Parelli Games

Ingen undervisning idag men väl Parelli Games. Babe och jag började on line och jag fick vara noga med att bevara hennes lugn och förtroende. Det gick bra och vi hade roligt. Sedan la jag på henne barbackapadden och satt upp. Neutral lateral flexion, indirekt och direkt tygeltag och follow the rail i skritt och trav. Jag fick några fina varv i skritt och kände att hon var redo för freestyle games. Det gick kanonbra även om hon först blev lite orolig i den lilla arenan. Vi klarade alla uppgifterna inom utsatt tid.

Efteråt var det dags för spotlights då man kunde välja att leka till musik med sin häst. Jag var så nöjd med Babe att jag inte ville riskera de framsteg vi gjort så jag var glad åt att titta på andras spotlights. Pete Rodda var duktig i liberty och freestyle med sin häst.

 

Sist men inte minst var det dags för prisutdelning, vi rovdjur tycker ju om beröm och erkännande =). Först tyckte jag vad då rosetter…  men när jag sedan fick level tre för on line och level fyra för freestyle blev jag glad och stolt över lilla right brain extroverta Babe!

On line och Freestyle test

Idag har vi testats i savvysarna (snyggt svenskt plural va?) On line och Freestyle, det vill säga på lina från marken och ridet på långa tyglar eller med stick.

Babe, min lånehäst, visade sig vara riktigt atletisk och extrovert. Ibland stod hon på bakbenen… Vi testades vid sju stationer och eftersom att vi är över 60 studenter på kursen blev det ibland kö. Oftast fick jag be Babe röra på fötterna, eller snarare se till att dirigera hennes vilja att röra på fötterna, när vi stod i kö. När vi stod i den sista kön var hon dock lugn och fin och stod och åt gräs ganska länge. Plötsligt tog det nog för lång tid för henne för då började hon hoppa över ett litet, med betoning på litet, dike. Jag tog hennes idé och jobbade vidare med den och vi lekte runt lite tills hon bad om att få stå still igen. Jag kommer att lära mig så mycket med henne, hon är lite annorlunda från Berliz om jag ska uttrycka mig milt.

Efter lunch testade vi ridningen, Freestyle. Jag var osäker på om Babe skulle vara ok att rida men efter att jag värmt upp på lina så gav hon mig grönt ljus. Hon var mycket lugnare under eftermiddagen och trevlig att rida. Ungefär level två som jag trodde innan.

Det är långa dagar här, upp sex och hemma vid åtta oftast. Det kan också vara så att det bara är för att jag är så fokuserad största delen av dagen som gör att jag blir trött. Trött eller inte, jag har jättekul och jag njuter varje minut!

Lorenzo

Idag har varit en dag full av hästeri. Först körde jag Lorenzo till Fridhem för att leka med honom i paddocken och rida ut med mamma och Àst. Vädret var fantastiskt, sommar och soligt men svalt och utan insekter; med andra ord som gjort för en dag med hästarna. Lorenzo är stor och stark och vet att utnyttja sin styrka. Han lägger nacken på sned och går åt andra hållet. Jag har nytta av repgrimman då kan jag säga. Annars är han en häst som verkar helt nöjd med att gå i sin egen lilla värld och som är ovan vid, eller ovillig, att följa och relatera till en människas energi och känsla. Men, jag ska nog locka fram honom hoppas jag.

   

Sedan kom Sulans ägare, familjen Östh, för att titta till henne och vårt arbete. Jag demonstrerade lite och sedan lekte de med henne. Sulan var jätteduktig och ville vara till lags. Jag hoppas att de är nöjda med henne.

Nu, utanför hästeriet, bakas det bröd 😉

Lastträning episod 2: Sulans premiärtur


Lastträningen med Sulan har gått bra. Hon har varit lugn och trygg och stått och ätit i godan ro när jag stängt om henne. Så jag tyckte att det var dags att köra en runda idag. Det gick också bra och Sulan gick på lika lugnt efter turen som innan. Videon innehåller inte så mycket action men det är ju inte meningen heller 😉 Framförallt visar jag den så att familen Östh får se Sulans framsteg.

Lastträning med hästen Sulan

Lastträning Lastträning

Sulan har visat sig vara en häst som lär sig väldigt snabbt vilket också visade sig i dagens lastträning. Denna egenskap tror jag kan vara en häst främsta och sämsta egenskap i människovärlden. För Sulans del verkar den till hennes nackdel i bemärkelsen att hon har lyckats lära sig en del saker som det är bäst om en häst inte kan, till exempel att resa sig på bakbenen för att undkomma tryck. Snabbheten verkar till hennes fördel i att det är väldigt roligt att leka med henne eftersom att hon lär sig det man ber henne om fort. Det vilar en utmaning i att leka med en sådan här häst, jag måste komma ihåg att allting betyder någonting och ingenting betyder ingenting (tugga på den =)). Med detta menar jag att hästar lär sig även sådant som man inte vill om man inte är uppmärksam på vad man gör. Pat Parelli utrycker det som att hästar är som datorer – de gör inte alltid som man vill men de gör alltid vad man programmerat dem till att göra.

Idag var tredje lastningssessionen med Sulan här på Fridhem (jag testade hennes känslor för transporten första gången jag träffade henne också, då var hon inte förtjust). Sulan har varit trygg och lugn genom alla dessa tre träningar. Jag har inte bett henne försöka om hon redan försökt och jag har bett henne backa innan jag bett om ett nytt försök att gå på. På grund av hennes tendens att gå emot tryck har jag helt enkelt inte gett henne något tryck att gå emot, alla mina rörelser har haft ett flöde snarare än en statiskhet i sig. Jag har även haft kraftfoder i en krubba inne i transporten för att jag vill att Sulan ska se transporten som ett foderbord snarare än som en tortyrkammare. Jag försöker inte locka på henne med maten, den fungerar som ett incitament snarare än som en muta.

Idag bad jag om tillåtelse att stänga dörren bakom henne för första gången. Hon var inte helt trygg med det och behövde backa ut och gå på igen några gånger. Sedan stängde jag. Hon backade på dörren som för att känna att den verkligen var stängd men hon var lugn hela tiden. Sedan öppnade jag, bad henne backa ut och så småningom gå på igen. Vilken smart liten häst!

Nu ska vi jobba vidare med detta så att Sulan ser transporten som en tillflyktsort dit hon vill gå för vila och säkerhet.

Tack Jens för foto och filmning och pappa för frustningarna =)

Coaching för Parelli-medlemmar

Helgen har spenderats hos Two T Natural Horsetraining och Karin Pettersson. På lördagen var det många, däribland jag, som ville fokusera på att byta varv på en volt när man leker på lina, change of direction. Jag demonstrerade hur det kan se ut när jag ber Berliz göra en åtta runt två koner, jag får arbeta ganska hårt och Berliz gör vad hon ska men utan engagemang och hon är ganska irriterad. Karin sa till mig att vara noggrann med varje del av det jag ber Berliz om. Till exempel jojon, backningen, som krävs för att jag ska få Berliz från mig för att sedan kunna sända henne. Berliz backar men hon gör det med en ja, ja-attityd och mindre energi och fart än jag ber om. Karin uppmanade mig att gå upp till fas fyra fort om Berliz inte svarar på min fas ett. Efter att jag lagat jojon, genom att vara noggrann utan att vara kritisk, gav Berliz mig mer engagerade igångsättningar när jag sände henne på en volt och hon upprätthöll sitt ansvar att hålla gångart och riktning fint. Jag kunde avsluta med att be henne göra en åtta enbart genom att suga åt mig och skicka ut energi samt peka i den nya riktningen. Berliz var fortsatt lite tveksam i sin attityd men jag tror att den kommer förbättras när hon märker att jag inte kommer tjata på henne om hon upprätthåller sitt ansvar. Berliz tyckte också plötsligt att jag var mer intressant än det mycket saftiga gräset och stod gärna och hängde med mig utan att äta när jag tittade på de andra deltagarna. How interesting!

 

Karins råd påminner om Karen Rohlfs paradigm ”getting 100 %” och jag ska verkligen ta det med mig i allt jag gör med hästarna. Det innebär att jag måste veta vad 100 % är, det vill säga jag måste vara säker på vad det är jag ber min häst om. Till exempel om jag vill be henne backa: Med vilken hastighet? Rakt eller i en serpentin? Med vilken attityd? Och så vidare. På vägen ger man efter vid minsta försök men övningen avslutas när man får 100 %. Karins råd påminner mig också om princip nummer fem: the attitude of justice is effective, vilket jag här förstår som att alltid börja med fas ett men gå till fas fyra om jag inte får vad jag ber om, alltså be as gentle as you can but as firm as necessary. Ursäkta svengelskan! Dessa engelska uttryck hjälper mig minnas så jag kommer nog att fortsätta blanda ;).

 

Idag hade vi alla lite olika önskemål om vad vi ville få hjälp med. Karin började med jojo, hon sa att grunden till en bra jojo är ett bra driving game, alltså att hästen gå undan för mitt förslag, ett rytmiskt tryck som inte rör hästen förrän i fas fyra. Jag kikade när Karin coachade min mamma med hennes islandshäst Àst. Karin sa: fas ett ska innehålla all den information som hästen behöver för att förstå vad du ber om, med andra ord måste du sända den mängd energi mot din häst som du vill att den ska svara med i form av hastighet till exempel. Mängden energi i vår kropp ska alltså vara samma genom fas ett till fas fyra och den ska korrelera till hur mycket energi vi vill att hästen ska använda. Båda mamma och jag hade en BFO (Blinding Flash of the Obvious) och mamma kände verkligen hur hon brukar stå och hänga i fas ett för att sedan explodera i en fas fyra. Ännu en sak att ta till sig!

 

Karin poängterade också vikten av att veta varför du gör en övning med din häst: Är det för att undervisa, kontrollera, förstärka eller förfina? Om man inte vet varför man gör något kommer man heller inte veta när man får vad man ber om! Det är som i Alice i Underlandet: ”Om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar”. Det finns inget rätt eller fel men en ständig medvetenhet och närvaro i ögonblicket är vad våra hästar önskar sig av oss tror jag.

 

Berliz och jag lekte vidare med lite tömkörning, two rein driving. Vi har inte gjort så mycket men vi kunde cirkla, byta varv och sida och göra serpentiner i skritt och trav. Berliz förstår det ganska bra redan. Jag har fått mycket kunskap i helgen och jag har bara kunnat ge ett utdrag av det som jag tydligast noterat och känt behov av.

  

Det har varit en toppenhelg: härliga människor, bra väder och stämning samt mycket bra support och undervisning från Karin. Tusen tack!

  

   

Liv, död och Level 3++

Idag har jag fått både glädjande och ledsamma besked. Diadem dog igår, 22 år gammal, i sviterna efter ett kolikanfall. Diadem var ett Flyingesto som jag har red lite när jag bodde i Lund. Framförallt har jag haft hemma och tränat hennes döttrar, Daniella och Daphne i omgångar. Diadem var en väldigt fin häst.

     

Desto roligare var att Peppar fick ett föl idag. Peppar ägs av Sara Jansson som var min och Berliz hyresvärd under förra året. Vilken fantastisk händelse att se en långbent krabat komma till världen. Jag hoppas jag har vägarna förbi snart så jag kan hälsa på underverket!

Nästa roliga händelse är att jag idag lite på vinst och förlust skickade in en on line audition till Parelli, filmen var nämligen av ganska dålig kvalité. Alldeles nyss fick jag svar, det får man kalla WOW service och exceeding expectations. Både snabbt och bra resultat. Ryan Rose gav mig och Berliz 3++ och jag känner mig stolt. Praise and recognition, beröm och erkännande funkar för oss rovdjur =).

Lek i regn och åska

Jag gick ut för att leka med Berliz idag. Under tiden jag borstade henne började det droppa lite från himlen, men det var behaglig temperatur så det bekom oss inte nämnvärt. Vi hade 45-fotslinan och gjorde circle game med övergångar trav, skritt, galopp, halt och ryggning samt varvbyten, yo-yo och weave mellan fyra koner. När vi höll på som bäst med vår slalom började det regna ordentligt. Ok, tänkte jag, jag får väl ta och låta henne äta på hästtransporten så att jag slipper bli alltför blöt. Vi gjorde traveling circles till transporten, regnet öste nu ner, det blixtrade och dundrade. Hmm, tyckte Berliz, ska jag gå på i detta väder? Hon tvekade några gånger, särskilt när det började hagla. Genom att aldrig be henne fortsätta när hon försökte utan istället backa något steg och be igen blev hon säkrare och säkrare (advance and retreat). Sen gick hon på i lugn och ro. Vi körde vidare och jag lastade sittande på hjulhuset. Ganska okej miljöträning, tänkte jag =).