Planer och funderingar inför hösten och nästa sommar

DSC_0774

Tänk att det bara tar några dagar att jobba sig igenom berget av saker som samlats då Falsterbo och kurser prioriterats och att det sedan bara tar ytterligare lite tid i sol och med semesterhumör för att hjärnan ska börja fungera igen och börja fundera på framtiden.

Inför sommaren 2015 funderar jag på att tydligare skilja på kurser som kombinerar utbildning med rekreation och kurser som är intensiva inlärningsupplevelser. Då kan vi alla bättre matcha förväntningar till verklighet och jag anpassa tempot. Jag vill fortsätta erbjuda nybörjarkurser och levelskurser. Utöver det har diskussionen inletts med min yogalärare om att ha kombinerade kurser av Parelli Natural Horsemanship och yoga. Jag vill också ha intensivveckor där undervisning sker väldigt individuellt på förmiddagarna och eftermiddagarna vigs åt egen träning eller avkoppling. Jag tror att förberedelse för uteritt samt en långritt hade varit både roligt och populärt. Längre än så har mina tankar inte hunnit än. Vet du redan nu vad du vill vara med på och har du förslag och önskemål? Skriv gärna en kommentar, ett mail, eller PM eller kommentar på Facebook och berätta.

Vad gäller denna höst börjar det bli hög tid för er som vill arrangera undervisning med mig att höra av er. Jag vet, mitt i semestertider… Men för att försäkra er att de datum ni tänkt er är lediga så är det att rekommendera.

En sista spännande sak. Jag kommer att börja ta emot ett fåtal träningshästar från september. Hör av dig till mig för mer information.

Livet leker

Follow the leader

Vi har lekt idag :). Först eskorterade vi FT-studenterna upp till Lindas för filmandet av en ny produkt med Colleen Kelly. Medan de tittade på det avslutade vi de sista midterm-betygen. Det är lite surrealistiskt att sitta och betygsätta studenterna i growth and progress reports. Det är bara två år sedan jag gjorde min FT och nu sitter jag här och diskuterar deras resa. På eftermiddagen gav Chris en lastningsdemo som jag hoppas gav studenterna en och annan tankeställare. Lastning kan vara ett test på partnerskap och tillit. Efter det red några av oss med Kristi. Vi lekte vidare med att styra hästen med bakdelen och sedan hoppade vi alla hinder i LoLa och Saturis hage. LoLa är inte det stora hopphästen direkt men det var kul ändå. Sandy ville prova rida henne så jag satt upp på Smokey och racade runt, gjorde galoppombyten och hoppade. Trots att hon och LoLa är samma ras är det milsvid skillnad på rundheten i deras galopp. LoLa är onekligen avlad för koarbete.

Huvudstående Love

Innan grillkvällen med gitarrspel avslutade kvällen övade vi lite demomoves. Här kommer nämligen nästa surrealistiska nyhet: vi kommer göra öppningsdemon på summit! Runt 2000 personer beräknas komma. Hur coolt som helst och vi har redan en hel del härliga saker att visa. På översta fotot visar vi follow the leader där alla utom två rider huvudlagslösa.

Chillin'   Stå upp team riding

Game of Contact – söndagen

RBI-OscarRBI-Oscar

Söndagen började med teori där vi gick igenom del tre, frame, och alla eventuella frågor vi kände att vi behövde ha besvarade för att kunna åka hem.

Sedan var det dags för första gänget. Frida briljerade med galoppombyten och speedboat-känsla i Emilio – mycket snyggt! Också Marianne och Maria fick känna på en ram där hästen tog kontakten med både näsa, nacke och ben. Härligt! Alla andra hann jag faktiskt inte riktigt se, det blir fullt i huvudet när man rider själv.

Frida och Emilio Marianne får näsa, nacke och ben!     Maria och Marion Jennike

Marion begrundar och Agneta får en fin stretch av Amie.

IMG_8122 Agneta

Efter lunch var det min grupps tur. Oscar var nu väldigt right brain introvert! Inte som Karins Chasse, men riktigt samma typ av bagage har de ju inte, och inte är de samma häst heller. Kolla på bilden på Chasse med sadel på sig, en stor eloge till Karin som verkligen var där för sin häst och hans bästa hela helgen.

Väldigt RBI

Lille introverta Chasse

Nåja, Oscar var RBI så vi började med en långsam point to point. Det räckte inte riktigt för att han skulle frusta men han tuggade och slickade sig om munnen. Sedan tränsade jag och satt upp.

Oscar blir positivare och positivare till bettet

Vi började med relax rein för att få avslappning. Oscar ville ännu inte släppa på spänningen och jag var nog lite för aktiv i min energi. I traven lättade det lite med relax rein och vi fick hans finaste stretch. Men först när jag plockade upp kontakten för att hålla ramen blåste han ut och frustade – how interesting!

Osäker på kontakt    Stretch  Framåt trav

Vi fortsatte med samma mönster som under lördagen men jag kände att såhär kan vi ju inte fortsätta, för det kändes som att jag belönade att han saktade av vid kontakt. Jag frågade Marion och fick istället i uppgift att plocka upp kontakten i trav, hålla den och plink plinka honom tills han tänkte framåt. Plink, plink är som vattentortyr där man låter en doppe falla på en persons huvud under lång tid. Plink, plink gör man med sticken på hästens höft, bara en väldigt lätt touch som inte blir starkare men som upprepas var tredje sekund. Bra för att uppmana en häst att försöka utan att förnärma dem. Marion berättade om hur hon hade gjort det med Hot Jazz och till slut han hade hoppat rätt upp i luften och sparkat bakut, något han aldrig gjort annars. Men sedan hade han bjudit på en framåt trav och en energisk galopp, och fortsatt dagen efter. Psykologi säger jag.

Trevlig trav

Bilderna nedan borde ha ett rött kryss över sig – det är inte detta vi söker men så här kan det se ut när en häst experimenterar för att hitta lösningen. Oscar har undvikit kontakt, som ni som läst bloggen ett tag vet, mycket på grund av de sår han haft i munnen. Det är inte konstigt att han har svårt att lite på en hand med bett i. Ser ni dippen framför Oscars manke? Det visar att han inte tar kontakten med nacken, inte ännu. Det som jag gör bra om jag får säga det själv är att jag tar kontakten med armbågen istället för med handen, det kan ni se genom den raka linje som bildas från min armbåge till Oscars mun. Däremot verkar jag vara ojämn vänster till höger. Svanken ser ganska bra ut för en gångs skull, de bilder jag svankar på är så hemska så de får ni inte se förrän jag kan visa er en rejäl förändring, då kan de får vara före-bilder i en jämförelse ;).

Försöker Dippen

Vi avslutade i teorisalen där vi alla delade med oss av helgens höjdpunkter och Marion såg till att var och en hade en plan för hur de skulle gå vidare. Jag åkte hem full av inspiration och tacksamhet över kursen, vi kan köra igen nästa månad om jag skulle få bestämma! Vilken lyx det har varit.

På måndagen var Oscar mer social med mig i hagen än vad han brukar vara, en fråga om tillit… Vi fortsatte på mönstret, lastade och red som i söndags. Nu får vi se vart det barkar om jag tar den tid det tar att verkligen vinna hans förtroende. Det enda jag vet är att utan förtroende och mental connection spelar det ingen roll vilka trix han kan göra, eller hur han kan kröka på nacken!

PS. Tre av Sveriges licensierade instruktörer var på kursen. Ni kommer väl ihåg att sprida teamsidan www.parelliteamsverige.se? DS.

Game of Contact – lördagen

Linslus

Målet för lördag förmiddag var att vi alla skulle få en bra allround sits som ska hålla oss och våra hästar friska. Poängen är verkligen att se till att alla våra kroppsdelar vilar ovanpå varandra i balans så att vi slipper sitta och kompensera någonstans. Kompensationen skapar spänning och mer snedhet. Vi måste också vara lika aktiva i vår kropp som vi vill att hästen ska vara. Så, blygdbenet mot näsan, in med naveln mot ryggraden, håll ihop revbenen, ner med armhålorna och öppna upp höftböjare och -sträckare. Vi måste vara i en ram om vi vill att hästen ska vara det.

För mig är den stora utmaningen min svank och jag har letat upp en del övningar som jag tänker göra utan att slita på min häst. Efter teoridelen satt vi upp. Oscar var mycket mer med mig idag och jag behövde bara kolla av hans ”calm, connected and responsive” med lite ”stick to me” och sedan kunde han hjälpa mig att öva min sits. Marion upprepar alltid hur viktigt det är att vi står upp i stigbyglarna, det kommer att hjälpa oss med vår lodräta sits. Jag har för mig att hon i somras berättade att hon själv red en timma stående per dag!

IMG_7951

Hästarna lastades på transporten och det var dags för lunch. Tack till Ulrika och Giovanni Della Casa för fantastisk mat och fika alla dagar och för att vi fick vara på ert fina DC Stables. Oscar stod alltså i transporten upp mot sju timmar varje dag. Det var väldigt bra för honom, han var lugn och stod och åt, och för mig, som annars tycker att en kvart i transporten är lång tid. Jag vet att Pat säger att hans hästar står uppbundna ett antal timmar varje dag men jag har inte tagit till mig vilken bra tålamodsövning det faktiskt är, tills nu.

Dags att tränsa

Under eftermiddagen var det dags att börja på stage 3 i Game of Contact, det vill säga ”frame” – hålla kontakten en bit. Nu blev det uppenbart för mig vilket bagage Oscar faktiskt har när det gäller kontakt. I de första stegen betyder tyglar fram och han stretchar bra, även om stretchen blev mycket bättre på söndagen, men så fort jag ska hålla kontakten några steg saktar han av till skritt eller krullar ihop sig och går bakom lod och kontakt. Eftersom att han var mer tydligt right brain kunde jag verkligen sätta honom på ett mönster och repetera tills att han slappnade av. Så vi travade framåt, tog upp kontakten, saktade av till skritt och stretchade. Allt enligt boken förutom att Oscar saktade av när jag tog upp kontakten innan jag han be honom med min sits. Men för att bygga tillit så tyckte Marion att jag skulle repetera detta ett tag. Vi vill inte bygga in i en häst att kontakt betyder stopp, det ska vara neutralt eller betyda framåt, men i Oscar fanns det redan inbyggt tyvärr.

Vi hade roligt också

Det var väldigt varmt på lördagen så Oscar fick en dusch innan han fick vila på transporten medan jag tittade på gäng två. Det ger alltid en extra dimension att se andra rida, tycker jag. Här har ni eminenta Marion som coachade oss så bra genom hela helgen!

IMG_7867

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Lastning

Vi hade planer för dagen men fick vara flexibla. Leslie, en av mina externpolare, skadade axeln när hon snubblade över en stock i förra veckan. Hon skadade rotatorkuffen så illa att hon måste opereras. Därför hämtade hon sin häst idag. Det var bara det att hästen inte ville gå på transporten. Leslie har bara haft hästen några månader och tydligen har den en hel del i bagaget.

Teri gjorde det hela till en lastningsdemo och för mig som tycker att lastning är något av det mest fascinerande vi kan göra tyckte att det hela var väldigt intressant. Varför är jag så fascinerad av lastning kanske ni undrar? Jo, för att det innehåller allt, vi måste kunna kommunicera med hästen, de måste lita på oss, respektera oss och gå undan för våra hjälper. Vi måste också kunna läsa hästen, är den rädd eller dominant… Med dagens lilla dam var denna del väldigt givande på detaljnivå. Hon var både rädd och dominant och det verkade som att zon ett och två, det vill säga huvud och hals var dominanta och resten av hästen var osäker. Låter konstigt men så såg det ut. Framförallt var hon väldigt rädd för squeezegame i zon tre, alltså magen. Vi diskuterade att om det är osäkerheten som skapar dominansen, är det verklig dominans då? En häst som är livrädd kommer att i slutändan agera aggressivt, precis som en dominant häst som är mån om att bevara sin värdighet kan vara aggressiv. I vilket fall måste vi dock se till att vi överlever det hela :). Det tog Teri två timmar att lasta hästen. Och när jag säger lasta hästen så menar jag att det det tog två timmar för Teri att lära hästen att lasta sig själv och känna tillit och nyfikenhet medan den gick på!

Vad Teri fick göra var att behandla hästen som att den var osäker vid transporten men adressera eventuella dominansproblem när de visade sig – säkerhet måste alltid komma först!

Ni vet väl förresten vad de fyra stora fy:na är vad gäller lastning?

  1. Vänta inte tills du är sen till tävlingen med att lasta din häst
  2. Gå inte rätt upp till transporten för att se hur hästen låter bli att gå på
  3. Be inte en häst som försöker att försöka mer
  4. När hästen väl är på, skynda dig inte för att stänga dörren

Teri visade också en smart teknik för att uppmuntra en mer dominant häst att gå på. Hon använde sin carrotstick och istället för att hålla stringen precis längs med sticken lät hon den hänga ner lite som en tjock mage. Med hjälp utav stringen kunde hon då klappa på håret och huden och om hon behövde bli mer bestämd var sticken precis där för att klappa muskler och ben.

Teris approach till lasting när hon undervisar är ”jag lastar inte denna hästen utan jag försöker lära hästen att lasta sig själv”. Hon påminde också om Troy Henrys ord: om du vill bli riktigt bra med hästar så se till att bli riktigt duktig på att lastning, galoppombyten och liberty (leka med hästen i frihet).

Lilys svullnad hade gått ner i morse och jag lekte lite on line i skritt och trav innan middagen. Jag hoppas att hon är helt bra i morgon för då är det lektion i Game of Contact med Marion igen. Förresten, ni vet väl att Marion kommer till Karin i Halmstad för en Game of Contact clinic den 20-22 juli? Om ni inte vill rida åk och kolla, Marion är jättehärlig och duktig!

På eftermiddagen planerade vi lite mer för morgondagen, vi vet inte hundra att ungdomarna kommer för vi har inte fått tag på arrangören. Men det gäller att vara beredd i vilket fall. Efter det gick Sandy, Faith och jag upp till Pats Big Top och fotade lite för ett projekt som vi har för Jim. Mycket spännande! Jag berättar mer i nästa vecka när vi är klara med det hela ;).

På tal om att berätta mer, jag har fått förfrågningar om att skriva mer om hur Teri bemöter olika typer av osäkerhet hos ryttare. Jag räknar med att få tid i helgen för att göra det, så titta in då om ni är intresserade. Nu är det dags att lyssna lite på Pats gitarrspelande.

Förberedelsedagar i solen

Vilken härlig söndag i full sol! I helgen har fokus legat på förberedelse för hästarna. Parelli kallar det ”prep days”. Jag brukar ha onsdagarna till mina förberedelsedagar men jag har slarvat lite på sistone så nu fick jag gottgöra det med en hel helg. Glimra förbereddes för hovslagaren i lördags. Medan hon var lös i paddocken raspade jag hovarna efter hur min hovslagare rekommenderat mig.

Glimras uppfödare brukade ge henne lugnande innan verkning eftersom att hon slog med bakbenen. Glimra har visat sådana tendenser fortfarande så det har hög prioritet att få ordning på. Nu var hon dock helcool, stod lös hela tiden medan jag raspade hovarna och gjorde inga ansatser till att sparka. När jag var klar så gick vi över till att leda med ett rep runt ett bakben i taget. Det gjorde hon jättebra också! Jag tror att nästa steg får bli att låta fler andra människor gå och lyfta fötterna på henne. Jag lovar att varna dem först ;).

Idag lastade jag Berliz och Glimra och de fick äta sin mat i transporten. Det gick bra tills Berliz mat var slut och hon tyckte att hon kunde ta Glimras. Då fick jag styra upp det lite. Berliz fick en rejäl borstning såhär i pälsfällningstider också. Hon är så mysig att bara hänga med, jag har inte gjort det tillräckligt på sistone.

Inga nytagna foton idag, så här kommer istället ett från Glimras första dag på Fridhem.

Snölek

Sedan snön kom har jag inte ridit Glimra. Vi har promenerat på fälten och lekt i paddocken on line och liberty istället. Hennes draw, eller förbindelse till mig, är väldigt bra, så bra att jag knappt vet vad jag ska göra med det. Blir att studera lite liberty!

Denna vecka kommer vi göra ett mönster av att leka med transporten. Jag har inte lastat Glimra sedan jag hämtade henne när jag köpte henne så det känns som det är läge att lägga fokus på det.

Utöver detta är jag glad för vår lösdrift. Tack vare att vi har hästarna så spenderar jag timmar varje dag med hästarna utan att be dem om något. Jag mockar, fyller på hö och hänger med dem. Idag var Glimra väldigt pussig, det är ju mysigt. Både hon och Berliz har börjat fälla så jag gör mig också populär genom att klia dem. Vid ett tillfälle idag stod jag och pratade med Ann-Marie och kliade Glimra på svansroten och Berliz i huvudet, allt medan jag försökte mocka :). Bästa sättet att fylla på energi tycker jag!