Prins Oscar har PPID

Min fina prins har varit trött och hängig sedan slutet av sommaren. Han har fått vila och fått av sig skorna och nu har veterinären tittat på honom. Munnen fick sig en koll eftersom att hans tänder varit lite dåliga. De var dock ganska imponerade av dem nu, bara lite hakar.

När jag beskrev hans symptom, trött och avstängd föreslog dock den ena veterinären Cushings, det vill säga PPID. Jag hade inte ens tänkt på det för jag trodde det mest drabbade ponnier och kallblod. Men efter att ha googlat har jag förstått att uppemot 20% av hästar över 15 år har det. Med tanke på hur han ser ut i kroppen och att han faktiskt har blivit 19 år kändes det inte långsökt. Idag kom svaret på blodprovet: PPID.

Nu väntar daglig och livslång medicinering för att hämma produktionen av hormonet ACTH. Det känns ju trist att han är dålig men skönt att veta vad det är och att hjälp finns att få.

Är det någon av er som har erfarenhet av PPID och medicinering?

OScar travar i sjön

Fin dag

Jag tycker i allmänhet att livet är ganska perfekt men vissa dagar har helt enkelt lite mer guldkant än andra. Idag var en sådan dag.

Den startade med trevliga besked från flera håll. Lite kryptiskt jag vet, men kan inte säga mer just nu… Ett par timmar av kreativt skrivande på altanen med en hjälpsam Siri resulterade i en krönika om att vi måste förvalta hästens intelligens till Hästfocus.

SiriPå eftermiddagen hade jag en tredje lektion med en hoppryttare och -häst som gjort stora framsteg sedan jag såg dem sist. Ägaren vittnade om att även om hon ”bara” lekt de sju lekarna hemma så hade hästen varit som förbytt på de dressyr- och hoppträningar hon varit på. Förutom skillnaden i hästens beteende syntes även en förändring i hela dess kropp, hållning och muskeltonus. Idag fick jag ge nya perspektiv på ridningen som de tog till sig direkt. Det ska bli så kul att se hur långt de kommit till nästa gång. Åh, älskar mitt jobb!Fin häst

Sedan blev det dags för en tur i skogen med Oscar. Han har vilat några veckor så det var helt underbart att rida honom igen och komma ut i solen.

Uteritt

Som avslutning långpromenad med K för att inspektera ägorna.

Logisk ridning

I slutet av förra veckan var Linda Nilsson på Fridhem för fjärde gången. Hennes undervisning utgår från hästens och människans biomekanik. Hon lär framförallt oss att känna hästens kropp, snedheter, vridningar, obalanser, allt som inte är rakt. I en del av undervisningen får vi lära oss att prata med hästens nervsystem snarare än med hästen, det är väldigt spännande tycker jag.

Denna typ av precisions- och grundridning ger mig väldigt mycket och jag ser fram emot fortsättningen!

Fler bilder på Parelli Team Sverige i Falsterbo

Parelli Team Sverige

Som sagt, det var en helt fantastisk upplevelse. Att se arrangemanget back stage, att dela detta med Oscar, välkomnandet från Anna, Marianne och Cima, teammanshipet bland oss instruktörer och publikens entusiasm. Jag har lärt mig massor att ta med till framtida evenemang, tighta till showerna och dela en historia kring vad vi gör, varför vi gör det och vart det leder. Vi var annorlunda fåglar på Falsterbo Horse Show men vi var en del av mycket bra horsemanship som visades på de olika tävlingsbanorna och det känns fint. Framförallt lämnar jag med en känsla av eufori och tacksamhet och jag hoppas verkligen att vi inspirerat och utbildat om än kort.

Falsterbo Horse ShowBanan och publikenIMG_9686

Joanna Nieznaj och GlaedaJoanna Nieznaj Marianne Hall Angerås Marianne Hall Angerås och LelionParelli Team Sverige på FalsterboJag och Prins Oscar i full färd med att berätta om Parelli Natural Horsemanship

Ridläger på Ed Sjögård

BadFör två helger sedan hade jag äran att undervisa ett vuxenridläger på Fridas Ed Sjögård. Oskar och jag var väldigt taggade på vägen dit och jag drömde mig tillbaka till min barndoms ridläger med spökrundor, hopptävlingar och bad i forsen. Jag visste att jag förutom en massa ny kunskap och förståelse för hästens psykologi och beteende ville ge deltagarna lite av denna känsla. Eftersom att Ed Sjögård ligger precis vid en sjö och deltagarna skulle bo på kursgården Åsbroäng så var kontexten lovande.

Vi hade ett fantastiskt gäng på kursen, en veterinär, en etolog, en förskolelärare, en vuxenutbildare och en griskötare. Ni kan ju förstå att diskussionerna om pedagogik och djurträning gick varma.

Dessutom hade hälften av deltagarna fått hyra häst av Frida vilket gav dem bra förutsättningar för att kickstarta sin Parelliresa. Jag kan verkligen rekommendera att ta användning av den sjätte principen i Natural Horsemanship, att hästar lär människor och människor lär hästar. Jag hoppas jag får undervisa fler ridläger :).  Kul  Direct rein Fin fläta  Lurvas ValdermarLata från hjulhuset Knopar Fråga

Vi knöt knopar och hade simuleringar och badade förutom all lek med hästarna. Ju roligare vi har desto bättre lär vi oss. OScar travar i sjön   Etolog Me and my shadow

Fina Oscar

Lisa från Djurrelationer deltog på lägret och jag tog tillfället i akt och bjöd in henne att prata om inlärning och positiv förstärkning. Tack Lisa!

Stock Frida var inte bara eminent arrangör utan också fotograf och allmän glädjespridare.

Träningsbar

Oscar och jag i strandbrynetPrins Oscar har, som jag nämnt tidigare, gått från RBI som exploderar till LBI. Resan har varit lång. När Oscar kom för cirka ett och ett halvt år sedan hade han först en ganska omvälvande tillvänjning till lösdrift, stor kuperad hage och både ston och valackar som hagkompisar. Till detta från box utan granne att klia på, bara titta på och egen hage. Under stor del av första halvåret fick han ta det lugnt och återhämta sig från magkatarr. Sedan såg veterinären hans problem i munnen med bland annat död vävnad efter tryck från bettet. Tre månaders bettlöst var i och för sig ingen större grej. Jag har helt enkelt inte tränat så systematiskt förrän nu.

Tiden har gått till att han ska tycka att det är kul att vara med mig, vilket har betytt väldigt mycket uteritter. Vanlig hederlig streetsmarthet har han fått införskaffa. Någon gång under den första tiden här försökte han hoppa in i lösdriften från gången. Han landade med knäna på grinden och kom upp fint igen, men det var helt uppenbart att han inte tänkte klart. Från början var han heller inte nyfiken på något, det var som han inte trodde att han fick ha en åsikt.

Samtidigt har han lärt mig väldigt mycket om balans, rytm och takt i en häst. Han har en gedigen utbildning som jag också lärt mig av.

Nu är han mycket mer självsäker samtidigt som han fortfarande är en gentleman. Det krävdes att Karin kom ut och hjälpte mig se att han är LB, jag var så fast i hans historia… Nu känns det som att han äntligen är träningsbar! Jag ser det som ett bra läge att låta honom få tre veckors sommarlov medan jag åker på Colt Starten.

Missmatch

Prins Oscar är RBI, jag är LBE. Vi är ganska motsatta i våra personligheter med andra ord. Han har dessutom inte världens bästa ryggsäck vad gäller allt som liknar träning. Att rida i paddocken är således en utmaning för oss. För mig främst, det är ju faktiskt mitt ansvar att se till att det blir roligt för honom. Utvecklande…

Men idag kändes det faktiskt riktigt bra. Jag rider i grimma i paddocken och spar betträningen till uteritterna så att inte allt verkar som dressyr (inget ont om dressyr från mitt håll, men Oscar är av en annan åsikt ;)). Främsta fokus är på att han ska vilja bjuda framåt. Det behöver inte gå snabbt, men han ska ha bjudning och ta ansvar för hastigheten inom gångarten. Andra komponenten jag fäster stor vikt på med honom är att han länger sin överlinje. I början när han kommit hit, gick han antingen med huvudet i vädret eller så sänkte han huvudet till marken utan att egentligen stretcha och länga sin rygg och hals. Idag var det detta som kändes bäst, finfin överlinje och då verkar rytm och takt komma som ett brev på posten. Eftersom detta kom snabbt kunde jag be om lite mer vad gällde bjudningen och sedan leka med övergångar.

Nu kommer vi till det svåra för mig, övergångar alltså. Han berättar tydligt vad han inte gillar – att jag använder underskänkeln. Då viftar han på svansen och ibland saktar han av istället… Ok, tänker jag då, jag antar att du vill att jag öppnar upp i bäckenet eller nåt och släpper fram energin – men hur tusan ska min hjärna få min kropp att lyda det? Ah, inte lätt. Men ibland går det och övergångarna blir flytande och rytmiska och allt det där. Ja, så känns det iallafall för mig och han verkar nöjd :).

Jag är så glad för denna herre, han lär mig så mycket om ridning och livet.

IMG_8129Gammal bild från Game of Contact-kursen förra året.

Horsenality-strategier

Linda Parelli skrev på Connect för ett tag sedan om hur hon hade stått med Hot Jazz (RBI) i två och en halv timmar och tittat på en filminspelning på ranchen i Colorado. När hon sedan red hade han bjudit på en fin framåt trav och visat att han BEHÖVDE röra på fötterna.

”Pat has been filming (still the big secret project!) and yesterday Jazz and I were on set. Two and a half hours of standing around finally turned Jazz the introvert into an extrovert! We had some fancy trot through the campus on our break, so great feeling him need to move.”

Detta stärker min tanke jag gått och fnulat på ett tag. Tanken lyder ungefär såhär: Om vi ser att vår häst visar en viss horsenality så bör vi prova att ge den vad just den horsenalityn behöver, och ge den det EXTRA mycket. Det vill säga att vi överdriver så pass att vi hittar gränsen för hur mycket utav vad det nu är vi ger den som den faktiskt behöver. Ta exemplet med Hot Jazz ovan. Hur många av oss står stilla med våra RBI hästar i två timmar fast vi kanske inser att det är det de behöver? Hur många vågar rida en LBE så provokativt som de kanske behöver? Hur många fixar att be om minsta möjliga fysiskt men mentalt intensivt av en LBI? Och hur många klarar att låta en RBE springa, och verkligen matcha dess energi, tills den släpper sin spänning?

För några veckor sedan när jag lekte med Oscar skrev jag följande på hans Connect-sida där jag loggar våra sessioner:

Real slow. Groomed him in the arena and took care of his sore eyes. Then slow touch it at his speed, when he said ”hey, I am going to smell the poop and eat the grass over here”, I said ”good”. Then we did circling game at walk and trot. Then slowly I took of his halter and he followed me from point to point at liberty. I sat down on a barrel and he stood next to me. For the first time he used his hoof to examine the barrel! Then he shook his head and started to yawn. Wow, this is how slow I have to go with him. A new level of consciousness!

Ändå var det ju inte i närheten av att stå still i två och en halv timma. Hur tänker ni när ni använder horsenality för att hitta strategier för just er häst?