Noora Ehnqvist

Noora EhnqvistI helgen var Susanna och jag på clinic med Noora Ehnqvist. Jag uppskattade Nooras undervisning mycket och jag kommer att tugga på det länge. En av de fina sakerna med hur och vad hon lär ut är att alla, mer eller mindre, kan ta och inkorporera det i sin vanliga träning. För mig var det många pusselbitar som gled in fint. Här kommer några bilder och missa heller inte Häst & Ryttare – en podcast med Susanna och Tina, avsnitt 15 där vi fick möjligheten att ställa några frågor till Noora.

Golden Eye Mental ridning Susanna, Noora och Tina

# 14. Lyssnarfrågor

Nu var det hög tid att diskutera de frågor ni skickat in till Susanna och mig. Ni ställer inga dåliga frågor, hörrni! Djupa och mångfacetterade är dem, vilket ju leder till att våra samtal blir ganska filosofiska. Jag njöt av att får fortsätta fundera kring frihet som ett grundvärde för individer och vilka andra värden som är viktiga. Vi diskuterade också om hästflockars dynamik, människans eventuellt våldsamma natur och hästen som kollega. På tal om hästen som kollega tar jag upp Peder och All in.

Dessutom berättar jag om hoppträningen hos Lotte Göransson som blev möjlig tack vare den generösa uppfödaren Maria Nilsson vars hästar jag rider.

Kolla också in Susannas video om sinnet som vi talade om i förra avsnittet om smärta:

# 10. Känslor och # 11. Ledarskap

Oj, här har jag visst gått in i semestermood på tok för tidigt och missat tipsa om avsnitt 10 av podden Häst och ryttare – en podcast med Susanna och Tina…

Så idag får det bli dubbeltips :). I avsnitt nummer 10 pratade vi alltså om känslor. Känner hästar känslor och är det viktigt för oss? Hur bör vi göra med alla de känslor vi känner? Vi diskuterade dessa och andra frågor och konstaterade att vi tycker att känslor är viktiga, och att de är viktiga att prata om.

I avsnitt nummer 11 som kom ut idag pratar vi om ledarskap och dess vara eller inte vara i hästträning. Får hästen lov att säga nej i er relation? Får du säga nej till hästen om den gör något du inte vill vara med på? Vi talar också om sårbarhet, värdighet och vikten av lugn. Mannen som talar med hundar omnämns och nya riktningar i våra arbetsliv stöts och blöts. Till slut pratade vi så länge att vi fick klippa. Så avsnitt elva får sin fortsättning i avsnitt tolv som ni tyvärr får vänta ett par veckor på. Men som man säger, den som väntar på något gott…

# 5. Lyssnarfrågor

Avsnitt # 5 – Lyssnarfrågor tillägnas frågor och teman som ni lyssnare efterfrågat att vi talar om. Avsnittet börjar med att vi ger våra egna mål med våra hästar respektive oss själva lite extra tid och utrymme. Därefter talar vi om hästar som terapeuter och själasörjare, vi diskuterar ridrädsla och möjliga sätt att minska den samt funderar över hur man kan inspireras av istället för att avundas förebilder.

Mycket nöje!

Därför älskar jag att undervisa

Engagerad instruktör ParelliHar du upplevt känslan av flow någon gång? Tidigare i mitt liv var flow något jag främst förknippade med hästar, att rida eller leka med en häst och känna hur vi blir ett och tiden står stilla. Ett annat område jag upplevde flow på var när jag skrev uppsats eller hemtenta på min universitetsutbildning. Inom båda dessa områden brukar flowet kantas av dagar då det känns kämpigare.

Nu, när jag undervisar, är det som om mitt psyke direkt går in i flow. Det är som om det är en skyldighet till eleverna och deras hästar och det finns inte plats för kämpigare dagar. Detta sinnestillstånd är himmelriket att befinna sig i. Jag tror att det kommer för att jag så väldigt gärna vill att alla ska få uppleva partnerskap med en lugn, trygg häst som är villig att göra det vi ber om med utstrålning och glädje. Jag vill också väldigt mycket att alla hästar ska få kunna lita på oss som vänner och ledare som kan lätta deras börda av att ta hand om sin egen överlevnad hela tiden. Det är förmodligen också ett nödvändigt tillstånd för att jag ska kunna känna på riktigt vad häst och ryttare behöver och inte gå bara på teknik, teori och strategi. Jag vill att alla ska komma till level 4 praktiskt taget direkt, att ni ska vara självständiga så att ni känner er trygga och självsäkra med er häst utan mig. Uhm, jag får visst passa mig så att jag inte blir utan jobb ;). Min förhoppning är att denna ambition märks för er som tar hjälp av mig, att ni förstår hur mycket jag bryr mig om er. Savvy on!

Eftergift lär

I nonviolent communication menar man att varje handling föregås av ett behov. Inom Parelli går våra funderingar i samma riktning och vi lär ut att hästen och människan har olika behov. Människan drivs av ”praise, recognition and material things” (beröm, erkännande och materiella ting) enligt Pats tillspetsade sätt att utrycka sig. Hästens behov däremot är ”safety, comfort, play and food” (säkerhet, välbefinnande, lek och mat). Behovstrappan för de två arterna ser traditionellt annorlunda ut men detta menar Pat driver människa respektive häst.

Hästen flyr för att den har ett behov av säkerhet. Hästen sticker upp huvudet (eller backar…) när vi ber den backa för tryck mot nosryggen för att den har ett behov av välbefinnande, bekvämlighet eller lugn och ro för att använda de synonymer som bäst översätter comfort och relief. Hästen nafsar på dig för att den har behov av lek och så vidare och så vidare.

Berliz 30/4 2002-21/11 2012

Enligt denna logik så applicerar människan i sin tur mer tryck, eller hjälptyglar eller piskrapp för att hästen ska bete sig på ett sätt som kan ge människan erkännade bland andra människor. Som tur är, kan vi också drivas av erkännande från hästen. Då blir bilden en annan. Låt oss undersöka hur det kan fungera:

Då inser vi att vi först måste lära hästen saker och ting, det vill säga vi måste kommunicera med dess hjärna snarare än att putta runt på dess kropp. Nu kommer vi alltså till inläggets rubrik, eftergift lär. Det föregås av att tryck motiverar. Så när vi ska lära en häst någonting så applicerar vi tryck på ett sätt som gör det så lätt som möjligt för hästen att förstå vad vi vill. En ingrediens i det är att vi lägger på trycket långsamt, i faser. Om vi är för snabba när vi applicerar tryck kommer vi att aktivera hästens ryggmärgsreflexer varav mottrycksreflexen är en. Den reflexen vill vi i många fall lära hästen av med (inte alla dock, då skulle hästen lägga sig ner när vi satt upp på den…). En annan ingrediens i att göra det lätt för hästen att göra rätt kan handla om att vi lär den gå framåt åt ett håll som den redan vill gå eller börjar med en bom på marken innan vi lär den hoppa.

Hästen lär sig att det den försöker göra är rätt när trycket upphör. Vår uppgift blir därför att ha kvar trycket tills hästen gör det vi önskar. Om vi misslyckas med att ha kvar trycket, kanske för att att hästen slår med huvudet om vi vill backa den, har hästen lärt sig att den får eftergift genom att slå med huvudet. Det är inte ovanligt med hästar som, på grund av att människan applicerat tryck för snabbt i inlärningsfasen, aktiverat sin mottrycksreflex skrämt människan att ge efter, eller bara gjort det svårt för dem att hålla kvar trycket och därmed lärt sig att gå igenom tryck för att få eftergift. Hästen söker eftergift, den experimenterar tills den får det. Därför är vår timing så viktig. Ju mer exakt vår timing är desto snabbare lär sig hästen vad som önskades av den.

Stradling a pole

Detta är grunden i mycket djurträning, det kallas negativ förstärkning. Negativ inte för att det är dåligt utan för att det är en matematisk subtraktion där vi tar bort något för att få önskat resultat, vi tar bort trycket för att lära hästen. En annan strategi som vi också använder inom Parelli är positiv förstärkning där vi adderar något när hästen gör det vi vill, till exempel en bit godis, vila, kli. Jag märker att jag ofta får påminna om att ta paus när saker och ting går som vi vill.

Mitt syfte med dagens inlägg är att motivera er att vara tydligare för era hästar, att göra er förstådda genom att se till att eftergiften kommer när hästen gör det ni vill, inte när hästen själv skapar sin eftergift. I nästa inlägg kommer jag diskutera om hästen vill göra det vi vill att den ska eller inte.

Så gör du framsteg i din horsemanship

Det händer att jag får frågor från elever hur de ska gå vidare efter en kurs. Hur de ska använda det nya de lärt sig och när de ska göra vad och hur ofta och länge. Svaret tänker jag att det kan vara fler som har glädje av, så här kommer det.

Låt mig inleda med en fråga jag ofta frågar tidigt på mina kurser: ”Vad är din främsta hästdröm?” Håll denna fråga, och svaret på den, i bakhuvudet medan du läser vidare, jag kommer återkomma till det.

Om du precis gått en inledande kurs och lärt dig om vad hästen behöver som biologisk varelse och hur du kan kommunicera med den på dess villkor genom de sju lekarna så börja med att se till att du repeterat lekarna för dig själv. Skriv ner dem, fundera över vilka principer som är viktiga i varje lek, lär dig namnen och numren på dem. Allt detta för att skapa ett skelett i din hjärna där du kan hänga upp ny kunskap på. Ny kunskap kommer din häst att ge dig varje gång du går ut och leker.

Sedan gäller det att inte stagnera, att se till att de sju lekarna inte blir till de sju jobben, eller ännu värre, de sju tortyrerna ;). Se till att göra framsteg varje dag. Satsa på 1 % förbättring varje pass. Den tanken kan hjälpa dig att göra något litet de dagar du inte hinner eller orkar ett helt pass. Gör då din porcupine 1 % bättre i stallgången, flytta fram-och bakdel eller sänka huvudet eller en mängd andra saker du kan förbättra (länken går till en Savvy Times tidning med en artikel i om 101 saker att göra med din häst i små utrymmen).

Vad betyder då framsteg i de sju lekarna? Längre avstånd, längre rep, lägre faser, från andra zoner (delar av hästens kropp), snabbare, långsammare är olika sätt att göra framsteg i lekarna. Allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna,  öppna och sluta ur porcupine game och sideways game, piaff och passage liksom rakhet ur yo-yo game och hoppning ur squeeze game för att nämna några. Det innebär att vi alltid kan göra lekarna bättre men det handlar inte om att göra perfekt driving game på level 1 utan fortsätta utvecklas så att leken får ett syfte.

För ännu bättre grepp om vad framsteg är och vad vi kan göra med våra hästar rekommenderar jag att du tar en titt på ritningen i Parelliprogrammet, det vill säga self assessments som finns vid auditionsParelli Connect. Här är ett exempel på hur början av självskattningen för on line ser ut:Self assessment

När du då har valt något att fokusera på och förbättra så gör det till ett mönster. Med mönster menar jag att du gör samma sak varje dag (eller varje gång du träffar din häst) fyra till sju gånger efter varandra. Du kan göra annat dessa dagar också men se till att du gör mönstret varje gång- Sedan lämnar du det ett tag och sen kan du prova att ta upp det igen. Genom att göra på detta sätt kommer du se tydliga framsteg och tydliga framsteg kommer att hjälpa dig med motivationen. Hästen lär sig också bättre och lättare med hjälp av mönster.

Så, med kunskap om vad framsteg är, genom att göra det till ett mönster, se till att få 1 % förbättring varje gång och ha en plan så kommer du att utvecklas till att bli en horseman i stadig takt. Varför undrar jag då vad folks främsta hästdröm är? Titta tillbaka på det jag skrev om att allt vi gör med våra hästar kan härledas ur de sju lekarna. Om du tar din dröm och bryter ner den i beståndsdelar kommer du ha något att öva på varje dag. Fråga dig själv, vad behöver jag och min häst kunna för att leva drömmen? Det kan vara gå över en bom om vi vill hoppa, flytta varje hov som vi vill från marken om vi vill kunna rida dressyr, bibehålla gångart längs med spåret om vi vill ha en bra skogshäst, ja listan kan göras hur lång som helst. Drömmen ger också ett syfte att gå ut och leka med din häst om du skulle vara trött efter jobbet någon dag. Visst mår vi alla mycket bättre när vi väl kommer ut?

Nu blir det många olika poänger i detta inlägg men jag vill bara nämna att även hästen mår bra av att förstå syftet i det vi gör. Valla kor, rid från punkt a till punkt b, plocka svamp eller vad det nu kan vara, men se till att ge hästen ett syfte.

Tveka inte att fråga om du undrar över något i detta inlägg!

Med risk för att låta som en försäljare: bästa resurs är levelsprogrammet.

Tillit

Lily och jag. Foto: Frida LundbäckTillit är en av de viktigaste ingredienserna i utveckling för mig. Jag behöver känna tillit till mig själv, tillit till processen och kanske framför allt tillit till eventuella lärare eller instruktörer.

Jag lär mig inte lika mycket om jag inte litar på instruktören och dess filosofi (se ledarskap-inlägget). Med hjälp av tilliten öppnar jag mitt sinne och låter det som lärs ut komma rätt in som på en spårvagn. På ett sätt gör detta mig sårbar. Det gäller att jag gjort min hemläxa innan jag låter mig undervisas, jag är väldigt petig med vem som får stoppa saker i min hjärna :). De gånger jag inte lyckats övertyga mig själv om att det är rätt instruktör, rätt program för mig lämnar tillit ofta en fadd eftersmak. Det är inte kul att öppna upp för inlärning och lita på någon som inte kan ta tillvara på den tilliten.

Självklart funderar jag på detta när rollerna är ombytta också, när jag är instruktören och en annan människa (eller häst) är eleven. Ansvaret instruktören har är stort och jag tror att jag misslyckats både en och två gånger och säkerligen kommer jag att göra det igen. Ett misslyckande kan vara rätt kommentar i fel läge, missförstånd, oförmåga att höra vad som menas och otaliga fler. I ekvationen finns inte bara en människa med dess behov utan också hästen med dess behov, dessa två behov sammanfaller inte alltid till att bli ekipagets behov. Kanske är det i dessa situationer det är lättast att misslyckas som instruktör. Jag har inte svaren men återkommer till vikten av tillit.

Ledarskap

Det är mycket snack om ledarskap kring hästar. Jag är mer fokuserad på partnerskap men en grej slog mig häromdagen angående ledarskap som jag tänkte diskutera här. Jag brukar förklara när jag undervisar att en häst motiveras av överlevnad och de beslut dom tar har därför väldigt stor betydelse, det är på liv eller död. Våra beslut när vi leker med hästar är sällan på liv och död, därför förmedlar vi till vår häst att vår vilja är mindre viktig än deras. Vi behöver hitta något inom oss som förmedlar att det vi önskar är viktigt. Kanske visualisera att vi blivit tvungna att lasta ur hästtransporten och går längs med motorvägen och hästen vill sticka ut huvudet i vägbanan där långtradarna susar förbi. Om en häst inte anser att vi är lämpliga att sörja för deras överlevnad kommer de fatta sina egna beslut. Eftersom att hästen som art har en osedvanlig vilja att göra oss till viljes gör den förmodligen det ändå, så ofta det ligger i linje med dess egna självbevarelsedrift.

Jag kom att reflektera över vad som krävs för att jag ska lämna över ledarskapet till en annan människa. Notera att det är skillnad mellan ledarskap över triviala saker och ledarskap över min person. I utvärderingen efter senaste kursen hos Parelli fick jag höra att jag visste när jag skulle leda och när jag skulle följa. Jag blev väldigt glad för den feedbacken för jag tror att det är en viktig förmåga oavsett om man umgås med hästar eller människor. Trots detta inser jag att jag kräver ganska mycket av den person som jag lämnar över ledarskap till. Av yttersta vikt för mig är att jag ska känna mig helt trygg med personen och dess beslut. Jag behöver också veta att våra värderingar och visioner ligger i linje med varandra. I slutändan måste personen få mig att känna på ett bra sätt, ni vet en go känsla i magen.

När jag funderar över det tror jag att dessa saker är vad hästarna behöver av oss också. Vi kan ta till den vid det här laget klassiska frågan: Vem behöver jag vara för att min häst ska vilja göra det jag ber om?

Men för att komplicera detta ytterligare slog det mig att vad man önskar av en ledare kanske hänger ihop med humenality och horsenality. Jag avslöjar sällan vad min humenalityrapport visade, mycket för att jag ogillar att bli placerad i ett fack. Men för denna diskussions syfte så kommer det här: Left Brain Extrovert – Axis point. Det betyder att jag hamnar ganska precis i mitten men strax till vänster och upp på modellen och att jag kan hoppa och relatera till alla humenalities. Är det på grund av min LBE-het jag har höga förväntningar på en person som ska leda mig?

Berätta, hur är det för dig? Är det annorlunda om man är mer right brain? Mer introvert?Om vi diskuterar detta får vi kanske fler ledtrådar till hur hästarna fungerar i detta.

boss-vs-leader