Parelli Play Day och höskörd

Idag tog jag Berliz med mig och åkte till Helenelund för Parelli Play Day, ja vi kan kalla det lekdag på svenska ;). Sofie och Josefin hade ordnat med musik och Parelli games online med fem uppgifter, jättekul!

Efter några timmar hägrade höskörd så vi körde hem igen. Det passade mig ganska bra att kuska runt i traktorn och ladda upp inför resan på torsdag.

Seminering genomförd

Idag hämtade vi hem Berliz och Àst från seminstationen. Dagarna sedan vi lämnade dem i tisdags har varit lite av en berg- och dalbana. I onsdags beställdes sperman och i torsdags morse åkte vi till stationen för att vara med vid semineringen. Àst blev nervös och var tvungen att bajsa mitt i så vi fick börja om. Annars stod hon jätteduktigt och var en stjärna som vanligt.

Sedan var det Berliz tur. Veterinären kunde inte komma in i henne tillräckligt för att seminera och Berliz visade tydligt att hon inte var nöjd med det hela. Vi beslutade att inte gå emot naturen utan avvakta. Jag blev orolig att något var fel med Berliz men det var bara att vänta. Mamma sa, ja det ska alltid vara något med henne… När vi åkte hem vidtog en febril aktivitet på Åsjömad, Jeanette och Frank ringde veterinärbekanta i när och fjärran för att få tips eftersom de inte tidigare stött på ett liknande fall. På kvällen talades vi vid per telefon och bestämde att vi skulle ge Berliz lugnande och kolla henne på fredagsförmiddagen. Det gjorde vi och då visade sig kusten vara klar och att allt var som det skulle så ny sperma beställdes. Vi kollade Àst också och hon hade släppt sitt ägg vilket bådar väl, nu är det bara att hålla tummarna att hon blivit dräktig.

På fredagseftermiddagen körde mamma och jag ner till Perstorp och Christian på Troedsberga för att hämta lådan med Amperes sperma och vidare upp till Åsjömad för seminering. Berliz var dock inte alls med på noterna och vi fick sedera henne igen. Hon som aldrig protesterar mot sprutor plockade nu fram draken i sig och bara att ge henne lugnande var en utmaning. Jag är mycket imponerad av veterinären Frank, han var helt neutral och lugn. Att jag kan vara det är ju inte så konstigt, jag känner ju Berliz, men att någon annan kan vara lugn när en häst verkligen visar att hon är förbannad är bra gjort. När vi så småningom kom så lång som till semineringen frågade jag lite naivt: det är inte så många hästar ni behöver ge lugnande för att kunna seminera va? Det har aldrig hänt förr, fick jag till svar. Det hade krävts brems på tre ston tidigare. Vad ska man säga, hon är speciell Berliz.

Det var ganska jobbigt att lämna henne på kvällen, fortfarande trött efter allt lugnande medel. Jag funderade på om det verkligen var rätt att seminera henne när hon protesterade så tydligt. Nu när vi har tagit hem dem och hon är pigg och som vanligt känns det bättre. Om det skulle vara så att hon inte vill eller kan få föl så räknar jag kallt med att ägget inte är befruktat, om inte annat så har Berliz alla möjligheter att kasta fölet. Det finns mycket som kan gå fel när det gäller sådant här har jag förstått. What will be will be, säger jag och hoppas på en frisk och glad Berliz och en förtjusande svart liten fölunge med stora vita tecken i maj nästa år. Eller som Henrik, en veterinärkollega som var med på fredagen sa, vi ses i Falsterbo om sex år (jag var på väg att svara inshallah, men fick översätta till om gud vill ;).

Håll tummarna för våra tjejer är ni söta!

Panter

Jag har fått den fina förmånen att leka med Sofie Svenssons häst Panter en dag i veckan som förberedelse inför min Fast Track kurs i Colorado i juli. (Läs mer om Sofie och Panter här.) Panter är en right brain extrovert enligt Parellis Horsenality-profil, det vill säga han är ofta styrd av rädsla och reaktion och behöver då röra på fötterna eller något annat om han inte kan röra på fötterna. Ni som har följt med i bloggen vet säkert att Berliz är en left brain introvert, hon tänker och funderar innan hon svarar och låter helst bli att röra på fötterna. Med andra ord är Panter och Berliz varandras motsatser och det är därför mycket lärorikt och spännande för mig att leka med Panter.

Panter och jag har lekt en del ”catch me”-game, alltså att han ska komma till mig. Om Berliz inte är sugen på att leka tittar hon på mig under lugg och vänder rumpan till, Panter springer iväg i fullt ös. Jag tror att hans reaktion mindre beror på att han inte vill leka än på att han inte är redo att leka, han fruktar förmodligen för sin säkerhet. Han och Teo kan nämligen komma i full galopp när jag visslar men sedan är Panter ändå tveksam att komma hela vägen fram. På ett sätt tycker jag att det är sunt, han känner ju inte mig så väl ännu.

Vi har mest lekt olika lekar för att Panter ska lita på mig, på sig själv och på miljön runt omkring oss. Panter behöver mycket repetition och konsistens i det vi gör för att börja tänka och koppla ifrån instinkten som säger till honom att fly från fara. Hade jag använt lika mycket repetition med Berliz hade hon tröttnat fullständigt och undrat om jag har fantasi som en gråsten ;). Så, det är en utmaning!

Jag tror att jag lärt mig, kom gärna med kommentarer på detta, att även om hästar är olika i grunden och vi behöver använda olika strategier med dem så strävar vi ändå efter en häst som är lugn, tillitsfull, motiverad och lydig (och även confident, curious, sensitive och responsive). Det innebär för mig att jag måste experimentera för att hitta strategier för Panter att bli lite av vad Berliz är, lugn och tänkande, och jag måste hitta strategier för Berliz att bli lite av vad Panter är, motiverad att följa och energisk.  Tack Sofie och Panter för möjligheten att lära mig detta!

    

Damerna på seminstation

Idag har mamma och jag varit på Åsjömad seminstation med Berliz och Àst. Det var andra gången vi var där med hästarna. Första gången var för två veckor sedan, då var Berliz och Àst inte i närheten av någon brunst. Idag däremot hade Àst två stora ägg och Berliz två ganska små. Vi lämnade dem på stationen (hästarna alltså, inte bara äggen) och på torsdag morgon ska det ske. Berliz ska betäckas med Ampere 1225 och Àst med Hrafnfaxi fra V-Geldingaholti. Det känns väldigt spännande och jag är glad för att Jeanette och Frank Lilja är så kompetenta och lugna och vänliga både mot hästarna och oss.

  

Mitt i morgonvilan

Jag kom till hästarna mitt i deras morgonvila i morse. Sulan låg ner när jag kom och hon njöt av att bli kliad. Sedan la sig Àst också. De andra stod och hängde.

  

   

Sulans underläpp hängde avslappnat precis som Berliz. Det är härligt att de slappnar av och vilar när man är i närheten. Sedan kan man leka lite med det också, det ser ju rätt roligt ut =)