Clinic med Minna Telde

På lördag åker jag till Båstad Ridklubb för att gå på clinic med Minna Telde. Minna har med fyra olika hästar på olika nivåer, från unghäst till Grand Prix-häst och håller på i tre timmar. Det ska bli väldigt spännande att se och höra Minna visa och tala om sin filosofi igen. Jag tycker att Minna är en av de svenska dressyrryttare som rider bäst, hon verkar ha en plan och följer den utan att missa den viktiga flexibiliteten.

På sin hemsida skriver Minna:

“Mitt mål är att få hästarna att vilja göra de svåra rörelserna med glädje. De ska tycka att det är roligt. I mitt stall kommer hästarna först. Alla hästar går i gräshage och får en varierad träning med både dressyr, hoppning, uteritt i skogen kring gården och avkoppling i hagen.”

Prior and Proper Preparation

Jag har ju redan meddelat att Marion Oesch kommer till Sverige och Halmstad för att ge en kurs i Game of Contact. Nu vill jag berätta att Karin Pettersson och jag kommer att ge en förberedande workshop-serie (fem workshops) inför Game of Contact-kursen. Allt för att man som deltagare ska få en möjlighet att vara så väl förberedd som möjligt och ”set it up for sucess”. Vi håller på att slutboka datum men det hela kommer förmodligen starta i början av mars och löpa fram till kursen. För er som har långt att åka kommer vi också att erbjuda workshoparna komprimerat under en helg.

Dessa workshops kommer att hantera allt från uppvärmning från marken, till sits, inverkan utan tyglar och hjälpgivning och är givande även för dig som inte tänker vara med på Game of Contact-kursen. Mer information kommer inom kort men hör gärna av dig redan nu om du har frågor!

Steady Eddy

I morse missade jag mitt möte med Teri. Vi skulle fota lite till en artikel i Savvy Times. Som tur var, var Teri också sen och när hon väl hittade mig hade vi ändå tid att ta fotona. Teri skriver ofta How To-artiklar och denna ska handla om sidledes till oss (sideways towards).

Under förmiddagen gjorde vi en rolig undervisningsgrej. Teri gav oss tio minuter att förbereda en halvtimmas lektion till en grupp av våra externkompisar. Deltagarna skulle agera som om de vore level 1 och vi fick olika lekar tilldelade oss. Jag fick porcupine och mina elever var Barbara och Faith. Var och en av dem undervisade sedan oss andra två och de täckte driving game och yo-yo. Jag lärde mig jättemycket igen, både genom att undervisa och genom att vara elev. Öppna frågor, att be eleven prova om de kan göra en uppgift med sin häst och mentaliteten att våra elever faktiskt redan kan mycket av det vi kommer lära ut tror jag kommer att vara viktigt i min undervisning.

På eftermiddagen hade vi Marion. Vår sista Game of Contact lektion för detta externship, sorgligt – Marion är en riktigt härlig instruktör och människa. Förresten berättade hon att det verkar som att det finns ryttarplatser kvar till kursen i Halmstad. Skynda och anmäl er så att kursen säkert blir av! Vi började lektionen med simuleringar på tunnor och Steady Eddy. Jag fick beröm för mycket men jag svankar. Framförallt svankar jag i nedsittningen när jag rider lätt. Det är lite spännande för de flesta svankar när de reser sig upp. Jag behöver definitivt hitta ett sätt att komma åt den delen av min hållning för när vi sedan red blev det uppenbart att det är svårt för Lilly att stretcha och lyft ryggen när jag svankar. Lily försöker annars väldigt bra, kom ihåg att hon är en liten Quarter Horse och inte de varmblod jag är van vid. Åh, nu kom jag ihåg att jag lovade skriva om min BFO under förra lektionen med Marion. Det var helt enkelt att när vi kommit till stage 3 är det tillåtet att mjukt lägga an benen, inte hårdare än vi skulle trycka på vårt eget öga, för att hjälpa hästen hitta svaret. Så har jag ridit länge så polletten trillade äntligen ner med den informationen från Marion.

Nu är jag precis hemkommen från en sväng på stan. Vi firade Sharon Tiesdell Smith som fyllde år idag. Trevligt med härliga diskussioner och annan mat än i lodgen för en gångs skull 😉

Seek first to understand and then to be understood

”Seek first to understand and then to be understood” –  det var dagens tema för de fem ungdomar som kom till oss som en del i deras ledarskapskurs. Vi började dagen med en introduktion av temat för dem och sedan lekte vi ”fånga flaggan”. Alla barn och vuxna var duktiga och hade roligt. Vi fortsatte med en övning där ungdomarna fick försöka få en häst i en liten hage att komma till dem. De var jätteduktiga och att se dem smeka och krama hästarnas huvud var rörande. Teri fotade och jag ser fram emot att kunna dela med mig av de bilderna.

Vi fortsatte med simuleringar, Anna och Faith gjorde en grym demo och sedan knöt jag ihop säcken på slutet. En av killarna sa att han älskade hästarnas ögon. Hälften av oss höll lät på att börja böla då, precis som när en av de andra pratade om hur han ville att hans häst skulle veta att han alltid kommer att respektera den! Jag trodde inte att jag skulle vara intresserad av att utbilda barn när jag kommer hem men nu vet i tusan om jag inte har ändrat mig på den punkten. Som barn var vi helt naturliga, galopperade runt barbacka utan att fundera och var ett med hästen. Tänk om vi kan ge alla barn det, men Parellis principer och fantastiska pedagogik, då förändrar vi världen till det bättre! Kanske finns det några grupper som skulle behöva det mer än andra. Har ni några förslag?

På eftermiddagen hade vi igen äran att ha Game of Contact undervisning med Marion. Hon började med en demo med sin häst Wisper. Det var bra för att få en bild av vart Game of Contact kan ta oss. Jag vet vilken känsla jag är ute efter när jag rider med kontakt eftersom att jag har dressyrbakgrund och jag behöver förstå alla steg för att kunna lita på processen och göra det hela till psykologi och ta hand om hästens emotionella och mentala system såväl som det fysiska. Kanske måste jag bara våga lita på processen bara… Marion är i vilket fall supertrevlig, vi satt och under middagen och halva kvällen! Synd att jag missar henne i Halmstad, men jag klagar inte jag är ju här :D. Lily var jätteduktig och jag borde slutat efter fem minuter för hon gjorde sådana framsteg. Men… Jag fortsatte och det blev lite sämre innan jag kunde sluta vid en höjdpunkt igen. Vilken tur att jag är en elev och att jag får lov att göra misstag som jag lär mig av. Vet ni, jag kommer alltid att vara en student och en elev, det finns alltid mer att lära sig och det är en del av tjusningen med det här livet!

         

  

 

Game of Contact

Idag hade vi Game of Contact dag med Marion Oesch! Vi började med simuleringar av ledande tygeltag, glidande tygel, geléfingrar, vilande händer och att ta med armbågarna. Vi gjorde också betsimuleringar med hästen där vi med fingrarna i bettringarna tar bettet uppåt och låter hästen förstå att den ska stretcha in i bettet. Det låter som konstiga grejer men det handlar i princip om att man i steg ett vill att hästen ska förstå att bettet är okej och att tyglar betyder ”fram”. I steg två vill vi att hästen ska stretcha när vi tar tyglarna och i steg tre vill vi att de successivt ska kunna hålla formen. I steg fyra har vi början till samling. Steg ett och två kan de flesta klara på en session eller ett par medan steg tre kan ta ett par månader. Anledningen till det är att hästen behöver träna upp bland annat sina magmuskler. Som med allt annat i Parelli är de första stegen främst för att lära människan. Ryttare behöver ofta lära sig känsla och känsla för när eftergiften bör komma. Det handlar inte om bettet utan om händerna som håller i tyglarna. Håller ni med?

  

Jag hoppas att jag kan få tag i lite fler bilder så delar jag med mig av dem imorgon.

Marion menar att Game of Contact är något vi kan börja med när hästen är level 3 freestyle. De måste kunna styras och regleras gångart på genom sätet innan man börjar.

Jag vill gärna se hur det ser ut i steg fyra och fem innan jag riktigt känner mig bekväm med steg ett till tre. För mig är det av samma anledning som Pat rekommenderar oss att vi tittar på level 4 dvd:erna i början av vår Parelliresa så att vi vet vad vi strävar efter. Jag vet hur jag vill att en häst i samling ska kännas och efter idag känner jag mig tryggare med att Game of Contact kan leda dit. Marion förtydligade nämligen att steg ett till tre är förskolan och att vi sedan vill se mer självbärighet och att vi kan förlita oss mindre på bettet. Game of Contact har utvecklats ur tanken att i många moderna sporter där kontakt med bettet krävs saknas information om hur man får hästen att acceptera bettet. Att ryttare spänner nosgrimman hårt så att hästen inte ska gapa behövs inte på en häst som verkligen har accepterat bettet.

Marion betonade också hur och varför vi bör värma upp våra hästar innan vi försöker lära dem något. Jag tror att vi alla gör det men hon var noga med att det är inte bara fysisk uppvärmning utan de mentala och känslomässiga bitarna är minst lika viktiga. Det är här Parelli är så duktiga. I vår uppvärmning söker vi efter en lugn häst, med mental förbindelse till oss, som svarar villigt på hjälperna.

På kvällen red några av oss ut en sväng innan det var dags för grillkväll. Fantastisk dag!