Horsenality och Humenality

Colorado SkyIgår var en stor dag. Först fick Fast Track-studenterna sina midterm-betyg. De flesta var glada men några behövde en ordentlig förklaring på varför vi vill se dem utvecklas på vissa områden. Det är ett stort ansvar att dels sätta dessa betyg och dels att dela ut dem och visa att vi verkligen vill hjälpa dem nå sina mål. Jag känner mig väldigt tacksam för denna upplevelse och jag vet att det kommer göra mig till en bättre instruktör för er därhemma. Mitt fokus har hela tiden legat på relationen, grunden och framstegen men nu känner jag att jag tydligare kan visa var en student befinner sig i förhållande till dess mål och visa vägen dit. Tänk dig själv, det hjälper inte att ha karta och kompass om du inte vet var på kartan du befinner dig eller vart du vill gå.

På eftermiddagen hade vi egen horsemanshiptid med Kristi Smith. Jag hade uttryckt att jag gärna ville ha hjälp med min och LoLas lek från marken. LoLa är RBI, precis som min Oscar där hemma, och jag har hamnat i ett mönster där jag inte håller dem till samma standard som de andra horsenalitiesarna. Jag har tyckt synd om dem för att de är oroliga och jag har inte följt upp min fas ett med en lämplig fas fyra. Med andra ord har jag inte varit den ledare som de så gärna vill ha. Kristi försäkrade mig att det är ok att be dessa hästar om saker och ting också. Det viktiga är att vi är uppmärksamma på att de tänker och är med i konversationen så att vi inte är för snabba eller bestämda. Det känns som en stor lättnad för mig för jag har gått och tyckt att jag varit dum och osavvy om jag blivit bestämd med dem och därför har jag i princip undvikit att leka med dem. Läxan är lärd!

Vet ni vad som är ännu mer intressant i detta? Det går att applicera på människor också. Jag lärde mig mycket av diskussionerna efter detta, bland hur man kan kommunicera till någon att ”ja, jag vet att dina intentioner är goda men när du gör si och så kan du lätt uppfattas som bossy”. Som ni förstår är denna resa ”way more than horses”, speciellt om man vill vara en så bra instruktör som möjligt för alla typer av människor.

Vi interns fick också våra halvägsbetyg igår och jag kunde inte vara mer nöjd, fantastisk feedback. Kristi är en underbar mentor som jag känner fullt förtroende för att vända mig till nu och i framtiden. Vilken lyx det är!

På kvällen var delar av vårt team på Pagosa Rocks och dansade och pratade. Det är otroligt vilka djupa diskussioner det blir när alla kommer med samma grundvärderingar och respekt för varandra. Ytterligare en lyx!

Undervisning i level 4

Jag får mitt svarta snöre!Idag har jag haft min level 4 i ett år. Det innebär att jag nu kan undervisa i just level 4. Än så länge i on line och freestyle tills jag får fler stjärnor. Så bland annat galoppombyten och two rein driving kan stå på schemat för den som är intresserad.

Jag kan också meddela att höstens helger i princip är uppbokade, det finns några kvar i december. Så skynda att fynda, höll jag på att säga, om ni vill boka in något. På veckorna finns det lite fler möjligheter än så länge.

Just nu laddar vi inför premiären på Hästdans på Hovdala som går av stapeln ikväll. Jag hoppas det regnar klart till dess. Såhär skriver några som såg genrepet igår:

– Helt underbar föreställning!!!
Alla människor, hästar och allt faller samman i en härligt medryckande känslosam föreställning.
Underbart att se ungdomarnas utveckling och engagemang.
Underbart helt enkelt!!!

– Rörd, berörd, känslomässigt överkörd, tårar, tacksamhet, expansivt explosivt och fullständigt makalöst.
Gör det! Se det!

Skönt med snö

Vad skönt att det kom lite mer snö. Mina hästar har varit väldigt ömfotade på den knaggliga hårdfrusna marken som vi inte kunnat komma undan. Idag gick det bättre när snön mjukade upp, plus att jag var i trädgården där det är riktigt jämnt under. Inte så dumt att äga sitt ställe, då kan man göra lite som man vill!

Glimra visade mycket left brain extrovert idag, alltid lika roligt när hon är på (vilket hon oftast är det lilla lyckopillret till häst). Hon hade egna idéer och visade att hon minsann kan klara av skolorna ovan mark. På fotot kommer hon ner efter en stegring som jag bad henne om. När de bjuder på det är det ju bara att lägga till ett kommando. Men, att fotografera samtidigt var lite svårt som ni ser :).

Glimra efter en stegring

Oscar tyckte att det var lajbans och gick mer huvudet i vädret och studs i bena största delen av tiden. Han kom dock ner riktigt väl på slutet, även om han är alltför mycket på framändan på fotot.

Oscar upp   Oscar ner

 

Prior and Proper Preparation

Jag har ju redan meddelat att Marion Oesch kommer till Sverige och Halmstad för att ge en kurs i Game of Contact. Nu vill jag berätta att Karin Pettersson och jag kommer att ge en förberedande workshop-serie (fem workshops) inför Game of Contact-kursen. Allt för att man som deltagare ska få en möjlighet att vara så väl förberedd som möjligt och ”set it up for sucess”. Vi håller på att slutboka datum men det hela kommer förmodligen starta i början av mars och löpa fram till kursen. För er som har långt att åka kommer vi också att erbjuda workshoparna komprimerat under en helg.

Dessa workshops kommer att hantera allt från uppvärmning från marken, till sits, inverkan utan tyglar och hjälpgivning och är givande även för dig som inte tänker vara med på Game of Contact-kursen. Mer information kommer inom kort men hör gärna av dig redan nu om du har frågor!

Vacker höstdag

Här går de två damerna brevid dammen efter Glimras och min ridstund. De verkar ha hittat precis där gräset är som godast ;).

Jag måste varit snäll i år – så fint väder som jag fick på min födelsedag. Glimra och jag var ute och lekte i solen. On line leker vi med att söka hindret. Vi kör Mikeys projekt-stil och Glimra har full koll. Hon vet att tumman (hindret) är sweet spot. Ibland väljer hon att stanna vid den och ställa en fråga till mig, men ofta hoppar hon så fint. Idag hoppade hon också upprättstående tunnor. Taxerar och allt helt själv. Sedan isoleringar fram och bakdel för porcupine och driving. Jag tycker att detta är rätt trist, men jag vet ju hur viktigt det är så…

Sedan körde vi i frihet. Hon är för söt och följer mig gärna. Det är roligt att se att det går att föra med sig en känsla för högre kvalitet från en häst till en annan utan att det innebär att det blir för svårt eller krävande för den nya hästen som inte kommit lika långt. Så länge vi har en rättvis, vänlig attityd så är de med på leken. Hästar lär sig sju till tio gånger snabbare än vi människor så det är kanske inte så konstigt att det känns som om att de är superelever ibland! Övergångar, ryggning, cirklar och åttan i skritt, trav och galopp, ja inte åttan än.

Vi avslutade med lite barbacka- och huvudlagslös ridning. Bara skritt än så länge. Glimra har fortfarande lite mottrycksreflex mot sticken när jag rider, från marken är det inga problem så det får lösas från ryggen. Men vi körde follow the rail med övergångar och början till ryggning från sätet. Som avslutning gled jag av henne över rumpan. Hon höjer inte ens på ögonbrynet, coolingen.

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Vad behöver min häst i dag?

I helgen har jag turnerat i Sverige för att ge lektioner. Som vanligt har jag lärt mig något av varje enskild elev jag har haft, tack för det!

I fredags började vi i Åled med en häftig arabtjej och hennes två ägare. Sedan körde jag upp till Norrköping där jag hade fått nattlogi hos härliga Joanna. Vi åkte ut till hennes hästar och Joanna lekte med Glaeda. Glaeda är en känslig islänning som för dagen visade mest RBI-sidor. Joanna fick sakta ner allting, ha lååång fas ett och mild fas fyra och vänta på att Glaeda skulle kunna börja tänka. Det var fint att se men det kräver mycket att kunna vänta så ofta och länge på sin häst. Snyggt jobbat Joanna!

På lördagen var det en fullspäckad dag som började på QvillingeHill med tre duktiga ekipage. Nästa stopp var Bondesätter och ett gäng som tränat för Joanna sedan tidigare. Det märktes tydligt och alla var jätteduktiga. Bland annat var där en rädd liten islandsvalack som efter att ha gjort touch it en stund blev riktigt stöddig. Han avslutade med att demolera presenningen och putta på bollen. Ägaren trodde inte att det var möjligt. Skoj! Jag tror också att vi har en blivande Parelliinstruktör i det gänget ;).

Färden fortsatte mellan söderut mellan småländska sjöar till Mariannelund. Theresia och Alexandra Lindgren tog generöst emot mig i sitt hem. På söndagen hade vi lektioner med allt från Shetlandsponnier till Knapstrup. Många av tjejerna här tar lektioner av Ingela Munther så de hade fina grunder och var väl insatta i programmet. Det var jättekul att kunna hjälpa dem att ta nästa steg på sin resa.

  

 

Under helgen har jag undervisat människor och hästar som både är helt nya i Parelli och som är på level 3. Förutom för dem som är helt nya har mitt starkaste budskap varit följande: När vi går ut för att leka med vår häst bör vi fråga oss vad vi kan göra för vår häst. Vad behöver min häst i dag? När vi har svaret på den frågan kommer vi också veta varför vi gör de specifika lekar vi gör och inte bara göra dem med automatik för att man ska. Psykologin och relationen är det viktiga redan från början.

Tack Theresia Lindgren för de fina bilderna!

Lilys gåvor

Vi ägnade morgonen åt galoppombyten on line. Lily fortsätter att korsgaloppera… Jag fick tips idag, samma som jag fick för några veckor sedan och det fungerar, om jag gör rätt!

På eftermiddagen hade vi en diskussion med Ann och Juliette Watts om insamlingsaktioner till Parelli Education Institute. Parelli Education Institute kommer att verka för hästhälsa, ungdomar, terapeutisk ridning och stipendium för utbildningar. Som svensk känns hela konceptet med insamlingsaktioner väldigt annorlunda och lite konstigt men det var en intressant diskussion.

Vi satt i skuggan och det fläktade ganska skönt men här är ändå så varmt på dagarna att jag kände att jag inte orkade gå ner och leka med Lily innan middagen. Jag tror att vi har haft upp mot 40 grader idag! Jag gick ner efter middagen istället och när solen börjar gå ner är här riktigt skönt. Jag sitter på verandan i t-shirt nu och det är precis lagom. Men, till saken: Lily och jag började on line med galoppombytena. Det tog ett antal innan vi fick till det och när det gick var det för att jag verkligen skickade ut massa energi i sändet.

Sedan lekte vi lite i liberty och Lily bjöd på trav och galoppvolter med varvbyten i den stora arenan! När hon gjort det och fått godis och paus hoppade jag upp barbacka med halsrep och stick. Vi red follow the rail i skritt, trav och galopp. Sedan gjorde vi volter och sidledes innan vi använde en markbom för att få till galoppombytena. Det fungerade!!! Duktiga häst!

Jag hoppade av och gick ett varv runt arenan men Lily lös. När hon visade att hon ville rulla sig bjöd jag in henne till det. När hon sedan låg ner fick jag klia henne över hela kroppen och sitta på henne. När hon låg med huvudet uppe gjorde jag lite porcupine på halsen på henne och hon la sig ner helt platt! Om vi nu bara kunde få till de enkla sakerna också :D.

Min gåva till Lily fick bli en halvtimma gräsätande. Hon är för cool!