Pay it Forward

I förra veckan höll jag två gratiskurser för ungdomar som ett led i att ge vidare det som givits till mig via stipendium. Den första hölls på Ed Sjögård med elever som kommit en bra bit på sin Parelliresa tack vare ridskolan där som drivs av Frida Lundbäck. Här kommer Kajsas upplevelse av dagarna. Take it away Kajsa:

Under måndagen och tisdagen denna vecka har jag fått äran att vara med i Tina Kolhammars nya projekt Pay it Forward. Det har varit så roligt medan jag samtidigt lärt mig massor!

Men först lite kort om mig och min Parelliresa. Jag började med Parelli 2009 och jag var fast första gången min ridlärare Frida visade vad man kan göra med Parelli programmet och vilken relation man kunde bygga upp med hästen. För som alla andra flickor drömde även jag om att hästen skulle gallopera till en när man kom ut till hagen. Jag har inte börjat filma något än men det är planen, det har bara inte blivit av än och just nu är jag ungefär på level 2-3. Men nu tillbaka till Pay it Forward.

Kajsa och LyrikJag och Lyrik.

 

Kursen började med att vi skulle berätta lite om oss och vår hästfantasi. Jaha… Nu blev det jobbigt tänkte jag. Jag som har så lite fantasi. Men ganska snabbt kom jag på att det inte är så svårt. Vad vill jag kunna göra med hästen? Jo, jag vill ha hästens förtroende och att vara som Pat att alltid veta hur man ska göra och att det alltid ska vara enkelt mellan mig och hästen så det inte blir knasiga missförstånd. Att kunna gallopera utan någonting längs stranden var också en del av fantasin.  När alla hade presenterat sig själv och sina fantasier pratade vi om hästens behov och tre stycken mönster (Point to Point, Falling Leaf & Backward S).

När vi var klara med teorin gick vi ut och testade de olika mönstren men tyvärr blev min lilla ponny lite Right Brain. Så mycket av tiden fick jag bara vänta på att han skulle slappna av och låta honom tänka igenom det som nyss hänt. Efter lunchen hade vi mer teori då vi gick igenom hästens ansvar och sedan fick vi rida om vi ville. Men jag kände att jag inte riktigt ville rida Lyrik utan ville känna att det gick bättre online först. Det tog mig ett tag och med hjälp av Tina hade jag en Left Brain Lyrik igen vid lektionens slut.

Ledaregenskaper

Dag två gick mycket bättre för både mig och Lyrik. På förmiddagen gick vi igenom hur en bra ledare ska vara och när jag insåg att jag hade mer röda än gröna egenskaper så blev jag nästan lite rädd. Så jag bestämde mig för att: Okej nu ska jag försöka uppnå så många gröna som möjligt och jag började med Positiv & Rolig och självklart gick det mycket bättre än dagen innan. När vi kände att vi hade en häst som kunde lära sig något bad Tina oss att komma fram till henne. Det var nu dags för uppdrag. Den första var dubbel circling. Den andra var dubbel sideways och den sista var circling med fyra hästar och fyra människor. Jag som nu då skulle vara extra positiv peppade laget och vi lyckades göra det i skritt och tre sekunder i trav innan det blev kaos. Men det var en riktig häftig känsla när det gick så bra.

På eftermiddagen körde vi Parelli Games. Vi fick fem stycken saker att göra inom loppet av tre minuter. Första gången gick det inte så bra för jag han bara två stycken saker men andra gången la vi på en minut och då gick det mycket bättre för jag hade en annan taktik då än vad jag inte hade första gången. Det var så roligt att tävla lite för hästarna blev extra taggade och även fast vi hade tidspress så bröt vi inte mot principerna och det kändes riktigt bra!

Jag lärde mig riktigt mycket under de två dagarna och jag skulle absolut göra det igen om jag får chansen! Tina är en så tydlig instruktör och hon får en alltid att vilja göra sitt bästa och lite till så att vi kan uppleva våra fantasier.

Kajsas blogg: http://sweetbeautiful.blogg.se/

Du är inte ensam

Four Savvys pack

I förra veckan kom det sexton personer till Fridhem för en filmkväll med Parellis nya levelspaket. Igår kväll kom jag hem efter två dagars undervisning hos en härlig familj med fina hästar i Laxå. I morgon väntar en helg på Orust och nästa vecka två tvådagarskurser för ungdomar i Småland och härhemma innan det bär av till Karlstad för undervisning nästa helg. Karin, trestjärnig instruktör undervisar också för fullt och vi har fått två nya svenska Parelliinstruktörer, Anne och Joanna.

Christel och HarryNatalie Varför berättar jag nu detta? Jo, för att du ska se att det finns fullt med folk som Du i Sverige. Människor som söker efter ett alternativ för sig och sin häst. Människor som vill använda psykologi och kommunikation för att nå resultat med sin häst. Människor som är redo att lära sig om vad som krävs för att bytesdjur (hästen) och rovdjur (vi) ska kunna ha en ömsesidigt givande relation. Människor som har gett sig ut på resan för att bli en horseman. Människor som jobbar med sig själva för att lära sig de färdigheter och praktisera de vanor som krävs för att vara partners med sin häst. Människor som sätter relationen först och därför kan visa fantastiska resultat med sin häst.

Känns inte det lite skönt?

 

För att hitta dessa människor sök på Parelli Connect  och besök Facebook-gruppen Parelli Savvy Vänner i Sverige.Tomas och Jake

Teammanship

Fast tracken är avslutad och de avslutade på topp allesammans! Vilken ära det varit att få lära känna och coacha 34 parellistudenter i fyra veckor. Dessutom har jag fått göra det med ett fantastiskt team: Sandy Stanway från Nya Zeeland, Bryna Helle från USA, Shannon Davies från Australien, Francois Moreu från Schweiz, Barbara Heinen från Tyskland och Fast trackens huvudinstruktör Chris Corbridge från Australien men assisterande Lillan Roquet från USA och sist men inte minst vår lärare Kristi Smith från USA.

Parelli campus Team 2013We are Parelli!

Vägen till att bli en Parelliinstruktör

Camilla undrade i början på veckan vad skillnaden mellan Fast Track, Externship och Internship är. Jag tänkte att jag skulle förklara det nu.

Just nu kan resan till att bli en Parelli Professional se ut på främst två olika sätt. Detta kan ändras för att ”change is the only constant” kan vi vara säkra på inom Parelli ;). Oavsett vilken av de två vägarna man är intresserad av börjar man med en Fast Track kurs. Du kommer att få ut mest av denna kurs om du är minst level 3 innan du åker. Detta säger jag inte för att kursen kommer att täcka så mycket högre nivå horsemanship än så utanför att då har man större möjlighet att ta till sig alla inlärningsmöjligheter som erbjuds. Denna kurs är fyra veckor och har givits i USA, Storbritannien och Australien. På kursen bedöms ens professionalism och man får betyg som avgör om man kan gå vidare till nästa steg mot att bli instruktör.

När man har fått tillräckligt bra betyg så kan man antigen välja att gå en enveckas kurs för att bli en-stjärnig instruktör eller ett tre månaders Externship där man kan komma ut som en-stjärnig eller två-stjärnig instruktör. Kom ihåg att ingen av kurserna garanterar att man blir instruktör, det beror på ens prestation. Här ser vi alltså hur vägen delar sig: ena vägen innebär kortare kurser och den andra längre. Om man väljer att gå vägen med de kortare kurserna kan den se ut såhär: Först en enveckas kurs för att bli en-stjärnig, sedan arbeta med det ett år. Sedan kan man gå en tvåveckors kurs för att bli två-stjärnig och sedan arbeta med det i två år. Efter det kan man gå en treveckors (eller om den är fyra veckor) kurs för att bli trestjärnig. Här tar denna vägen slut, vill man fortsätta avancera får man slå in på den andra vägen.

Den andra vägen som alltså innebär längre kurser på plats på Parelli Centret. Externshipet är den första kursen och den syftar rent horsemanshipmässigt till att studenterna ska klara level fyra i on line, liberty och freestyle. Under tre månader studerar man horsemanship, undervisning, anläggningslära och affärskunskap, allt utifrån ett Parelli-perspektiv.

Nästa steg på denna väg är ett Internship, det vill säga det jag går nu. Det är en sex-veckors kurs som man kan gå flera omgångar av. Mitt internship syftar till att vi ska klara level 4 i finesse också om vi inte redan gjort det. Det har jag så jag kan koncentrera mig mer på den andra delen som handlar om undervisning. Vi kommer att assistera en Fast Track, som ju är den första kursen på resan mot att bli en Parelli Professional och vi kommer att få coaching angående undervisning av olika personligheter och så vidare. Efter ett internship kan man komma att bedömas för en tredje stjärna som instruktör.

Denn bild illustrerer vad jag har förklarat. Man börjar nederst och klättrar uppåt. Hur det ser ut med apprentice och protege just nu vet jag inte.

Vägen till Parelli Professional

I denna blogg finns mina upplevelser från min Fast Track, mitt Externship och just nu mitt Internship. För att läsa om andra som har gått Fast Tracks upplevelser rekommenderar jag Frida, Joanna, Agneta och Lina. För andras upplevelse av ett Externship rekommenderar jag Anne som precis avslutat sitt och Sofie som gick för några år sedan. Det kan säkert finnas fler, jag känner inte till alla som gått dessa kurser, så det är ingen gallring av rekommendationer jag gjort ;).

Kolla också in Parelli Education Institute för aktuell information om kurser. För hjälp på vägen mot level 3 eller 4 kolla in Sveriges licensierade Parelliinstruktörer på vårt teams sida.

Lycka till och kör hårt! Vi behöver fler duktiga Parelliinstruktörer i Sverige.

Horsenality-strategier

Linda Parelli skrev på Connect för ett tag sedan om hur hon hade stått med Hot Jazz (RBI) i två och en halv timmar och tittat på en filminspelning på ranchen i Colorado. När hon sedan red hade han bjudit på en fin framåt trav och visat att han BEHÖVDE röra på fötterna.

”Pat has been filming (still the big secret project!) and yesterday Jazz and I were on set. Two and a half hours of standing around finally turned Jazz the introvert into an extrovert! We had some fancy trot through the campus on our break, so great feeling him need to move.”

Detta stärker min tanke jag gått och fnulat på ett tag. Tanken lyder ungefär såhär: Om vi ser att vår häst visar en viss horsenality så bör vi prova att ge den vad just den horsenalityn behöver, och ge den det EXTRA mycket. Det vill säga att vi överdriver så pass att vi hittar gränsen för hur mycket utav vad det nu är vi ger den som den faktiskt behöver. Ta exemplet med Hot Jazz ovan. Hur många av oss står stilla med våra RBI hästar i två timmar fast vi kanske inser att det är det de behöver? Hur många vågar rida en LBE så provokativt som de kanske behöver? Hur många fixar att be om minsta möjliga fysiskt men mentalt intensivt av en LBI? Och hur många klarar att låta en RBE springa, och verkligen matcha dess energi, tills den släpper sin spänning?

För några veckor sedan när jag lekte med Oscar skrev jag följande på hans Connect-sida där jag loggar våra sessioner:

Real slow. Groomed him in the arena and took care of his sore eyes. Then slow touch it at his speed, when he said ”hey, I am going to smell the poop and eat the grass over here”, I said ”good”. Then we did circling game at walk and trot. Then slowly I took of his halter and he followed me from point to point at liberty. I sat down on a barrel and he stood next to me. For the first time he used his hoof to examine the barrel! Then he shook his head and started to yawn. Wow, this is how slow I have to go with him. A new level of consciousness!

Ändå var det ju inte i närheten av att stå still i två och en halv timma. Hur tänker ni när ni använder horsenality för att hitta strategier för just er häst?

Horsemanship och känslolivet

Vissa dagar känns det inte bra när man rider. Igår på dressyrträningen var en sådan dag för mig. Glimra var trött, det var varmt och klibbigt och hade jag ridit i min ensamhet hade jag lagt ner det och bara hängt lite istället. Men, nu hade jag lektion och då red vi vidare. Var det bra eller dåligt? Har jag gjort tillräckligt med insättningar på relationskontot för att uttag, som det kändes som om det var igår, ska täckas? Glimra kom travande till mig när jag visslade innan lektionen, idag kom hon i skritt så ganska ok saldo ändå.

En del av er kanske minns Savvy Club-cdn med Linda Parelli som kallas ”Really Listening”? Jag minns den för att jag har lyssnat på den typ en miljon gånger ;). I den beskriver hon en situation där hon var frustrerad efter en lektion med Walter Zettl. Hon var frustrerad men visste inte varför, hon visste att det inte berodde på Walter men kunde inte sätta fingret på det. Mitt i natten kom hon dock fram till att frustrationen kom för hon kände att hon var elak mot Remmer, hennes häst. Remmer är LBI och Walter sa ”go” till Linda och Linda sa ”go” till Remmer. Remmer blev irriterad och det kändes inte bra. Linda kom dock fram till på natten att hon faktiskt inte var elak men att hon kunde använda mer psykologi och då släppte frustrationen.

Jag tror att jag kände jag mig elak mot Glimra igår. Tidigare lektioner har vi lugnt och mjukt visat henne vägen när hon inte förstått eller inte velat. Igår kändes det inte så. Kanske kommer jag dock lära mig mer av gårdagens lektion än förra som kändes superbra. Ulf menade också att hon bitvis gick ännu bättre igår än förra gången och att vi behöver komma igenom dessa motstånd. Men vill jag komma igenom motstånd? En av de viktigaste sakerna för mig är att all Glimras livsenergi är intakt och utvecklas. Jag vill inte komma igenom motstånd på bekostnad av det. Jag vill att hon inte ska förstå att vi tränar, att stegen följer på varandra på ett sådant sätt att motstånd inte byggs upp. Lever jag i en utopi? Eller är det bara brist på kunskap? Linda kom fram till att hon inte var elak mot Remmer, jag har ännu inte kommit fram till samma sak. När go-knappen inte fungerar tror jag inte att det funkar att be om mer go. Vi måste använda omvänd psykologi och det är svårt när man har lektion.

Vad borde jag gjort igår? Ställt in lektionen? Sagt till tränaren att vi skulle ta det lugnt? Jag sa att hon var trött men bad inte uttryckligen om en lugn lektion. Det är i dessa situationer som min horsemanship testas. Det är som Pat säger, det går inte att vara legend på sin egen bakgård (lunchlåda tror jag att han brukar säga till och med ;)), det gäller att ta sig ut och prova i den riktiga världen. Jag lärde mig igår vad målet är med Glimra just nu. Jag vet att vägen dit är Game of Contact. Så efter Colorado kör vi på det ett tag. Jag tror också att en nyckel är fokus. Jag måste vara så fokuserad att Glimra inte ser någon anledning att diskutera vad vi ska göra. Nu är hon ju ett diskussionslystet sto. Det ryktas att Ulf sagt ”märr…” med indignerad ton vid ett tillfälle under gårdagens lektion, följt av ”rödhårig märr dessutom…” :).

Jag kommer fortsätta ta lektioner för det hjälper mig att ha ett syfte, och det är jättekul, oftast. Nu vet jag ju vad jag behöver förbereda Glimra och mig på så att vi inte hamnar i denna situation igen. Jag hoppas att detta röriga inlägg kan vara till lite nytta för er, dela gärna med er av era erfarenheter kring detta! :)

Game of Contact-vecka

Jag håller på och tittar igenom DVD-erna om Game of Contact ytterligare en gång för att förbereda mig inför helgens kurs med Marion Oesch. Jag älskar att studera och ser fram emot att få vara student på heltid igen och ha Marion till hjälp.

Oscar är där han är, han har ju sitt bagage med sig och mitt fokus har mest varit på att han ska tycka att det är roligt att vara med mig och att han ska vara motiverad. Självklart hade jag velat vara längre fram i utvecklingen än vad vi är, men kursen är ju till för att vi ska lära oss ihop, inte för att vi ska visa upp vad vi redan kan. Det kanske kan vara något att tänka på för oss alla inför kurser :).

Game of contact