Gainstorming

I nästa avsnitt av podden diskuterar vi mål, målsättning och måluppfyllande. Ett verktyg som har hjälpt mig med detta på senare tid är Yvonne Wilcoxs Gainstorming. Eftersom det inte fanns tid och plats för detta i podden skriver jag om det här.

Här får vi hjälp att definiera hur det ser ut när målet är nått, med andra ord: att sätta målet. Vi får hjälp med steg på vägen vi måste ta för att nå målet. Hjälp med motivationen genom att vi formlurar vad det är som inspirerar oss med målet och slutligen en uppmaning om att definiera och ta ett första steg.

Kolla in hennes videos som beskriver Gainstorming som verktyg. Du behöver inte köpa någonting utan kommer få hela verktyget och därmed allt du behöver för att själv prova att använda dig av det.

Första avsnittet (alla avsnitt är uppdelade i flera videos så kolla in alla), måste ses för att förstå konceptet:

Ett av mina favoritavsnitt, för att det verkligen utgår från henne och vad som är realistiskt. Vi kan alla ta steg mot våra mål:

 

Fin dag

Jag tycker i allmänhet att livet är ganska perfekt men vissa dagar har helt enkelt lite mer guldkant än andra. Idag var en sådan dag.

Den startade med trevliga besked från flera håll. Lite kryptiskt jag vet, men kan inte säga mer just nu… Ett par timmar av kreativt skrivande på altanen med en hjälpsam Siri resulterade i en krönika om att vi måste förvalta hästens intelligens till Hästfocus.

SiriPå eftermiddagen hade jag en tredje lektion med en hoppryttare och -häst som gjort stora framsteg sedan jag såg dem sist. Ägaren vittnade om att även om hon ”bara” lekt de sju lekarna hemma så hade hästen varit som förbytt på de dressyr- och hoppträningar hon varit på. Förutom skillnaden i hästens beteende syntes även en förändring i hela dess kropp, hållning och muskeltonus. Idag fick jag ge nya perspektiv på ridningen som de tog till sig direkt. Det ska bli så kul att se hur långt de kommit till nästa gång. Åh, älskar mitt jobb!Fin häst

Sedan blev det dags för en tur i skogen med Oscar. Han har vilat några veckor så det var helt underbart att rida honom igen och komma ut i solen.

Uteritt

Som avslutning långpromenad med K för att inspektera ägorna.

Tillökning på torpet

Zorro och SiriI söndags körde Kristoffer och jag till Frida utanför Värnamo för att hämta hem två kattungar och idag kom en liten tös till från stallet i Älvasjö. De två syskonen heter Zorro och Sara, förutsatt att de är en kille och en tjej. Siri heter hon som kom idag. Från början var det tänkt att Siri skulle komma med en kattunge från en annan kull men från samma stall som jag döpt till Saga. Men Saga hade förmodligen en medfödd hjärnskada och när hon började krampa fick hon avlivas. Hon ligger nu begravd på kullen i hästhagen med Lady, familjens hund och Pjevs, mamma och pappas katt. Zorro Sara Nu får de bo i källaren ett tag tills de förstår att de hör hemma här. Kanske också så de växer till sig lite, för här stryker en del större katter på gården. Att de får bo just i källaren är för att Kristoffer är allergisk, det kan man dock inte tro eftersom han sitter och leker med dem i timmavis varje kväll ;).Zorro och SiriFörutom kattungar fick jag också en så fin present från Frida. Titta! Oscar och Glimra

Resan

Jag har haft fullt upp och nu känner jag dessutom lite skrivkramp eftersom jag tycker att jag borde skriva först om Texasresan och sedan ridlägret på Ed Sjögård och sedan Falsterbo… Men vet ni vad, vem bryr sig om vad man borde göra (så länge det inte skadar någon annan)?!?!

Så istället tänker jag, inspirerad av detta inlägg, skiva om hur mina livsresa och mina val knyts ihop till rollen som instruktör i Parelli Natural Horsemanship. När jag var liten ville jag bli veterinär (efter att jag ville bli astronaut), för att djuren inte kunde tala med oss och berätta vad de behövde. När jag efter gymnasiet åkte och arbetade på en kibbutz i södra Israel fick jag erfara att det även finns gott om människor som trots att de kan tala inte får sin röst hörd. Så då ville jag bli antropolog för att ge dessa människor en röst. Efter ett halvårs studier i politisk antropologi, och sedan biologi (veterinärdrömmarna var kanske inte helt nerlagda) arbetade jag för att få ihop pengar för att resa. Jag åkte först och skibummade i Bad Gastein, sedan reste jag i Kina, Nya Zeeland, Malaysia och Thailand. Efter det och lite mer ströjobbande började jag läsa Pol. Mag. programmet vid Lunds universitet. Det innebär att jag studerade statsvetenskap med inriktning på internationella relationer och också mellanösternskunskap och arabiska. Jag läste arabiska i Jordanien och när jag kom hem arbetade jag som asylhandläggare på Migrationsverket innan det bar av till Palestina för att jobba för en fredsorganisation.

Nu känner jag på något vis att cirkeln är sluten även om det kan verka långsökt för en utomstående: Jag arbetar för att djur, framförallt hästen som är det djur som alltid funnits med mig, ska få göra sin röst hörd, att vi ska förstå vad de behöver och hur vi kan hjälpa dem nå sin fulla potential och må bra.

Det viktiga tror jag är att man aldrig slutar söka det där som man brinner för och verkligen tycker om att göra. Det gör iallafall att jag känner mig väldigt levande och det motiverar mig att ständigt bli bättre. Att det sedan tog över tio år att hitta hit gör ingenting för de erfarenheter jag har med mig på vägen har inte bara gjort mig till den jag är utan även gjort mig bättre på det jag gör. Har du hittat vad du älskar att göra?

Dallas

FlygbildNu har jag landat på ett hotellrum i Las Colinas, Dallas, efter att ha varit ute och ätit med tre av mina kurskamrater. Flygresan gick utan bekymmer, sadeln var hel och bagaget kom fram. På bilden ovan ser ni min utsikt när vi flög över Goose Bay. Det var väldigt vackert och jag blir alltid lika glad när det är fri sikt på mina resor. Denna utsikt tog sig in på topp tre av flygreseutsikter, de två i topp är över Mongoliet och över gränsen Kenya och Tanzania.

Imorgon blir det lite shopping och sightseeing innan vi åker till ranchen på söndag. Jag är verkligen full av förväntan inför kursen. Även om Colt starting är level 1 och 2 i princip så ser jag fram emot att lära mig genomföra det på ett effektivt och långsiktigt sätt. Jag tror också att jag efter denna kurs snabbare kommer att kunna bedöma vad som behöver lösas först i de ekipage jag möter.

Målen är som vanligt att ha så kul som möjligt, utvecklas så mycket som möjligt och lära mig så mycket som möjligt. Jag uppskattar möjligheten att fullständigt gå in i inlärningszonen och studera ämnet på ett djupare plan.

Därför älskar jag att undervisa

Engagerad instruktör ParelliHar du upplevt känslan av flow någon gång? Tidigare i mitt liv var flow något jag främst förknippade med hästar, att rida eller leka med en häst och känna hur vi blir ett och tiden står stilla. Ett annat område jag upplevde flow på var när jag skrev uppsats eller hemtenta på min universitetsutbildning. Inom båda dessa områden brukar flowet kantas av dagar då det känns kämpigare.

Nu, när jag undervisar, är det som om mitt psyke direkt går in i flow. Det är som om det är en skyldighet till eleverna och deras hästar och det finns inte plats för kämpigare dagar. Detta sinnestillstånd är himmelriket att befinna sig i. Jag tror att det kommer för att jag så väldigt gärna vill att alla ska få uppleva partnerskap med en lugn, trygg häst som är villig att göra det vi ber om med utstrålning och glädje. Jag vill också väldigt mycket att alla hästar ska få kunna lita på oss som vänner och ledare som kan lätta deras börda av att ta hand om sin egen överlevnad hela tiden. Det är förmodligen också ett nödvändigt tillstånd för att jag ska kunna känna på riktigt vad häst och ryttare behöver och inte gå bara på teknik, teori och strategi. Jag vill att alla ska komma till level 4 praktiskt taget direkt, att ni ska vara självständiga så att ni känner er trygga och självsäkra med er häst utan mig. Uhm, jag får visst passa mig så att jag inte blir utan jobb ;). Min förhoppning är att denna ambition märks för er som tar hjälp av mig, att ni förstår hur mycket jag bryr mig om er. Savvy on!

En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Watch your thoughts…

I helgen hade jag ett samtal med en elev som jag inte reflekterade så mycket över förrän hon skulle berätta vad hon lärt sig under helgen. Det hon betonade mest var hur positivt hon börjat tänka om sin häst istället för hur hon tidigare var van att tänka i negativa ordalag. Hennes inre dialog, som hon fått till sig via sin miljö handlade tidigare om att vi måste visa hästen vem som bestämmer, ställa krav och att hästen bara är lat eller luras.

När jag funderade vidare kring detta förstod jag att hon börjat ändra hur hon tänkte om sin häst när hon sagt till mig att ”hon försöker bara komma undan” och jag svarat att ”hon söker eftergift”. Ser ni att det ena av dessa påståenden är negativt och det andra positivt? Det ena ger oss ledtrådar om hur vår häst tänker och hur vi kan använda det för att träna henne och det andra lägger skuld på vår häst?

Hästen är perfekt, det är vår uppgift att förstå dess natur och samarbeta med den för att få uppleva ett partnerskap. Med det vill jag inte säga att vi inte är perfekta, det är vi. Våra handlingar och tankar är kanske inte alltid det dock. Om vi kan ändra på dem så att de går i linje med vad just vår häst behöver så kommer relationen och resultaten att förbättras.

Pat Parelli brukar citera Ira Reid som parafraserade Lao Tzus visdomsord:Watch your thoughts

Jag lämnar er att fundera på detta ett tag och återkommer längre fram med en diskussion om hur vi kan bli mer effektiva i vår kommunikation med vår häst genom att förstå att trycket motiverar dem att försöka något och eftergiften lär dem vad som är rätt. Men så klart ska även detta problematiseras – jag fick en fråga från en annan elev: ”Men utgår inte det ifrån att hästen i grunden inte vill göra vad vi vill?”. Den tuggar jag fortfarande på, och återkommer när jag har mitt svar :).