nyss hänt. Efter lunchen hade vi mer teori då vi gick igenom hästens ansvar och sedan fick vi rida om vi ville. Men jag kände att jag inte riktigt ville rida Lyrik utan ville känna att det gick bättre online först. Det tog mig ett tag och med hjälp av Tina hade jag en Left Brain Lyrik igen vid lektionens slut.

Ledaregenskaper

Dag två gick mycket bättre för både mig och Lyrik. På förmiddagen gick vi igenom hur en bra ledare ska vara och när jag insåg att jag hade mer röda än gröna egenskaper så blev jag nästan lite rädd. Så jag bestämde mig för att: Okej nu ska jag försöka uppnå så många gröna som möjligt och jag började med Positiv & Rolig och självklart gick det mycket bättre än dagen innan. När vi kände att vi hade en häst som kunde lära sig något bad Tina oss att komma fram till henne. Det var nu dags för uppdrag. Den första var dubbel circling. Den andra var dubbel sideways och den sista var circling med fyra hästar och fyra människor. Jag som nu då skulle vara extra positiv peppade laget och vi lyckades göra det i skritt och tre sekunder i trav innan det blev kaos. Men det var en riktig häftig känsla när det gick så bra.

På eftermiddagen körde vi Parelli Games. Vi fick fem stycken saker att göra inom loppet av tre minuter. Första gången gick det inte så bra för jag han bara två stycken saker men andra gången la vi på en minut och då gick det mycket bättre för jag hade en annan taktik då än vad jag inte hade första gången. Det var så roligt att tävla lite för hästarna blev extra taggade och även fast vi hade tidspress så bröt vi inte mot principerna och det kändes riktigt bra!

Jag lärde mig riktigt mycket under de två dagarna och jag skulle absolut göra det igen om jag får chansen! Tina är en så tydlig instruktör och hon får en alltid att vilja göra sitt bästa och lite till så att vi kan uppleva våra fantasier.

Kajsas blogg: http://sweetbeautiful.blogg.se/

Du är inte ensam

Four Savvys pack

I förra veckan kom det sexton personer till Fridhem för en filmkväll med Parellis nya levelspaket. Igår kväll kom jag hem efter två dagars undervisning hos en härlig familj med fina hästar i Laxå. I morgon väntar en helg på Orust och nästa vecka två tvådagarskurser för ungdomar i Småland och härhemma innan det bär av till Karlstad för undervisning nästa helg. Karin, trestjärnig instruktör undervisar också för fullt och vi har fått två nya svenska Parelliinstruktörer, Anne och Joanna.

Christel och HarryNatalie Varför berättar jag nu detta? Jo, för att du ska se att det finns fullt med folk som Du i Sverige. Människor som söker efter ett alternativ för sig och sin häst. Människor som vill använda psykologi och kommunikation för att nå resultat med sin häst. Människor som är redo att lära sig om vad som krävs för att bytesdjur (hästen) och rovdjur (vi) ska kunna ha en ömsesidigt givande relation. Människor som har gett sig ut på resan för att bli en horseman. Människor som jobbar med sig själva för att lära sig de färdigheter och praktisera de vanor som krävs för att vara partners med sin häst. Människor som sätter relationen först och därför kan visa fantastiska resultat med sin häst.

Känns inte det lite skönt?

 

För att hitta dessa människor sök på Parelli Connect  och besök Facebook-gruppen Parelli Savvy Vänner i Sverige.Tomas och Jake

Horsemanship och känslolivet

Vissa dagar känns det inte bra när man rider. Igår på dressyrträningen var en sådan dag för mig. Glimra var trött, det var varmt och klibbigt och hade jag ridit i min ensamhet hade jag lagt ner det och bara hängt lite istället. Men, nu hade jag lektion och då red vi vidare. Var det bra eller dåligt? Har jag gjort tillräckligt med insättningar på relationskontot för att uttag, som det kändes som om det var igår, ska täckas? Glimra kom travande till mig när jag visslade innan lektionen, idag kom hon i skritt så ganska ok saldo ändå.

En del av er kanske minns Savvy Club-cdn med Linda Parelli som kallas ”Really Listening”? Jag minns den för att jag har lyssnat på den typ en miljon gånger ;). I den beskriver hon en situation där hon var frustrerad efter en lektion med Walter Zettl. Hon var frustrerad men visste inte varför, hon visste att det inte berodde på Walter men kunde inte sätta fingret på det. Mitt i natten kom hon dock fram till att frustrationen kom för hon kände att hon var elak mot Remmer, hennes häst. Remmer är LBI och Walter sa ”go” till Linda och Linda sa ”go” till Remmer. Remmer blev irriterad och det kändes inte bra. Linda kom dock fram till på natten att hon faktiskt inte var elak men att hon kunde använda mer psykologi och då släppte frustrationen.

Jag tror att jag kände jag mig elak mot Glimra igår. Tidigare lektioner har vi lugnt och mjukt visat henne vägen när hon inte förstått eller inte velat. Igår kändes det inte så. Kanske kommer jag dock lära mig mer av gårdagens lektion än förra som kändes superbra. Ulf menade också att hon bitvis gick ännu bättre igår än förra gången och att vi behöver komma igenom dessa motstånd. Men vill jag komma igenom motstånd? En av de viktigaste sakerna för mig är att all Glimras livsenergi är intakt och utvecklas. Jag vill inte komma igenom motstånd på bekostnad av det. Jag vill att hon inte ska förstå att vi tränar, att stegen följer på varandra på ett sådant sätt att motstånd inte byggs upp. Lever jag i en utopi? Eller är det bara brist på kunskap? Linda kom fram till att hon inte var elak mot Remmer, jag har ännu inte kommit fram till samma sak. När go-knappen inte fungerar tror jag inte att det funkar att be om mer go. Vi måste använda omvänd psykologi och det är svårt när man har lektion.

Vad borde jag gjort igår? Ställt in lektionen? Sagt till tränaren att vi skulle ta det lugnt? Jag sa att hon var trött men bad inte uttryckligen om en lugn lektion. Det är i dessa situationer som min horsemanship testas. Det är som Pat säger, det går inte att vara legend på sin egen bakgård (lunchlåda tror jag att han brukar säga till och med ;)), det gäller att ta sig ut och prova i den riktiga världen. Jag lärde mig igår vad målet är med Glimra just nu. Jag vet att vägen dit är Game of Contact. Så efter Colorado kör vi på det ett tag. Jag tror också att en nyckel är fokus. Jag måste vara så fokuserad att Glimra inte ser någon anledning att diskutera vad vi ska göra. Nu är hon ju ett diskussionslystet sto. Det ryktas att Ulf sagt ”märr…” med indignerad ton vid ett tillfälle under gårdagens lektion, följt av ”rödhårig märr dessutom…” :).

Jag kommer fortsätta ta lektioner för det hjälper mig att ha ett syfte, och det är jättekul, oftast. Nu vet jag ju vad jag behöver förbereda Glimra och mig på så att vi inte hamnar i denna situation igen. Jag hoppas att detta röriga inlägg kan vara till lite nytta för er, dela gärna med er av era erfarenheter kring detta! :)