Funktionell basmedicin för häst

Nu är jag hemma igen efter tre lärorika och intressanta dagar på Mjörn. Kursens första del behandlade skelettet, lederna och musklerna – alltså ingen låg ambitionsnivå. Jag uppskattade helhetssynen och diskussionerna om kopplingen mellan beståndsdelarna i kroppen.

Leg. veterinär Freddy Wegelius lotsade oss genom dagarna och hans inställning att mycket går att lösa med rätt ridning – alltså ridning som stärker hästens bärmuskulatur – är mycket tilltalande. Han talade också om vikten av att ibland låta hästen springa för fullt, detta påminner mig om Mark Rashids texter där han beskriver hur hästens sätt att bli av med spänningar ofta går genom att de får röra på fötterna så att de börjar andas.

Vi vill få hästen att arbeta som i en sammanhängade cirkelrörelse, se ”Akademisk Ridkonst” av Bent Branderup för en illustration.

Slutligen tror jag att den kunskap jag förskansat mig under dessa dagar och som jag kommer att få på följande kursdagar kommer att vara en hjälp i mitt arbete som instruktör. Att kunna se om en häst är fysiskt begränsad att göra vissa saker till exempel. Jag betonar hästens mentala och emotionella tillstånd mycket i min undervisning, för mig är detta ett sätt att bli bättre även på det fysiska så att jag kan vara till större hjälp.

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Tryck och hjälpgivning

Här kommer det fjärde av mina inlägg om Mark Rashids bok ”Nature in Horsemanship: Discovering Harmony Through Principles of Aikido”. (För att läsa tidigare inlägg klicka på ”Mark Rashid” i etikettmolnet till höger.)

Mark skiljer på fysiskt tryck, emotionellt tryck och omgivande tryck. Han menar att fysiskt tryck är vad vi känner när någon eller något rör oss. Emotionellt tryck är den press vi kan känna när en deadline för någon uppgift närmar sig och omgivande tryck är sådant som rusningstrafik och stormar (som vi ju upplevt med jämna mellanrum denna vinter). Utgångspunkten vad det gäller tryck är att ingen, vare sig människa eller djur är imun mot det, och det kan komma från i princip vad som helst.

Marks mål med användningen och förståelsen av tryck är att bli lika bra som hästen när det gäller applicering av tryck och eftergift. Han vill kunna använda rätt mängd tryck så att hästen förstår och svarar på förfrågningen men inte bli förnärmad. Han tror, och det är inte svårt att hålla med, att om man uppnår detta blir man en lite bättre hästmänniska och kanske också en bättre person.

Jag tycker att Parelli-programmet hjälper mig i förståelsen av tryck och dess användning. Framförallt handlar det om timing: timing när trycket appliceras och den så viktiga timingen av eftergiften. Bob Bailey, en beteendevetare som jag kort läste om i Equipage säger att det finns tre saker för en framgångsrik inlärning: ”Timing, timing och timing!” Jag attraheras också att hur Steve Miller beskriver Ingela Larsson Smiths faser för förfrågningar till hästen: 1) tanke, 2) energi, 3) fysik energi eller beröring, 4) upprepa.

Mark beskriver hur han ofta möts av elever som inte vill använda något tryck på sina hästar. Hur tänker du kring tryck?

Självbevarelsedrift

Här kommer det tredje av mina inlägg om Mark Rashids bok ”Nature in Horsemanship: Discovering Harmony Through Principles of Aikido”. (För att läsa tidigare inlägg klicka på ”Mark Rashid” i etikettmolnet till höger.)

Hästen är ett flyktdjur som ständigt är på sin vakt. Därmed behöver de inte skilja på en ekorre som springer upp för ett träd, en jacka som ramlar av staketet eller ett lejon som hoppar ur en buske. I första ögonblicket har dessa händelser samma mening för en häst och kommer att utlösa, i stort sett, samma svar. Allt detta är en del av naturens lagar för överlevnad och det är en av anledningarna att hästen som djurart har överlevt i tusentals år.

Som människor litar vi idag mer till lagar skapade av människor än lagar skapade av naturen. Mark Rashid ser inte lagarna som ett problem, däremot anser han att samhället har vaggat in oss i en falsk känsla av trygghet som gjort att vår självbevarelsedrift minskat. Det kan leda till både det ena och det andra när vi kommer i kontakt med människor som inte spelar enligt samhällets lagar. Mark delar med sig av ett ordspråk från kampsportens värld: Om någon hoppar ut ur buskarna och attackerar dig, är det deras problem. Om du är för rädd för att göra någonting åt det, är det ditt problem. Mark menar att eftersom vi vaggats in trygghet har vi ofta svårigheter att tro att någon eller något skulle vilja skada oss. Som ett resultat av det utsätter vi oss själva för fara, ser på oss själva som offer och letar efter sätt att lösa problem efter att de redan har inträffat. 

Mark råd till oss i en potentiellt farlig situation är att skapa närvaro och vara alldeles klar i tanken att vi har kontroll över situationen, oavsett om vi har det eller ej. Han återkommer också till andningen och säger att vi måste lära oss andas ordentligt för att förbereda oss på att kunna hantera det oväntade.

Jag tittar ju för närvarande på Colt Starting featuring Pat Parelli. Vid ett tillfälle går stoet som Pat leker med mot honom med sin skuldra. Pat backar då henne några steg och sedan får hon komma in till honom igen. När hon igen skjuter skuldran mot honom säger han, det är inget konstigt med det, det är hennes självbevarelsedrift som gör att hon vill placera mig emellan henne själv och det som skrämmer henne. Samtidigt som han förstår hennes behov av att bevara sitt eget liv och värdighet gör han detsamma, han markerar att hon får komma till honom men inte gå över honom. Glimra har en tendens att göra likadant som stoet i DVDn och jag försöker att vänligt men bestämt be henne flytta sig.

Även Tom Dorrance understryker hästens självbevarelsedrift i boken True Unity (1987). Han säger att det vi kan uppfatta som att hästen inte vill samarbeta ofta är ett uttryck för hästens grundläggande behov av att skydda sig själv till sinne, kropp och själ. Tom skriver på sedan 9: “[The rider] needs to realize how the person’s approach can assure the horse that he can have his self-preservation and still respond to what the person is asking him to do.

Det jag tar med mig från allt detta är framförallt att vi som människor har lika mycket rätt till liv som våra hästar och vi måste skydda vårt personliga utrymme oavsett vad. Oavsett om hästen tänker gå över dig för att den är arg eller för att den är rädd, så är det helt enkelt inte ok att den gör det. Genom att förstå hästens natur kan vi agera på ett sätt så att vi hjälper den att leva med oss människor, vi utsätter den för saker som den reagerar på med rädsla och lär den att tänka sig igenom situationen och agera som en partner, istället för att förebrå hästen för att den blir rädd.

Andning

Här kommer det andra av mina inlägg om Mark Rashids bok ”Nature in Horsemanship: Discovering Harmony Through Principles of Aikido”. (För att läsa tidigare inlägg klicka på ”Mark Rashid” i etikettmolnet till höger.) Jag sa i förra inlägget att ni som praktiserar yoga, meditation eller kampsport skulle känna igen er. Gör ni det om jag säger att Mark menar att hästens emotionella balans börjar och slutar med andningen?

Mark säger att djur kan gå veckor utan mat och överleva, de och vi kan klara oss dagar utan vatten men hindras vi att andas några minuter, så dör vi. Om vi inte andas ordentligt utan tar grunda, snabba andetag påverkar det inte bara vår emotionella balans utan även bland annat matsmältning, hållning och blodflödet. Kanske har du själv känt hur lugnande det är att ta några djupa andetag när du känner dig stressad?

Mark beskriver hur hästar av naturen har ett återställningssystem för att komma i balans igen efter att de varit i obalans. Ganska ofta kan detta system vara att hästen måste få röra på fötterna och springa. Om den har hållt andan och bara andats det allra nödvändigaste kommer den efter ett tag av fysisk ansträngning bli tvungen att dra efter andan för att syresätta blodet och resten av kroppen.

Inom Parelli lärs det ut andra sätt. Bland andra partial disengagement, vilket i princip innebär en svag skänkelvikning utmed staketet för att underlätta för hästen att slappna av. Även snakey bends, det vill säga serpentiner och cirklar fungerar för att få en häst att börja andas och därmed slappna av. Hur kommer det sig att dessa tre övningar kan hjälpa en häst att andas? Det kommer sig av att de alla gör så att hästen måste böja sig i sidan och svinga bröstkorgen åt det ena eller andra hållet. Det är svårt att flytta bröstkorgen och samtidigt hålla andan, prova själv.

Även för oss är rätt andning viktig. Själv utövar jag meditation och yoga för att lära mig att andas rätt och för att med hjälp av andningen behålla eller återfå min balans. Det hjälper mig att hålla mig left brain i en right brain-situation för att utrycka mig på Parellispråk, eller  tänka och välja mitt svar istället för att reagera på instinkt.

Nästa gång kommer det handla om självbevarelsedrift :).

Psst, idag red jag på Glimra med sadel för första gången, jag är så imponerad av henne!

Att sträva efter harmoni

Mark Rashid

Som ni vet har jag läst några av Mark Rashids böcker under hösten. Hans senaste, Nature in Horsemanship: Discovering Harmony Through Principles of Aikido, som kom ut i år har jag läst två gånger. Det var mycket att smälta i den. Jag tänker dela med mig av de koncept i Marks bok som slagit an en ton i mig över flera blogginlägg. Här kommer det första.

Mark Rashid menar att horsemanship handlar om utvecklingen av harmoni. För mig blev det en aha-upplevelse att läsa, jag har länge varit fast i att det handlar om att ha harmoni hela tiden och har upptäckt att det är en omöjlighet. Genom att sträva efter harmoni inser vi att brist på harmoni inte är ett misslyckande, det är bara brist på harmoni. Om man ser en häst som är rädd eller aggressiv som brist på harmoni, vilket det i min mening är, och i sin tur ser det som ett misslyckande så är man mindre benägen att hjälpa hästen att finna harmoni. Om man istället anser att vår uppgift, om vi vill att hästen ska följa oss, är att hjälpa den till harmoni kommer vi gå in i interaktionen med den intentionen och då kan utvecklingen av harmoni se kaotiskt ut utan att vi blir rädda, frustrerade eller arga för det. 

Harmoni och kaos är två sidor av samma mynt, ett mynt som är ständigt närvarande i naturen och i våra hästar. Kanske kan vi dra en parallel till Pat Parellis talesätt som ”trust that he will respond, but be ready to correct” och ”be as gentle as you can but as firm as necessary, but when you get firm, don’t get mean or mad and when you are gentle, don’t be a sissy”. Även carrotsticken är en metafor för att vi strävar efter harmoni, efter att kunna vara en ”extrem middle of the road-ist”.

Mark tror att hästar förstår balansen i naturens harmoni och hur de själva passar in i den. De förstå att harmoni och konfrontation går hand i hand. Hästar dömer inte situationen utan gör vad de behöver göra för att anpassa sig till situationen. För hästar och andra djur är det mycket viktigare att bibehålla sin balans, eller återerövra balansen om den förlorats, än att försöka fundera ut varför obalansen uppstod överhuvudtaget. Det är något som vi kan lära oss av och försöka ta efter, tycker jag.

Hästars självbevarelsedrift, strävan efter balans och liv, är deras starkaste drift, något som också Ray Hunt betonar. Det innebär att för att vi ska utveckla harmoni i samspelet med hästar måste även vår självbevarelsedrift vara hög. För harmoni krävs att vi måste vara kapabla att försvara vårt personliga utrymme och vår säkerhet, ingen annan kommer att göra det i vårt ställe. Mark skriver: ”The truth of the matter is, harmony and confrontation are not mutually exclusive. In order to achieve harmony, there must first be some kind of inconsistency or divergence. We simply cannot have one without the other. [—] In nature’s way of balance, there is no good or bad or right or wrong, but rather there is only what is of benefit to the whole. Balance is nature’s way of dealing with issues, and keeping balance may not always be the quickest, most painless, most convenient, or even prettiest way for us here on earth, but it is always the right way.”

Nästa gång kommer jag att diskutera vad som är kärnan i harmoni, enligt Mark. Ni som yogar, mediterar eller praktiserar kampsport kommer nog att känna igen er :).

Mark Rashid

 

 Jag ber om ursäkt för blogguppehållet. Detvar inte planerat men det har varit mycket jobb och lek med hästarna. Jag har mycket jag vill berätta om Glimra och hennes framsteg. Det kommer! :)

Nu vill jag gärna tipsa om Mark Rashids böcker. De är tänkvärda och han skriver väldigt tilltalande om sin relation till hästar.  Jag hade gärna delat med mig av det som jag fastnat mest för när jag läste dem men jag har slarvat bort lappen och nu har det redan inkorporerats i resten av hjärninnehållet och det ena går inte skilja från det andra. Nåja, jag skyller på hösten eller nåt. :)

Jag frick förresten en Kindle läsplatta av min bror i julklapp, den är perfekt nu när jag vill läsa alla böcker på Pats läslista.

Hur har ni det ute i stallarna såhär i höst?