Watch your thoughts…

I helgen hade jag ett samtal med en elev som jag inte reflekterade så mycket över förrän hon skulle berätta vad hon lärt sig under helgen. Det hon betonade mest var hur positivt hon börjat tänka om sin häst istället för hur hon tidigare var van att tänka i negativa ordalag. Hennes inre dialog, som hon fått till sig via sin miljö handlade tidigare om att vi måste visa hästen vem som bestämmer, ställa krav och att hästen bara är lat eller luras.

När jag funderade vidare kring detta förstod jag att hon börjat ändra hur hon tänkte om sin häst när hon sagt till mig att ”hon försöker bara komma undan” och jag svarat att ”hon söker eftergift”. Ser ni att det ena av dessa påståenden är negativt och det andra positivt? Det ena ger oss ledtrådar om hur vår häst tänker och hur vi kan använda det för att träna henne och det andra lägger skuld på vår häst?

Hästen är perfekt, det är vår uppgift att förstå dess natur och samarbeta med den för att få uppleva ett partnerskap. Med det vill jag inte säga att vi inte är perfekta, det är vi. Våra handlingar och tankar är kanske inte alltid det dock. Om vi kan ändra på dem så att de går i linje med vad just vår häst behöver så kommer relationen och resultaten att förbättras.

Pat Parelli brukar citera Ira Reid som parafraserade Lao Tzus visdomsord:Watch your thoughts

Jag lämnar er att fundera på detta ett tag och återkommer längre fram med en diskussion om hur vi kan bli mer effektiva i vår kommunikation med vår häst genom att förstå att trycket motiverar dem att försöka något och eftergiften lär dem vad som är rätt. Men så klart ska även detta problematiseras – jag fick en fråga från en annan elev: ”Men utgår inte det ifrån att hästen i grunden inte vill göra vad vi vill?”. Den tuggar jag fortfarande på, och återkommer när jag har mitt svar :).

Vad är Parelli Natural Horsemanship?

Fritt översatt från Parelli.com:

Parelli Natural Horsemanship har som mål att bidra till att höja nivån på hästkunskap över hela världen till förmån för hästar och de människor som älskar dem.

Parelliprogrammet är en folkbildningsprogram med fokus på studiet av hästens beteende och kunskap om hästen. Programmet sträcker sig över fyra studieområden så kallade savvys och genom fyra olika nivåer av utveckling.

En av programmets hörnstenar är att, för den som brinner för hästen, är horsemanshipresan en livslång strävan och ständig personlig utveckling.

Programmet uppmuntrar elever att utveckla sin kreativa förmåga att lösa problem  samtidigt som hästens ickeverbala återkoppling och uttryck tas i beaktande.

Pat Parelli

Parelliprogrammet fokuserar på att lära människan snarare än att träna hästen. Programmet grundades 1981 av Pat Parelli – ryttare, hästtränare, rodeoryttare, cowboy och student. 1993 fick han sällskap av sin fru Linda Parelli.

Tidigt insåg Pat att hästar redan hade alla de färdigheter som de behöver för att trivas och lyckas i sin egen värld. Han upptäckte att förståelsen för hästens psykologi, personlighet och karaktär är grunden till en djup och ömsesidigt givande relation mellan häst och människa.

Pat kallade sitt nya relationsbaserade synsätt ”Natural Horsemanship”, ett begrepp som nu är erkänt världen över som en innovativ och effektiv metod för naturlig hästträning.

Natural Horsemanship – Naturliga Relationer

Parellis tillvägagångssätt är inte att träna hästar utan att undervisa varje hästägare till att bli sin egen hästtränare genom att bygga en förtroendefull relation till sin häst.

Naturligtvis lärs horsemanshipkunskaper ut i Parelliprogrammet och grunden för metoden är relationen till hästen med principerna om kärlek, kommunikation och ledarskap som guide.

Med Parelli Natural Horsemanship kan hästälskare på alla nivåer och i alla discipliner uppnå :

  • Framgång utan våld
  • Partnerskap utan dominans
  • Samarbete utan rädsla
  • Villighet utan hot
  • Harmoni utan tvång

”Människor inser att detta är vad de har letat efter i alla sina relationer”, säger Pat Parelli. ”Det är balanserat på kärlek, kommunikation och ledarskap i lika doser.”

”Det handlar om mer än bara hästen”, säger Linda. ”Det gränsar verkligen till personlig utveckling. Du lär dig om dig själv, om kommunikation, om ledarskap, om sanning, om konsekvens och ansvar. Programmet och hästen ger eleven en modell, så att de kan träna och växa i sin förmåga i alla relationer, inte bara i hästrelationer.Man lär sig om kärlek och fantasi. Hästen blir djuret som berättar sanningen om dig i alla dessa kategorier.”

Hästägare som följer Parelliprogrammet har funnit att programmet inte bara gör det möjligt för dem att bli begåvade hästtränare utan det ger dem också en bestående gåva av en förbättrad relation och kommunikation med sina hästar.

Kanske är den största gåvan av alla dock att de upptäcker förbättrade relationer till alla i deras liv.

Parellis vision och mission

Pat och Lindas individuella livshistorier är spännande och deras kärlek till, och engagemang för, hästar är påtaglig. Men det är deras gemensamma vision och mission för Parelli Natural Horsemanship som verkligen inspirerar. Som så mycket mer än hästtränare har Pat och Linda vigt sina liv åt att göra världen till en bättre plats för hästar och människor.

Din resa

Parelli Kurs
Foto: Frida Lundbäck

Jag får ofta små berättelser via mail eller per telefon från elever som delar med sig av glädjeämnen (eller svåra dagar) med sina hästar. Jag uppskattar det mycket, tack alla ni som tar er tid att dela med er! Det är en ära att vara en del av er resa, jag gläds med era framgångar och suckar med er när det är svårt.

Det är en speciell förmån att få träffa en elev och dennes häst under allt från en timma till en tvådagarskurs och försöka plantera ”seads of learning” som växer under de månader när vi inte ses. Jag är med väldigt intensivt en liten bit på vägen och sedan vandrar ni er egen väg. Allas resa är unik och när det känns trögt för någon går det kanon för någon annan. Men vi har alla dagar som känns tunga, när vi känner att vi inte förstår vår häst eller vad vi skulle kunna göra för den. Oftast är vår utvecklingskurva som brantast när det känns som svårast. När saker inte går lätt lär vi oss mest. Som tur är får vi sedan njuta av vad vi lärt oss och det känns som om vi seglar fram ett tag.

Parelliprogrammet är lite speciellt på det sätt att det uppmuntrar studenterna att vara självständiga. Sällan tar en parellielev en lektion i veckan som annars är vanligt i hästvärlden. Här kör vi stenhårt under några dagar med instruktör, antecknar allt vi kan och funderar under nätterna för att kommer hem med ny kunskap och uppgifter att göra som håller oss, inte bara sysselsatta, men i utveckling under lång tid framöver. Instruktören blir därför mer en coach och facilitör, lite som vi alla är för våra hästar. Devisen ”set it up and wait” funkar för människor såväl som för hästar :).

Hur tycker du att detta sätt att studera fungerar? Uppskattar du din resa?

Karin Boyes dikt får avsluta:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Så gör du framsteg i din horsemanship

Det händer att jag får frågor från elever hur de ska gå vidare efter en kurs. Hur de ska använda det nya de lärt sig och när de ska göra vad och hur ofta och länge. Svaret tänker jag att det kan vara fler som har glädje av, så här kommer det.

Låt mig inleda med en fråga jag ofta frågar tidigt på mina kurser: ”Vad är din främsta hästdröm?” Håll denna fråga, och svaret på den, i bakhuvudet medan du läser vidare, jag kommer återkomma till det.

Om du precis gått en inledande kurs och lärt dig om vad hästen behöver som biologisk varelse och hur du kan kommunicera med den på dess villkor genom de sju lekarna så börja med att se till att du repeterat lekarna för dig själv. Skriv ner dem, fundera över vilka principer som är viktiga i varje lek, lär dig namnen och numren på dem. Allt detta för att skapa ett skelett i din hjärna där du kan hänga upp ny kunskap på. Ny kunskap kommer din häst att ge dig varje gång du går ut och leker.

Sedan gäller det att inte stagnera, att se till att de sju lekarna inte blir till de sju jobben, eller ännu värre, de sju tortyrerna ;). Se till att göra framsteg varje dag. Satsa på 1 % förbättring varje pass. Den tanken kan hjälpa dig att göra något litet de dagar du inte hinner eller orkar ett helt pass. Gör då din porcupine 1 % bättre i stallgången, flytta fram-och bakdel eller sänka huvudet eller en mängd andra saker du kan förbättra (länken går till en Savvy Times tidning med en artikel i om 101 saker att göra med din häst i små utrymmen).

Vad betyder då framsteg i de sju lekarna? Längre avstånd, längre rep, lägre faser, från andra zoner (delar av hästens kropp), snabbare, långsammare är olika sätt att göra framsteg i lekarna. Allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna,  öppna och sluta ur porcupine game och sideways game, piaff och passage liksom rakhet ur yo-yo game och hoppning ur squeeze game för att nämna några. Det innebär att vi alltid kan göra lekarna bättre men det handlar inte om att göra perfekt driving game på level 1 utan fortsätta utvecklas så att leken får ett syfte.

För ännu bättre grepp om vad framsteg är och vad vi kan göra med våra hästar rekommenderar jag att du tar en titt på ritningen i Parelliprogrammet, det vill säga self assessments som finns vid auditionsParelli Connect. Här är ett exempel på hur början av självskattningen för on line ser ut:Self assessment

När du då har valt något att fokusera på och förbättra så gör det till ett mönster. Med mönster menar jag att du gör samma sak varje dag (eller varje gång du träffar din häst) fyra till sju gånger efter varandra. Du kan göra annat dessa dagar också men se till att du gör mönstret varje gång- Sedan lämnar du det ett tag och sen kan du prova att ta upp det igen. Genom att göra på detta sätt kommer du se tydliga framsteg och tydliga framsteg kommer att hjälpa dig med motivationen. Hästen lär sig också bättre och lättare med hjälp av mönster.

Så, med kunskap om vad framsteg är, genom att göra det till ett mönster, se till att få 1 % förbättring varje gång och ha en plan så kommer du att utvecklas till att bli en horseman i stadig takt. Varför undrar jag då vad folks främsta hästdröm är? Titta tillbaka på det jag skrev om att allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna. Om du tar din dröm och bryter ner den i beståndsdelar kommer du ha något att öva på varje dag. Fråga dig själv, vad behöver jag och min häst kunna för att leva drömmen? Det kan vara gå över en bom om vi vill hoppa, flytta varje hov som vi vill från marken om vi vill kunna rida dressyr, bibehålla gångart längs med spåret om vi vill ha en bra skogshäst, ja listan kan göras hur lång som helst. Drömmen ger också ett syfte att gå ut och leka med din häst om du skulle vara trött efter jobbet någon dag. Visst mår vi alla mycket bättre när vi väl kommer ut?

Nu blir det många olika poänger i detta inlägg men jag vill bara nämna att även hästen mår bra av att förstå syftet i det vi gör. Valla kor, rid från punkt a till punkt b, plocka svamp eller vad det nu kan vara, men se till att ge hästen ett syfte.

Tveka inte att fråga om du undrar över något i detta inlägg!

Med risk för att låta som en försäljare: bästa resurs är levelsprogrammet.

Logisk ridning

Pat Parelli berättade i somras att han under första halvan av 2013 deltagit som elev i sju clinics, cuttingclinics i hans fall eftersom att det är det han specialiserar sig inom nu. Han visar i handling hur han prioriterar sin egen utveckling. Även ett inlägg på Parelli Natural Horsemanships facebookssida understryker att vi bör vara öppna för olika träningssätt och filosofier – bra horsemanship är bra horsemanship!  Också jag har skrivit om vikten av att inte döma andra sätt att se på hästen och att istället inse att alla har något att lära oss.

Så i helgen var det dags igen för mig att vara elev. Denna gång inom Logisk ridning som Linda Nilsson undervisar i. Här på Fridhem hölls steg 1 och 2 och förutom glädjen i att ha flera parellistudenter som deltagare hade vi fint väder med sol (!) på söndagen. Linda undervisar sitsträning och sitsens påverkan på hästen, och som inom Parelli handlar det om att utbilda människan i första hand. Vi fick med oss många aha-upplevelser. För mig bland annat hur Oscars snedhet ser ut och hur jag kan hjälpa honom med den. Jag har känt att jag inte känner hans rygg lika i båda mina skinkor men inte vetat vad det berott på eller vad jag kan göra åt det. Under kursens första dag blev det helt tydligt för mig att han roterade sin bröstkorg mer till höger än till vänster och att jag enkelt kunde hjälpa honom med det genom att inte tillåta så mycket rotation till höger vilket så småningom hjälpte honom öppna upp rotationen till vänster och bli mer liksiding. På söndagen förstod jag vikten av bålstabilitet för hästens gång och möjlighet till samling samt ett sätt att undvika att mina axlar sjunker framåt när jag fokuserar på att inte svanka, halleluja!

Processen behöver inte se ut som produkten brukar Pat säga. Det minsta man kan säga är att det var talande för helgens kurs: vi red med slutna ögon i skritt och hästarna leddes av vår partner. Så mycket mer man tillåts känna när hjärnan inte bombaderas av intryck genom ögonen. Här kan ni se en video av sista passet där jag rider Glimra. Jag red Oscar de övriga tre passen men det var roligt att rida Glimra också och kunna jämföra. Hon var rakare än Oscar och nästan ännu känsligare. Ni ser att det inte är någon publiksport direkt men det jag kände i henne här var en fin liksidighet och en tydlig regelbunden, rytmisk rörelse från bakbenen, genom överlinjen upp i min rumpa. Hon är lösgjord och bröstkorgen svingar från sida till sida samtidigt hon som börjar bära mer. Hon var en av hästarna som snabbast började engagera sina magmuskler. Det ser man bara lite i denna film, precis innan Linda börjar filma bakifrån syns hur Glimra spänner sina magmuskler i svängen.

Hästens intelligens och medvetande

När jag undervisar brukar jag hänvisa till två olika artiklar när det gäller hästens intelligens. Den ena menar att hästen är som ett 3- till 4-årigt barn och den andra som en 6- till 8-åring! (Nu lyckas jag tyvärr inte hitta källorna.) Oavsett vilket så är det tydligt att hästar är intelligenta och att vi bör behandla dem därefter. Men för att kunna behandla dem därefter behöver vi så klart kunskap om hur hästen lär sig. En av de mest utbredda och allmänt vedertagna praktikerna inom djurträning är att tryck motiverar djuret att försöka något och eftergiften lär djuret att det den gjorde var rätt. Detta kallas för negativ förstärkning. En annan vanlig metod är positiv förstärkning där vi lägger till något när djuret uppvisar ett önskat beteende, till exempel en bit godis. Positiv och negativ har alltså matematisk betydelse här, man lägger till eller tar bort, och det handlar inte om en värdering av metoden som bra eller dålig. De flesta, också vi inom Parelli, använder sig av en kombination av dessa två förstärkningstyper.

Men nu snurrade jag in mig på fel sak. Jag hade inte tänkt skriva om träning som sådan utan mer om förhållningssättet till våra djur. Jag delade nyligen en status på Facebook som skrevs av Lisa som är etolog och mest jobbar med katter. Hon hade läst en SOU (2011:75) om ny djurskyddslag där det står så här om djurs medvetande:

Om man accepterar att andra människor har ett medvetande så bör man acceptera att andra djur har ett medvetande eftersom det inte finns mer bevis för att andra människor har medvetande än djur.

Trevlig läsning tycker jag och något som vi bör applicera på vår relation till hästen.

För att gå ännu längre vill jag tipsa om Petra Krantz Lindgrens blogg, hon är beteendevetare som ”arbetar med vuxna som vill utveckla sina relationer med barn”.  Tycker du att det är att gå för långt så betänkt inledningen av detta inlägg och jämförelsen av hästars och barns intelligens… Petra skriver bra i det att hon tar upp frågor som ibland tenderar att bli väldigt ‘svart eller vitt’ i diskussioner och belyser dem utifrån fokus på barns självkänsla och relationer. Lite som i mitt inlägg om kärlek och respekt så blir varje beslut lättare om man har en tydlig ledstjärna och mål. Jag tycker att vårt fokus med hästarna, efter säkerhet, bör vara på hästens självkänsla och relationen till oss, precis som Petra tycker om barnen. Dessutom är det så att när vi fokuserar på relationen och självkänslan blir hästhanteringen säkrare. Läs gärna hennes blogg och se om du håller med mig eller inte.

Ett sista budskap: Oavsett om hästens intelligens går att jämföra med ett barns eller inte så har de enligt mig en egen intelligens och speciell gåva till oss. Den är jag tacksam för varje dag.

Pay it Forward

I förra veckan höll jag två gratiskurser för ungdomar som ett led i att ge vidare det som givits till mig via stipendium. Den första hölls på Ed Sjögård med elever som kommit en bra bit på sin Parelliresa tack vare ridskolan där som drivs av Frida Lundbäck. Här kommer Kajsas upplevelse av dagarna. Take it away Kajsa:

Under måndagen och tisdagen denna vecka har jag fått äran att vara med i Tina Kolhammars nya projekt Pay it Forward. Det har varit så roligt medan jag samtidigt lärt mig massor!

Men först lite kort om mig och min Parelliresa. Jag började med Parelli 2009 och jag var fast första gången min ridlärare Frida visade vad man kan göra med Parelli programmet och vilken relation man kunde bygga upp med hästen. För som alla andra flickor drömde även jag om att hästen skulle gallopera till en när man kom ut till hagen. Jag har inte börjat filma något än men det är planen, det har bara inte blivit av än och just nu är jag ungefär på level 2-3. Men nu tillbaka till Pay it Forward.

Kajsa och LyrikJag och Lyrik.

 

Kursen började med att vi skulle berätta lite om oss och vår hästfantasi. Jaha… Nu blev det jobbigt tänkte jag. Jag som har så lite fantasi. Men ganska snabbt kom jag på att det inte är så svårt. Vad vill jag kunna göra med hästen? Jo, jag vill ha hästens förtroende och att vara som Pat att alltid veta hur man ska göra och att det alltid ska vara enkelt mellan mig och hästen så det inte blir knasiga missförstånd. Att kunna gallopera utan någonting längs stranden var också en del av fantasin.  När alla hade presenterat sig själv och sina fantasier pratade vi om hästens behov och tre stycken mönster (Point to Point, Falling Leaf & Backward S).

När vi var klara med teorin gick vi ut och testade de olika mönstren men tyvärr blev min lilla ponny lite Right Brain. Så mycket av tiden fick jag bara vänta på att han skulle slappna av och låta honom tänka igenom det som nyss hänt. Efter lunchen hade vi mer teori då vi gick igenom hästens ansvar och sedan fick vi rida om vi ville. Men jag kände att jag inte riktigt ville rida Lyrik utan ville känna att det gick bättre online först. Det tog mig ett tag och med hjälp av Tina hade jag en Left Brain Lyrik igen vid lektionens slut.

Ledaregenskaper

Dag två gick mycket bättre för både mig och Lyrik. På förmiddagen gick vi igenom hur en bra ledare ska vara och när jag insåg att jag hade mer röda än gröna egenskaper så blev jag nästan lite rädd. Så jag bestämde mig för att: Okej nu ska jag försöka uppnå så många gröna som möjligt och jag började med Positiv & Rolig och självklart gick det mycket bättre än dagen innan. När vi kände att vi hade en häst som kunde lära sig något bad Tina oss att komma fram till henne. Det var nu dags för uppdrag. Den första var dubbel circling. Den andra var dubbel sideways och den sista var circling med fyra hästar och fyra människor. Jag som nu då skulle vara extra positiv peppade laget och vi lyckades göra det i skritt och tre sekunder i trav innan det blev kaos. Men det var en riktig häftig känsla när det gick så bra.

På eftermiddagen körde vi Parelli Games. Vi fick fem stycken saker att göra inom loppet av tre minuter. Första gången gick det inte så bra för jag han bara två stycken saker men andra gången la vi på en minut och då gick det mycket bättre för jag hade en annan taktik då än vad jag inte hade första gången. Det var så roligt att tävla lite för hästarna blev extra taggade och även fast vi hade tidspress så bröt vi inte mot principerna och det kändes riktigt bra!

Jag lärde mig riktigt mycket under de två dagarna och jag skulle absolut göra det igen om jag får chansen! Tina är en så tydlig instruktör och hon får en alltid att vilja göra sitt bästa och lite till så att vi kan uppleva våra fantasier.

Kajsas blogg: http://sweetbeautiful.blogg.se/

Horsemanship och känslolivet

Vissa dagar känns det inte bra när man rider. Igår på dressyrträningen var en sådan dag för mig. Glimra var trött, det var varmt och klibbigt och hade jag ridit i min ensamhet hade jag lagt ner det och bara hängt lite istället. Men, nu hade jag lektion och då red vi vidare. Var det bra eller dåligt? Har jag gjort tillräckligt med insättningar på relationskontot för att uttag, som det kändes som om det var igår, ska täckas? Glimra kom travande till mig när jag visslade innan lektionen, idag kom hon i skritt så ganska ok saldo ändå.

En del av er kanske minns Savvy Club-cdn med Linda Parelli som kallas ”Really Listening”? Jag minns den för att jag har lyssnat på den typ en miljon gånger ;). I den beskriver hon en situation där hon var frustrerad efter en lektion med Walter Zettl. Hon var frustrerad men visste inte varför, hon visste att det inte berodde på Walter men kunde inte sätta fingret på det. Mitt i natten kom hon dock fram till att frustrationen kom för hon kände att hon var elak mot Remmer, hennes häst. Remmer är LBI och Walter sa ”go” till Linda och Linda sa ”go” till Remmer. Remmer blev irriterad och det kändes inte bra. Linda kom dock fram till på natten att hon faktiskt inte var elak men att hon kunde använda mer psykologi och då släppte frustrationen.

Jag tror att jag kände jag mig elak mot Glimra igår. Tidigare lektioner har vi lugnt och mjukt visat henne vägen när hon inte förstått eller inte velat. Igår kändes det inte så. Kanske kommer jag dock lära mig mer av gårdagens lektion än förra som kändes superbra. Ulf menade också att hon bitvis gick ännu bättre igår än förra gången och att vi behöver komma igenom dessa motstånd. Men vill jag komma igenom motstånd? En av de viktigaste sakerna för mig är att all Glimras livsenergi är intakt och utvecklas. Jag vill inte komma igenom motstånd på bekostnad av det. Jag vill att hon inte ska förstå att vi tränar, att stegen följer på varandra på ett sådant sätt att motstånd inte byggs upp. Lever jag i en utopi? Eller är det bara brist på kunskap? Linda kom fram till att hon inte var elak mot Remmer, jag har ännu inte kommit fram till samma sak. När go-knappen inte fungerar tror jag inte att det funkar att be om mer go. Vi måste använda omvänd psykologi och det är svårt när man har lektion.

Vad borde jag gjort igår? Ställt in lektionen? Sagt till tränaren att vi skulle ta det lugnt? Jag sa att hon var trött men bad inte uttryckligen om en lugn lektion. Det är i dessa situationer som min horsemanship testas. Det är som Pat säger, det går inte att vara legend på sin egen bakgård (lunchlåda tror jag att han brukar säga till och med ;)), det gäller att ta sig ut och prova i den riktiga världen. Jag lärde mig igår vad målet är med Glimra just nu. Jag vet att vägen dit är Game of Contact. Så efter Colorado kör vi på det ett tag. Jag tror också att en nyckel är fokus. Jag måste vara så fokuserad att Glimra inte ser någon anledning att diskutera vad vi ska göra. Nu är hon ju ett diskussionslystet sto. Det ryktas att Ulf sagt ”märr…” med indignerad ton vid ett tillfälle under gårdagens lektion, följt av ”rödhårig märr dessutom…” :).

Jag kommer fortsätta ta lektioner för det hjälper mig att ha ett syfte, och det är jättekul, oftast. Nu vet jag ju vad jag behöver förbereda Glimra och mig på så att vi inte hamnar i denna situation igen. Jag hoppas att detta röriga inlägg kan vara till lite nytta för er, dela gärna med er av era erfarenheter kring detta! :)