Missmatch

Prins Oscar är RBI, jag är LBE. Vi är ganska motsatta i våra personligheter med andra ord. Han har dessutom inte världens bästa ryggsäck vad gäller allt som liknar träning. Att rida i paddocken är således en utmaning för oss. För mig främst, det är ju faktiskt mitt ansvar att se till att det blir roligt för honom. Utvecklande…

Men idag kändes det faktiskt riktigt bra. Jag rider i grimma i paddocken och spar betträningen till uteritterna så att inte allt verkar som dressyr (inget ont om dressyr från mitt håll, men Oscar är av en annan åsikt ;)). Främsta fokus är på att han ska vilja bjuda framåt. Det behöver inte gå snabbt, men han ska ha bjudning och ta ansvar för hastigheten inom gångarten. Andra komponenten jag fäster stor vikt på med honom är att han länger sin överlinje. I början när han kommit hit, gick han antingen med huvudet i vädret eller så sänkte han huvudet till marken utan att egentligen stretcha och länga sin rygg och hals. Idag var det detta som kändes bäst, finfin överlinje och då verkar rytm och takt komma som ett brev på posten. Eftersom detta kom snabbt kunde jag be om lite mer vad gällde bjudningen och sedan leka med övergångar.

Nu kommer vi till det svåra för mig, övergångar alltså. Han berättar tydligt vad han inte gillar – att jag använder underskänkeln. Då viftar han på svansen och ibland saktar han av istället… Ok, tänker jag då, jag antar att du vill att jag öppnar upp i bäckenet eller nåt och släpper fram energin – men hur tusan ska min hjärna få min kropp att lyda det? Ah, inte lätt. Men ibland går det och övergångarna blir flytande och rytmiska och allt det där. Ja, så känns det iallafall för mig och han verkar nöjd :).

Jag är så glad för denna herre, han lär mig så mycket om ridning och livet.

IMG_8129Gammal bild från Game of Contact-kursen förra året.

Livet leker

Follow the leader

Vi har lekt idag :). Först eskorterade vi FT-studenterna upp till Lindas för filmandet av en ny produkt med Colleen Kelly. Medan de tittade på det avslutade vi de sista midterm-betygen. Det är lite surrealistiskt att sitta och betygsätta studenterna i growth and progress reports. Det är bara två år sedan jag gjorde min FT och nu sitter jag här och diskuterar deras resa. På eftermiddagen gav Chris en lastningsdemo som jag hoppas gav studenterna en och annan tankeställare. Lastning kan vara ett test på partnerskap och tillit. Efter det red några av oss med Kristi. Vi lekte vidare med att styra hästen med bakdelen och sedan hoppade vi alla hinder i LoLa och Saturis hage. LoLa är inte det stora hopphästen direkt men det var kul ändå. Sandy ville prova rida henne så jag satt upp på Smokey och racade runt, gjorde galoppombyten och hoppade. Trots att hon och LoLa är samma ras är det milsvid skillnad på rundheten i deras galopp. LoLa är onekligen avlad för koarbete.

Huvudstående Love

Innan grillkvällen med gitarrspel avslutade kvällen övade vi lite demomoves. Här kommer nämligen nästa surrealistiska nyhet: vi kommer göra öppningsdemon på summit! Runt 2000 personer beräknas komma. Hur coolt som helst och vi har redan en hel del härliga saker att visa. På översta fotot visar vi follow the leader där alla utom två rider huvudlagslösa.

Chillin'   Stå upp team riding

Dag ett och två

Foto: Barbara Heinen

Från igår:

Idag har gett så mycket att jag inte ens tänker försöka skriva ner allt. Varenda en av mina fem kurskamrater verkar vara jättetrevliga människor, Kristi är ännu bättre på att coacha en grupp och skapa möjlighet för utveckling än sist och vi får också lära oss av Christine Corbidge som är uttalat duktig och som kommer att leda Fast Tracken vi assisterar på. I morgon ska vi rida med Pat Parelli. Vad händer dag tre om det ska fortsätta i denna takt? Jag är en enda stor lyckans ost, det är helt klart.

Att rida Lily igen var väldigt avslöjande. Jag insåg när jag red henne hur mycket jag utvecklats det här året. Jag har en helt annan nivå av förståelse av fokus, ledarskap och partnerskap och det insåg jag idag tack vare Lily.

En annan stor lärdom idag, förutom olika detaljer som gör hela skillnaden i horsemanshipen, gjorde att jag bestämde mig för att ”turn loose” till den lärprocess som är tillgänglig här. Ja, var kritisk som alltid men låt det inte stå i vägen för möjligheten att lära mig om saker som jag ännu inte förstår.

Det är dag ett och jag ser redan fram emot att komma hem och dela med mig av vad som ges till mig här, inte för att jag vill åka hem men ni förstår :).

Idag:

Vi började dagen med ett möte med Chris som alltså kommer att leda Fast tracken som vi assisterar på. Hon har varit Parelliinstruktör i 14 år och hon hade många livsläxor att dela med sig av. Sedan förberedde vi våra hästar för att rida upp till Pat. Jag gick igenom några saker som jag ville checka av med Lily och hon var helt med. Pat gav ett inspirerande och tankeväckande tal som svar på våra frågor. Han satte saker och ting i perspektiv på ett väldigt bra sätt och nu vill jag bara att vi får rida mer med honom. Sedan tog vi en tur ut i skogen innan lunch. Under eftermiddagen pratade vi om hur man skapar curriculum för kurser och bäst hjälper olika typer av personligheter. Ridningen bestod av ”principle to purpose” där vi gjorde soft touch på en uteritt samt red i Linda Land på Meadow Bonita (ni har säkert sett hennes stora rundkorall nere i skogen på en del dvder). Där lekte vi med skänkelvikningar både med soft touch och freestyle. Fantastisk dag!

Jag frågade ovan vad som händer dag tre om det går i denna takt. Nu har vi fått reda på det: imorgon rider vi med Linda Parelli. Så frågan får gå vidare till dag fyra, vad sjutton kommer vi göra då? 😉

Ta hand om er och era hästar därhemma!

Undervisning i level 4

Jag får mitt svarta snöre!Idag har jag haft min level 4 i ett år. Det innebär att jag nu kan undervisa i just level 4. Än så länge i on line och freestyle tills jag får fler stjärnor. Så bland annat galoppombyten och two rein driving kan stå på schemat för den som är intresserad.

Jag kan också meddela att höstens helger i princip är uppbokade, det finns några kvar i december. Så skynda att fynda, höll jag på att säga, om ni vill boka in något. På veckorna finns det lite fler möjligheter än så länge.

Just nu laddar vi inför premiären på Hästdans på Hovdala som går av stapeln ikväll. Jag hoppas det regnar klart till dess. Såhär skriver några som såg genrepet igår:

– Helt underbar föreställning!!!
Alla människor, hästar och allt faller samman i en härligt medryckande känslosam föreställning.
Underbart att se ungdomarnas utveckling och engagemang.
Underbart helt enkelt!!!

– Rörd, berörd, känslomässigt överkörd, tårar, tacksamhet, expansivt explosivt och fullständigt makalöst.
Gör det! Se det!

Game of Contact – lördagen

Linslus

Målet för lördag förmiddag var att vi alla skulle få en bra allround sits som ska hålla oss och våra hästar friska. Poängen är verkligen att se till att alla våra kroppsdelar vilar ovanpå varandra i balans så att vi slipper sitta och kompensera någonstans. Kompensationen skapar spänning och mer snedhet. Vi måste också vara lika aktiva i vår kropp som vi vill att hästen ska vara. Så, blygdbenet mot näsan, in med naveln mot ryggraden, håll ihop revbenen, ner med armhålorna och öppna upp höftböjare och -sträckare. Vi måste vara i en ram om vi vill att hästen ska vara det.

För mig är den stora utmaningen min svank och jag har letat upp en del övningar som jag tänker göra utan att slita på min häst. Efter teoridelen satt vi upp. Oscar var mycket mer med mig idag och jag behövde bara kolla av hans ”calm, connected and responsive” med lite ”stick to me” och sedan kunde han hjälpa mig att öva min sits. Marion upprepar alltid hur viktigt det är att vi står upp i stigbyglarna, det kommer att hjälpa oss med vår lodräta sits. Jag har för mig att hon i somras berättade att hon själv red en timma stående per dag!

IMG_7951

Hästarna lastades på transporten och det var dags för lunch. Tack till Ulrika och Giovanni Della Casa för fantastisk mat och fika alla dagar och för att vi fick vara på ert fina DC Stables. Oscar stod alltså i transporten upp mot sju timmar varje dag. Det var väldigt bra för honom, han var lugn och stod och åt, och för mig, som annars tycker att en kvart i transporten är lång tid. Jag vet att Pat säger att hans hästar står uppbundna ett antal timmar varje dag men jag har inte tagit till mig vilken bra tålamodsövning det faktiskt är, tills nu.

Dags att tränsa

Under eftermiddagen var det dags att börja på stage 3 i Game of Contact, det vill säga ”frame” – hålla kontakten en bit. Nu blev det uppenbart för mig vilket bagage Oscar faktiskt har när det gäller kontakt. I de första stegen betyder tyglar fram och han stretchar bra, även om stretchen blev mycket bättre på söndagen, men så fort jag ska hålla kontakten några steg saktar han av till skritt eller krullar ihop sig och går bakom lod och kontakt. Eftersom att han var mer tydligt right brain kunde jag verkligen sätta honom på ett mönster och repetera tills att han slappnade av. Så vi travade framåt, tog upp kontakten, saktade av till skritt och stretchade. Allt enligt boken förutom att Oscar saktade av när jag tog upp kontakten innan jag han be honom med min sits. Men för att bygga tillit så tyckte Marion att jag skulle repetera detta ett tag. Vi vill inte bygga in i en häst att kontakt betyder stopp, det ska vara neutralt eller betyda framåt, men i Oscar fanns det redan inbyggt tyvärr.

Vi hade roligt också

Det var väldigt varmt på lördagen så Oscar fick en dusch innan han fick vila på transporten medan jag tittade på gäng två. Det ger alltid en extra dimension att se andra rida, tycker jag. Här har ni eminenta Marion som coachade oss så bra genom hela helgen!

IMG_7867

Nytt bling till prinsen

Nytt bling

 

Oscar har fått nytt träns med blingigt pannband. Heter man Prins i förnamn måste det ju få synas ;). Vi red på fältet idag och hans trav är helt underbar. Jag börjar hitta balansen i de stora stegen och det är taktfast och avslappnat. Kontakten på bettet börjar också bli bättre, han är trygg i att stetcha men när han blir spänd över annat vill han helst inte hålla handen utan snarare gå mycket hög. Han behöver stärkas en hel del för galoppen ännu och vi tog backen några gånger. Skolorna kommer enkelt och likadant styrning för sätet.

En tanke till er: De teorikvällar jag haft så har jag bett deltagarna att presentera sig och berätta om sin dröm med hästar. Fundera på din dröm och fundera sedan över vilken känsla som ligger i den där drömmen. Är det lätthet, harmoni, trygghet, glädje? Oavsett vilken känsla du hittar (så länge den är positiv) – ha den med i din dagliga lek med din häst. Kan vi ha det har vi till viss del redan nått drömmen. Eller vad tycker du?

Handhäst

 

Idag undervisade jag duktiga tjejer hela förmiddagen och red halva eftermiddagen. Alla var i stallet samtidigt så jag tog Glimra med mig som handhäst. Oscar var helcool med det extra repet runt honom och efter att Glimra fått lära sig vad som gällde tyckte hon att det var riktigt roligt. Vilken lyx att ha två så fina hästar, jag får ju nypa mig i armen för att kolla att det är verklighet. Det enda tråkiga är det hårda underlaget. Mer snö eller tö röstar jag!

Handhäst Vid kyrkan