Häst & ryttare med Susanna och Tina

Häst & ryttare med Susanna och TinaTänk att det var vid årsskiftet jag skrev något här senast… Men nu är det hög tid! Jag vill dela Susannas och min nya gemensamma hemsida och därmed också hennes och min vision och värdegrund. Jag vill gärna skriva det här också, för detta är så viktigt för mig.

Vår vision

Vi har en vision om en värld där hästar och människors lika värde är en självklarhet.

Vi tror att hästar har en inre värld liknande vår, och vi utgår från övertygelsen att varje individ har rätt att existera för sin egen skull. Det är tack vare insikten om vårt eget värde vi som människor kan leva våra liv i frihet, med en känsla av att vi själva styr våra liv inifrån. Just därför vill vi verka för att människan respekterar hästens värde, så att de också kan åtnjuta frihet, självstyre och känslan av sitt eget existensberättigande.

Vår värdegrund

Vi strävar efter att det vi gör och är, både i våra hästars närvaro och utan dem, vilar på följande värdegrund och vägledande principer:

Grundprinciper

Lika värde
Vi anser att alla individer, djur som människor, är lika mycket värda och har rätt att existera för sin egen skull.

Artens naturliga behov
Vi vill att hästens liv i så stor utsträckning som det är möjligt speglar ett liv som är naturligt för dess art. Vi vill att hästen ska ha tillgång till allt som den någonsin kan tänkas önska, i sin vardag utan oss. Detta innebär exempelvis stora hagar med varierande natur, mängder av hästkompisar, möjlighet att söka upp sin mat, leka och att vara omhändertagande av varandra. Med andra ord vill vi forma hästens vardag och livssituation så att vi ärar såväl hästens fysiska, mentala som emotionella behov för att den ska kunna ge uttryck för sin personlighet och sina naturliga instinkter.

Träningen som en (eventuell) guldkant
Vi vill att hästen ska vara tillfredsställd både fysiskt och känslomässigt när människan kommer och frågar hästen ifall den vill spendera tid tillsammans. Detta är för att vi ska kunna vara så säkra som möjligt på att hästen väljer att vara med oss för att vi bidrar med en guldkant i dess tillvaro – inte för att den är uttråkad, hungrig, stressad eller liknande i sin vardag och på grund av det väljer umgänge med människan. De individer som inte vill ha en samvaro med människor är välkomna att välja bort träningen helt och fullt.

Människans del i det hela

Lika värde
Eftersom att vi anser att hästen och människan har lika värde, är det också nödvändigt att vi som människor ser vårt värde och ser att detta är oberoende av vår egen, eller hästens, prestation.

Artens naturliga behov
Vi vill att människan är fylld av allt som hen behöver innan mötet med hästen – för att vara i så bra fysisk, känslomässig och mental balans som möjligt. Det är inte hästens uppgift att göra människan glad, balanserad eller närvarande.

Personlig intuition
Vi anser att människan har en inre kompass som kan vägleda till vad som känns rätt eller fel för just henne. Vi önskar att alla människor sätts i kontakt med denna intuition för att kunna börja fatta beslut utifrån den. Detta betyder också att en viss individs intuition eller känsla inte står över någon annans.

Den eventuella träningen

Individualitet
Vi vill hålla en öppen dialog med hästen kring vad den behöver och vad den mår bra av. Vi personligen försöker utveckla vår förmåga till telepatisk kommunikation så väl som vår förståelse för kroppsspråk och känslouttryck, så att vi i så stor utsträckning som möjligt förstår den enskilda hästen, dess vilja och behov.

Nuet och närvaro
Även om människan har fått en förståelse för vad hästen vill och behöver, måste hon vara öppen för att det kan ändras i varje stund. Varje tillfälle är en ny stund, ett nytt nu. Vi önskar att människan stiger in nuet utan förväntningar, vare sig på sig själv eller på hästen, vilket kräver både närvaro och lyhördhet.

Samtycke, egenmakt och kontroll
Precis som samtycke är viktigt i intima situationer människor emellan, är det även viktigt i mötet mellan häst och människa. Varje prestation uppnådd utan bådas vilja saknar värde. Hästen har rätt att säga nej, ja, stop, mer, mindre när som helst under samspelet med människan. Det människan ber om överordnas inte det hästen önskar. Vi vill att alla individer ska få känna frihet och egenmakt över sig själva och sitt liv.

Vi tar avstånd från tvång och manipulation
Vi tror att hästen önskar trevlig samexistens. Vi är måna om, samtidigt som vi personligen ännu utvecklas inom, att träning varken ska innehålla tvång eller manipulation.

Förekommande
Det är människans uppgift att iordningställa miljö och förbereda hästen så att nya situationer blir så lätta som möjligt, snarare än att människan försätter hästen i situationer där både hästar och människor reagerar på ett sätt som blir farligt eller kontraproduktivt.

Animal Emotions

Nu har jag avslutat kursen Animal Emotions via Illis ABC. Denna kurs har varit både rolig och givande att gå. Jag har fått med mig ett ramverk i vilket jag kan sortera in en del av mina tankar och funderingar. Jag har självklart också fått mycket ny kunskap. Just nu är omgång två av kursen i full sving. Men kolla in på Karolinas hemsida för att få information om när den går igen.

Animal Emotions

Taming Wild

Jag vill gärna tipsa om Elsa Sinclair, mustangen Myrnah och deras projekt. Läs mer på Elsas blogg och ta en titt på filmen Taming Wild. Jag pratade om Elsa i podden senast och hur hon inspirerat mig att ta sina djupaste frågor på allvar istället för att jaga yttre resultat och bekräftelse. Det finns mycket att inspireras av i hennes resa.

Logisk ridning

I slutet av förra veckan var Linda Nilsson på Fridhem för fjärde gången. Hennes undervisning utgår från hästens och människans biomekanik. Hon lär framförallt oss att känna hästens kropp, snedheter, vridningar, obalanser, allt som inte är rakt. I en del av undervisningen får vi lära oss att prata med hästens nervsystem snarare än med hästen, det är väldigt spännande tycker jag.

Denna typ av precisions- och grundridning ger mig väldigt mycket och jag ser fram emot fortsättningen!

Planer och funderingar inför hösten och nästa sommar

DSC_0774

Tänk att det bara tar några dagar att jobba sig igenom berget av saker som samlats då Falsterbo och kurser prioriterats och att det sedan bara tar ytterligare lite tid i sol och med semesterhumör för att hjärnan ska börja fungera igen och börja fundera på framtiden.

Inför sommaren 2015 funderar jag på att tydligare skilja på kurser som kombinerar utbildning med rekreation och kurser som är intensiva inlärningsupplevelser. Då kan vi alla bättre matcha förväntningar till verklighet och jag anpassa tempot. Jag vill fortsätta erbjuda nybörjarkurser och levelskurser. Utöver det har diskussionen inletts med min yogalärare om att ha kombinerade kurser av Parelli Natural Horsemanship och yoga. Jag vill också ha intensivveckor där undervisning sker väldigt individuellt på förmiddagarna och eftermiddagarna vigs åt egen träning eller avkoppling. Jag tror att förberedelse för uteritt samt en långritt hade varit både roligt och populärt. Längre än så har mina tankar inte hunnit än. Vet du redan nu vad du vill vara med på och har du förslag och önskemål? Skriv gärna en kommentar, ett mail, eller PM eller kommentar på Facebook och berätta.

Vad gäller denna höst börjar det bli hög tid för er som vill arrangera undervisning med mig att höra av er. Jag vet, mitt i semestertider… Men för att försäkra er att de datum ni tänkt er är lediga så är det att rekommendera.

En sista spännande sak. Jag kommer att börja ta emot ett fåtal träningshästar från september. Hör av dig till mig för mer information.

Ridläger på Ed Sjögård

BadFör två helger sedan hade jag äran att undervisa ett vuxenridläger på Fridas Ed Sjögård. Oskar och jag var väldigt taggade på vägen dit och jag drömde mig tillbaka till min barndoms ridläger med spökrundor, hopptävlingar och bad i forsen. Jag visste att jag förutom en massa ny kunskap och förståelse för hästens psykologi och beteende ville ge deltagarna lite av denna känsla. Eftersom att Ed Sjögård ligger precis vid en sjö och deltagarna skulle bo på kursgården Åsbroäng så var kontexten lovande.

Vi hade ett fantastiskt gäng på kursen, en veterinär, en etolog, en förskolelärare, en vuxenutbildare och en griskötare. Ni kan ju förstå att diskussionerna om pedagogik och djurträning gick varma.

Dessutom hade hälften av deltagarna fått hyra häst av Frida vilket gav dem bra förutsättningar för att kickstarta sin Parelliresa. Jag kan verkligen rekommendera att ta användning av den sjätte principen i Natural Horsemanship, att hästar lär människor och människor lär hästar. Jag hoppas jag får undervisa fler ridläger :).  Kul  Direct rein Fin fläta  Lurvas ValdermarLata från hjulhuset Knopar Fråga

Vi knöt knopar och hade simuleringar och badade förutom all lek med hästarna. Ju roligare vi har desto bättre lär vi oss. OScar travar i sjön   Etolog Me and my shadow

Fina Oscar

Lisa från Djurrelationer deltog på lägret och jag tog tillfället i akt och bjöd in henne att prata om inlärning och positiv förstärkning. Tack Lisa!

Stock Frida var inte bara eminent arrangör utan också fotograf och allmän glädjespridare.

En Parellielevs utmaning

Det tog mig flera år att förstå Parelli. Det tog mig år att nå level 3 och sedan ytterligare nåt år att ta level 4.

Det tog mig en herrans massa år att bli i närheten av bra för mig häst. Mitt i allt behövde jag avliva min levelshäst och vän Berliz. Jag önskar att det gått fortare, jag önskar att jag fattat fortare. Men det viktiga var att jag gick framåt. Parelli är inte en disciplin i sig själv, det är en attityd. En attityd gentemot hästen och gentemot en själv. Vi sätter relationen till hästen, och till oss själva, främst. Men kom ihåg att ha mätbara mål. På vägen mot dem kommer relationen att utvecklas.

Min poäng är tudelad:

  1. Fastna inte i level 2 utan fortsätt framåt. Det blir bara roligare!
  2. Tänk inte ”jag gör Parelli” och låt det vara ditt enda mål. Sök ett syfte för dig och din häst. Framförallt hästen behöver det!

Glimris

Fyra stadier av hästens utveckling

För att nyansera diskussionen från de senaste inläggen är det bra att ha hästens fyra utvecklingsstadier i bakhuvudet. Har ni hört talas om dem förut? De är:

  • Inlärningsstadiet
  • Kontrollstadiet
  •  Förstärkningsstadiet och
  • Förfiningstadiet

I inlärningsstadiet lär vi hästen nya saker. I kontrollstadiet gör vi vad som krävs för att ta kontrollen över hästen för att rädda vårt liv eller deras. I förstärkningsstadiet förstärker vi fas ett, det vill säga vi gör kommunikationen mer osynlig. I förfiningsstadiet lägger vi till ytterliggare parametrar till det vi gör, kanske böjning, formgivning och liknande. Det kan vi bara göra om hästen gör det vi ber om på fas ett.

Vi växlar mellan dessa stadier i hela hästens utveckling och det är viktigt för oss att veta vilket stadie vi är i för att förstå vilken strategi som är lämplig och ger bäst resultat. Vad gäller strategier så handlar det främst om vilka faser vi använder och hur. I inlärningsstadiet använder vi fas ett till fyra men lagom långa intervaller som vi lär oss i de inledande nivåerna i Parelliprogrammet. I kontrollstadiet är det fas fyra direkt, fas fyra som i vad som krävs för att vara effektiv. I förstärkningsstadiet använder du dig av faserna som jag skrev i förra inlägget om ”Make it a Game”. I förfiningsstadiet är det som sagt viktigt att hästen svarar på fas ett så att vi kan ha flera ämnen igång i kommunikationen samtidigt. Hästen måste svara på fas ett för alla ämnen.

Här är en bra video med Ryan Rose, fyrstjärning Parelliinstruktör, som berättar om just detta. Han var även den som lärde mig det en gång i tiden.

Diskussionerna fortsätter på Facebook :)

Vill hästen göra det vi vill?

En elev undrade som sagt om antagandet om att tryck motiverar och eftergift lär, inte utgår från att hästen inte vill göra det vi vill att den ska. Ett tråkigt utgångsläge med andra ord. Men jo, ibland vill den inte göra vad vi vill precis när vi vill det. Inledningsvis kommer jag diskutera varför så är fallet och sedan går jag vidare till hur vi kan göra när hästen vill göra det vi vill och faktiskt förstår vad vi vill.

Jag pratade i ett tidigare inlägg om hästens behov och att de var säkerhet, välbefinnande och mat/lek. Om vi ser detta som en behovstrappa kan vi konstatera att hästen är inte redo att äta, motiveras av mat, eller leka och motiveras av lek innan den känner sig säker, trygg och bekväm.

Det innebär att om hästen till exempel är orolig för att du tar den bort från flocken för att rida så kommer den inte vara mottaglig för att lära sig något nytt eller leka med dig innan den känner sig trygg och säker. Det är alltså vår uppgift att tillgodose hästens behov av säkerhet och bekvämlighet innan vi kan förvänta oss att hästen kan tillgodose vårt behov av lek.

Därför använder vi oss av strategier som friendly game med approach and retreat, det vill säga att vi går närmre det läskiga (eller längre ifrån det trygga) och sedan längre ifrån och så om och om igen. I exemplet med hästen som blir orolig av att lämna flocken får vi gå närmre flocken och börja vår lek och sedan successivt när vi kan ersätta flocken som garant för hästens säkerhet och trygghet börja dra oss längre därifrån.

Vad betyder det egentligen att hästen har behov av säkerhet? Jo, att alla dess beslut grundar sig på viljan att överleva. Om vi inte är lämpade att ta hand om hästens överlevnad, i dess ögon, kommer tvingas ta hand om sin egen överlevnad, ibland på bekostnad av vår säkerhet och våra övriga behov. Då kommer hästen förmodligen inte vilja göra det vi vill att den ska. Att förtjäna att ta hand om hästens överlevnad är vad ledarskap handlar om (jag har tidigare skrivit om ledarskap och tillit).

On line lek

Det räcker alltså inte med att vi bevisat för hästen att vi inte tänker äta upp den eller att våra redskap inte kommer användas för att skada den vi måste också försäkra den om att vi garanterar dess överlevnad. När vi kommit så här långt är hästen redo att göra vad vi vill. Nu kan vi börja lära dem någonting eller LEKA:

Mitt förra inlägg handlade om hur vi lär dem någonting så nu vill jag diskutera hur vi gör det till en lek. När hästen redan förstår vad vi ber om, och är fysiskt kapabel att göra det (samt som sagt fått sina behov av säkerhet och bekvämlighet tillgodosedda) är det dags att vi gör det till en lek. Jag har skrivit om Make it a Game i ett inlägg från en dag med Ryan Rose på mitt externship.

Då blir det som vi innan kallat tryck till ett förslag. Förslaget består i vår intention och energi, om det sedan krävs så ger vi den minsta fysiska ledtråd och om hästen fortfarande behöver hjälp touchar vi dem. Med andra ord en lång fas ett, sedan en lätt fas fyra. Efter fas fyra är det paus och sedan börjar vi om. Vi visar för hästen att vi vet att den är intelligent, vi gör leken till ett pussel som den kan lösa, vi blir mer intressanta för hästen och vi tillför någonting till hästens liv. När vi kommit så här långt i vår relation till hästen är utgångspunkten att hästen vill göra det vi vill. Jag tror att ni är många med mig som upplever detta ofta, hästen vill verkligen göra rätt men ibland har vi inte gjort oss förstådda eller så har vi inte skapat ett pussel där hästen kan se vad den behöver göra för att lösa det. ”If the horse says no you either asked the wrong question, or asked the question wrong”. Eller frågade vid fel tillfälle kan vi kanske tillägga.

Stegra på kommando

Som beskrivet har vi en ganska djup relation till hästen för att detta ska fungera och alla förutsättningar som nämnts ovan måste vara på plats. Ytterligare en sak att ha i åtanke i detta är vikten av vår intention och vilken känsla vi förmedlar till hästen. Vi behöver visa att vi också har kul, vara fulla av både lekfullhet och trygghet. Då bygger leken på ömsesidig respekt och vi blir interdependenta i relationen. Inte mycket slår det kan jag säga.

Eftergift lär

I nonviolent communication menar man att varje handling föregås av ett behov. Inom Parelli går våra funderingar i samma riktning och vi lär ut att hästen och människan har olika behov. Människan drivs av ”praise, recognition and material things” (beröm, erkännande och materiella ting) enligt Pats tillspetsade sätt att utrycka sig. Hästens behov däremot är ”safety, comfort, play and food” (säkerhet, välbefinnande, lek och mat). Behovstrappan för de två arterna ser traditionellt annorlunda ut men detta menar Pat driver människa respektive häst.

Hästen flyr för att den har ett behov av säkerhet. Hästen sticker upp huvudet (eller backar…) när vi ber den backa för tryck mot nosryggen för att den har ett behov av välbefinnande, bekvämlighet eller lugn och ro för att använda de synonymer som bäst översätter comfort och relief. Hästen nafsar på dig för att den har behov av lek och så vidare och så vidare.

Berliz 30/4 2002-21/11 2012

Enligt denna logik så applicerar människan i sin tur mer tryck, eller hjälptyglar eller piskrapp för att hästen ska bete sig på ett sätt som kan ge människan erkännade bland andra människor. Som tur är, kan vi också drivas av erkännande från hästen. Då blir bilden en annan. Låt oss undersöka hur det kan fungera:

Då inser vi att vi först måste lära hästen saker och ting, det vill säga vi måste kommunicera med dess hjärna snarare än att putta runt på dess kropp. Nu kommer vi alltså till inläggets rubrik, eftergift lär. Det föregås av att tryck motiverar. Så när vi ska lära en häst någonting så applicerar vi tryck på ett sätt som gör det så lätt som möjligt för hästen att förstå vad vi vill. En ingrediens i det är att vi lägger på trycket långsamt, i faser. Om vi är för snabba när vi applicerar tryck kommer vi att aktivera hästens ryggmärgsreflexer varav mottrycksreflexen är en. Den reflexen vill vi i många fall lära hästen av med (inte alla dock, då skulle hästen lägga sig ner när vi satt upp på den…). En annan ingrediens i att göra det lätt för hästen att göra rätt kan handla om att vi lär den gå framåt åt ett håll som den redan vill gå eller börjar med en bom på marken innan vi lär den hoppa.

Hästen lär sig att det den försöker göra är rätt när trycket upphör. Vår uppgift blir därför att ha kvar trycket tills hästen gör det vi önskar. Om vi misslyckas med att ha kvar trycket, kanske för att att hästen slår med huvudet om vi vill backa den, har hästen lärt sig att den får eftergift genom att slå med huvudet. Det är inte ovanligt med hästar som, på grund av att människan applicerat tryck för snabbt i inlärningsfasen, aktiverat sin mottrycksreflex skrämt människan att ge efter, eller bara gjort det svårt för dem att hålla kvar trycket och därmed lärt sig att gå igenom tryck för att få eftergift. Hästen söker eftergift, den experimenterar tills den får det. Därför är vår timing så viktig. Ju mer exakt vår timing är desto snabbare lär sig hästen vad som önskades av den.

Stradling a pole

Detta är grunden i mycket djurträning, det kallas negativ förstärkning. Negativ inte för att det är dåligt utan för att det är en matematisk subtraktion där vi tar bort något för att få önskat resultat, vi tar bort trycket för att lära hästen. En annan strategi som vi också använder inom Parelli är positiv förstärkning där vi adderar något när hästen gör det vi vill, till exempel en bit godis, vila, kli. Jag märker att jag ofta får påminna om att ta paus när saker och ting går som vi vill.

Mitt syfte med dagens inlägg är att motivera er att vara tydligare för era hästar, att göra er förstådda genom att se till att eftergiften kommer när hästen gör det ni vill, inte när hästen själv skapar sin eftergift. I nästa inlägg kommer jag diskutera om hästen vill göra det vi vill att den ska eller inte.