Ledarskap

Det är mycket snack om ledarskap kring hästar. Jag är mer fokuserad på partnerskap men en grej slog mig häromdagen angående ledarskap som jag tänkte diskutera här. Jag brukar förklara när jag undervisar att en häst motiveras av överlevnad och de beslut dom tar har därför väldigt stor betydelse, det är på liv eller död. Våra beslut när vi leker med hästar är sällan på liv och död, därför förmedlar vi till vår häst att vår vilja är mindre viktig än deras. Vi behöver hitta något inom oss som förmedlar att det vi önskar är viktigt. Kanske visualisera att vi blivit tvungna att lasta ur hästtransporten och går längs med motorvägen och hästen vill sticka ut huvudet i vägbanan där långtradarna susar förbi. Om en häst inte anser att vi är lämpliga att sörja för deras överlevnad kommer de fatta sina egna beslut. Eftersom att hästen som art har en osedvanlig vilja att göra oss till viljes gör den förmodligen det ändå, så ofta det ligger i linje med dess egna självbevarelsedrift.

Jag kom att reflektera över vad som krävs för att jag ska lämna över ledarskapet till en annan människa. Notera att det är skillnad mellan ledarskap över triviala saker och ledarskap över min person. I utvärderingen efter senaste kursen hos Parelli fick jag höra att jag visste när jag skulle leda och när jag skulle följa. Jag blev väldigt glad för den feedbacken för jag tror att det är en viktig förmåga oavsett om man umgås med hästar eller människor. Trots detta inser jag att jag kräver ganska mycket av den person som jag lämnar över ledarskap till. Av yttersta vikt för mig är att jag ska känna mig helt trygg med personen och dess beslut. Jag behöver också veta att våra värderingar och visioner ligger i linje med varandra. I slutändan måste personen få mig att känna på ett bra sätt, ni vet en go känsla i magen.

När jag funderar över det tror jag att dessa saker är vad hästarna behöver av oss också. Vi kan ta till den vid det här laget klassiska frågan: Vem behöver jag vara för att min häst ska vilja göra det jag ber om?

Men för att komplicera detta ytterligare slog det mig att vad man önskar av en ledare kanske hänger ihop med humenality och horsenality. Jag avslöjar sällan vad min humenalityrapport visade, mycket för att jag ogillar att bli placerad i ett fack. Men för denna diskussions syfte så kommer det här: Left Brain Extrovert – Axis point. Det betyder att jag hamnar ganska precis i mitten men strax till vänster och upp på modellen och att jag kan hoppa och relatera till alla humenalities. Är det på grund av min LBE-het jag har höga förväntningar på en person som ska leda mig?

Berätta, hur är det för dig? Är det annorlunda om man är mer right brain? Mer introvert?Om vi diskuterar detta får vi kanske fler ledtrådar till hur hästarna fungerar i detta.

boss-vs-leader

Horsenality-strategier

Linda Parelli skrev på Connect för ett tag sedan om hur hon hade stått med Hot Jazz (RBI) i två och en halv timmar och tittat på en filminspelning på ranchen i Colorado. När hon sedan red hade han bjudit på en fin framåt trav och visat att han BEHÖVDE röra på fötterna.

”Pat has been filming (still the big secret project!) and yesterday Jazz and I were on set. Two and a half hours of standing around finally turned Jazz the introvert into an extrovert! We had some fancy trot through the campus on our break, so great feeling him need to move.”

Detta stärker min tanke jag gått och fnulat på ett tag. Tanken lyder ungefär såhär: Om vi ser att vår häst visar en viss horsenality så bör vi prova att ge den vad just den horsenalityn behöver, och ge den det EXTRA mycket. Det vill säga att vi överdriver så pass att vi hittar gränsen för hur mycket utav vad det nu är vi ger den som den faktiskt behöver. Ta exemplet med Hot Jazz ovan. Hur många av oss står stilla med våra RBI hästar i två timmar fast vi kanske inser att det är det de behöver? Hur många vågar rida en LBE så provokativt som de kanske behöver? Hur många fixar att be om minsta möjliga fysiskt men mentalt intensivt av en LBI? Och hur många klarar att låta en RBE springa, och verkligen matcha dess energi, tills den släpper sin spänning?

För några veckor sedan när jag lekte med Oscar skrev jag följande på hans Connect-sida där jag loggar våra sessioner:

Real slow. Groomed him in the arena and took care of his sore eyes. Then slow touch it at his speed, when he said ”hey, I am going to smell the poop and eat the grass over here”, I said ”good”. Then we did circling game at walk and trot. Then slowly I took of his halter and he followed me from point to point at liberty. I sat down on a barrel and he stood next to me. For the first time he used his hoof to examine the barrel! Then he shook his head and started to yawn. Wow, this is how slow I have to go with him. A new level of consciousness!

Ändå var det ju inte i närheten av att stå still i två och en halv timma. Hur tänker ni när ni använder horsenality för att hitta strategier för just er häst?

Game of Contact – lördagen

Linslus

Målet för lördag förmiddag var att vi alla skulle få en bra allround sits som ska hålla oss och våra hästar friska. Poängen är verkligen att se till att alla våra kroppsdelar vilar ovanpå varandra i balans så att vi slipper sitta och kompensera någonstans. Kompensationen skapar spänning och mer snedhet. Vi måste också vara lika aktiva i vår kropp som vi vill att hästen ska vara. Så, blygdbenet mot näsan, in med naveln mot ryggraden, håll ihop revbenen, ner med armhålorna och öppna upp höftböjare och -sträckare. Vi måste vara i en ram om vi vill att hästen ska vara det.

För mig är den stora utmaningen min svank och jag har letat upp en del övningar som jag tänker göra utan att slita på min häst. Efter teoridelen satt vi upp. Oscar var mycket mer med mig idag och jag behövde bara kolla av hans ”calm, connected and responsive” med lite ”stick to me” och sedan kunde han hjälpa mig att öva min sits. Marion upprepar alltid hur viktigt det är att vi står upp i stigbyglarna, det kommer att hjälpa oss med vår lodräta sits. Jag har för mig att hon i somras berättade att hon själv red en timma stående per dag!

IMG_7951

Hästarna lastades på transporten och det var dags för lunch. Tack till Ulrika och Giovanni Della Casa för fantastisk mat och fika alla dagar och för att vi fick vara på ert fina DC Stables. Oscar stod alltså i transporten upp mot sju timmar varje dag. Det var väldigt bra för honom, han var lugn och stod och åt, och för mig, som annars tycker att en kvart i transporten är lång tid. Jag vet att Pat säger att hans hästar står uppbundna ett antal timmar varje dag men jag har inte tagit till mig vilken bra tålamodsövning det faktiskt är, tills nu.

Dags att tränsa

Under eftermiddagen var det dags att börja på stage 3 i Game of Contact, det vill säga ”frame” – hålla kontakten en bit. Nu blev det uppenbart för mig vilket bagage Oscar faktiskt har när det gäller kontakt. I de första stegen betyder tyglar fram och han stretchar bra, även om stretchen blev mycket bättre på söndagen, men så fort jag ska hålla kontakten några steg saktar han av till skritt eller krullar ihop sig och går bakom lod och kontakt. Eftersom att han var mer tydligt right brain kunde jag verkligen sätta honom på ett mönster och repetera tills att han slappnade av. Så vi travade framåt, tog upp kontakten, saktade av till skritt och stretchade. Allt enligt boken förutom att Oscar saktade av när jag tog upp kontakten innan jag han be honom med min sits. Men för att bygga tillit så tyckte Marion att jag skulle repetera detta ett tag. Vi vill inte bygga in i en häst att kontakt betyder stopp, det ska vara neutralt eller betyda framåt, men i Oscar fanns det redan inbyggt tyvärr.

Vi hade roligt också

Det var väldigt varmt på lördagen så Oscar fick en dusch innan han fick vila på transporten medan jag tittade på gäng två. Det ger alltid en extra dimension att se andra rida, tycker jag. Här har ni eminenta Marion som coachade oss så bra genom hela helgen!

IMG_7867

Game of Contact – fredagen

Stage 1 och 2

En rolig, givande och intressant kurs är till ända. Jag tänker dela med mig av dagarna en och en till er så ni kan få en känsla av hur vi haft det. Vi börjar med fredagen.

Vi började med teori och pratade om vikten av att göra kontakt till en lek/a game och hur detta verkligen kan lära oss känsla. FEI definierar kontakt som ”den konstanta och elastiska förbindelsen mellan ryttarens hand och hästens mun”. Men vad betyder det egentligen och hur gör man? Det fick vi lära oss under dessa tre dagar.

Vi pratade om att det inte är bettet som skrämmer hästen, det är händerna och attityden på andra sidan av tyglarna som skrämmer hästen. Kontakt är viktigt för det hjälper oss utveckla vår känslighet (och timing och balans) och det har vi nytta av i allt annat vi gör med våra hästar. Det hjälper också vår häst att utveckla tillit till oss, om vi sköter oss vill säga. Med Game of Contact använder vi psykologi för att att åstadkomma detta och det är den stora skillnaden jämfört med hur kontakt vanligtvis lärs ut. Det innebär att det kräver ett äkta partnerskap där vi båda, hästen och människan, tar vårt ansvar. Leken är: ”Om du inte tar kontakten gör jag det!”.

Vi pratade om fyra stadier av GOC: 1 – tillit och förtroende, 2 – stretch, 3 – form, 4 – samling/engagemang. Kontakt är friendly game och ska vara neutralt.

Under förmiddagens teori hade hästarna väntat på transporterna och efter lunch var det dags att rida. Oscar visade sin osäkra sida där han inte kan stå still, han var alltså väldigt right brain extrovert. Vi värmde upp från marken för att hästarna och vi skulle vara lugna, ha mental kontakt och att hästarna skulle svara på våra önskemål. Oscar kom inte dit, men han var tillräckligt med för att jag kände att jag kunde och ville rida honom. I den uppsuttna ridningen var det enklare att få honom mer avslappnad. Han fick springa så fort han ville i en rockring ;). Vi började med stage 1 och stage 2, det vill säga att när jag tar i tygeln betyder det ingenting alternativt framåt och sedan bad vi om stretch. Det fungerade faktiskt bra och hjälpte honom också med avslappning. Han hade fortfarande svårt för att stå still när vi avslutade men det var en tillräckligt stor förbättring för att tacka för dagen och se till att ha ett positivt mönster för följande dag. Fast han tyckte att det var jobbigt skötte han sig kanon.

StretchAlla trevliga deltagare och Marion

Här ser ni hela gänget. Marion Oesch undervisade oss en dag i veckan ungefär under externshipet så jag visste att jag gillade hennes stil. Men under dessa tre dagar förstärktes den bilden. Marion vara tydlig, positiv, stöttande och full av energi under hela tiden – toppen undervisning helt enkelt! Tack till Karin för arrangemanget!

Prins Oscar

På kvällen kunde jag äntligen stötta Frida som hade haft en allt annat än optimal första dag. Hon fick sin emotionella fitness prövad och var fantastik på att hålla humöret uppe. Läs mer om det på Fridas blogg.

Horsenality-strategier

Vi började dagen med Teris tolkning av Ryans ”gör det till en lek”. Ledorden för henne är:

  • Fun
  • Understanding
  • Natural

Det innebär att det viktigaste i det hela är vår attityd, vi måste leka och ha kul! Ha horsenalitykartan i bakhuvudet när du läser följande: Om vi är bestämda, vänliga, rättvisa och snabba (beroende på om hästen är right brain extrovert, right brain introvert, left brain introvert eller left brain extrovert) så får hästen säkerhet, bekvämlighet, incitament eller lek (beroende på vilken horsenality de är och vad de behöver) och när de är det får vi det vi vill ha nämligen en lugn, tillitsfull, motiverad och lydig häst.

Ganska smart hopsatt tycker jag!

Sedan använde vi de här koncepten för att göra skolorna till lekar. En LBI fick vila när de hittat rätt, en LBE fick gå snabbare, en RBE repetition och en RBI riktigt långsamt. Det är smart att ha dessa i åtanke men kom ihåg att vårt mål är en så mentalt, emotionellt och fysiskt balanserad och centrerad häst som möjligt.

Linda Parelli kom sedan ner för att coacha oss med introverta hästar. Jag menar ju att Lily agerar mest som en LBE men med en grund i en mer right brain horsenality. Idag sa Linda att alla åtta hästar i arenan agerade som LBI. Intressant! Så för att svara på Ulrikas kommentar till förra inlägget om att vi uppfattar samma häst som att ha olika horsenality: Hästarna har en grundläggande horsenality men när vi är ute och leker med dem måste vi alltid läsa dem och agera utifrån den horsenality de uppvisar precis då. Det innebär inte att vi ignorerar vad de är i grunden, en RBI som agerar LBE kan inte ta lika mycket energi som en i grunden LBE. Vi har också många hästar här som är ganska centrerade och därmed kan agera som alla fyra horsenalities i varje given tidpunkt, därför är det en utmaning. Vi har också några hästar som varit väldigt RBI och som har behandlats som det under några veckor, nu när de känner sig trygga och är tillitsfulla börjar de agera mer left brain och då måste vi bemöta dem som det utan att sätta så mycket press på dem att vi skickar tillbaka dem in i sig själva. Skulle vi läsa dem fel och därmed agera på ett sätt som inte är produktivt har vi lärt oss det och kan ändra vårt sätt att agera. Verkar mitt resonemang vettigt?

Känns det svårt? Oroa er inte, Linda började med att säga: ”Att läsa hästar är bara en av de svåraste sakerna i världen att behärska och de som gör det är mästare”. Vad vi behöver lära oss är att hantera vår energi, upp, ner, av och på!

Ulrika frågade också om kategorierna i att göra det till en lek: Tag, Hitta eftergiften, lös pusslet.

  1. Tag- är det enda engelska ordet, så det blir ju klart lite förvirrande. Med det menas samma som jag skrev om här: ”I praktiken innebär det att när vi har lärt hästarna lekarna så är vi i reinforcing-stadiet och då gör vi fas ett och sedan en lätt touch. Om inget händer pausar vi och sedan gör vi fas ett igen och om det behövs en lätt touch igen. Vi upprepar detta tills vi får ett försök i rätt riktning, då slutar vi!”
  2. Hitta eftergiften innebär till exempel att vi ber hästen flytta bakdelen, och istället för att gå upp i faserna fortsätter vi tills hästen hittar eftergiften vilket i detta fall är att de flyttar över sitt huvud till vår andra sida.
  3. Lös pusslet är till exempel när vi cirklar hästen i en rundkorall, så fort de kommer innanför spåret för att cirkla närmre bjuder vi in dem för vila och kanske godis. Så fort de visar att de är mentalt knutna till oss får de vila. Det innebär att de potentiellt kan springa många varv innan de löser pusslet.

Jag hoppas att detta klargör något annars får ni fråga igen :D.

PS. Linda bad mig gå ut direkt efter att vi alla med introverta hästar demonstrerat circling game. Varför berättar jag i morgon, det är väldigt spännande ;)! DS.

Parelli Central

För ett tag sedan skrev jag en text om en upplevelse på min Fast track. Nu ligger den som blogg på Parelli central! Klicka på rubriken nedan för att läsa den där :).

The Practical Advice in Parelli-isms

I stood leaning against the round pen railing at the Parelli Campus in Pagosa Springs, looking at the little paint mare at the end of my lead rope. My focus during our session had been on getting her confident, and she had indeed calmed down from her frantic “I have to move my feet!” state. I wanted her to be confident in herself, in me as a leader, and in the environment; although she was standing still, it was obvious she was all but calm.

Nina Shukin, one of our Fast Track coaches, came to my rescue. I said to her, “She doesn’t seem to be able to make her butterflies (i.e. emotions) land.” I am not sure whether I, at this stage of the course, had yet been taught by Kristi Smith – our lead instructor – to ask questions rather than just make helpless statements. If I had, I might have added: “How can I cause her to be calm?”

“The Parelli way is all about love, language, and leadership,” Nina said. “I see language and leadership in this picture; you are clearly relaxed by the rail and you lead rope has plenty of slack. But where is the love?” “But… I feel love for her,” I said sheepishly. And I did; it was just that my way of expressing that love was by leaving her alone, the way my Left-Brain Introvert mare at home had taught me she wanted love expressed. That clearly did not suit Babe, the Right-Brain Extrovert in front of me. Nina allowed me some time to find the answer. So, I offered Babe a horseman’s handshake, put my hand on her withers and gave her a gentle scratch. Instantly, every muscle in her tense body relaxed and she started breathing again. Wow, what an effect! 

Babe and I at the Fast Track.
Babe and I at the Fast Track. 
 

Later in our full class get-together, when we were asked what we had learned during the day, I raised my hand and said, “A little love doesn’t hurt!” The lesson that Babe and Nina taught me that day was however a lot bigger. From that day, whenever I run into a problem, I ask myself: “What is missing in this picture: love, language, or leadership?” If that does not lead me to an answer, I go on in my search, for example to the Seven Keys to Success. What Nina taught me was to look for answers and solutions in Pat Parelli’s multitude of proverbs and sayings, even the ones that we see, hear, and say so often we are blind to them. Nina and Babe helped me put principle to practice.

When coming back home to Sweden, I painted the words Love, Language, and Leadership above the entrance of my horse’s stable. The words serve as a quiet and constant reminder in my quest of becoming a horseman. Thank you, Nina and Babe, for opening my eyes to the vast number of ways that Pat’s phrases can be put to use in my daily practice.

Tredje dagen

 

Som jag skrev i förra inlägget sa Kelly till mig att göra saker och ting till ett mönster (som med Parelli Patterns), framsteg kommer oftast på tredje dagen. Idag var tredje dagen för 9 step back up och vertikal flexion. Babe gjorde stora framsteg, hon backade mer villigt utan att hovarna satt fast i marken och hon gav fin vertikal flexion och stretchade in i bettet.

Kristi demonstrerade fluid rein och de första stegen i Game of Contact. Sedan hade vi workshops med övergångar, fluid rein och bowtie. Babe var väldigt duktig som sagt. Fuid rein fixade hon fort, när jag kammade tyglarna sökte hon sig framåt och nedåt, både i skritt och trav. Kristi gav mig en komplimang och sa att det berodde på att jag hade bra timing. Gött! Babe blev lite impulsiv i galoppfattningarna i bowtie. Bowtie är att rida som en fluga, en fluga som män har runt halsen alltså. Gå ner i skritt i volten och kom ut ur den i 90 grader mot staketet och be om galopp. Sedan gjorde jag fluid rein i sneaky bends, det vill säga jag kammade tyglarna när vi red serpentiner. Det gjorde stor skillnad för henne och jag tror att med några dagar till kommer hon hitta vilken kroppsform som är mest fördelaktig för henne på volten.

Det var en mycket bra dag och jag vet att jag tjatar med Babe är fantastisk, hon försöker alltid hitta lösningar och hon utvecklas hur snabbt som helst. Eller så snabbt som jag har kapacitet att hjälpa henne ;).

Första undervisningsdagen

Idag började vi dagen men en träff i våra mindre grupper, min coach för veckan är Kelly Messera. Kelly pratade om att det är viktigt att inte jämföra sig med andra, allas våra resor är våra egna och unika. Det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, eller vad säger ni?

Sedan var det dax att lyssna på Pete Rodda som gav en föreläsning om hästens historia och Horsenality. Kirsti demostrerade sedan olika stategier för hästar med olika horsenalities. Kristi menar att ett beteende inte är fullständigt inlärt hos en häst tills den svarar positivt utan att det spelar någon roll när, var, varför eller av vem den ombeds göra det. Hur många av oss kan säga det om de flesta uppgifter vi tycker att vi lärt våra hästar?

   

På eftermiddagen hade vi ytterliggare en föreläsning med Pete, denna gång om briddle wisdom and tool savvy, alttså bett och andra redskap. De flesta verktyg kan vara både en horsemans redskap eller ett tortyrredskap, det beror på attityden, kunskapen och tekniken hos den som använder redskapen.

Efter det var det demo med Kristi. Det jag tydligast tar med mig från denna demo var: We don’t do tight! Det innebär att vi inte ska acceptera spänning eller motstånd i våra hästar. Om vi inte bemöter det och hjälper dem komma över det kommer spänningen bara att förvärras.

Sedan lekte vi med våra hästar. Jag kom fram till att jag tror (!) att Babe är right brain extrovert. Jag har använt för höga faser för att jag har läst hennes invaderande av mitt utrymme som dominans. Nu tror jag att hon söker en ledare. Imorgon ska jag vara den ledare hon söker med ett ton av fokus och långa faser så att Babe och jag inte heller do tight!

Hur ser självförtroende ut hos en häst?

Idag lekte jag med Panter ingen. Vi fortsatte med lekar vi lekt förra veckan, sätta näsan på saker och gå igenom smala passager, lekar jag valt för att få Panter trygg och självsäker. Jag tyckte att det hela gick bra: Panter blev lugnare och lugnare när jag bad honom gå mellan staketet och två tunnor, han höll skritten och gick i samma tempo genom det hela och stannade, vände och väntade lugnt.  Han var jätteduktig på att backa över en bom och komma till mig igen även om det märktes att han tyckte det var lite jobbigt. Jag gav Panter små pauser där han slickade och tuggade och jag förstod att han varit stressad och att det nu släppte. 

Helt plötsligt kom jag ihåg denna månads Parelli-DVD och avsnittet där Linda Parelli coachar Lindsey med Hot Jazz som är en right brain introvert. Jag insåg att även om jag trodde att jag gjorde framsteg med Panter, som är en right brain extrovert, så gjorde jag inte det eftersom att jag inte visste hur framsteg egentligen skulle se ut. Panter såg fortfarande, 45 minuter in i vår lek, ut som Hot Jazz gjorde i början av Lindseys pass, med öron något bakåt som en manifestation av hans osäkerhet. Jag insåg att jag var tvungen att sakta ner och be om mycket mindre. Jag blev tvungen att sätta mig på en tunna och fundera över vad jag just hade lärt mig.

Vi lekte sedan vidare och jag bad Panter sätta näsan på olika saker och jag var noga med att uppmärksamma hans uttryck. När han gick med öronen framåt och tryckte nosen mot en tunna nästan som för att putta på den läste jag det som att hans självförtroende hade ökat igen och vi avslutade för dagen.

Uppdatering! Eller så ska jag inte sakta ner saker och ting, Panter är ju extrovert i vanliga fall. Tur att jag hinner leka med honom någon gång till innan jag åker så jag kan experimentera lite med detta.