MÅL

I avsnitt 3 av Häst & ryttare – en podcast med Susanna och Tina diskuterar vi mål. Vad är målet med att sätta mål? Målsättande, måluppfyllande och om det faktiskt är ok att överge ett satt mål. Själv blev jag väldigt peppad över att se över mina mål igen efter vår diskussion, fundera igen på hur jag vill ha mina dagar nu när så mycket redan är som jag önskat och Harald är här.

Kristoffer, min man aka eminent ljudtekniker och redigerare för podden, är lite uppgiven på Susanna och mig för att vi inte lyckades prata likadant i mikrofonerna när vi spelade in via Skype. Nej, så skulle han aldrig säga! Men ljudet är inte så bra som vanligt även om han har arbetat hårt för att dölja våra misstag. Vi ber om ursäkt för detta och ser till att det blir bättre nästa gång.

Jag personligen ser fram emot att inte vara så förkyld att snor fördunklar mina tankar och täpper till för all sensibel framförelse av dem :). Samtidigt är det en av sakerna jag verkligen gillar med att göra podcast, det behöver inte vara perfekt. Vi skapar något tillsammans med er som lyssnar genom våra felsägelser och feltänk blandat med lite mer vettiga betraktelser. Det är underbart att vara en del av!

Häst & ryttare, avsnitt 3

Gainstorming

I nästa avsnitt av podden diskuterar vi mål, målsättning och måluppfyllande. Ett verktyg som har hjälpt mig med detta på senare tid är Yvonne Wilcoxs Gainstorming. Eftersom det inte fanns tid och plats för detta i podden skriver jag om det här.

Här får vi hjälp att definiera hur det ser ut när målet är nått, med andra ord: att sätta målet. Vi får hjälp med steg på vägen vi måste ta för att nå målet. Hjälp med motivationen genom att vi formlurar vad det är som inspirerar oss med målet och slutligen en uppmaning om att definiera och ta ett första steg.

Kolla in hennes videos som beskriver Gainstorming som verktyg. Du behöver inte köpa någonting utan kommer få hela verktyget och därmed allt du behöver för att själv prova att använda dig av det.

Första avsnittet (alla avsnitt är uppdelade i flera videos så kolla in alla), måste ses för att förstå konceptet:

Ett av mina favoritavsnitt, för att det verkligen utgår från henne och vad som är realistiskt. Vi kan alla ta steg mot våra mål:

 

Taming Wild

Jag vill gärna tipsa om Elsa Sinclair, mustangen Myrnah och deras projekt. Läs mer på Elsas blogg och ta en titt på filmen Taming Wild. Jag pratade om Elsa i podden senast och hur hon inspirerat mig att ta sina djupaste frågor på allvar istället för att jaga yttre resultat och bekräftelse. Det finns mycket att inspireras av i hennes resa.

Hästars vilja att synkronisera med oss

PeaksHerdAstir

I senaste avsnittet av Häst och Ryttare – en podcast med Susanna och Tina pratar vi om hästarnas medfödda vilja att synkronisera och harmoniera med oss. Jag tror att det är en väldigt viktigt utgångspunkt att tänka att hästen vill harmoniera med oss bara vi tillåter den. Om denna vilja beror på flockdjuret och bytesdjurets insikter, spegelneuroner eller deras goda hjärta låter jag vara osagt, förmodligen är det väl alla tre.

Jag tycker mycket om denna film på starar som väl illustrerar fenomenet:

En av hästträningens grundstenar – avslappning

Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att oavsett vad du åstadkommer med din häst, må det vara piaff, 1,60-hoppning, gymkhana eller distansritt, så är det föga värt om det sker på bekostnad av din hästs lugn, avslappning och lösgjordhet.

Varför då? Förutom att lösgjordhet (losgelassenheit) är nummer två i den tyska utbildningsskalan för dressyr och enligt den är en förutsättning för det riktiga arbetets kvalité tyder varje utförd rörelse utan det på brist på harmoni. Brist på harmoni bryter i längden ner din och din hästs relation samt din hästs kropp. Kissing spine, ledproblem och så vidare är bara exempel på problem som bland annat orsakas av brist på avslappning och lösgjordhet. Det är inte möjligt för en häst att bära sig korrekt med höjd, avslappnad rygg och aktiverade magmuskler och bakben utan lösgjordhet.

Hur åstadkommer man då denna avslappning och lösgjordhet? För det första måste vi lägga fokus på kopplingen mellan kropp och sinne, mellan det psykiska och det fysiska. Fysisk lösgjordhet är omöjligt om du är rädd, orolig, frustrerad eller arg. Detsamma gäller din häst.

Vi måste alltså hjälpa vår häst att inte behöva känna dessa känslor. Vi gör det genom att kultivera dess självförtroende och tillit till oss. Genom förståelig och tydlig kommunikation och omtanke. Dessutom måste hästen bli inspirerad och motiverad av oss. Om det finns ett motstånd i hästen och den säger ”nej” är den inte avslappnad.

Först när avslappning och motivation finns i hästens sinne är det möjligt att be kroppen utföra lösgörande arbete. I ett inledningsskede är detta arbetet motsatsen till det arbete som senare skapar bärighet och samling. Ändå är det en grundpelare för riktig samling.

Hur lång tid tar det för dig att uppnå avslappning och lösgjordhet i din häst? Ser och känner du avslappningen?

Ridläger på Ed Sjögård

BadFör två helger sedan hade jag äran att undervisa ett vuxenridläger på Fridas Ed Sjögård. Oskar och jag var väldigt taggade på vägen dit och jag drömde mig tillbaka till min barndoms ridläger med spökrundor, hopptävlingar och bad i forsen. Jag visste att jag förutom en massa ny kunskap och förståelse för hästens psykologi och beteende ville ge deltagarna lite av denna känsla. Eftersom att Ed Sjögård ligger precis vid en sjö och deltagarna skulle bo på kursgården Åsbroäng så var kontexten lovande.

Vi hade ett fantastiskt gäng på kursen, en veterinär, en etolog, en förskolelärare, en vuxenutbildare och en griskötare. Ni kan ju förstå att diskussionerna om pedagogik och djurträning gick varma.

Dessutom hade hälften av deltagarna fått hyra häst av Frida vilket gav dem bra förutsättningar för att kickstarta sin Parelliresa. Jag kan verkligen rekommendera att ta användning av den sjätte principen i Natural Horsemanship, att hästar lär människor och människor lär hästar. Jag hoppas jag får undervisa fler ridläger :).  Kul  Direct rein Fin fläta  Lurvas ValdermarLata från hjulhuset Knopar Fråga

Vi knöt knopar och hade simuleringar och badade förutom all lek med hästarna. Ju roligare vi har desto bättre lär vi oss. OScar travar i sjön   Etolog Me and my shadow

Fina Oscar

Lisa från Djurrelationer deltog på lägret och jag tog tillfället i akt och bjöd in henne att prata om inlärning och positiv förstärkning. Tack Lisa!

Stock Frida var inte bara eminent arrangör utan också fotograf och allmän glädjespridare.

En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Vill hästen göra det vi vill?

En elev undrade som sagt om antagandet om att tryck motiverar och eftergift lär, inte utgår från att hästen inte vill göra det vi vill att den ska. Ett tråkigt utgångsläge med andra ord. Men jo, ibland vill den inte göra vad vi vill precis när vi vill det. Inledningsvis kommer jag diskutera varför så är fallet och sedan går jag vidare till hur vi kan göra när hästen vill göra det vi vill och faktiskt förstår vad vi vill.

Jag pratade i ett tidigare inlägg om hästens behov och att de var säkerhet, välbefinnande och mat/lek. Om vi ser detta som en behovstrappa kan vi konstatera att hästen är inte redo att äta, motiveras av mat, eller leka och motiveras av lek innan den känner sig säker, trygg och bekväm.

Det innebär att om hästen till exempel är orolig för att du tar den bort från flocken för att rida så kommer den inte vara mottaglig för att lära sig något nytt eller leka med dig innan den känner sig trygg och säker. Det är alltså vår uppgift att tillgodose hästens behov av säkerhet och bekvämlighet innan vi kan förvänta oss att hästen kan tillgodose vårt behov av lek.

Därför använder vi oss av strategier som friendly game med approach and retreat, det vill säga att vi går närmre det läskiga (eller längre ifrån det trygga) och sedan längre ifrån och så om och om igen. I exemplet med hästen som blir orolig av att lämna flocken får vi gå närmre flocken och börja vår lek och sedan successivt när vi kan ersätta flocken som garant för hästens säkerhet och trygghet börja dra oss längre därifrån.

Vad betyder det egentligen att hästen har behov av säkerhet? Jo, att alla dess beslut grundar sig på viljan att överleva. Om vi inte är lämpade att ta hand om hästens överlevnad, i dess ögon, kommer tvingas ta hand om sin egen överlevnad, ibland på bekostnad av vår säkerhet och våra övriga behov. Då kommer hästen förmodligen inte vilja göra det vi vill att den ska. Att förtjäna att ta hand om hästens överlevnad är vad ledarskap handlar om (jag har tidigare skrivit om ledarskap och tillit).

On line lek

Det räcker alltså inte med att vi bevisat för hästen att vi inte tänker äta upp den eller att våra redskap inte kommer användas för att skada den vi måste också försäkra den om att vi garanterar dess överlevnad. När vi kommit så här långt är hästen redo att göra vad vi vill. Nu kan vi börja lära dem någonting eller LEKA:

Mitt förra inlägg handlade om hur vi lär dem någonting så nu vill jag diskutera hur vi gör det till en lek. När hästen redan förstår vad vi ber om, och är fysiskt kapabel att göra det (samt som sagt fått sina behov av säkerhet och bekvämlighet tillgodosedda) är det dags att vi gör det till en lek. Jag har skrivit om Make it a Game i ett inlägg från en dag med Ryan Rose på mitt externship.

Då blir det som vi innan kallat tryck till ett förslag. Förslaget består i vår intention och energi, om det sedan krävs så ger vi den minsta fysiska ledtråd och om hästen fortfarande behöver hjälp touchar vi dem. Med andra ord en lång fas ett, sedan en lätt fas fyra. Efter fas fyra är det paus och sedan börjar vi om. Vi visar för hästen att vi vet att den är intelligent, vi gör leken till ett pussel som den kan lösa, vi blir mer intressanta för hästen och vi tillför någonting till hästens liv. När vi kommit så här långt i vår relation till hästen är utgångspunkten att hästen vill göra det vi vill. Jag tror att ni är många med mig som upplever detta ofta, hästen vill verkligen göra rätt men ibland har vi inte gjort oss förstådda eller så har vi inte skapat ett pussel där hästen kan se vad den behöver göra för att lösa det. ”If the horse says no you either asked the wrong question, or asked the question wrong”. Eller frågade vid fel tillfälle kan vi kanske tillägga.

Stegra på kommando

Som beskrivet har vi en ganska djup relation till hästen för att detta ska fungera och alla förutsättningar som nämnts ovan måste vara på plats. Ytterligare en sak att ha i åtanke i detta är vikten av vår intention och vilken känsla vi förmedlar till hästen. Vi behöver visa att vi också har kul, vara fulla av både lekfullhet och trygghet. Då bygger leken på ömsesidig respekt och vi blir interdependenta i relationen. Inte mycket slår det kan jag säga.

Eftergift lär

I nonviolent communication menar man att varje handling föregås av ett behov. Inom Parelli går våra funderingar i samma riktning och vi lär ut att hästen och människan har olika behov. Människan drivs av ”praise, recognition and material things” (beröm, erkännande och materiella ting) enligt Pats tillspetsade sätt att utrycka sig. Hästens behov däremot är ”safety, comfort, play and food” (säkerhet, välbefinnande, lek och mat). Behovstrappan för de två arterna ser traditionellt annorlunda ut men detta menar Pat driver människa respektive häst.

Hästen flyr för att den har ett behov av säkerhet. Hästen sticker upp huvudet (eller backar…) när vi ber den backa för tryck mot nosryggen för att den har ett behov av välbefinnande, bekvämlighet eller lugn och ro för att använda de synonymer som bäst översätter comfort och relief. Hästen nafsar på dig för att den har behov av lek och så vidare och så vidare.

Berliz 30/4 2002-21/11 2012

Enligt denna logik så applicerar människan i sin tur mer tryck, eller hjälptyglar eller piskrapp för att hästen ska bete sig på ett sätt som kan ge människan erkännade bland andra människor. Som tur är, kan vi också drivas av erkännande från hästen. Då blir bilden en annan. Låt oss undersöka hur det kan fungera:

Då inser vi att vi först måste lära hästen saker och ting, det vill säga vi måste kommunicera med dess hjärna snarare än att putta runt på dess kropp. Nu kommer vi alltså till inläggets rubrik, eftergift lär. Det föregås av att tryck motiverar. Så när vi ska lära en häst någonting så applicerar vi tryck på ett sätt som gör det så lätt som möjligt för hästen att förstå vad vi vill. En ingrediens i det är att vi lägger på trycket långsamt, i faser. Om vi är för snabba när vi applicerar tryck kommer vi att aktivera hästens ryggmärgsreflexer varav mottrycksreflexen är en. Den reflexen vill vi i många fall lära hästen av med (inte alla dock, då skulle hästen lägga sig ner när vi satt upp på den…). En annan ingrediens i att göra det lätt för hästen att göra rätt kan handla om att vi lär den gå framåt åt ett håll som den redan vill gå eller börjar med en bom på marken innan vi lär den hoppa.

Hästen lär sig att det den försöker göra är rätt när trycket upphör. Vår uppgift blir därför att ha kvar trycket tills hästen gör det vi önskar. Om vi misslyckas med att ha kvar trycket, kanske för att att hästen slår med huvudet om vi vill backa den, har hästen lärt sig att den får eftergift genom att slå med huvudet. Det är inte ovanligt med hästar som, på grund av att människan applicerat tryck för snabbt i inlärningsfasen, aktiverat sin mottrycksreflex skrämt människan att ge efter, eller bara gjort det svårt för dem att hålla kvar trycket och därmed lärt sig att gå igenom tryck för att få eftergift. Hästen söker eftergift, den experimenterar tills den får det. Därför är vår timing så viktig. Ju mer exakt vår timing är desto snabbare lär sig hästen vad som önskades av den.

Stradling a pole

Detta är grunden i mycket djurträning, det kallas negativ förstärkning. Negativ inte för att det är dåligt utan för att det är en matematisk subtraktion där vi tar bort något för att få önskat resultat, vi tar bort trycket för att lära hästen. En annan strategi som vi också använder inom Parelli är positiv förstärkning där vi adderar något när hästen gör det vi vill, till exempel en bit godis, vila, kli. Jag märker att jag ofta får påminna om att ta paus när saker och ting går som vi vill.

Mitt syfte med dagens inlägg är att motivera er att vara tydligare för era hästar, att göra er förstådda genom att se till att eftergiften kommer när hästen gör det ni vill, inte när hästen själv skapar sin eftergift. I nästa inlägg kommer jag diskutera om hästen vill göra det vi vill att den ska eller inte.