Träningsbar

Oscar och jag i strandbrynetPrins Oscar har, som jag nämnt tidigare, gått från RBI som exploderar till LBI. Resan har varit lång. När Oscar kom för cirka ett och ett halvt år sedan hade han först en ganska omvälvande tillvänjning till lösdrift, stor kuperad hage och både ston och valackar som hagkompisar. Till detta från box utan granne att klia på, bara titta på och egen hage. Under stor del av första halvåret fick han ta det lugnt och återhämta sig från magkatarr. Sedan såg veterinären hans problem i munnen med bland annat död vävnad efter tryck från bettet. Tre månaders bettlöst var i och för sig ingen större grej. Jag har helt enkelt inte tränat så systematiskt förrän nu.

Tiden har gått till att han ska tycka att det är kul att vara med mig, vilket har betytt väldigt mycket uteritter. Vanlig hederlig streetsmarthet har han fått införskaffa. Någon gång under den första tiden här försökte han hoppa in i lösdriften från gången. Han landade med knäna på grinden och kom upp fint igen, men det var helt uppenbart att han inte tänkte klart. Från början var han heller inte nyfiken på något, det var som han inte trodde att han fick ha en åsikt.

Samtidigt har han lärt mig väldigt mycket om balans, rytm och takt i en häst. Han har en gedigen utbildning som jag också lärt mig av.

Nu är han mycket mer självsäker samtidigt som han fortfarande är en gentleman. Det krävdes att Karin kom ut och hjälpte mig se att han är LB, jag var så fast i hans historia… Nu känns det som att han äntligen är träningsbar! Jag ser det som ett bra läge att låta honom få tre veckors sommarlov medan jag åker på Colt Starten.

Missmatch

Prins Oscar är RBI, jag är LBE. Vi är ganska motsatta i våra personligheter med andra ord. Han har dessutom inte världens bästa ryggsäck vad gäller allt som liknar träning. Att rida i paddocken är således en utmaning för oss. För mig främst, det är ju faktiskt mitt ansvar att se till att det blir roligt för honom. Utvecklande…

Men idag kändes det faktiskt riktigt bra. Jag rider i grimma i paddocken och spar betträningen till uteritterna så att inte allt verkar som dressyr (inget ont om dressyr från mitt håll, men Oscar är av en annan åsikt ;)). Främsta fokus är på att han ska vilja bjuda framåt. Det behöver inte gå snabbt, men han ska ha bjudning och ta ansvar för hastigheten inom gångarten. Andra komponenten jag fäster stor vikt på med honom är att han länger sin överlinje. I början när han kommit hit, gick han antingen med huvudet i vädret eller så sänkte han huvudet till marken utan att egentligen stretcha och länga sin rygg och hals. Idag var det detta som kändes bäst, finfin överlinje och då verkar rytm och takt komma som ett brev på posten. Eftersom detta kom snabbt kunde jag be om lite mer vad gällde bjudningen och sedan leka med övergångar.

Nu kommer vi till det svåra för mig, övergångar alltså. Han berättar tydligt vad han inte gillar – att jag använder underskänkeln. Då viftar han på svansen och ibland saktar han av istället… Ok, tänker jag då, jag antar att du vill att jag öppnar upp i bäckenet eller nåt och släpper fram energin – men hur tusan ska min hjärna få min kropp att lyda det? Ah, inte lätt. Men ibland går det och övergångarna blir flytande och rytmiska och allt det där. Ja, så känns det iallafall för mig och han verkar nöjd :).

Jag är så glad för denna herre, han lär mig så mycket om ridning och livet.

IMG_8129Gammal bild från Game of Contact-kursen förra året.

Ledarskap

Det är mycket snack om ledarskap kring hästar. Jag är mer fokuserad på partnerskap men en grej slog mig häromdagen angående ledarskap som jag tänkte diskutera här. Jag brukar förklara när jag undervisar att en häst motiveras av överlevnad och de beslut dom tar har därför väldigt stor betydelse, det är på liv eller död. Våra beslut när vi leker med hästar är sällan på liv och död, därför förmedlar vi till vår häst att vår vilja är mindre viktig än deras. Vi behöver hitta något inom oss som förmedlar att det vi önskar är viktigt. Kanske visualisera att vi blivit tvungna att lasta ur hästtransporten och går längs med motorvägen och hästen vill sticka ut huvudet i vägbanan där långtradarna susar förbi. Om en häst inte anser att vi är lämpliga att sörja för deras överlevnad kommer de fatta sina egna beslut. Eftersom att hästen som art har en osedvanlig vilja att göra oss till viljes gör den förmodligen det ändå, så ofta det ligger i linje med dess egna självbevarelsedrift.

Jag kom att reflektera över vad som krävs för att jag ska lämna över ledarskapet till en annan människa. Notera att det är skillnad mellan ledarskap över triviala saker och ledarskap över min person. I utvärderingen efter senaste kursen hos Parelli fick jag höra att jag visste när jag skulle leda och när jag skulle följa. Jag blev väldigt glad för den feedbacken för jag tror att det är en viktig förmåga oavsett om man umgås med hästar eller människor. Trots detta inser jag att jag kräver ganska mycket av den person som jag lämnar över ledarskap till. Av yttersta vikt för mig är att jag ska känna mig helt trygg med personen och dess beslut. Jag behöver också veta att våra värderingar och visioner ligger i linje med varandra. I slutändan måste personen få mig att känna på ett bra sätt, ni vet en go känsla i magen.

När jag funderar över det tror jag att dessa saker är vad hästarna behöver av oss också. Vi kan ta till den vid det här laget klassiska frågan: Vem behöver jag vara för att min häst ska vilja göra det jag ber om?

Men för att komplicera detta ytterligare slog det mig att vad man önskar av en ledare kanske hänger ihop med humenality och horsenality. Jag avslöjar sällan vad min humenalityrapport visade, mycket för att jag ogillar att bli placerad i ett fack. Men för denna diskussions syfte så kommer det här: Left Brain Extrovert – Axis point. Det betyder att jag hamnar ganska precis i mitten men strax till vänster och upp på modellen och att jag kan hoppa och relatera till alla humenalities. Är det på grund av min LBE-het jag har höga förväntningar på en person som ska leda mig?

Berätta, hur är det för dig? Är det annorlunda om man är mer right brain? Mer introvert?Om vi diskuterar detta får vi kanske fler ledtrådar till hur hästarna fungerar i detta.

boss-vs-leader

Horsenality och Humenality

Colorado SkyIgår var en stor dag. Först fick Fast Track-studenterna sina midterm-betyg. De flesta var glada men några behövde en ordentlig förklaring på varför vi vill se dem utvecklas på vissa områden. Det är ett stort ansvar att dels sätta dessa betyg och dels att dela ut dem och visa att vi verkligen vill hjälpa dem nå sina mål. Jag känner mig väldigt tacksam för denna upplevelse och jag vet att det kommer göra mig till en bättre instruktör för er därhemma. Mitt fokus har hela tiden legat på relationen, grunden och framstegen men nu känner jag att jag tydligare kan visa var en student befinner sig i förhållande till dess mål och visa vägen dit. Tänk dig själv, det hjälper inte att ha karta och kompass om du inte vet var på kartan du befinner dig eller vart du vill gå.

På eftermiddagen hade vi egen horsemanshiptid med Kristi Smith. Jag hade uttryckt att jag gärna ville ha hjälp med min och LoLas lek från marken. LoLa är RBI, precis som min Oscar där hemma, och jag har hamnat i ett mönster där jag inte håller dem till samma standard som de andra horsenalitiesarna. Jag har tyckt synd om dem för att de är oroliga och jag har inte följt upp min fas ett med en lämplig fas fyra. Med andra ord har jag inte varit den ledare som de så gärna vill ha. Kristi försäkrade mig att det är ok att be dessa hästar om saker och ting också. Det viktiga är att vi är uppmärksamma på att de tänker och är med i konversationen så att vi inte är för snabba eller bestämda. Det känns som en stor lättnad för mig för jag har gått och tyckt att jag varit dum och osavvy om jag blivit bestämd med dem och därför har jag i princip undvikit att leka med dem. Läxan är lärd!

Vet ni vad som är ännu mer intressant i detta? Det går att applicera på människor också. Jag lärde mig mycket av diskussionerna efter detta, bland hur man kan kommunicera till någon att ”ja, jag vet att dina intentioner är goda men när du gör si och så kan du lätt uppfattas som bossy”. Som ni förstår är denna resa ”way more than horses”, speciellt om man vill vara en så bra instruktör som möjligt för alla typer av människor.

Vi interns fick också våra halvägsbetyg igår och jag kunde inte vara mer nöjd, fantastisk feedback. Kristi är en underbar mentor som jag känner fullt förtroende för att vända mig till nu och i framtiden. Vilken lyx det är!

På kvällen var delar av vårt team på Pagosa Rocks och dansade och pratade. Det är otroligt vilka djupa diskussioner det blir när alla kommer med samma grundvärderingar och respekt för varandra. Ytterligare en lyx!

Game of Contact – söndagen

RBI-OscarRBI-Oscar

Söndagen började med teori där vi gick igenom del tre, frame, och alla eventuella frågor vi kände att vi behövde ha besvarade för att kunna åka hem.

Sedan var det dags för första gänget. Frida briljerade med galoppombyten och speedboat-känsla i Emilio – mycket snyggt! Också Marianne och Maria fick känna på en ram där hästen tog kontakten med både näsa, nacke och ben. Härligt! Alla andra hann jag faktiskt inte riktigt se, det blir fullt i huvudet när man rider själv.

Frida och Emilio Marianne får näsa, nacke och ben!     Maria och Marion Jennike

Marion begrundar och Agneta får en fin stretch av Amie.

IMG_8122 Agneta

Efter lunch var det min grupps tur. Oscar var nu väldigt right brain introvert! Inte som Karins Chasse, men riktigt samma typ av bagage har de ju inte, och inte är de samma häst heller. Kolla på bilden på Chasse med sadel på sig, en stor eloge till Karin som verkligen var där för sin häst och hans bästa hela helgen.

Väldigt RBI

Lille introverta Chasse

Nåja, Oscar var RBI så vi började med en långsam point to point. Det räckte inte riktigt för att han skulle frusta men han tuggade och slickade sig om munnen. Sedan tränsade jag och satt upp.

Oscar blir positivare och positivare till bettet

Vi började med relax rein för att få avslappning. Oscar ville ännu inte släppa på spänningen och jag var nog lite för aktiv i min energi. I traven lättade det lite med relax rein och vi fick hans finaste stretch. Men först när jag plockade upp kontakten för att hålla ramen blåste han ut och frustade – how interesting!

Osäker på kontakt    Stretch  Framåt trav

Vi fortsatte med samma mönster som under lördagen men jag kände att såhär kan vi ju inte fortsätta, för det kändes som att jag belönade att han saktade av vid kontakt. Jag frågade Marion och fick istället i uppgift att plocka upp kontakten i trav, hålla den och plink plinka honom tills han tänkte framåt. Plink, plink är som vattentortyr där man låter en doppe falla på en persons huvud under lång tid. Plink, plink gör man med sticken på hästens höft, bara en väldigt lätt touch som inte blir starkare men som upprepas var tredje sekund. Bra för att uppmana en häst att försöka utan att förnärma dem. Marion berättade om hur hon hade gjort det med Hot Jazz och till slut han hade hoppat rätt upp i luften och sparkat bakut, något han aldrig gjort annars. Men sedan hade han bjudit på en framåt trav och en energisk galopp, och fortsatt dagen efter. Psykologi säger jag.

Trevlig trav

Bilderna nedan borde ha ett rött kryss över sig – det är inte detta vi söker men så här kan det se ut när en häst experimenterar för att hitta lösningen. Oscar har undvikit kontakt, som ni som läst bloggen ett tag vet, mycket på grund av de sår han haft i munnen. Det är inte konstigt att han har svårt att lite på en hand med bett i. Ser ni dippen framför Oscars manke? Det visar att han inte tar kontakten med nacken, inte ännu. Det som jag gör bra om jag får säga det själv är att jag tar kontakten med armbågen istället för med handen, det kan ni se genom den raka linje som bildas från min armbåge till Oscars mun. Däremot verkar jag vara ojämn vänster till höger. Svanken ser ganska bra ut för en gångs skull, de bilder jag svankar på är så hemska så de får ni inte se förrän jag kan visa er en rejäl förändring, då kan de får vara före-bilder i en jämförelse ;).

Försöker Dippen

Vi avslutade i teorisalen där vi alla delade med oss av helgens höjdpunkter och Marion såg till att var och en hade en plan för hur de skulle gå vidare. Jag åkte hem full av inspiration och tacksamhet över kursen, vi kan köra igen nästa månad om jag skulle få bestämma! Vilken lyx det har varit.

På måndagen var Oscar mer social med mig i hagen än vad han brukar vara, en fråga om tillit… Vi fortsatte på mönstret, lastade och red som i söndags. Nu får vi se vart det barkar om jag tar den tid det tar att verkligen vinna hans förtroende. Det enda jag vet är att utan förtroende och mental connection spelar det ingen roll vilka trix han kan göra, eller hur han kan kröka på nacken!

PS. Tre av Sveriges licensierade instruktörer var på kursen. Ni kommer väl ihåg att sprida teamsidan www.parelliteamsverige.se? DS.

Oscar är hemma

I torsdags hämtade jag, och kära far, hem Prins Oscar. Sedan dess har en långsam tillvänjningsprocess till de andra hästarna ägt rum. Den äger fortfarande rum, Oscar står i box på natten och de andra är i lösdriften och lilla hagen så att de är nära honom. Idag var första dagen som vi hade alla fyra i samma hage. Àst gick åt andra hållet, men Glimra som gått med Oscar några dagar höll sig till honom och Trausti kom och hälsade fint också. Jag har varit lite orolig för hur instinktsäker Oscar skulle vara eftersom att han inte gått med andra hästar på många år. Det hade jag inte behövt vara – han är en gentleman! Åh vad roligt det ska bli att sätta igång och leka med honom!

Glimra med morbror TeorifikaFuxhög  Var har jag hamnat?

Förutom hästihopsläpp har dagen innehållit förberedelse inför kvällens teoriafton om horsenality. Kakan ser ut som något jag helst inte skriver ;). Jag kände mig manad att provsmaka den på grund av det något ofördelaktiga utseendet, och den är trots allt söt och god så det ska nog gå… Jag är laddad och hoppas att alla kommer med glatt humör, fråge- och diskussionslystna!

Teoriafton i Parelli NH framför brasan

– Vet du inte om din häst är dominant eller rädd?
– Är din häst lat?
– Nafsar din häst?
– Är din häst oförutsägbar?

Ta paus i julstöket och kom med dina frågor om hur du lär dig läsa din häst och vad du ska göra med det du lär dig av att läsa den. Teoriafton framför brasan på Fridhem, Åled.

Den 18 december klockan 19-21. Anmälan till tinakolhammar@gmail.com eller 0706-90 58 59. Kostnad 150 kr. Jag bjuder på fika.

Varmt välkomna!

Lindas nyheter

Idag på morgonen delade Teri med sig av vad Linda undervisat henne och några andra av instruktörerna här i under gårdagen. Vi red och testade och Lily var riktigt duktig!

De grejer vi provade var:

  • Relax rein = avslappningstygel, en lätt utåtböjning tills vi får avslappning och strech
  • Thunk thunk = med sticken på skuldran, först lätt sedan lite mer bestämt. För framåtbjudning
  • Plink plink = med sticken på höften, lätt och alltid lika lätt, för att öka engagemanget
  • Bother, bother = Stör, stör, med stick och tyglar och sätt att rida, för att få hästens fokus
  • Weighted stirrup canter depart = vikten i utsidans stigbygel och sittben för att få galopp
  • Relax rein for down transitions = se relax rein ovan, använd för övergångar till en lägre gångart
  • Weighting stirrups for turns = vikten i stigbygel och sittben på den sidan som du vill svänga åt

Mycket av detta är de traditionella sättet att rida dressyr översatt i Parellitermer för att de ska vara lätta att lära ut. Den traditionella dressyren och natural horsemanship har mycket gemensam, ”happy athlete” ni vet! Riktigt bra var det och det är verkligen en naturlig riddynamik.

På eftermiddagen blev vi externs först undervisade i tjugo minuter av internsen. Vi fick olika humenalities tilldelade oss och skulle agera som om vi vore det. Jag fick RBI, nästan motsatt till vad jag är. Det var svårt men jag lärde mig verkligen hur man bör agera som instruktör gentemot en RBI eftersom att jag fick uppleva hur man inte bör göra ;). Jag tror att man som RBI behöver en hel del friendly game från instruktören så att man vågar ta sig ur sin comfort zone och lära sig. Man behöver mycket uppmuntran och förståelse. Är du RBI och vet hur du vill att en instruktör ska agera, berätta!

Sedan hade vi lite liberty problemlösning och jag blev väldigt berörd av två hästar som verkade mycket olyckliga. De var RBI och jag vet inte om det lilla rollspelet tidigare gjorde mig mer mottaglig men jag blev fysiskt störd av vad jag såg. Jag pratade med Teri om det sedan och hon delade min erfarenhet och beskrev hur hon försökte agera för att hjälpa hästarnas människor hjälpa hästarna. Jag kommenterade att det första jag kanske måste öva på är att låta bli att gå ifrån platsen gråtandes, då sa Teri att ”nej, kanske inte, ibland är det bra att visa vad man känner i de situationerna”. Hon avslutade med att det jag absolut inte får göra är att låta det härda mitt hjärta. Vi behöver vara känsliga för dessa saker för att kunna förändra något.

Kvällen avslutades i de varma källorna så nu räknar jag med att sova riktigt gott!

Glimras horsenality

Jag fyllde i en horsenality profil för Glimra idag. Jag har ju nämnt här i bloggen att hon går mer och mer mot left brain extrovert och jag har tänkt att hon håller på att bli mer balanserad. När jag nu fyllde i profilen så har hon lika många prickar i left brain som i right brain, alla på övre halvan av cirkeln, det vill säga extrovert. Det var roligt att fylla i en profil eftersom att det ger en ganska tydlig visuell bild av vart Glimra är just nu och det fick mig att tänka att jag kanske bättre behöver anpassa vilka strategier jag använder mig av när vi leker.

Första undervisningsdagen

Idag började vi dagen men en träff i våra mindre grupper, min coach för veckan är Kelly Messera. Kelly pratade om att det är viktigt att inte jämföra sig med andra, allas våra resor är våra egna och unika. Det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, eller vad säger ni?

Sedan var det dax att lyssna på Pete Rodda som gav en föreläsning om hästens historia och Horsenality. Kirsti demostrerade sedan olika stategier för hästar med olika horsenalities. Kristi menar att ett beteende inte är fullständigt inlärt hos en häst tills den svarar positivt utan att det spelar någon roll när, var, varför eller av vem den ombeds göra det. Hur många av oss kan säga det om de flesta uppgifter vi tycker att vi lärt våra hästar?

   

På eftermiddagen hade vi ytterliggare en föreläsning med Pete, denna gång om briddle wisdom and tool savvy, alttså bett och andra redskap. De flesta verktyg kan vara både en horsemans redskap eller ett tortyrredskap, det beror på attityden, kunskapen och tekniken hos den som använder redskapen.

Efter det var det demo med Kristi. Det jag tydligast tar med mig från denna demo var: We don’t do tight! Det innebär att vi inte ska acceptera spänning eller motstånd i våra hästar. Om vi inte bemöter det och hjälper dem komma över det kommer spänningen bara att förvärras.

Sedan lekte vi med våra hästar. Jag kom fram till att jag tror (!) att Babe är right brain extrovert. Jag har använt för höga faser för att jag har läst hennes invaderande av mitt utrymme som dominans. Nu tror jag att hon söker en ledare. Imorgon ska jag vara den ledare hon söker med ett ton av fokus och långa faser så att Babe och jag inte heller do tight!