Horsenality-strategier

Linda Parelli skrev på Connect för ett tag sedan om hur hon hade stått med Hot Jazz (RBI) i två och en halv timmar och tittat på en filminspelning på ranchen i Colorado. När hon sedan red hade han bjudit på en fin framåt trav och visat att han BEHÖVDE röra på fötterna.

”Pat has been filming (still the big secret project!) and yesterday Jazz and I were on set. Two and a half hours of standing around finally turned Jazz the introvert into an extrovert! We had some fancy trot through the campus on our break, so great feeling him need to move.”

Detta stärker min tanke jag gått och fnulat på ett tag. Tanken lyder ungefär såhär: Om vi ser att vår häst visar en viss horsenality så bör vi prova att ge den vad just den horsenalityn behöver, och ge den det EXTRA mycket. Det vill säga att vi överdriver så pass att vi hittar gränsen för hur mycket utav vad det nu är vi ger den som den faktiskt behöver. Ta exemplet med Hot Jazz ovan. Hur många av oss står stilla med våra RBI hästar i två timmar fast vi kanske inser att det är det de behöver? Hur många vågar rida en LBE så provokativt som de kanske behöver? Hur många fixar att be om minsta möjliga fysiskt men mentalt intensivt av en LBI? Och hur många klarar att låta en RBE springa, och verkligen matcha dess energi, tills den släpper sin spänning?

För några veckor sedan när jag lekte med Oscar skrev jag följande på hans Connect-sida där jag loggar våra sessioner:

Real slow. Groomed him in the arena and took care of his sore eyes. Then slow touch it at his speed, when he said ”hey, I am going to smell the poop and eat the grass over here”, I said ”good”. Then we did circling game at walk and trot. Then slowly I took of his halter and he followed me from point to point at liberty. I sat down on a barrel and he stood next to me. For the first time he used his hoof to examine the barrel! Then he shook his head and started to yawn. Wow, this is how slow I have to go with him. A new level of consciousness!

Ändå var det ju inte i närheten av att stå still i två och en halv timma. Hur tänker ni när ni använder horsenality för att hitta strategier för just er häst?

Filmning med Linda Parelli

Klockan ringde tidigt i morse och jag gjorde mig i ordning innan jag gick ner för att duscha Lily. Lily och jag skulle nämligen filma med Linda för en ny produkt idag! Vi promenerade upp för backen till deras hus och väntade där. När Linda, Marion, Ryan och Lillan kom med Highland, Hot Jazz och Wisper gick vi ner till en av ängarna där filmteamet väntade. Lily skulle vara posterchild för LBI. Igår när Linda såg våra introverts tyckte hon att Lily var perfekt. Idag var Lily dock tillbaka till sitt vanliga jag, det vill säga mer RBE-LBE. Kontentan blev att varken Lily eller jag var med i filmen :(. Men, det var en ändå en bra förmiddag och jag uppskattade hur trevliga alla var!

Nu är det dags för lunch och sedan ska vi öva mer inför sluttesterna i morgon och på fredag!

 

Glimras horsenality

Jag fyllde i en horsenality profil för Glimra idag. Jag har ju nämnt här i bloggen att hon går mer och mer mot left brain extrovert och jag har tänkt att hon håller på att bli mer balanserad. När jag nu fyllde i profilen så har hon lika många prickar i left brain som i right brain, alla på övre halvan av cirkeln, det vill säga extrovert. Det var roligt att fylla i en profil eftersom att det ger en ganska tydlig visuell bild av vart Glimra är just nu och det fick mig att tänka att jag kanske bättre behöver anpassa vilka strategier jag använder mig av när vi leker.

Hur ser självförtroende ut hos en häst?

Idag lekte jag med Panter ingen. Vi fortsatte med lekar vi lekt förra veckan, sätta näsan på saker och gå igenom smala passager, lekar jag valt för att få Panter trygg och självsäker. Jag tyckte att det hela gick bra: Panter blev lugnare och lugnare när jag bad honom gå mellan staketet och två tunnor, han höll skritten och gick i samma tempo genom det hela och stannade, vände och väntade lugnt.  Han var jätteduktig på att backa över en bom och komma till mig igen även om det märktes att han tyckte det var lite jobbigt. Jag gav Panter små pauser där han slickade och tuggade och jag förstod att han varit stressad och att det nu släppte. 

Helt plötsligt kom jag ihåg denna månads Parelli-DVD och avsnittet där Linda Parelli coachar Lindsey med Hot Jazz som är en right brain introvert. Jag insåg att även om jag trodde att jag gjorde framsteg med Panter, som är en right brain extrovert, så gjorde jag inte det eftersom att jag inte visste hur framsteg egentligen skulle se ut. Panter såg fortfarande, 45 minuter in i vår lek, ut som Hot Jazz gjorde i början av Lindseys pass, med öron något bakåt som en manifestation av hans osäkerhet. Jag insåg att jag var tvungen att sakta ner och be om mycket mindre. Jag blev tvungen att sätta mig på en tunna och fundera över vad jag just hade lärt mig.

Vi lekte sedan vidare och jag bad Panter sätta näsan på olika saker och jag var noga med att uppmärksamma hans uttryck. När han gick med öronen framåt och tryckte nosen mot en tunna nästan som för att putta på den läste jag det som att hans självförtroende hade ökat igen och vi avslutade för dagen.

Uppdatering! Eller så ska jag inte sakta ner saker och ting, Panter är ju extrovert i vanliga fall. Tur att jag hinner leka med honom någon gång till innan jag åker så jag kan experimentera lite med detta.