Ridläger på Ed Sjögård

BadFör två helger sedan hade jag äran att undervisa ett vuxenridläger på Fridas Ed Sjögård. Oskar och jag var väldigt taggade på vägen dit och jag drömde mig tillbaka till min barndoms ridläger med spökrundor, hopptävlingar och bad i forsen. Jag visste att jag förutom en massa ny kunskap och förståelse för hästens psykologi och beteende ville ge deltagarna lite av denna känsla. Eftersom att Ed Sjögård ligger precis vid en sjö och deltagarna skulle bo på kursgården Åsbroäng så var kontexten lovande.

Vi hade ett fantastiskt gäng på kursen, en veterinär, en etolog, en förskolelärare, en vuxenutbildare och en griskötare. Ni kan ju förstå att diskussionerna om pedagogik och djurträning gick varma.

Dessutom hade hälften av deltagarna fått hyra häst av Frida vilket gav dem bra förutsättningar för att kickstarta sin Parelliresa. Jag kan verkligen rekommendera att ta användning av den sjätte principen i Natural Horsemanship, att hästar lär människor och människor lär hästar. Jag hoppas jag får undervisa fler ridläger :).  Kul  Direct rein Fin fläta  Lurvas ValdermarLata från hjulhuset Knopar Fråga

Vi knöt knopar och hade simuleringar och badade förutom all lek med hästarna. Ju roligare vi har desto bättre lär vi oss. OScar travar i sjön   Etolog Me and my shadow

Fina Oscar

Lisa från Djurrelationer deltog på lägret och jag tog tillfället i akt och bjöd in henne att prata om inlärning och positiv förstärkning. Tack Lisa!

Stock Frida var inte bara eminent arrangör utan också fotograf och allmän glädjespridare.

Dressyrträning

Idag har Glimra och jag genomfört vår första dressyrträning för Ulf Nilsson hos Eva-Gun, vår granne. Stackars Ulf, utan att ha förvarnat kommer vi i repgrimma och tyglar. Han tog det dock bra och lektionen var mycket givande.

Jag var och tittade på Ulfs undervisning i vintras, ni som följer mig på facebook kanske kommer ihåg det. Jag tyckte att hans värderingar verkade bra och gillade hans undervisningsstil. Först nu har det dock blivit läge att vara med och träna själv. Eller läge och läge, jag hade ju tänkt att jag skulle rida Oscar, men han hade ett veterinär- och tandläkarbesök idag så det fick bli Glimra. Jag ska berätta mer om Oscar framöver.

Ulf lät oss börja i skritt och när Glimra spände sig för något fick vi göra halt och stå lite tills hon tyckte det var ok och sedan kunde vi komma fram i skritt igen. Hon slappnade av ganska snabbt när jag var en tydligare ledare från ryggen, både vad det gällde att visa vägen och ta hand om hennes känslor. I traven var fokus på att hon inte skulle skjuta ut bogen och gå åt ett annat håll :). Hon var väldigt duktig utifrån var vi är just nu. När jag rider själv har jag fastnat i att inte få igenom mina hjälper och hon får ett utbrott och ruskar på huvudet och lägger bak öronen. En del i lösningen var att ha henne i ett lite högre travtempo och att vänta ut henne.

Ulf uppmanade mig till sist att rida med bett, vilket jag kommer att göra. Än så länge är jag inte duktig nog att kunna hjälpa henne med formen utan bett. Jag är mycket nöjd med Glimra, Ulf och mig själv efter dagens träning och ser fram emot nästa gång!

Game of Contact – lördagen

Linslus

Målet för lördag förmiddag var att vi alla skulle få en bra allround sits som ska hålla oss och våra hästar friska. Poängen är verkligen att se till att alla våra kroppsdelar vilar ovanpå varandra i balans så att vi slipper sitta och kompensera någonstans. Kompensationen skapar spänning och mer snedhet. Vi måste också vara lika aktiva i vår kropp som vi vill att hästen ska vara. Så, blygdbenet mot näsan, in med naveln mot ryggraden, håll ihop revbenen, ner med armhålorna och öppna upp höftböjare och -sträckare. Vi måste vara i en ram om vi vill att hästen ska vara det.

För mig är den stora utmaningen min svank och jag har letat upp en del övningar som jag tänker göra utan att slita på min häst. Efter teoridelen satt vi upp. Oscar var mycket mer med mig idag och jag behövde bara kolla av hans ”calm, connected and responsive” med lite ”stick to me” och sedan kunde han hjälpa mig att öva min sits. Marion upprepar alltid hur viktigt det är att vi står upp i stigbyglarna, det kommer att hjälpa oss med vår lodräta sits. Jag har för mig att hon i somras berättade att hon själv red en timma stående per dag!

IMG_7951

Hästarna lastades på transporten och det var dags för lunch. Tack till Ulrika och Giovanni Della Casa för fantastisk mat och fika alla dagar och för att vi fick vara på ert fina DC Stables. Oscar stod alltså i transporten upp mot sju timmar varje dag. Det var väldigt bra för honom, han var lugn och stod och åt, och för mig, som annars tycker att en kvart i transporten är lång tid. Jag vet att Pat säger att hans hästar står uppbundna ett antal timmar varje dag men jag har inte tagit till mig vilken bra tålamodsövning det faktiskt är, tills nu.

Dags att tränsa

Under eftermiddagen var det dags att börja på stage 3 i Game of Contact, det vill säga ”frame” – hålla kontakten en bit. Nu blev det uppenbart för mig vilket bagage Oscar faktiskt har när det gäller kontakt. I de första stegen betyder tyglar fram och han stretchar bra, även om stretchen blev mycket bättre på söndagen, men så fort jag ska hålla kontakten några steg saktar han av till skritt eller krullar ihop sig och går bakom lod och kontakt. Eftersom att han var mer tydligt right brain kunde jag verkligen sätta honom på ett mönster och repetera tills att han slappnade av. Så vi travade framåt, tog upp kontakten, saktade av till skritt och stretchade. Allt enligt boken förutom att Oscar saktade av när jag tog upp kontakten innan jag han be honom med min sits. Men för att bygga tillit så tyckte Marion att jag skulle repetera detta ett tag. Vi vill inte bygga in i en häst att kontakt betyder stopp, det ska vara neutralt eller betyda framåt, men i Oscar fanns det redan inbyggt tyvärr.

Vi hade roligt också

Det var väldigt varmt på lördagen så Oscar fick en dusch innan han fick vila på transporten medan jag tittade på gäng två. Det ger alltid en extra dimension att se andra rida, tycker jag. Här har ni eminenta Marion som coachade oss så bra genom hela helgen!

IMG_7867

Comfort zone och akademisk ridning

Jag brukar ha ganska bra koll på min trygghetszon, var gränsen går och när det är dags att vidga den. Till exempel brukar den krympa efter några år i Svea rike så då ger jag mig ut på någon form av äventyr, jag vill ha en stor zon. En del av gränsen för min trygghetszon har jag dock blundat för alltför länge. Den gränsen handlar om att ta med mig en häst någonstans och gå kurs. Inte själva kursen, det älskar jag, åkandet handlar det nog om. Jag tränar gärna hemma med hjälp av till exempel Parellis hemmastudieprogram, den största delen av mig resa är gjord på detta sätt. Jag har helt enkelt varit en avoidaholik vad gäller att ta med min häst till nya ställen.

Nu ska det bli slut på det. Igår var var Monika Müller hos Karin och höll lektioner i akademisk ridning hela dagen. Oscar och jag var med. Oscar var en fin spegel av mitt inre ;). Han är ju inte heller van att åka iväg så mycket, trots sina arton år. Han var orolig men han är gudasnäll och skötte sig bra ändå. Det gäller bara att tillåta honom att röra på fötterna. Sedan Oscar kom har mycket av vår lek och ridning handlat om att lära känna varandra vilket lett till att det inte blivit så mycket dirigerande. Det gör det lite mer utmanande att ta hand om hans känslor när han blir orolig.

Nåja, har du något område som du undviker? Något som gör att din utveckling stagnerar? Berätta gärna så slipper jag känna mig ensam ;)!

Träningen gick bra, även om den hade gått bättre om jag kunde hjälpt Oscar mer med hans lugn. Oscars böjning genom kroppen är generellt bra, men ställningen är svårare när han vill titta med båda ögonen på vad som finns runt i kring. Han behöver hjälp med att länga ut sin överlinje och glömma bort att han har en underhals ;). I ridningen är han väldigt följsam men vill gärna undvika bettet och knäcka av i nacken istället för att gå framåt ned, det leder också lätt till fel ställning. Hans känslor för bettet har förbättrats med lite Game of Contact och friendly game med bettet sedan han kom till mig, men det är en bra bit kvar tills att han ser bettet som en mjuk krockkudde. Min vänstra sida låser honom lite, stängd höft och armbåge blir mitt yogaprojekt.

Jag uppskattar att leka med grunden och detaljerna som man gör i akademisk ridning. Detta hjälper mig att bli ytterligare medveten om min och hästens kropp. Idag övade jag på det vi lärt oss, både Glimra och Oscar fick prova. Glimra var jätteduktig från marken men gillade inte att bli dirigerad i bettet, det har vi inte gjort så mycket. Det får bli capson vid ridningen för henne. Det ska bli spännande att se vart detta tar oss!

Minna-clinicen

Här kommer det efterfrågade inlägget om Minnas clinic i lördags. Jag delar med mig av det som jag uppskattade mest. Jag jämför en del av vad Minna pratar om med Parelli – utan att för den del mena att det är samma sak!

Minnas mål är glada, hållbara hästar som presterar på topp. Hon visade sex hästar – en treåring, en fyraåring, en sexåring – Tabasco, två sjuåringar – Stanford och Isac, och så elvaåriga Santana.

Minna var noga med att säga att om man gör grundjobbet ordentligt kan man få fantastiska resultat. En del av grunden är övergångar, tempoväxlingar och att gas och broms (go=who) fungerar.

För att behålla hästens arbetsmoral, vilja och ridbarhet försöker Minna variera arbetet så mycket som möjligt. Santana, OS-hästen, rider hon ut mycket på och gör övningarna i naturen eftersom att han tycker att det är trist i ridhuset. Hon beskrev också hur han gick riktigt hårt innan och under OS och att han efter inte alls var sugen på att jobba. Då lyssnade de på det och lät honom skrittas och ridas ut i en månad tills han visade att han var redo. Med Santana betonade hon också vikten att leka fram de svåra rörelserna och öka kvalitén på dem efterhand.

Minna tycker generellt att det är viktigt att göra det lätt för hästen och aldrig sätt den på pottkanten. -”Hästen behöver få känna sig duktig!”, sa hon. Därför ska vi till exempel träna på att tävla. Börja med att köra hästen till olika ställen och rida den som vanligt där.

Är hästen spänd ska vi rida den framåt, inte sitta och hålla tillbaka eller försöka göra samlande övningar. Jag översätter detta till att ta hästens idé, eller ”match their energy and then add some” på parelliska. För en häst som behöver lösgöras och slappna av gör Minna skänkelvikningar mot staketet (”partial disengagement”) och galoppfattningar. För en häst som är lite överrörlig och behöver bygga styrka gör hon öppnor och slutor. Om halvhalt i exempelvis skritt inte besvaras av hästen gör Minna halt, om den inte tas från trav övergång till skritt. Detta kan kanske jämföras med Parellis fas fyra och ”exaggerate to teach”.

Jag avslutar med Minnas uppmaning: – Vi gör detta för att de ska vara kul, då får vi ju se till att det är det!

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Veckans projekt med Glimra

Sedan jag kom hem har jag kommit igång med Glimra. Hon är med mig direkt vissa dagar och vissa dagar behöver vi leka en hel del innan hon tycker att jag är med intressant än allt annat runt omkring. Denna vecka ligger fokus på tillit på uteritter och framåtbjudning. Vi förbättrar detta genom att rida samma runda i vår kuperade stora hage om och om igen varje dag. Idag var fjärde dagen och framstegen märks tydligt: De senaste dagarna har Glimra inte reagerat på att röra sig med sadel och sadelgjord överhuvudtaget, hon knatar självsäkert iväg efter att jag suttit upp och bett henne gå och hon bjuder finfint i traven.

                                

Hagen är mycket kuperad, full av träd, stenar och vatten/lerövergångar. Glimra blir mer och mer säker på att bära mig i upp- och nerförsbackar, mellan träd och över stenar. När vi verkligen har fått rundan till ett mönster kommer jag att lägga in små hinder och andra saker för att göra det hela mer intressant. Hon och jag kommer också att börja rida rundan själva.

Idén till det hela fick jag av Pat Parelli. Han har sin stora rundkorall där han jobbar med kor inne i sin lekpark. När han är klar med koarbetet brukar han be sina studenter att trava hästen ”on the track”. Hans spår går upp och ner, över hinder och genom flockar av kor. Det är för all del kortare än det jag nu gjort men principen är densamma och jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att använda hästens mönsterfetisch till dess fördel.

När Glimra och jag ridit vårt spår varje dag i sju dagar kommer vi sedan att göra det då och då.

Parelli Play Day och höskörd

Idag tog jag Berliz med mig och åkte till Helenelund för Parelli Play Day, ja vi kan kalla det lekdag på svenska ;). Sofie och Josefin hade ordnat med musik och Parelli games online med fem uppgifter, jättekul!

Efter några timmar hägrade höskörd så vi körde hem igen. Det passade mig ganska bra att kuska runt i traktorn och ladda upp inför resan på torsdag.

Hur ser självförtroende ut hos en häst?

Idag lekte jag med Panter ingen. Vi fortsatte med lekar vi lekt förra veckan, sätta näsan på saker och gå igenom smala passager, lekar jag valt för att få Panter trygg och självsäker. Jag tyckte att det hela gick bra: Panter blev lugnare och lugnare när jag bad honom gå mellan staketet och två tunnor, han höll skritten och gick i samma tempo genom det hela och stannade, vände och väntade lugnt.  Han var jätteduktig på att backa över en bom och komma till mig igen även om det märktes att han tyckte det var lite jobbigt. Jag gav Panter små pauser där han slickade och tuggade och jag förstod att han varit stressad och att det nu släppte. 

Helt plötsligt kom jag ihåg denna månads Parelli-DVD och avsnittet där Linda Parelli coachar Lindsey med Hot Jazz som är en right brain introvert. Jag insåg att även om jag trodde att jag gjorde framsteg med Panter, som är en right brain extrovert, så gjorde jag inte det eftersom att jag inte visste hur framsteg egentligen skulle se ut. Panter såg fortfarande, 45 minuter in i vår lek, ut som Hot Jazz gjorde i början av Lindseys pass, med öron något bakåt som en manifestation av hans osäkerhet. Jag insåg att jag var tvungen att sakta ner och be om mycket mindre. Jag blev tvungen att sätta mig på en tunna och fundera över vad jag just hade lärt mig.

Vi lekte sedan vidare och jag bad Panter sätta näsan på olika saker och jag var noga med att uppmärksamma hans uttryck. När han gick med öronen framåt och tryckte nosen mot en tunna nästan som för att putta på den läste jag det som att hans självförtroende hade ökat igen och vi avslutade för dagen.

Uppdatering! Eller så ska jag inte sakta ner saker och ting, Panter är ju extrovert i vanliga fall. Tur att jag hinner leka med honom någon gång till innan jag åker så jag kan experimentera lite med detta.