Inridning med Pat Parelli

The start isn’t something, it is everything!

Nu har jag tittat igenom Pats Colt starting kurs en gång. Det första som slår mig, och som han också säger, är att om man har följt levels-programmet så har man nycklarna till unghästträning. Nivå ett och två är grunden och lek ett, två och tre är absolut nödvändiga. Pat upprepar under kursen att han är mer grundlig än vad han skulle vara om han startade en häst själv, ändå tar det bara en vecka. Det går fort, men han går inte vidare förrän han har fått grönt ljus från hästen och han kan göra det fort utan att tappa bort relationen. Att starta en häst handlar inte om den första ritten, det handlar om det mål vi har med hästen senare i livet. Vi vill inte göra något under starten som kan vara kontraproduktivt mot uppnåendet av det målet. Perspektivet vi bör ha är att allt vi gör i början gör vi för att förbereda hästen för resten av dess liv. 

Pat följer ett skelett som lyder:

Acceptera människan (först som vän, sedan som ledare)
Acceptera sadeln (först placeringen av den, sedan att bära den med spänd sadelgjord)
Acceptera ryttaren (först som passagerare, sedan som guide)
Acceptera bettet (först placeringen av det, sedan att bli guidad genom det)

 

Pat gör övergångar istället för förändringar. Som exempel kan vi ta att han inte lägger på en sadel på en gång när det är dags att vänja hästen vid sadel. Istället börjar han med repet om sadelgjordsläget, han hoppar upp barbacka och använder sin egen kropp som ett friendly game, sedan lägger han på en barbacka-pad som är mjukare och lättare än en sadel och så småningom lägger han på sadeln. Det var tydligt hur han vid varje sammankomst med unghästen gick igenom sitt skelett för inridning. Genom att han gör det och först går vidare när han får en liten förbättring följer han också sin egen devis om 80 % upprepning och 20 % variation. Han betonade att inlärning inte alltid är av godo, men det är alltid permanent. Med andra ord kan en häst lära sig saker vi hellre hade velat att de inte kunde, men de kommer att komma ihåg vad de lärt sig. Pat går igenom sitt skelett, ser om det finns några hål i grunden och fixar till dem. Han säger att han ser allting som en ”oh boy!”– möjlighet att arbeta med det som behöver arbetas med, och uppmanar oss att inte vara rädda för att hästen gör misstag. (Jag har skrivit om detta med andra ord här.)  Samtidigt är han noga med att göra framsteg.

Inledningsvis handlar tämjning och inridning om förbindelsen mellan häst och människa (rapport), och här vill vi uppmuntra hästens nyfikenhet och utveckla dess tillit till sig själv och till oss (tack Ulrika för den översättning av confidence). Sedan kan man bygga respekt genom att lära hästen att svara på tryck på ett passande sätt. Om hästen blir förvirrad är det samma sak som att den är rädd, det kommer få hästens självbevarelsedrift att utlösas. Detta är talande för att vi måste bli förstådda för att vara effektiva, och vara effektiva för att bli förstådda tycker jag.                                                                

För min lek med Glimra tar jag, förutom allt ovan, med mig: 1)Smyg inte på hästen för att rida, se till att den är förberedd. 2)Tryck ner på manken hårdare än vad du spänner sadelgjorden (Karin har lärt oss det, men jag hade glömt det…). 3) Om något inte går bra, till exempel röra öronen så gör man det tills det blir lite bättre, men förvänta dig inte perfektion, belöna ett litet framsteg (där ger jag mig själv en fjäder i hatten för arbetet med att lyfta och hålla uppe bakbenen ;)).

Jag är glad att jag har denna kurs att återkomma till när jag behöver det och jag räknar med att den kommer att dyka upp igen framöver i bloggen :D. 

Gott nytt år!

                                           

Idag är sista dagen på 2011. 2011 var året då jag fick reda på att Berliz inte har något brosk i en bakhas och därför inte kan ridas mer. Det var året då jag flyttade upp till Halmstad från Lund. Året då jag åkte till Colorado för att gå en Fast Track. Året då Berliz betäcktes med en korsningshingst. I år kom också Glimra in i mitt liv och idag travade vi ihop för första gången!

Vi tog hjälp av Àst och mamma som lite draghjälp. Glimra förstod inte alls först och istället för att bygga in motstånd i henne bad jag Kristoffer, som var med för att fota, att ta carrot-sticken och driva försiktigt från mitten av paddocken. Efter väldigt lite drivning från honom ett par gånger fattade Glimra vad det handlade om. Det blev lite extremt friendly game också eftersom min sadel, som ju inte använts mer än på Glimra på länge, knarrade som attan ;). Till slut kunde vi trava i båda varven även utan att Àst travade före, vi kunde vända från och till Àst, vi kunde till och med rygga. Som jag sagt tusen gånger, hon är en cooling, Glimra! Jag blir också alltid lika förvånad hur lätt det kan gå om jag har förberett ordentligt från marken innan.

 

Mina mål för 2012 handlar mycket om hästeriet: Först gäller det att jag förbereder mig så bra som möjligt för Externshipet. Väl där vill jag igen lära mig så mycket som möjligt, utvecklas så mycket som möjligt och ha så roligt som möjligt. Jag vill också komma hem som instruktör så att den senare delen av 2012 kan handla om att dra igång den egna verksamheten. Det känns både spännande och skrämmande, men så är det när man har drömmar och planer som kommer från ens hjärta. Vad har ni för planer och förhoppningar för det nya året?

God Jul

God Jul från ett grönt Halmstad. Ni ser det i videon från igår där Glimra och jag är ute på en liten svängom, en av hennes första. Idag har jag mycket att fira: julafton, detta mitt hundrade blogginlägg och  en tidig julklapp som jag fick igår. Jag fick mail från Parelli University där de meddelade att jag har fått stipendium till mitt Externship! Det kallar jag julklapp! :).

God jul till er, kära läsare, och till era fyrbenta vänner!

Colt Starting DVD

Idag kom dvd-setet om Colt Starting från Parelli som jag väntat på sedan jag såg att det gick att förhandsboka ett exemplar. Just nu sitter jag klistrad framför TVn och tittar på första skivan. Det är lite extra roligt att det filmades under tiden jag var på centret i Colorado. Medan jag koncentrerar mig på Pats budskap och subtiliteterna i det han gör försöker jag också hålla utkik för att se om jag eller någon av mina kurskamrater syns i bakgrunden ;).

Första gången på Glimras rygg

Jag hade som plan att avsluta ”Level 2 On Line Patterns” med Glimra innan jag började fundera på att inleda själva inridningen. I lördags var det dags att sitta upp för första gången. Här kommer en liten filmsnutt på det. Jag tycker att hon var helcool!