Happy 4th of July

Idag gick jag i mitt livs första parad, 4th of July-parad i Pagosa. Vi som gick var först i vår del av paraden. Vi delade ut Parelli Connect-armband och inbjudan till öppet hus. Sedan kom en lastbil med de som arbetar på kontoret och sedan kom Pat ridandes med sina instruktörer. Det var faktist roligt att gå där och vinka och titta på alla människor som kantade gatorna för att titta på paraden.

 


Innan paraden fick jag också en chans att ta i hand med Linda Parelli. Vi råkade stå bredvid henne och Brian, min irländska medstudent, kom att prata med henne om att hans hund där hemma skällde på samma sätt som hennes när brevbäraren kom. Jag hängde på och fick hälsa fint :).

Efter lunch var det dags för att börja med testen. Vi testas för att se var vi är på vår resa i nuläget och för att veta vad vi behöver lära oss under kursens gång. Idag var det teoritest och praktiska verktygstest. Det kändes som att det gick bra. Imorgon blir det on line och freestyle som ska testas. Det blir spännande eftersom jag knappt lekt med min häst och eftersom att hon just nu är väldigt bunden till de andra hästarna. Det blir till att sätta relationen först som sig bör och göra mitt bästa för att bevara hennes självförtroende och hennes förtroende till mig som hennes ledare. Håll tummarna!

Check-in och orienteringsmöte

Runt hundra hästar och människor har checkats in på Parelli-centret idag. Från vad jag kunde se fungerade det utmärkt. Babe är väl installerad i sin lilla hage. Vi introducerades till centret av Neil Pye, sedan tog Kristi Smith som kommer att vara vår huvudinstruktör över och sedan kom Pat.

Det hela var väldigt inspirerande och… jag har inte riktigt ord för det, men det kändes helt rätt. Kristi bad oss svara på frågan: Hur vet du vid slutet av dessa fyra veckor att du nått ditt mål? Mina mål jag skrev ner igår är inte så visuella och även om jag har vissa andra mål mer för mig själv i mitt huvud så tyckte jag att det var skönt när Pat sedan talade om hur han än idag plötsligt kan inse att aha, det var det Ronnie Willis eller Ray Hunt egentligen menade med ditt eller datt! Det innebär för mig att även om man har mätbara mål så kommer denna tid ha mycket mer långtgående effekter än det som gå att se i slutet av den.

Efter middagen, som för övrigt var utsökt men massa sallad och grönsaker, gick jag för att ta hand om Babe. Förutom allt annat jag lärt mig idag fast kursen knappt har börjat, har jag lärt mig att Babe verkligen gillar att borstas med en ganska hård borste som kliar gott och att hon inte gillar att lyfta på fötterna. Hon är en tänkare, precis vad jag tycker om.

Klockan är tio på kvällen här och jag har precis kommit hem, solnedgången på bilden ovan gjorde mig sällskap på min promenad  Nu en snabb dusch och sängen.

Babe och mina mål med Fast Tracken

Igår gick jag för att möta Lisa, ägaren till den häst jag kommer hyra, på Parelli-centret. På min promenad dit ser jag att Linda Parelli rider Hot Jazz  med ett helt filmteam runt sig. Hmm, jag är verkligen här nu, där alla de där Dvd:erna jag tittat på spelas in!

Lisa och jag åkte till Terry Wilson där hon har sina hästar innan kursen startar. Jag fick leka lite med två av Lisas hästar för att sedan välja vilken jag vill ha. Det kändes riktigt lyxigt att kunna prova först även om jag bara hade två att välja mellan. Jag valde Babe, ett litet Paint-sto. Hon verkar vara en level två-tre häst On Line och Liberty och level två Freestyle. På vanligt språk innebär det att hon förstår och går undan för tryck och för förslag på lina och i frihet på kortare avstånd. Hon går att ridas i repgrimma i alla gångarter, däremot verkar hon ha lite motståndsreflexer mot förslag från sticken vid ridning.

Eftersom det var väldigt varmt, med mina mått mätt, när jag lekte med de två hästarna tog jag en paus i skuggan för att äta ett äpple och dricka vatten. Sedan lekte jag vidare med Babe i frihet i rundkorallen. Stick to me i skritt, trav, halt och ryggning gick bra. Yo-yo från zon ett, det vill säga rygga och komma tillbaka till mig när jag står framför henne, gick bra. Byte av varv gick inte bra, hon förstod inte alls vad jag ville. Jag behöver lära mig mer om hjälpgivningen vid byte av varv för Berliz och jag har kommunikationssvårigheter när det kommer till det så det hoppas jag att jag får lära mig.

Mina mål med kursen är annars, utan inbördes ordning:

  • Att lära mig så mycket som möjligt.
  • Att utvecklas så mycket som möjligt som person.
  • Att ha så kul som möjligt.

Målen kom naturligt till mig och jag tycker att de är bra för jag kan själv påverka om jag når dem eller inte. Kursen är en betygsatt kurs, men eftersom jag inte kan påverka hur andra människor bedömer mig vill jag inte ha något speciellt betyg som mål. Lite som att man kan vara jättenöjd efter en dressyrtävling även om domarna inte bedömt en högt om man är nöjd med sin häst och sig själv. Når jag mina mål kommer jag att vara kanonnöjd med denna kurs.

Framme vid Parelli International Study Centre

Idag kom jag äntligen fram till Pagosa Springs och Double KB Ranch som kommer att vara mitt hem den närmsta månaden. Huset vi bor i ligger precis bredvid Parelli centret och det tar max tio minuter att promenera dit, det är hur bra som helst. (För er som är insatta är det samma ställe som Josefin och Sofie bodde på förra året. Kanske är det till och med samma rum, fiskerummet? ;)) 

Efter att vi vilat lite gick jag och min rumskamrat, Anouk från Holland, en runda runt centret. Vi tittade på området där de som är externs och interns håller till, vi gick upp till matsalen och kontoret och tittade in i Pats arena, Big Top. Det var väldigt lugnt på centret eftersom både kurser och externships precis avslutats. Jag förmodar att vi idag upplevde lugnet före stormen eftersom det på söndag kommer att komma upp emot hundra människor och hästar…

På väg tillbaka såg jag en välbekant siluett som jag följde efter. Nej, det var varken Pat eller Linda utan Karin såklart. Det var väldigt trevligt att träffa henne och för er som undrar ser hon ut att må bra ;).

Imorgon ska jag åka och träffa den häst som jag kommer ha som min under tiden jag är här. Spännande!

 

På Kastrup

Nu sitter jag på Kastrups flygplats och väntar på mitt plan. Jag känner mig något mör i kroppen efter heldagen med hö igår men annars är det bara förväntning som känns. Tack till alla som hjälpte till med höet, det hade inte gått utan er! (Ett inlägg med bilder utlovas ;))

Jag önskar er alla en skön sommar så ses vi i augusti.

10 Qualities of a Horseman

“There are 10 identifiable qualities of a Natural Horse-Man, half horse, half human. In this sense, a horse has to become a little bit human and a human has to become a little bit horse. […] Of the 10 qualities, horses need to have the first 31/2 and riders the other 61/2. This means they both share one of the qualities. The first quality, that of Heart and Desire, is needed by both horse and human”. (Detta och nedanstående citat är från boken Natural Horsemanship av Pat Parelli från 1993, sidorna 13-21.)

 

1) Heart & Desire – “A natural horseman does everything he can to cause a horse to perceive that he needs and loves his human.” For the human: “One of the natural secrets to horse handling is to show your horse how much you care before and after you show him how much you know.”

2) Respect – Mental collection. “Respect has no fear in it. It has a willing, cooperative attitude about it.”

3) Impulsion – Emotional collection. When go equals whoa.

4) Flexion – Physical collection for the horse, mental flexibility for the human.

5) Attitude – Positive, progressive and natural.

6) Feel – Focus gives you feel. (Känsla är något som inte nog kan betonas när det kommer till hästar tycker jag, läs gärna Bill Dorrances bok “True Horsemanship through Feel”.)

7) Timing – Feel gives you timing.

8 ) Balance – Feel and timing give you balance. ”The horse is the best teacher of feel, timing, and balance”.

9) Savvy –  “Savvy means to understand”. When in Horseville, do as horses do.  (Vett i direktöversättning)

10) Experience – “You have to experience experience, and it takes both good and bad experiences to put it all together.”

 Kärlek och respekt, mental, emotionell och fysisk samling, attityd, känsla, tajming, balans, vett och erfarenhet är alltså vad som behövs. Dags att börja jobba 😉 Jag tar hjälp av handens tio fingrar för minnet. 

Seven Keys to Success

I sommar ska jag på kurs i USA. Jag ska till Parelli Campus i Pagosa Springs i Colorado och kursen jag ska gå kallas Fast Track. Att ha gått kursen är en förutsättning om man vill utbilda sig till instruktör eller hästutvecklare inom programmet. Jag vill så klart att det ska bli en så bra upplevelse som möjligt och jag har börjat mina förberedelser för att set it up for success. En del av Parelli-teorin är sju nycklar till framgång: 

 The 7 Keys to Success:

1. Attitude: Keep it Positive, Progressive and Natural. 
2. Knowledge: It’s what you learn after you know it all that really counts.
3. Tools: No gimmicks, no gadgets. Keep it simple, kind, and effective.
4. Techniques: The techniques that PNH teaches ensure that all communication with your horse is clear and understandable.
5. Time: Take the time it takes SO IT TAKES LESS TIME.
6. Imagination: Learn to become more imaginative, more sensitive and more creative when you play with your horse.
7. Support: Study with people who support your growth. 

 

Jag återkommer ofta till dessa och för att komma ihåg dem tänker jag: Jag går ut till min häst och jag är 1) positiv, progressiv och naturlig i mina intentioner. Jag har med mig min 2) kunskap, en plan om vad vi ska göra och mina 3) verktyg, kanske en repgrimma, en carrot-stick och en boll. Med hjälp av dessa verktyg använder jag 4) olika tekniker, till exempel olika faser när jag tillför tryck så att min häst och jag ska förstå varandra. Jag låter det ta den 5) tid det tar och investerar i vår relation och jag använder min 6) fantasi och kreativitet för att utmana eller stödja hästen och för att vi ska ha roligt. När inspirationen, kunskapen eller något annat tryter vänder jag mig till mina vänner, min 7) support, eller en instruktör. =)

I mina nuvarande förberedelser håller jag framförallt nyckel ett, fem och sju högt. Jag försöker att ha en positiv, progressiv och naturlig attityd. Det är inte så svårt eftersom jag ser mycket fram emot kursen men jag har till exempel inte hittat någon häst att hyra ännu och när det stressar mig tänker jag: aha Tina kom ihåg att tänka positivt, det löser sig. Jag vill verkligen investera tid i att förbereda mig på bästa sätt och ta hand om mitt horsemanship. Ann Kiser gav mig just det tipset: ta hand om ditt horsemanship (så tar det hand om dig) när jag frågade henne om råd i Birmingham. Jag leker med Berliz så klart men just nu visar hon tydligt att hon inte tycker att det är så kul och eftersom det kan innebära att hon har ont gör vi inte mycket annat än kliar och klappar tills det ändrar sig. Vad gäller supporten känner jag starkt stöd från mina nära. Jag träffade andra entusiaster i Birmingham på Parelli Celebration och av Sofie och Josefin som båda varit på kursen har jag fått värdefulla tips och trevligt umgänge. Parelli Connect är jättekul (har du inte redan gjort det kan du nu prova i 30 dagar helt gratis, hela materialet till level ett finns där också!). Jag kommer att fortsätta berätta för er om mina förberedelser och djupdyka i Parelli-teorin, jag hoppas att ni hänger med!



Välkommen hit!

Hej,

jag har skapat denna hemsida för att dela med mig av min resa inom Parelli Natural Horsemanship, för att inspirera andra och för att förhoppningsvis kunna diskutera intressanta ämnen med er. I år verkar vara ett händelserikt år, min häst Berliz har fått en skada och jag kommer aldrig kunna rida henne igen, hon kommer betäckas med Ampere 1225 om allt går vägen och jag ska åka på Parelli-kurs i Colorado, USA. Detta kommer ni att kunna läsa om i denna blogg.

På återseende!