Fina Glimra

Jag måste bara få dela med mig om hur glad jag är för Glimra. Igår red vi för första gången ut utan sällskap utanför hagen. Hon var cool, lyssnade på mig men undrade också var de andra var. Idag red vi ut med mor och Àst. Glimra och jag galopperade på ett öppet fält, helt lugnt och fint. Båda varven och det gick till och med att be om den ena eller andra galoppen. Finfin start på helgen!

På söndag bär det av till Värnamo för lektioner och workshops. Det går fortfarande bra att höra av sig om man vill komma och titta. Ha annars en skön helg!

Vacker höstdag

Här går de två damerna brevid dammen efter Glimras och min ridstund. De verkar ha hittat precis där gräset är som godast ;).

Jag måste varit snäll i år – så fint väder som jag fick på min födelsedag. Glimra och jag var ute och lekte i solen. On line leker vi med att söka hindret. Vi kör Mikeys projekt-stil och Glimra har full koll. Hon vet att tumman (hindret) är sweet spot. Ibland väljer hon att stanna vid den och ställa en fråga till mig, men ofta hoppar hon så fint. Idag hoppade hon också upprättstående tunnor. Taxerar och allt helt själv. Sedan isoleringar fram och bakdel för porcupine och driving. Jag tycker att detta är rätt trist, men jag vet ju hur viktigt det är så…

Sedan körde vi i frihet. Hon är för söt och följer mig gärna. Det är roligt att se att det går att föra med sig en känsla för högre kvalitet från en häst till en annan utan att det innebär att det blir för svårt eller krävande för den nya hästen som inte kommit lika långt. Så länge vi har en rättvis, vänlig attityd så är de med på leken. Hästar lär sig sju till tio gånger snabbare än vi människor så det är kanske inte så konstigt att det känns som om att de är superelever ibland! Övergångar, ryggning, cirklar och åttan i skritt, trav och galopp, ja inte åttan än.

Vi avslutade med lite barbacka- och huvudlagslös ridning. Bara skritt än så länge. Glimra har fortfarande lite mottrycksreflex mot sticken när jag rider, från marken är det inga problem så det får lösas från ryggen. Men vi körde follow the rail med övergångar och början till ryggning från sätet. Som avslutning gled jag av henne över rumpan. Hon höjer inte ens på ögonbrynet, coolingen.

Glimras projekt denna vecka

Det är bara vecka nummer två och jag växlar redan namn på ”veckans projekt med Glimra”. Så mycket för att vara konsekvent. Men bytet handlar inte bara om att variation är livets krydda, denna vecka har Glimra faktiskt fått jobba på sitt projekt ganska själv.

Projektet har varit lastning. Som vanligt handlar det ju inte om transporten, men i Glimras fall handlade det om hennes självförtroende och tillit till att plåtburken på hjul inte skulle äta upp henne. Så, vad jag gjorde var helt enkelt att jag bad henne gå på några gånger, vilket hon gör fint men hon är orolig, sedan lät jag henne ha paddocken med transporten för sig själv. Under två dagar har hon spenderat sammanlagt drygt fem timmar med att minska sin oro. I onsdags var första dagen med denna strategi, tidigare under veckan har vi lekt on line och liberty med transporten. Det tog henne en timma första dagen att acceptera att vara själv i paddocken, sedan började hon utforska transporten. In och ta en tugga hö, backa ut, in igen och om och om igen. Sedan gick hon en runda, lekte med bollen, ställde sig på piedestalen eller åt lite gräs.

I torsdags var Glimra cool direkt med att vara själv, en väldigt trevlig sidoeffekt av projektet. När hon stod på långa stunder och åt hämtade jag sidoväggen som var utplockad ur transporten och satte in den. Jag lämnade den dock på det vidaste. En stund med det sedan satte jag den parallellt och bad henne gå in. Hon går in, och ut igen. Så som höseglet sitter så går hon inte in med zon fem, eller så beror det inte på höseglet…

För att ge rejäl eftergift när hon gjort ett rejält försök gick jag och lekte med bollen, circling game eller squeeze över tunna. Glimra har hoppat en ensam liggande tunna ett tag nu, så igår provade jag att höja ribban – två upprättstående tunnor. Hon hoppade fint, med självförtroende och sökte hoppet!

Idag har det blåst mycket! Glimra fick två timmar själv i paddocken och jag tror inte hon var på transporten mer än några gånger. Efteråt hjälpte jag henne och då gick det bättre. Idag hade vi mellanväggen parallellt och den verkar inte påverka henne. Fortfarande är zon fem inte helt nöjd, så projektet får fortsätta i nästa vecka.

Så här i efterhand inser jag att jag inspirerats av Mark Rashid och hans antagande att hästen själv måste komma över vissa saker, släppa på vissa spänningar. Det vi kan göra är att presentera en situation där det är möjligt för dem. Till exempel hjälpte han en häst som var paniskt rädd för kor. Korna var instängda i ena änden av ridhuset och han släppte in hästen i andra änden. Hon sprang fram och tillbaka och vågade inte ens titta på korna. Mark ställde upp koner och annat bråte så att stoet var tvunget att kolla var hon gick. Han fick ställa ut fler och fler, men så småningom började stoet vänta mot korna istället för ifrån dem. När hon hade gjort det skiftet tog det inte lång tid förrän hon nyfiket gick fram till kornas inhägnad för att hälsa.

Veckans projekt med Glimra

Sedan jag kom hem har jag kommit igång med Glimra. Hon är med mig direkt vissa dagar och vissa dagar behöver vi leka en hel del innan hon tycker att jag är med intressant än allt annat runt omkring. Denna vecka ligger fokus på tillit på uteritter och framåtbjudning. Vi förbättrar detta genom att rida samma runda i vår kuperade stora hage om och om igen varje dag. Idag var fjärde dagen och framstegen märks tydligt: De senaste dagarna har Glimra inte reagerat på att röra sig med sadel och sadelgjord överhuvudtaget, hon knatar självsäkert iväg efter att jag suttit upp och bett henne gå och hon bjuder finfint i traven.

                                

Hagen är mycket kuperad, full av träd, stenar och vatten/lerövergångar. Glimra blir mer och mer säker på att bära mig i upp- och nerförsbackar, mellan träd och över stenar. När vi verkligen har fått rundan till ett mönster kommer jag att lägga in små hinder och andra saker för att göra det hela mer intressant. Hon och jag kommer också att börja rida rundan själva.

Idén till det hela fick jag av Pat Parelli. Han har sin stora rundkorall där han jobbar med kor inne i sin lekpark. När han är klar med koarbetet brukar han be sina studenter att trava hästen ”on the track”. Hans spår går upp och ner, över hinder och genom flockar av kor. Det är för all del kortare än det jag nu gjort men principen är densamma och jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att använda hästens mönsterfetisch till dess fördel.

När Glimra och jag ridit vårt spår varje dag i sju dagar kommer vi sedan att göra det då och då.