Träningsbar

Oscar och jag i strandbrynetPrins Oscar har, som jag nämnt tidigare, gått från RBI som exploderar till LBI. Resan har varit lång. När Oscar kom för cirka ett och ett halvt år sedan hade han först en ganska omvälvande tillvänjning till lösdrift, stor kuperad hage och både ston och valackar som hagkompisar. Till detta från box utan granne att klia på, bara titta på och egen hage. Under stor del av första halvåret fick han ta det lugnt och återhämta sig från magkatarr. Sedan såg veterinären hans problem i munnen med bland annat död vävnad efter tryck från bettet. Tre månaders bettlöst var i och för sig ingen större grej. Jag har helt enkelt inte tränat så systematiskt förrän nu.

Tiden har gått till att han ska tycka att det är kul att vara med mig, vilket har betytt väldigt mycket uteritter. Vanlig hederlig streetsmarthet har han fått införskaffa. Någon gång under den första tiden här försökte han hoppa in i lösdriften från gången. Han landade med knäna på grinden och kom upp fint igen, men det var helt uppenbart att han inte tänkte klart. Från början var han heller inte nyfiken på något, det var som han inte trodde att han fick ha en åsikt.

Samtidigt har han lärt mig väldigt mycket om balans, rytm och takt i en häst. Han har en gedigen utbildning som jag också lärt mig av.

Nu är han mycket mer självsäker samtidigt som han fortfarande är en gentleman. Det krävdes att Karin kom ut och hjälpte mig se att han är LB, jag var så fast i hans historia… Nu känns det som att han äntligen är träningsbar! Jag ser det som ett bra läge att låta honom få tre veckors sommarlov medan jag åker på Colt Starten.

Tillit

Lily och jag. Foto: Frida LundbäckTillit är en av de viktigaste ingredienserna i utveckling för mig. Jag behöver känna tillit till mig själv, tillit till processen och kanske framför allt tillit till eventuella lärare eller instruktörer.

Jag lär mig inte lika mycket om jag inte litar på instruktören och dess filosofi (se ledarskap-inlägget). Med hjälp av tilliten öppnar jag mitt sinne och låter det som lärs ut komma rätt in som på en spårvagn. På ett sätt gör detta mig sårbar. Det gäller att jag gjort min hemläxa innan jag låter mig undervisas, jag är väldigt petig med vem som får stoppa saker i min hjärna :). De gånger jag inte lyckats övertyga mig själv om att det är rätt instruktör, rätt program för mig lämnar tillit ofta en fadd eftersmak. Det är inte kul att öppna upp för inlärning och lita på någon som inte kan ta tillvara på den tilliten.

Självklart funderar jag på detta när rollerna är ombytta också, när jag är instruktören och en annan människa (eller häst) är eleven. Ansvaret instruktören har är stort och jag tror att jag misslyckats både en och två gånger och säkerligen kommer jag att göra det igen. Ett misslyckande kan vara rätt kommentar i fel läge, missförstånd, oförmåga att höra vad som menas och otaliga fler. I ekvationen finns inte bara en människa med dess behov utan också hästen med dess behov, dessa två behov sammanfaller inte alltid till att bli ekipagets behov. Kanske är det i dessa situationer det är lättast att misslyckas som instruktör. Jag har inte svaren men återkommer till vikten av tillit.

Hästdans på Hovdala – Premiären

Min favoritbild

En magisk kväll. Möten. Kärlek.

Jonas Wictorsson

Vibration. Längtan.

Manno, The Equus Projects dansare och Agne Ask

Rörelse. Kontakt. Ambition.

Magi

Förförelse. Stillhet. Frustration.

Action

Glädje. Hopp. Häst. Människa.

Glädjedansen efterårTack.

Tack Ulrika, JoAnna, The Equus Projects, Klinten-Kultur och alla andra som bidragit för att vi fick dela detta med er.

Med hästen som läromästare

Har du sett min devis i övre högra hörnet? ”Med hästen som läromästare” kommer från Ulrikas hjälp att översätta ”student of the horse”, ni kan läsa om vad jag skrivit kring det här.

Devisen att låta hästen lära oss låter mycket som något en skidlärare sa till mig för några år sedan: ”Låt snön och skidorna utveckla dig”. Föregående vecka var jag på skidsemester och kunde inte låta bli att känna efter vad i skidåkningen som jag har nytta av i ridningen: bålmusklerna så klart, en ram inom vilken vi är flexibla att möta olika underlag, ett stilla sinne som är redo för utmaningar, att jobba med skidorna/hästen inte mot bland annat. Det är viktigt att hitta sätt att utveckla vår ridning utan att behöva slita på våra hästar. Jag älskar skidåkning, men gör det inte så ofta. Yoga och joggning är andra sätt att bli fysiskt vältränad som jag föredrar. Att vara det är ju faktiskt ett av våra ansvar som hästmänniskor, till och med ansvar nummer ett: ”Act like a partner, not a predator – be more mentally, emotionally and physically fit”.

Och vinnaren är…

Här kommer dragningen i tävlingen om en gratis plats på en teoriafton. Och vinnaren är:

… Angelina. Det var meningen att det skulle vara transparent och bra så att ni kunde se att allt gick rätt till, men det gjorde man ju inte riktigt…. Jag hoppas att ni litar på mig;).

Schemat för kvällarna framöver är som följer:

29/1 Mål vs Relation – attitydens betydelse FULLBOKAD

6/2 Mål vs Relation – attitydens betydelse

26/2 Horsenality fördjupning för varje typ av häst (200 kr)

5/3 Horsenality fördjupning för varje typ av häst (200 kr)

 

I tidningen :)

Att leka med sin häst är idag ett av de nyare träningssätten i hästvärlden. Tina Kolhammar från Halmstad kom till Slättna utanför Mariannelund för att erbjuda provatlektioner i den så kallade Parelliträningen för både erfarna och nybörjare.

Både barn och vuxna med olika erfarenheter kom för att prova på det nya träningssättet. Tina Kolhammar hade privatlektioner för alla sju ekipagen, som hon anpassade efter den aktuella deltagarens erfarenheter.

Räddningshästar

Även hästtränaren Lisa Ingelsson från Jultorp Ranch, som dagligen tränar räddningshästar på detta sätt kom för att beskåda träningen. Träningsformen Parelli är utvecklat av amerikanerna Pat och Linda Parelli och är välkänt i världen. OS- ryttaren Luca Moneta är ett av de stora namnen som rider efter deras förhållningssätt. Det har dock ännu inte blivit stort i Sverige, då det endast finns sex instruktörer än så länge. En av dem är Tina Kolhammar, som kom för att ge träning åt 13 nyfikna och intresserade personer. Under söndagen fick deltagarna prova på att gå hinderbana med slalom, bommar och tunnor för att stärka dess relation och uppmuntra hästens nyfikenhet. Säkerheten är det första och viktigaste när man börjar träna berättar Tina Kolhammar. Därefter börjar man leka och ha roligt med sin bästa vän. Man skapar på så sätt en relation och då kan man börja träna på svårare nivå. Ett långsiktigt mål kan vara att man kan rida utan både sadel och träns och ändå känna sig trygg.

Nöjd instruktör

Hon berättar att hon är väldigt nöjd över deltagarnas prestation under dagen.                      – Alla vill träna för sitt och sin hästs bästa. De är nyfikna och vill verkligen lära sig, säger hon.

Arrangörerna Alexandra och Theresia Lindgren har själva tränat enligt Parelli i flera år och för dem är det ett självklart val.                                                                                               – Man utvecklar ett partnerskap och en fantastisk relation med sin häst som innebär att hästen ska vilja vara med mig lika mycket som jag vill vara med den, berättar Alexandra.”

Jennie Svensson

Har ni frågor?

Nu börjar det närma sig slutet på min vistelse här. Är det något ni fortfarande är nyfikna på? Något ni vill ha förtydligat? Något ni vill att jag ska berätta mer om?

Fråga på i kommentarerna så lovar jag svara efter bästa förmåga!