Vägen till att bli en Parelliinstruktör

Camilla undrade i början på veckan vad skillnaden mellan Fast Track, Externship och Internship är. Jag tänkte att jag skulle förklara det nu.

Just nu kan resan till att bli en Parelli Professional se ut på främst två olika sätt. Detta kan ändras för att ”change is the only constant” kan vi vara säkra på inom Parelli ;). Oavsett vilken av de två vägarna man är intresserad av börjar man med en Fast Track kurs. Du kommer att få ut mest av denna kurs om du är minst level 3 innan du åker. Detta säger jag inte för att kursen kommer att täcka så mycket högre nivå horsemanship än så utanför att då har man större möjlighet att ta till sig alla inlärningsmöjligheter som erbjuds. Denna kurs är fyra veckor och har givits i USA, Storbritannien och Australien. På kursen bedöms ens professionalism och man får betyg som avgör om man kan gå vidare till nästa steg mot att bli instruktör.

När man har fått tillräckligt bra betyg så kan man antigen välja att gå en enveckas kurs för att bli en-stjärnig instruktör eller ett tre månaders Externship där man kan komma ut som en-stjärnig eller två-stjärnig instruktör. Kom ihåg att ingen av kurserna garanterar att man blir instruktör, det beror på ens prestation. Här ser vi alltså hur vägen delar sig: ena vägen innebär kortare kurser och den andra längre. Om man väljer att gå vägen med de kortare kurserna kan den se ut såhär: Först en enveckas kurs för att bli en-stjärnig, sedan arbeta med det ett år. Sedan kan man gå en tvåveckors kurs för att bli två-stjärnig och sedan arbeta med det i två år. Efter det kan man gå en treveckors (eller om den är fyra veckor) kurs för att bli trestjärnig. Här tar denna vägen slut, vill man fortsätta avancera får man slå in på den andra vägen.

Den andra vägen som alltså innebär längre kurser på plats på Parelli Centret. Externshipet är den första kursen och den syftar rent horsemanshipmässigt till att studenterna ska klara level fyra i on line, liberty och freestyle. Under tre månader studerar man horsemanship, undervisning, anläggningslära och affärskunskap, allt utifrån ett Parelli-perspektiv.

Nästa steg på denna väg är ett Internship, det vill säga det jag går nu. Det är en sex-veckors kurs som man kan gå flera omgångar av. Mitt internship syftar till att vi ska klara level 4 i finesse också om vi inte redan gjort det. Det har jag så jag kan koncentrera mig mer på den andra delen som handlar om undervisning. Vi kommer att assistera en Fast Track, som ju är den första kursen på resan mot att bli en Parelli Professional och vi kommer att få coaching angående undervisning av olika personligheter och så vidare. Efter ett internship kan man komma att bedömas för en tredje stjärna som instruktör.

Denn bild illustrerer vad jag har förklarat. Man börjar nederst och klättrar uppåt. Hur det ser ut med apprentice och protege just nu vet jag inte.

Vägen till Parelli Professional

I denna blogg finns mina upplevelser från min Fast Track, mitt Externship och just nu mitt Internship. För att läsa om andra som har gått Fast Tracks upplevelser rekommenderar jag Frida, Joanna, Agneta och Lina. För andras upplevelse av ett Externship rekommenderar jag Anne som precis avslutat sitt och Sofie som gick för några år sedan. Det kan säkert finnas fler, jag känner inte till alla som gått dessa kurser, så det är ingen gallring av rekommendationer jag gjort ;).

Kolla också in Parelli Education Institute för aktuell information om kurser. För hjälp på vägen mot level 3 eller 4 kolla in Sveriges licensierade Parelliinstruktörer på vårt teams sida.

Lycka till och kör hårt! Vi behöver fler duktiga Parelliinstruktörer i Sverige.

Hinder för inlärning

I juli 2011 gick jag Fast Track- kursen i Colorado. En utav de första dagarna pratade Kristi Smith, vår huvudlärare, till oss om attityd och inlärning. Hon sa:

Det finns tre saker som bestämmer kvalitén på det du gör. Dessa är:

  1. Vad du väljer att fokusera på.
  2. Vilken mening du ger det du väljer att fokusera på.
  3. Vad du väljer att göra åt det.

Vi kan välja att fokusera på det vi inte kan, på sjukdom, på svårigheter. Vi kan ge det prioritet i våra liv och vi kan välja att låta detta dra ner oss. Men hur kul är det?? Vore det inte smidigare att välja att fokusera på det som går lätt, på hälsa, på det goda i våra liv och låta detta ta större plats. Fylla oss själva med det som är positivt så att vi är bättre rustade att möta det som vid första anblick känns tungt. Då kanske vi är så rustade att vi kan välja att se det som en välbehövlig utmaning, som en möjlighet att växa och som en chans att uppleva livet fullt ut. Inte vet jag, men det kan vara värt ett försökt!

När vi lär oss något nytt, när vi vill öka vår savvy, är det bäst att göra det steg för steg – som om vi kokade en groda. (Om du inte vet hur man gör så lär du dig det genom en snabb googling ;)). Men – varningstecken – ibland missar vi inlärningsmöjligheter för att vi tror att vi redan kan. Om vi har attityden att det där kan jag redan finns ingen möjlighet till inlärning, utveckling eller tillväxt. På fast track-kursen gick vi onekligen ofta igenom saker som jag tyckte att jag kunde. Tack vare Kristis uppmaning att ”no growth is possible if you’re thinking – I know that” kunde jag välja vad jag ville fokusera på, vad jag gav det för mening och vad jag gjorde åt det. Jag gick då in för att se detaljerna i varje del, att lära mig om lärarnas pedagogik, att ta det ett ytterligare steg. Resan vi reser inom horsemanship innebär att vi lägger på mer och mer kunskap i en uppåtgående spiral. Men vi lär oss inte så ofta helt nya saker, istället lär vi oss vidare om hästen, dess utrustning, hantering och ridning. Vi lär oss fördjupande detaljer och nyanser – detaljer som gör hela skillnaden. Lekarna är inte bara sju lekar, de är sju grupper av lekar, sju koncept, möjligheterna är oändliga.

Så nästa gång du kommer på dig själv med att tänka: det där kan jag redan… Tänk om! Se det som en möjlighet att verkligen hitta de detaljer som gör skillnad!

Parelli Central

För ett tag sedan skrev jag en text om en upplevelse på min Fast track. Nu ligger den som blogg på Parelli central! Klicka på rubriken nedan för att läsa den där :).

The Practical Advice in Parelli-isms

I stood leaning against the round pen railing at the Parelli Campus in Pagosa Springs, looking at the little paint mare at the end of my lead rope. My focus during our session had been on getting her confident, and she had indeed calmed down from her frantic “I have to move my feet!” state. I wanted her to be confident in herself, in me as a leader, and in the environment; although she was standing still, it was obvious she was all but calm.

Nina Shukin, one of our Fast Track coaches, came to my rescue. I said to her, “She doesn’t seem to be able to make her butterflies (i.e. emotions) land.” I am not sure whether I, at this stage of the course, had yet been taught by Kristi Smith – our lead instructor – to ask questions rather than just make helpless statements. If I had, I might have added: “How can I cause her to be calm?”

“The Parelli way is all about love, language, and leadership,” Nina said. “I see language and leadership in this picture; you are clearly relaxed by the rail and you lead rope has plenty of slack. But where is the love?” “But… I feel love for her,” I said sheepishly. And I did; it was just that my way of expressing that love was by leaving her alone, the way my Left-Brain Introvert mare at home had taught me she wanted love expressed. That clearly did not suit Babe, the Right-Brain Extrovert in front of me. Nina allowed me some time to find the answer. So, I offered Babe a horseman’s handshake, put my hand on her withers and gave her a gentle scratch. Instantly, every muscle in her tense body relaxed and she started breathing again. Wow, what an effect! 

Babe and I at the Fast Track.
Babe and I at the Fast Track. 
 

Later in our full class get-together, when we were asked what we had learned during the day, I raised my hand and said, “A little love doesn’t hurt!” The lesson that Babe and Nina taught me that day was however a lot bigger. From that day, whenever I run into a problem, I ask myself: “What is missing in this picture: love, language, or leadership?” If that does not lead me to an answer, I go on in my search, for example to the Seven Keys to Success. What Nina taught me was to look for answers and solutions in Pat Parelli’s multitude of proverbs and sayings, even the ones that we see, hear, and say so often we are blind to them. Nina and Babe helped me put principle to practice.

When coming back home to Sweden, I painted the words Love, Language, and Leadership above the entrance of my horse’s stable. The words serve as a quiet and constant reminder in my quest of becoming a horseman. Thank you, Nina and Babe, for opening my eyes to the vast number of ways that Pat’s phrases can be put to use in my daily practice.

Kristi Smith om en Spotlight på min Fast Track

Jag tror att ni vid det här laget är fullt medvetna om hur mycket jag uppskattade Fast Track kursen och den gemenskap som skapades i hela gruppen. Jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av Kristi Smiths blogg igen, nu skriver hon om hennes upplevelse av att göra en demonstration på Öppet hus som var under vår kurs. ”Also, in the audience were the 60 students that were in the class that I was there to teach.  I had made a connection with these people and I felt their love and support the moment that I entered the arena, which helped me to not feel the need to worry about what they were thinking.  That context coupled with my new found presence created an experience like none I have ever had.  I was moved to tears as Maxi and I left the arena.” Läs hela texten här!

Lessons & Friendship at the Parelli Fast Track

För någon månad beslutade mina kurskamrater på Fast Tracken och jag att vi skulle göra något tillsammans för att uppmärksamma vår gemesamma erfarenhet i Colorado. Här är resultatet som Kristin, som är gästbloggare på Parelli Central, sammanställt. Kolla också in där för att se bloggen.

As we celebrate the holiday season and wrap up another year, it’s a natural time to reflect and be grateful. So, several of us from Fast Track #4 thought we’d put down our thoughts and feelings. To share our experiences and thank our instructors for their inspiration and help on our journey to become the best humans we can be. Here are our thoughts and thanks, expressed in our own words.

“For myself, Fast Track wasn’t just about improving my horsemanship, although it did that too. I went into the experience not knowing truly what to expect, and, I came out a totally different person, woman, mother, wife and friend. What I learned was leadership and confidence in myself. To stand strong and believe in what and who I am. Thank you to Kristi and her team of instructors that truly showed me what it means to be a part of the Parelli culture. I am thankful to be a part of the Parelli family and thankful for my Fast Track family! I am still learning and growing each day, finding new strengths. The Parelli Ranch is such an inspirational place! I’ll be back next summer for more!” Kristin Schmidt

“I met some wonderful new friends, insightful instructors and rekindled relationships with old friends. Kristi and her team of most excellent coaches showed me ways of expanding my horsemanship so that I can succeed in Level 4, and, achieve my goals.” Robin Slade Lindsey

“I loved their help so much in my horsemanship journey, and I love my friends too. Everything came together in a special way for us last summer! The stars aligned!” Lisa Gray

“The Parelli campus is such a special place. The beautiful view, welcoming staff and excitement felt from every direction! Even when my Left-Brain Introvert turned right-brain, someone was always there to help me through. The feeling of family penetrated through our group, and we made lifelong friends. I was impressed with the level of hands-on training and support we were given by the instructors. Progressing so much in your horsemanship, in such a short time. Living a dream with like-minded people. It was pure heaven! I liked it so much, I stayed on for a second month!” Jewel Cousins

“For me, the Fast Track experience during the summer of 2011 was life-changing. I had made up my mind to enjoy every moment and open my eyes, ears and heart to learning all that I could. And I did! What surprised me was how much I learned about myself – what I liked about myself and what I wanted to change. After learning a valuable lesson in not going sideways and practicing it each and every day, I am amazed at how cleansed I feel. It was like going through a personality, character, whole body and life detox. I made amazing horsemanship progress too. I would like to thank everyone – instructors, fellow fast trackers, admin staff and everyone that had a hand in my development, even the horses, dogs, cattle, deer and turkeys. God bless you all!” Debbie Riley

“Just a quick note to our instructors from the July 2011 Fast Track. I wanted to let you know that your instruction had, and continues to have, a profound impact on my horsemanship skills, and life skills. You have set me up for success as I have run into many opportunities the past few months to break things down into their elements, then get the elements with excellence.” Tom Pompei

“The July 2011 Fast Track was phenomenal in every way! Instruction and coaching exceeded all I dreamed it could be, including residuals from which I continue to benefit. Everyday was a tsunami of blessings coming from all corners and cultures of the world. What an extraordinary experience, and I thank you all!” Sue Ellen Haning

“I didn’t really know how much impact the course would have on me. From the day we arrived to the day we said goodbye, there was not a moment that I thought this wasn’t where I was supposed to be (okay, except for those 3 days of testing in the beginning!). I was in heaven! My friends and family, after looking at the pictures I posted, say that I’ve never looked happier! And, although I’m a pretty happy person, they’re right! I was in my element! The friends that were made, the days spent in the beginning, wondering if I was really good enough to be there, the growth Chrome and I made in such a short time, made me realize that this is a life lesson, not just a horse lesson. Some folks would rather go to Jamaica, but I’d like to spend another summer with my pony, instructors and students from Fast Track #4! Love and miss you guys!” Jen Bell

“There really is no way to explain how much that month changed my life. It allowed me to deeply examine my journey with my horse and what it’s going to take for me to become a natural horseman. The bonus I didn’t expect: all my new, supportive friends from all over the globe that keep in touch and share their journeys with each other. I love reading about everyone’s successes with their horses on a regular basis.” Wendy Corr

“In July 2011, Christina and I came to the Fast Track. First, a culture clash! 60 Americans and so many instructors. Did it make sense to the introverted couple from Germany? Yes, it did! We are Parelli and we are proud to be a part of this great family! Thanks to all we met and a big hug to all of you!” Stephan Neu

“Community, being part of something extraordinary, experiencing support, feeling respected and liked, and living a dream together. Thank you for sharing this with me! This is what the course meant to me.” Dagmar Oldenwald

“After I won a prize for being the best student in my college in the Netherlands, I got the chance to go to the Parelli University! On the long trip from the Netherlands to Colorado, I was thinking about what I wanted to learn. I knew I wanted to understand the message that the Parelli program shares. The major lessons I learned were to be thankful, don’t go sideways, get excited about making mistakes. Most importantly, don’t put energy into someone that is going the opposite direction. An experience of my lifetime! Thanks to all the students, instructors and my lease horse Petina!” Anouk Dahrs

“I came to the Fast Track worried that a group of 60 people would be a crowd. How wrong I was! With the help of Kristi Smith and her fellow instructors we all grew into a family. Being part of this family of over 70 people is one of my biggest highlights from the course. The love, support, encouragement and smiles we shared live with me to this day. I look forward to continue sharing this horsemanship and life journey with you all.” Tina Kolhammar

“Simply put, of all the things I’ve done in my 57 years, my time at the Parelli campus for Fast Track 4 stands out as the most life-changing. The feelings of belonging, friendship and love overwhelmed me, having never experienced these things with such intensity. There was a tangible feeling of us as opposed to me. All those who took part in the course had their part to play, however, the leadership of the brilliant instructors contributed to all of our successes. Everyone who took part proved the message that We Are Parelli.” Brian J Ousby

So, from all 61 of us, we thank Kristi and all of our instructors for your inspiration, knowledge, attitude, loyalty, dedication and ability. We have grown, changed and learned, not only in our horsemanship, but, also in our personal lives. For those who are thinking about taking this course, stop thinking and do it! It is truly a life changing and life improving course!

Parelli Games

Ingen undervisning idag men väl Parelli Games. Babe och jag började on line och jag fick vara noga med att bevara hennes lugn och förtroende. Det gick bra och vi hade roligt. Sedan la jag på henne barbackapadden och satt upp. Neutral lateral flexion, indirekt och direkt tygeltag och follow the rail i skritt och trav. Jag fick några fina varv i skritt och kände att hon var redo för freestyle games. Det gick kanonbra även om hon först blev lite orolig i den lilla arenan. Vi klarade alla uppgifterna inom utsatt tid.

Efteråt var det dags för spotlights då man kunde välja att leka till musik med sin häst. Jag var så nöjd med Babe att jag inte ville riskera de framsteg vi gjort så jag var glad åt att titta på andras spotlights. Pete Rodda var duktig i liberty och freestyle med sin häst.

 

Sist men inte minst var det dags för prisutdelning, vi rovdjur tycker ju om beröm och erkännande =). Först tyckte jag vad då rosetter…  men när jag sedan fick level tre för on line och level fyra för freestyle blev jag glad och stolt över lilla right brain extroverta Babe!

Att göra de enkla sakerna excellent

  

Idag har det handlat om att göra de enkla sakerna excellent. Kristi inledde med en demo där hon gick igenom hur man sätter på en grimma, hur man sadlar, hur man tränsar och sitter upp och ner. Hon gick även igenom neutral lateral flexion, indirekt och direkt tygeltag. För att ge er en bild av hur det kan se ut så kan jag till exempel berätta att Kristi höll upp grimman i luften och hennes häst klev fram några steg och stack huvudet i grimman och gav tydligt Kristi tillåtelse att sätta fast den. Kristi bad ridandes om neutral lateral flexion, det vill säga att hästen ger henne sitt huvud genom att böja halsen och föra nosen mot revbenen enbart genom sin sits och ben.

Detta är inga konstigheter, påpekar hon. Level fyra är bara grunden. Level fyra är de sju lekarna i de fyra savviesarna (där kom den igen ;)) i alla fem zoner. Om du som läser undrar vad det egentligen är jag skriver, fråga gärna om zoner och så vidare!

Efter Kristis demo fanns det olika fokusstationer att välja mellan: Circling game, sadling och uppstigning samt tränsning. Jag hann med de två sista. Första steget för att sadla är att hästen är i sinnestillstånd att sadlas, att den villigt står still utan att bindas och accepterar sadeln. Gjorden spänns i tre omgångar med förflyttning av hästen emellan. Petra Christensen påminde mig om att kvalitén på din sadling sätter nivån för kvalitén på din ridning. Hur många av oss tänker så varje dag?

Sedan gick jag över till Marc Rea för att se hur Babe tänkte reagera på bettet. Hennes ägare har inte ridit henne med bett sedan hon köpte henne för några år sedan och det märktes. Hon tuggade och tuggade… Det kommer jag behöva jobba en del med om vi ska kunna komma vidare.

Mina mål med Babe i nästa vecka är att hitta till ett circling game med rytm, avspänning och kontakt on line. Freestyle vill jag ha follow the rail med rytm, avspänning och kontakt. Med kontakt menar jag mental och emotionell kontakt till mig och rak på volten, det vill säga böjd som volten. I liberty vill jag se att vi kan behålla förbindelsen mellan oss och för att leda till finesse vill jag att hon ska acceptera bettet. Först bara bära det och sedan låta sig dirigeras med hjälp av det. Låter målen stora eller små? Vi får se, det enda jag vet är att det blir svårt att komma vidare om man inte har dessa ingredienser i grunden.

Första undervisningsdagen

Idag började vi dagen men en träff i våra mindre grupper, min coach för veckan är Kelly Messera. Kelly pratade om att det är viktigt att inte jämföra sig med andra, allas våra resor är våra egna och unika. Det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, eller vad säger ni?

Sedan var det dax att lyssna på Pete Rodda som gav en föreläsning om hästens historia och Horsenality. Kirsti demostrerade sedan olika stategier för hästar med olika horsenalities. Kristi menar att ett beteende inte är fullständigt inlärt hos en häst tills den svarar positivt utan att det spelar någon roll när, var, varför eller av vem den ombeds göra det. Hur många av oss kan säga det om de flesta uppgifter vi tycker att vi lärt våra hästar?

   

På eftermiddagen hade vi ytterliggare en föreläsning med Pete, denna gång om briddle wisdom and tool savvy, alttså bett och andra redskap. De flesta verktyg kan vara både en horsemans redskap eller ett tortyrredskap, det beror på attityden, kunskapen och tekniken hos den som använder redskapen.

Efter det var det demo med Kristi. Det jag tydligast tar med mig från denna demo var: We don’t do tight! Det innebär att vi inte ska acceptera spänning eller motstånd i våra hästar. Om vi inte bemöter det och hjälper dem komma över det kommer spänningen bara att förvärras.

Sedan lekte vi med våra hästar. Jag kom fram till att jag tror (!) att Babe är right brain extrovert. Jag har använt för höga faser för att jag har läst hennes invaderande av mitt utrymme som dominans. Nu tror jag att hon söker en ledare. Imorgon ska jag vara den ledare hon söker med ett ton av fokus och långa faser så att Babe och jag inte heller do tight!

Liberty och Finesse test avslutas med grillkväll

Idag har vi testats på våra färdigheter i liberty och finesse. Min häst och jag tappade kontakten ibland i frihet så de sista två testen behöll jag linan på. Hon var väldigt duktig med presenningen, klev rakt på den och lät mig sedan lägga den på hennes rygg. Finesse var lite speciellt eftersom att hon enligt ägaren inte ridits i bett på ett och ett halvt år. Jag red henne därför i hackamore och använde testen till att vi båda skulle lära känna varandra lite bättre.

Kirsti pratade med oss på morgonen. Hon sa bland annat att vad som bestämmer kvalitén på ens horsemanship är: 1) vad du väljer att fokusera på, 2) vilken betydelse du ger det du fokuserar på och 3) vad du väljer att göra åt det. Det tror jag att jag alltid kommer ha användning av. Hon sa också att det enda sättet att misslyckas är att ge upp och att det inte är möjligt att utvecklas om man säger: – Det här kan jag. Hon är inte dum den där Kirsti.

    

Efter testen var det dags för grillkväll. De har de här på centret varje onsdag. Idag sjöng och spelade en del av studenterna medan vi åt. Efter maten började det åska så alla hjälptes åt att bära in bord och stolar för strax spöregnade det. Luften blev klar och trevlig att andas, här är ganska dammigt till vardags. Vi hade en tevlig kväll  med möjlighet att sitta och småprata med folk och lyssna på musik.

On line och Freestyle test

Idag har vi testats i savvysarna (snyggt svenskt plural va?) On line och Freestyle, det vill säga på lina från marken och ridet på långa tyglar eller med stick.

Babe, min lånehäst, visade sig vara riktigt atletisk och extrovert. Ibland stod hon på bakbenen… Vi testades vid sju stationer och eftersom att vi är över 60 studenter på kursen blev det ibland kö. Oftast fick jag be Babe röra på fötterna, eller snarare se till att dirigera hennes vilja att röra på fötterna, när vi stod i kö. När vi stod i den sista kön var hon dock lugn och fin och stod och åt gräs ganska länge. Plötsligt tog det nog för lång tid för henne för då började hon hoppa över ett litet, med betoning på litet, dike. Jag tog hennes idé och jobbade vidare med den och vi lekte runt lite tills hon bad om att få stå still igen. Jag kommer att lära mig så mycket med henne, hon är lite annorlunda från Berliz om jag ska uttrycka mig milt.

Efter lunch testade vi ridningen, Freestyle. Jag var osäker på om Babe skulle vara ok att rida men efter att jag värmt upp på lina så gav hon mig grönt ljus. Hon var mycket lugnare under eftermiddagen och trevlig att rida. Ungefär level två som jag trodde innan.

Det är långa dagar här, upp sex och hemma vid åtta oftast. Det kan också vara så att det bara är för att jag är så fokuserad största delen av dagen som gör att jag blir trött. Trött eller inte, jag har jättekul och jag njuter varje minut!