Look at Me

Berliz blev inte dräktig med Ampere och jag har funderat på olika lösningar för att, om hon vill, få henne dräktig. Jag tror nämligen att ett föl kan vara den uppgift hon behöver nu när vi inte kan leka och rida på samma sätt som förr. Det är nu sent på säsongen och inte så många möjligheter kvar. Så idag körde jag upp Berliz till Tranemo-trakten och till en hingst som heter Look at Me, en korsning mellan halvblod och knapstrupper. Han skulle enligt ägaren vara väldigt artig mot stona och backa om de inte var villiga. Precis så var han när vi släppte ihop dem. Berliz visade ingen brunst alls och var mer intresserad av att äta än att prata med honom och det tyckte han var ok.

Nu får vi se hur det går, det är ju inte säkert att Berliz kommer i brunst igen. Det finns så klart också alltid risker med fribetäckning men samtidigt är det det mest naturliga sättet och det känns bra.

 

Seminering genomförd

Idag hämtade vi hem Berliz och Àst från seminstationen. Dagarna sedan vi lämnade dem i tisdags har varit lite av en berg- och dalbana. I onsdags beställdes sperman och i torsdags morse åkte vi till stationen för att vara med vid semineringen. Àst blev nervös och var tvungen att bajsa mitt i så vi fick börja om. Annars stod hon jätteduktigt och var en stjärna som vanligt.

Sedan var det Berliz tur. Veterinären kunde inte komma in i henne tillräckligt för att seminera och Berliz visade tydligt att hon inte var nöjd med det hela. Vi beslutade att inte gå emot naturen utan avvakta. Jag blev orolig att något var fel med Berliz men det var bara att vänta. Mamma sa, ja det ska alltid vara något med henne… När vi åkte hem vidtog en febril aktivitet på Åsjömad, Jeanette och Frank ringde veterinärbekanta i när och fjärran för att få tips eftersom de inte tidigare stött på ett liknande fall. På kvällen talades vi vid per telefon och bestämde att vi skulle ge Berliz lugnande och kolla henne på fredagsförmiddagen. Det gjorde vi och då visade sig kusten vara klar och att allt var som det skulle så ny sperma beställdes. Vi kollade Àst också och hon hade släppt sitt ägg vilket bådar väl, nu är det bara att hålla tummarna att hon blivit dräktig.

På fredagseftermiddagen körde mamma och jag ner till Perstorp och Christian på Troedsberga för att hämta lådan med Amperes sperma och vidare upp till Åsjömad för seminering. Berliz var dock inte alls med på noterna och vi fick sedera henne igen. Hon som aldrig protesterar mot sprutor plockade nu fram draken i sig och bara att ge henne lugnande var en utmaning. Jag är mycket imponerad av veterinären Frank, han var helt neutral och lugn. Att jag kan vara det är ju inte så konstigt, jag känner ju Berliz, men att någon annan kan vara lugn när en häst verkligen visar att hon är förbannad är bra gjort. När vi så småningom kom så lång som till semineringen frågade jag lite naivt: det är inte så många hästar ni behöver ge lugnande för att kunna seminera va? Det har aldrig hänt förr, fick jag till svar. Det hade krävts brems på tre ston tidigare. Vad ska man säga, hon är speciell Berliz.

Det var ganska jobbigt att lämna henne på kvällen, fortfarande trött efter allt lugnande medel. Jag funderade på om det verkligen var rätt att seminera henne när hon protesterade så tydligt. Nu när vi har tagit hem dem och hon är pigg och som vanligt känns det bättre. Om det skulle vara så att hon inte vill eller kan få föl så räknar jag kallt med att ägget inte är befruktat, om inte annat så har Berliz alla möjligheter att kasta fölet. Det finns mycket som kan gå fel när det gäller sådant här har jag förstått. What will be will be, säger jag och hoppas på en frisk och glad Berliz och en förtjusande svart liten fölunge med stora vita tecken i maj nästa år. Eller som Henrik, en veterinärkollega som var med på fredagen sa, vi ses i Falsterbo om sex år (jag var på väg att svara inshallah, men fick översätta till om gud vill ;).

Håll tummarna för våra tjejer är ni söta!

Damerna på seminstation

Idag har mamma och jag varit på Åsjömad seminstation med Berliz och Àst. Det var andra gången vi var där med hästarna. Första gången var för två veckor sedan, då var Berliz och Àst inte i närheten av någon brunst. Idag däremot hade Àst två stora ägg och Berliz två ganska små. Vi lämnade dem på stationen (hästarna alltså, inte bara äggen) och på torsdag morgon ska det ske. Berliz ska betäckas med Ampere 1225 och Àst med Hrafnfaxi fra V-Geldingaholti. Det känns väldigt spännande och jag är glad för att Jeanette och Frank Lilja är så kompetenta och lugna och vänliga både mot hästarna och oss.