Parelli Central

För ett tag sedan skrev jag en text om en upplevelse på min Fast track. Nu ligger den som blogg på Parelli central! Klicka på rubriken nedan för att läsa den där :).

The Practical Advice in Parelli-isms

I stood leaning against the round pen railing at the Parelli Campus in Pagosa Springs, looking at the little paint mare at the end of my lead rope. My focus during our session had been on getting her confident, and she had indeed calmed down from her frantic “I have to move my feet!” state. I wanted her to be confident in herself, in me as a leader, and in the environment; although she was standing still, it was obvious she was all but calm.

Nina Shukin, one of our Fast Track coaches, came to my rescue. I said to her, “She doesn’t seem to be able to make her butterflies (i.e. emotions) land.” I am not sure whether I, at this stage of the course, had yet been taught by Kristi Smith – our lead instructor – to ask questions rather than just make helpless statements. If I had, I might have added: “How can I cause her to be calm?”

“The Parelli way is all about love, language, and leadership,” Nina said. “I see language and leadership in this picture; you are clearly relaxed by the rail and you lead rope has plenty of slack. But where is the love?” “But… I feel love for her,” I said sheepishly. And I did; it was just that my way of expressing that love was by leaving her alone, the way my Left-Brain Introvert mare at home had taught me she wanted love expressed. That clearly did not suit Babe, the Right-Brain Extrovert in front of me. Nina allowed me some time to find the answer. So, I offered Babe a horseman’s handshake, put my hand on her withers and gave her a gentle scratch. Instantly, every muscle in her tense body relaxed and she started breathing again. Wow, what an effect! 

Babe and I at the Fast Track.
Babe and I at the Fast Track. 
 

Later in our full class get-together, when we were asked what we had learned during the day, I raised my hand and said, “A little love doesn’t hurt!” The lesson that Babe and Nina taught me that day was however a lot bigger. From that day, whenever I run into a problem, I ask myself: “What is missing in this picture: love, language, or leadership?” If that does not lead me to an answer, I go on in my search, for example to the Seven Keys to Success. What Nina taught me was to look for answers and solutions in Pat Parelli’s multitude of proverbs and sayings, even the ones that we see, hear, and say so often we are blind to them. Nina and Babe helped me put principle to practice.

When coming back home to Sweden, I painted the words Love, Language, and Leadership above the entrance of my horse’s stable. The words serve as a quiet and constant reminder in my quest of becoming a horseman. Thank you, Nina and Babe, for opening my eyes to the vast number of ways that Pat’s phrases can be put to use in my daily practice.

Parelli Games

Ingen undervisning idag men väl Parelli Games. Babe och jag började on line och jag fick vara noga med att bevara hennes lugn och förtroende. Det gick bra och vi hade roligt. Sedan la jag på henne barbackapadden och satt upp. Neutral lateral flexion, indirekt och direkt tygeltag och follow the rail i skritt och trav. Jag fick några fina varv i skritt och kände att hon var redo för freestyle games. Det gick kanonbra även om hon först blev lite orolig i den lilla arenan. Vi klarade alla uppgifterna inom utsatt tid.

Efteråt var det dags för spotlights då man kunde välja att leka till musik med sin häst. Jag var så nöjd med Babe att jag inte ville riskera de framsteg vi gjort så jag var glad åt att titta på andras spotlights. Pete Rodda var duktig i liberty och freestyle med sin häst.

 

Sist men inte minst var det dags för prisutdelning, vi rovdjur tycker ju om beröm och erkännande =). Först tyckte jag vad då rosetter…  men när jag sedan fick level tre för on line och level fyra för freestyle blev jag glad och stolt över lilla right brain extroverta Babe!

Att göra de enkla sakerna excellent

  

Idag har det handlat om att göra de enkla sakerna excellent. Kristi inledde med en demo där hon gick igenom hur man sätter på en grimma, hur man sadlar, hur man tränsar och sitter upp och ner. Hon gick även igenom neutral lateral flexion, indirekt och direkt tygeltag. För att ge er en bild av hur det kan se ut så kan jag till exempel berätta att Kristi höll upp grimman i luften och hennes häst klev fram några steg och stack huvudet i grimman och gav tydligt Kristi tillåtelse att sätta fast den. Kristi bad ridandes om neutral lateral flexion, det vill säga att hästen ger henne sitt huvud genom att böja halsen och föra nosen mot revbenen enbart genom sin sits och ben.

Detta är inga konstigheter, påpekar hon. Level fyra är bara grunden. Level fyra är de sju lekarna i de fyra savviesarna (där kom den igen ;)) i alla fem zoner. Om du som läser undrar vad det egentligen är jag skriver, fråga gärna om zoner och så vidare!

Efter Kristis demo fanns det olika fokusstationer att välja mellan: Circling game, sadling och uppstigning samt tränsning. Jag hann med de två sista. Första steget för att sadla är att hästen är i sinnestillstånd att sadlas, att den villigt står still utan att bindas och accepterar sadeln. Gjorden spänns i tre omgångar med förflyttning av hästen emellan. Petra Christensen påminde mig om att kvalitén på din sadling sätter nivån för kvalitén på din ridning. Hur många av oss tänker så varje dag?

Sedan gick jag över till Marc Rea för att se hur Babe tänkte reagera på bettet. Hennes ägare har inte ridit henne med bett sedan hon köpte henne för några år sedan och det märktes. Hon tuggade och tuggade… Det kommer jag behöva jobba en del med om vi ska kunna komma vidare.

Mina mål med Babe i nästa vecka är att hitta till ett circling game med rytm, avspänning och kontakt on line. Freestyle vill jag ha follow the rail med rytm, avspänning och kontakt. Med kontakt menar jag mental och emotionell kontakt till mig och rak på volten, det vill säga böjd som volten. I liberty vill jag se att vi kan behålla förbindelsen mellan oss och för att leda till finesse vill jag att hon ska acceptera bettet. Först bara bära det och sedan låta sig dirigeras med hjälp av det. Låter målen stora eller små? Vi får se, det enda jag vet är att det blir svårt att komma vidare om man inte har dessa ingredienser i grunden.

Liberty och Finesse test avslutas med grillkväll

Idag har vi testats på våra färdigheter i liberty och finesse. Min häst och jag tappade kontakten ibland i frihet så de sista två testen behöll jag linan på. Hon var väldigt duktig med presenningen, klev rakt på den och lät mig sedan lägga den på hennes rygg. Finesse var lite speciellt eftersom att hon enligt ägaren inte ridits i bett på ett och ett halvt år. Jag red henne därför i hackamore och använde testen till att vi båda skulle lära känna varandra lite bättre.

Kirsti pratade med oss på morgonen. Hon sa bland annat att vad som bestämmer kvalitén på ens horsemanship är: 1) vad du väljer att fokusera på, 2) vilken betydelse du ger det du fokuserar på och 3) vad du väljer att göra åt det. Det tror jag att jag alltid kommer ha användning av. Hon sa också att det enda sättet att misslyckas är att ge upp och att det inte är möjligt att utvecklas om man säger: – Det här kan jag. Hon är inte dum den där Kirsti.

    

Efter testen var det dags för grillkväll. De har de här på centret varje onsdag. Idag sjöng och spelade en del av studenterna medan vi åt. Efter maten började det åska så alla hjälptes åt att bära in bord och stolar för strax spöregnade det. Luften blev klar och trevlig att andas, här är ganska dammigt till vardags. Vi hade en tevlig kväll  med möjlighet att sitta och småprata med folk och lyssna på musik.

Babe och mina mål med Fast Tracken

Igår gick jag för att möta Lisa, ägaren till den häst jag kommer hyra, på Parelli-centret. På min promenad dit ser jag att Linda Parelli rider Hot Jazz  med ett helt filmteam runt sig. Hmm, jag är verkligen här nu, där alla de där Dvd:erna jag tittat på spelas in!

Lisa och jag åkte till Terry Wilson där hon har sina hästar innan kursen startar. Jag fick leka lite med två av Lisas hästar för att sedan välja vilken jag vill ha. Det kändes riktigt lyxigt att kunna prova först även om jag bara hade två att välja mellan. Jag valde Babe, ett litet Paint-sto. Hon verkar vara en level två-tre häst On Line och Liberty och level två Freestyle. På vanligt språk innebär det att hon förstår och går undan för tryck och för förslag på lina och i frihet på kortare avstånd. Hon går att ridas i repgrimma i alla gångarter, däremot verkar hon ha lite motståndsreflexer mot förslag från sticken vid ridning.

Eftersom det var väldigt varmt, med mina mått mätt, när jag lekte med de två hästarna tog jag en paus i skuggan för att äta ett äpple och dricka vatten. Sedan lekte jag vidare med Babe i frihet i rundkorallen. Stick to me i skritt, trav, halt och ryggning gick bra. Yo-yo från zon ett, det vill säga rygga och komma tillbaka till mig när jag står framför henne, gick bra. Byte av varv gick inte bra, hon förstod inte alls vad jag ville. Jag behöver lära mig mer om hjälpgivningen vid byte av varv för Berliz och jag har kommunikationssvårigheter när det kommer till det så det hoppas jag att jag får lära mig.

Mina mål med kursen är annars, utan inbördes ordning:

  • Att lära mig så mycket som möjligt.
  • Att utvecklas så mycket som möjligt som person.
  • Att ha så kul som möjligt.

Målen kom naturligt till mig och jag tycker att de är bra för jag kan själv påverka om jag når dem eller inte. Kursen är en betygsatt kurs, men eftersom jag inte kan påverka hur andra människor bedömer mig vill jag inte ha något speciellt betyg som mål. Lite som att man kan vara jättenöjd efter en dressyrtävling även om domarna inte bedömt en högt om man är nöjd med sin häst och sig själv. Når jag mina mål kommer jag att vara kanonnöjd med denna kurs.