Logisk ridning

I slutet av förra veckan var Linda Nilsson på Fridhem för fjärde gången. Hennes undervisning utgår från hästens och människans biomekanik. Hon lär framförallt oss att känna hästens kropp, snedheter, vridningar, obalanser, allt som inte är rakt. I en del av undervisningen får vi lära oss att prata med hästens nervsystem snarare än med hästen, det är väldigt spännande tycker jag.

Denna typ av precisions- och grundridning ger mig väldigt mycket och jag ser fram emot fortsättningen!

Missmatch

Prins Oscar är RBI, jag är LBE. Vi är ganska motsatta i våra personligheter med andra ord. Han har dessutom inte världens bästa ryggsäck vad gäller allt som liknar träning. Att rida i paddocken är således en utmaning för oss. För mig främst, det är ju faktiskt mitt ansvar att se till att det blir roligt för honom. Utvecklande…

Men idag kändes det faktiskt riktigt bra. Jag rider i grimma i paddocken och spar betträningen till uteritterna så att inte allt verkar som dressyr (inget ont om dressyr från mitt håll, men Oscar är av en annan åsikt ;)). Främsta fokus är på att han ska vilja bjuda framåt. Det behöver inte gå snabbt, men han ska ha bjudning och ta ansvar för hastigheten inom gångarten. Andra komponenten jag fäster stor vikt på med honom är att han länger sin överlinje. I början när han kommit hit, gick han antingen med huvudet i vädret eller så sänkte han huvudet till marken utan att egentligen stretcha och länga sin rygg och hals. Idag var det detta som kändes bäst, finfin överlinje och då verkar rytm och takt komma som ett brev på posten. Eftersom detta kom snabbt kunde jag be om lite mer vad gällde bjudningen och sedan leka med övergångar.

Nu kommer vi till det svåra för mig, övergångar alltså. Han berättar tydligt vad han inte gillar – att jag använder underskänkeln. Då viftar han på svansen och ibland saktar han av istället… Ok, tänker jag då, jag antar att du vill att jag öppnar upp i bäckenet eller nåt och släpper fram energin – men hur tusan ska min hjärna få min kropp att lyda det? Ah, inte lätt. Men ibland går det och övergångarna blir flytande och rytmiska och allt det där. Ja, så känns det iallafall för mig och han verkar nöjd :).

Jag är så glad för denna herre, han lär mig så mycket om ridning och livet.

IMG_8129Gammal bild från Game of Contact-kursen förra året.

Kontraster

Gårdagen illustrerade fint kontrasterna ett arbete med hästar innebär. Först dressyrlektion, sedan köra skit. Trist nog har jag bara bilder på skitgörat :).

Dagdrömmer

En av de lokala bönderna som jag brukar anlita som rådgivare och hjälpare kom för att hämta gödselstacken. För att han skulle få med så mycket som möjligt var det bara att skyffla på för hand för mig och mamma. Skönt att bli av med gödseln för det här året så att vi kan sommarstäda plattan. Bättre sent än aldrig för att slänga sig med klyschor.
Lyfter skit

Tänk om vi hade en sådan här fin traktor, med joystick och grejer! Våra är bra också, även om de är antika. Jag skulle dock önska att bromsarna funkade lite bättre så att jag vågade köra på fler ställen än den tre och en halv hektar stora åkern…

Dressyrlektionen gick ganska bra. Glimra accepterar bettet bra, tack vare Game of Contact. Men freestylen är det sämre med. Hon har mycket mottrycksreflexer kvar vad det till exempel gäller att svänga. Jag kommer därför att köra mycket mönster freestyle med henne en period nu. Follow the rail är redan ganska ok så tanken är att clover leaf ska sitta som en smäck innan nästa lektion.

I idealvärlden hade hon varit på level 4 i alla savvies innan jag red lektion kan jag själv tycka. Men jag inser att jag för mig egen motivation behöver någon annans ögon på mig. Sedan kan jag använda Linda Parellis taktik att fundera ut hur jag kan få samma saker gjort mer naturligt och genom att använda mer psykologi. Tilliten mellan Glimra och mig är stark nog för att hon ska fixa detta och jag ska få vad jag behöver för att vara progressiv. Hur löser du det för att ta nästa steg på resan?

Badkillen Oscar

Medan vi körde skit fick Oscar och Trausti gå i äppellunden. Här dricker de i dammen, Oscar halvägs ner. Strax efter hoppade han över diket.

Jag har fått svar på hans mineralanalys och enligt Cecilia har han magkatarr och därför har han inte kunnat ta upp så mycket av allt jag proppar i honom och blivit smal. Sedan i lördags får han därför ett homeopatmedel som heter Gastrofor. Nu håller vi tummarna på att det hjälper honom!

Dörren måste vara öppen

Fina Oscar

För att knyta ihop säcken skulle jag vilja komma med några kommentarer om kontakt. Game of Contact är en tillitslekt där vi lär hästen att lita på oss fast vi håller våra händer via bettet i den mentalt och känslomässigt mest känsliga del på hästens kropp. För att detta ska fungera måste vi lära hästen att bettet inte är en barriär, det ska vara en öppen dörr. Där är Oscar fortfarande och utforskar eftersom att han har levt ett liv där bettet är en stängd dörr.

Kontentan är att vi vill aldrig putta vår häst in i en stängd dörr, därför kan vi inte driva innan hästen verkligen ser bettet som en öppen dörr. Kontakten ska vara neutral, det vill säga handen är stilla och vilande.

Målet är en jämn och stadig ström av energi från hästens bakben över dess rygg och nacke via bettet till vår hand och kropp och runt till hästens bakben igen.

The circle of aids

Game of Contact – söndagen

RBI-OscarRBI-Oscar

Söndagen började med teori där vi gick igenom del tre, frame, och alla eventuella frågor vi kände att vi behövde ha besvarade för att kunna åka hem.

Sedan var det dags för första gänget. Frida briljerade med galoppombyten och speedboat-känsla i Emilio – mycket snyggt! Också Marianne och Maria fick känna på en ram där hästen tog kontakten med både näsa, nacke och ben. Härligt! Alla andra hann jag faktiskt inte riktigt se, det blir fullt i huvudet när man rider själv.

Frida och Emilio Marianne får näsa, nacke och ben!     Maria och Marion Jennike

Marion begrundar och Agneta får en fin stretch av Amie.

IMG_8122 Agneta

Efter lunch var det min grupps tur. Oscar var nu väldigt right brain introvert! Inte som Karins Chasse, men riktigt samma typ av bagage har de ju inte, och inte är de samma häst heller. Kolla på bilden på Chasse med sadel på sig, en stor eloge till Karin som verkligen var där för sin häst och hans bästa hela helgen.

Väldigt RBI

Lille introverta Chasse

Nåja, Oscar var RBI så vi började med en långsam point to point. Det räckte inte riktigt för att han skulle frusta men han tuggade och slickade sig om munnen. Sedan tränsade jag och satt upp.

Oscar blir positivare och positivare till bettet

Vi började med relax rein för att få avslappning. Oscar ville ännu inte släppa på spänningen och jag var nog lite för aktiv i min energi. I traven lättade det lite med relax rein och vi fick hans finaste stretch. Men först när jag plockade upp kontakten för att hålla ramen blåste han ut och frustade – how interesting!

Osäker på kontakt    Stretch  Framåt trav

Vi fortsatte med samma mönster som under lördagen men jag kände att såhär kan vi ju inte fortsätta, för det kändes som att jag belönade att han saktade av vid kontakt. Jag frågade Marion och fick istället i uppgift att plocka upp kontakten i trav, hålla den och plink plinka honom tills han tänkte framåt. Plink, plink är som vattentortyr där man låter en doppe falla på en persons huvud under lång tid. Plink, plink gör man med sticken på hästens höft, bara en väldigt lätt touch som inte blir starkare men som upprepas var tredje sekund. Bra för att uppmana en häst att försöka utan att förnärma dem. Marion berättade om hur hon hade gjort det med Hot Jazz och till slut han hade hoppat rätt upp i luften och sparkat bakut, något han aldrig gjort annars. Men sedan hade han bjudit på en framåt trav och en energisk galopp, och fortsatt dagen efter. Psykologi säger jag.

Trevlig trav

Bilderna nedan borde ha ett rött kryss över sig – det är inte detta vi söker men så här kan det se ut när en häst experimenterar för att hitta lösningen. Oscar har undvikit kontakt, som ni som läst bloggen ett tag vet, mycket på grund av de sår han haft i munnen. Det är inte konstigt att han har svårt att lite på en hand med bett i. Ser ni dippen framför Oscars manke? Det visar att han inte tar kontakten med nacken, inte ännu. Det som jag gör bra om jag får säga det själv är att jag tar kontakten med armbågen istället för med handen, det kan ni se genom den raka linje som bildas från min armbåge till Oscars mun. Däremot verkar jag vara ojämn vänster till höger. Svanken ser ganska bra ut för en gångs skull, de bilder jag svankar på är så hemska så de får ni inte se förrän jag kan visa er en rejäl förändring, då kan de får vara före-bilder i en jämförelse ;).

Försöker Dippen

Vi avslutade i teorisalen där vi alla delade med oss av helgens höjdpunkter och Marion såg till att var och en hade en plan för hur de skulle gå vidare. Jag åkte hem full av inspiration och tacksamhet över kursen, vi kan köra igen nästa månad om jag skulle få bestämma! Vilken lyx det har varit.

På måndagen var Oscar mer social med mig i hagen än vad han brukar vara, en fråga om tillit… Vi fortsatte på mönstret, lastade och red som i söndags. Nu får vi se vart det barkar om jag tar den tid det tar att verkligen vinna hans förtroende. Det enda jag vet är att utan förtroende och mental connection spelar det ingen roll vilka trix han kan göra, eller hur han kan kröka på nacken!

PS. Tre av Sveriges licensierade instruktörer var på kursen. Ni kommer väl ihåg att sprida teamsidan www.parelliteamsverige.se? DS.

Game of Contact – lördagen

Linslus

Målet för lördag förmiddag var att vi alla skulle få en bra allround sits som ska hålla oss och våra hästar friska. Poängen är verkligen att se till att alla våra kroppsdelar vilar ovanpå varandra i balans så att vi slipper sitta och kompensera någonstans. Kompensationen skapar spänning och mer snedhet. Vi måste också vara lika aktiva i vår kropp som vi vill att hästen ska vara. Så, blygdbenet mot näsan, in med naveln mot ryggraden, håll ihop revbenen, ner med armhålorna och öppna upp höftböjare och -sträckare. Vi måste vara i en ram om vi vill att hästen ska vara det.

För mig är den stora utmaningen min svank och jag har letat upp en del övningar som jag tänker göra utan att slita på min häst. Efter teoridelen satt vi upp. Oscar var mycket mer med mig idag och jag behövde bara kolla av hans ”calm, connected and responsive” med lite ”stick to me” och sedan kunde han hjälpa mig att öva min sits. Marion upprepar alltid hur viktigt det är att vi står upp i stigbyglarna, det kommer att hjälpa oss med vår lodräta sits. Jag har för mig att hon i somras berättade att hon själv red en timma stående per dag!

IMG_7951

Hästarna lastades på transporten och det var dags för lunch. Tack till Ulrika och Giovanni Della Casa för fantastisk mat och fika alla dagar och för att vi fick vara på ert fina DC Stables. Oscar stod alltså i transporten upp mot sju timmar varje dag. Det var väldigt bra för honom, han var lugn och stod och åt, och för mig, som annars tycker att en kvart i transporten är lång tid. Jag vet att Pat säger att hans hästar står uppbundna ett antal timmar varje dag men jag har inte tagit till mig vilken bra tålamodsövning det faktiskt är, tills nu.

Dags att tränsa

Under eftermiddagen var det dags att börja på stage 3 i Game of Contact, det vill säga ”frame” – hålla kontakten en bit. Nu blev det uppenbart för mig vilket bagage Oscar faktiskt har när det gäller kontakt. I de första stegen betyder tyglar fram och han stretchar bra, även om stretchen blev mycket bättre på söndagen, men så fort jag ska hålla kontakten några steg saktar han av till skritt eller krullar ihop sig och går bakom lod och kontakt. Eftersom att han var mer tydligt right brain kunde jag verkligen sätta honom på ett mönster och repetera tills att han slappnade av. Så vi travade framåt, tog upp kontakten, saktade av till skritt och stretchade. Allt enligt boken förutom att Oscar saktade av när jag tog upp kontakten innan jag han be honom med min sits. Men för att bygga tillit så tyckte Marion att jag skulle repetera detta ett tag. Vi vill inte bygga in i en häst att kontakt betyder stopp, det ska vara neutralt eller betyda framåt, men i Oscar fanns det redan inbyggt tyvärr.

Vi hade roligt också

Det var väldigt varmt på lördagen så Oscar fick en dusch innan han fick vila på transporten medan jag tittade på gäng två. Det ger alltid en extra dimension att se andra rida, tycker jag. Här har ni eminenta Marion som coachade oss så bra genom hela helgen!

IMG_7867

Game of Contact – fredagen

Stage 1 och 2

En rolig, givande och intressant kurs är till ända. Jag tänker dela med mig av dagarna en och en till er så ni kan få en känsla av hur vi haft det. Vi börjar med fredagen.

Vi började med teori och pratade om vikten av att göra kontakt till en lek/a game och hur detta verkligen kan lära oss känsla. FEI definierar kontakt som ”den konstanta och elastiska förbindelsen mellan ryttarens hand och hästens mun”. Men vad betyder det egentligen och hur gör man? Det fick vi lära oss under dessa tre dagar.

Vi pratade om att det inte är bettet som skrämmer hästen, det är händerna och attityden på andra sidan av tyglarna som skrämmer hästen. Kontakt är viktigt för det hjälper oss utveckla vår känslighet (och timing och balans) och det har vi nytta av i allt annat vi gör med våra hästar. Det hjälper också vår häst att utveckla tillit till oss, om vi sköter oss vill säga. Med Game of Contact använder vi psykologi för att att åstadkomma detta och det är den stora skillnaden jämfört med hur kontakt vanligtvis lärs ut. Det innebär att det kräver ett äkta partnerskap där vi båda, hästen och människan, tar vårt ansvar. Leken är: ”Om du inte tar kontakten gör jag det!”.

Vi pratade om fyra stadier av GOC: 1 – tillit och förtroende, 2 – stretch, 3 – form, 4 – samling/engagemang. Kontakt är friendly game och ska vara neutralt.

Under förmiddagens teori hade hästarna väntat på transporterna och efter lunch var det dags att rida. Oscar visade sin osäkra sida där han inte kan stå still, han var alltså väldigt right brain extrovert. Vi värmde upp från marken för att hästarna och vi skulle vara lugna, ha mental kontakt och att hästarna skulle svara på våra önskemål. Oscar kom inte dit, men han var tillräckligt med för att jag kände att jag kunde och ville rida honom. I den uppsuttna ridningen var det enklare att få honom mer avslappnad. Han fick springa så fort han ville i en rockring ;). Vi började med stage 1 och stage 2, det vill säga att när jag tar i tygeln betyder det ingenting alternativt framåt och sedan bad vi om stretch. Det fungerade faktiskt bra och hjälpte honom också med avslappning. Han hade fortfarande svårt för att stå still när vi avslutade men det var en tillräckligt stor förbättring för att tacka för dagen och se till att ha ett positivt mönster för följande dag. Fast han tyckte att det var jobbigt skötte han sig kanon.

StretchAlla trevliga deltagare och Marion

Här ser ni hela gänget. Marion Oesch undervisade oss en dag i veckan ungefär under externshipet så jag visste att jag gillade hennes stil. Men under dessa tre dagar förstärktes den bilden. Marion vara tydlig, positiv, stöttande och full av energi under hela tiden – toppen undervisning helt enkelt! Tack till Karin för arrangemanget!

Prins Oscar

På kvällen kunde jag äntligen stötta Frida som hade haft en allt annat än optimal första dag. Hon fick sin emotionella fitness prövad och var fantastik på att hålla humöret uppe. Läs mer om det på Fridas blogg.

Game of Contact-vecka

Jag håller på och tittar igenom DVD-erna om Game of Contact ytterligare en gång för att förbereda mig inför helgens kurs med Marion Oesch. Jag älskar att studera och ser fram emot att få vara student på heltid igen och ha Marion till hjälp.

Oscar är där han är, han har ju sitt bagage med sig och mitt fokus har mest varit på att han ska tycka att det är roligt att vara med mig och att han ska vara motiverad. Självklart hade jag velat vara längre fram i utvecklingen än vad vi är, men kursen är ju till för att vi ska lära oss ihop, inte för att vi ska visa upp vad vi redan kan. Det kanske kan vara något att tänka på för oss alla inför kurser :).

Game of contact

Comfort zone och akademisk ridning

Jag brukar ha ganska bra koll på min trygghetszon, var gränsen går och när det är dags att vidga den. Till exempel brukar den krympa efter några år i Svea rike så då ger jag mig ut på någon form av äventyr, jag vill ha en stor zon. En del av gränsen för min trygghetszon har jag dock blundat för alltför länge. Den gränsen handlar om att ta med mig en häst någonstans och gå kurs. Inte själva kursen, det älskar jag, åkandet handlar det nog om. Jag tränar gärna hemma med hjälp av till exempel Parellis hemmastudieprogram, den största delen av mig resa är gjord på detta sätt. Jag har helt enkelt varit en avoidaholik vad gäller att ta med min häst till nya ställen.

Nu ska det bli slut på det. Igår var var Monika Müller hos Karin och höll lektioner i akademisk ridning hela dagen. Oscar och jag var med. Oscar var en fin spegel av mitt inre ;). Han är ju inte heller van att åka iväg så mycket, trots sina arton år. Han var orolig men han är gudasnäll och skötte sig bra ändå. Det gäller bara att tillåta honom att röra på fötterna. Sedan Oscar kom har mycket av vår lek och ridning handlat om att lära känna varandra vilket lett till att det inte blivit så mycket dirigerande. Det gör det lite mer utmanande att ta hand om hans känslor när han blir orolig.

Nåja, har du något område som du undviker? Något som gör att din utveckling stagnerar? Berätta gärna så slipper jag känna mig ensam ;)!

Träningen gick bra, även om den hade gått bättre om jag kunde hjälpt Oscar mer med hans lugn. Oscars böjning genom kroppen är generellt bra, men ställningen är svårare när han vill titta med båda ögonen på vad som finns runt i kring. Han behöver hjälp med att länga ut sin överlinje och glömma bort att han har en underhals ;). I ridningen är han väldigt följsam men vill gärna undvika bettet och knäcka av i nacken istället för att gå framåt ned, det leder också lätt till fel ställning. Hans känslor för bettet har förbättrats med lite Game of Contact och friendly game med bettet sedan han kom till mig, men det är en bra bit kvar tills att han ser bettet som en mjuk krockkudde. Min vänstra sida låser honom lite, stängd höft och armbåge blir mitt yogaprojekt.

Jag uppskattar att leka med grunden och detaljerna som man gör i akademisk ridning. Detta hjälper mig att bli ytterligare medveten om min och hästens kropp. Idag övade jag på det vi lärt oss, både Glimra och Oscar fick prova. Glimra var jätteduktig från marken men gillade inte att bli dirigerad i bettet, det har vi inte gjort så mycket. Det får bli capson vid ridningen för henne. Det ska bli spännande att se vart detta tar oss!