Sulan åkte hem idag

Idag kom familjen Östh och hämtade Sulan. Alla var jätteduktiga och Sulan undrade nog varför vi tog sådan tid på oss ;). Hon lastade sig som vanligt jättefint och stod kvar bra när vi stängde både bom och läm utan att röra en hov. Det var så att jag var imponerad av henne. Jag hade gärna velat lasta henne i en transport med bara bom bak några gånger för att få henne riktigt säker men efter dagens demonstration är jag övertygad om att ägarna kommer klara det galant!

Tack för dessa veckor och lycka till med Sulan!

You will be alright buddy!

Det har varit en lång dag, men den berättar jag om en annan gång. Nu tänkte jag istället skildra de senaste dagarnas lek med Sulan. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag på grund av hennes tendens att gå emot tryck inte gett henne något tryck att gå emot. Denna metod har fungerat bra för att ge Sulan självförtroende och förtroende för mig men om man är häst i människovärlden kan det bli väldigt farligt om att inte ha lärt sig att ge efter för tryck. Därför har jag nu fokuserat på att Sulan ska gå framåt vid tryck från grimman även i pressade situationer.

Familjen Östh har berättat att Sulan gärna kastat sig bakåt då de lastat henne. Jag har också sett tendenser till detta under tiden jag tränat henne, hon har inte varit ovillig att resa sig på bakbenen och skulle förmodligen slå över om det var vad som krävdes för att bli av med trycket. I lastningen har det inte varit något direkt problem, dörrarna bak på vår transport verkar förmodligen mer svårforcerbara än en bom för Sulan. Hon backar dock på dem och om hon skulle göra så på en bom kan det gå illa om hon får panik och tror att bakåt är ett alternativ.

För ett tag sedan lyssnade jag på en podcast med David Lichman, femstjärnig Parelli-instruktör, där han resonerade kring att vara tuff mot en häst. Han talade om att göra saker för en häst och aldrig emot den. Det är precis det som jag ser som poängen i mitt arbete med Sulan, vi gör detta för att hon ska acceptera att gå in i och åka i en transport och då måste jag utsätta henne för sådant hon tycker är obehagligt och visa henne att det inte kommer döda henne eller skada hennes värdighet. David sa att han brukar upprepa för sig själv och hästen: It will be alright buddy! Denna mentalitet har jag försökt ha när jag lekt med Sulan.

Första dagen använde jag pressningen och piedestalen för att provocera fram en ovilja att gå framåt. Eftersom Sulan inte längre har några problem med dessa objekt gick jag vidare till att ställa två tunnor parallellt med staketet och bad henne gå mellan dem och staketet. Jag bad henne backa och gå fram igen enbart genom tryck i grimman. Till slut fungerade det så bra att hon gick genom en ca 60 centimeter bred korridor och då hon tvekade gav jag ett fast tryck i grimman och hon klev framåt. Sedan använde jag transporten och det var mer utmanande för henne men hon löste det.

Idag lekte vi i transporten igen och den tidigare träningen hade fungerat, hon svarade fantastiskt fint på trycket. Jag ser att hon fortfarande reagerar bakåt utan att flytta sig, men efter ett ögonblick tänker hon framåt och går också fram. Mandomsprovet blir en transport med bommar bak och jag tycker att det ser lovande ut att vi kommer att kunna lösa det.

Mitt i morgonvilan

Jag kom till hästarna mitt i deras morgonvila i morse. Sulan låg ner när jag kom och hon njöt av att bli kliad. Sedan la sig Àst också. De andra stod och hängde.

  

   

Sulans underläpp hängde avslappnat precis som Berliz. Det är härligt att de slappnar av och vilar när man är i närheten. Sedan kan man leka lite med det också, det ser ju rätt roligt ut =)

Lastträning episod 2: Sulans premiärtur


Lastträningen med Sulan har gått bra. Hon har varit lugn och trygg och stått och ätit i godan ro när jag stängt om henne. Så jag tyckte att det var dags att köra en runda idag. Det gick också bra och Sulan gick på lika lugnt efter turen som innan. Videon innehåller inte så mycket action men det är ju inte meningen heller 😉 Framförallt visar jag den så att familen Östh får se Sulans framsteg.

Lastträning med hästen Sulan

Lastträning Lastträning

Sulan har visat sig vara en häst som lär sig väldigt snabbt vilket också visade sig i dagens lastträning. Denna egenskap tror jag kan vara en häst främsta och sämsta egenskap i människovärlden. För Sulans del verkar den till hennes nackdel i bemärkelsen att hon har lyckats lära sig en del saker som det är bäst om en häst inte kan, till exempel att resa sig på bakbenen för att undkomma tryck. Snabbheten verkar till hennes fördel i att det är väldigt roligt att leka med henne eftersom att hon lär sig det man ber henne om fort. Det vilar en utmaning i att leka med en sådan här häst, jag måste komma ihåg att allting betyder någonting och ingenting betyder ingenting (tugga på den =)). Med detta menar jag att hästar lär sig även sådant som man inte vill om man inte är uppmärksam på vad man gör. Pat Parelli utrycker det som att hästar är som datorer – de gör inte alltid som man vill men de gör alltid vad man programmerat dem till att göra.

Idag var tredje lastningssessionen med Sulan här på Fridhem (jag testade hennes känslor för transporten första gången jag träffade henne också, då var hon inte förtjust). Sulan har varit trygg och lugn genom alla dessa tre träningar. Jag har inte bett henne försöka om hon redan försökt och jag har bett henne backa innan jag bett om ett nytt försök att gå på. På grund av hennes tendens att gå emot tryck har jag helt enkelt inte gett henne något tryck att gå emot, alla mina rörelser har haft ett flöde snarare än en statiskhet i sig. Jag har även haft kraftfoder i en krubba inne i transporten för att jag vill att Sulan ska se transporten som ett foderbord snarare än som en tortyrkammare. Jag försöker inte locka på henne med maten, den fungerar som ett incitament snarare än som en muta.

Idag bad jag om tillåtelse att stänga dörren bakom henne för första gången. Hon var inte helt trygg med det och behövde backa ut och gå på igen några gånger. Sedan stängde jag. Hon backade på dörren som för att känna att den verkligen var stängd men hon var lugn hela tiden. Sedan öppnade jag, bad henne backa ut och så småningom gå på igen. Vilken smart liten häst!

Nu ska vi jobba vidare med detta så att Sulan ser transporten som en tillflyktsort dit hon vill gå för vila och säkerhet.

Tack Jens för foto och filmning och pappa för frustningarna =)