Gainstorming

I nästa avsnitt av podden diskuterar vi mål, målsättning och måluppfyllande. Ett verktyg som har hjälpt mig med detta på senare tid är Yvonne Wilcoxs Gainstorming. Eftersom det inte fanns tid och plats för detta i podden skriver jag om det här.

Här får vi hjälp att definiera hur det ser ut när målet är nått, med andra ord: att sätta målet. Vi får hjälp med steg på vägen vi måste ta för att nå målet. Hjälp med motivationen genom att vi formlurar vad det är som inspirerar oss med målet och slutligen en uppmaning om att definiera och ta ett första steg.

Kolla in hennes videos som beskriver Gainstorming som verktyg. Du behöver inte köpa någonting utan kommer få hela verktyget och därmed allt du behöver för att själv prova att använda dig av det.

Första avsnittet (alla avsnitt är uppdelade i flera videos så kolla in alla), måste ses för att förstå konceptet:

Ett av mina favoritavsnitt, för att det verkligen utgår från henne och vad som är realistiskt. Vi kan alla ta steg mot våra mål:

 

Eftergift lär

I nonviolent communication menar man att varje handling föregås av ett behov. Inom Parelli går våra funderingar i samma riktning och vi lär ut att hästen och människan har olika behov. Människan drivs av ”praise, recognition and material things” (beröm, erkännande och materiella ting) enligt Pats tillspetsade sätt att utrycka sig. Hästens behov däremot är ”safety, comfort, play and food” (säkerhet, välbefinnande, lek och mat). Behovstrappan för de två arterna ser traditionellt annorlunda ut men detta menar Pat driver människa respektive häst.

Hästen flyr för att den har ett behov av säkerhet. Hästen sticker upp huvudet (eller backar…) när vi ber den backa för tryck mot nosryggen för att den har ett behov av välbefinnande, bekvämlighet eller lugn och ro för att använda de synonymer som bäst översätter comfort och relief. Hästen nafsar på dig för att den har behov av lek och så vidare och så vidare.

Berliz 30/4 2002-21/11 2012

Enligt denna logik så applicerar människan i sin tur mer tryck, eller hjälptyglar eller piskrapp för att hästen ska bete sig på ett sätt som kan ge människan erkännade bland andra människor. Som tur är, kan vi också drivas av erkännande från hästen. Då blir bilden en annan. Låt oss undersöka hur det kan fungera:

Då inser vi att vi först måste lära hästen saker och ting, det vill säga vi måste kommunicera med dess hjärna snarare än att putta runt på dess kropp. Nu kommer vi alltså till inläggets rubrik, eftergift lär. Det föregås av att tryck motiverar. Så när vi ska lära en häst någonting så applicerar vi tryck på ett sätt som gör det så lätt som möjligt för hästen att förstå vad vi vill. En ingrediens i det är att vi lägger på trycket långsamt, i faser. Om vi är för snabba när vi applicerar tryck kommer vi att aktivera hästens ryggmärgsreflexer varav mottrycksreflexen är en. Den reflexen vill vi i många fall lära hästen av med (inte alla dock, då skulle hästen lägga sig ner när vi satt upp på den…). En annan ingrediens i att göra det lätt för hästen att göra rätt kan handla om att vi lär den gå framåt åt ett håll som den redan vill gå eller börjar med en bom på marken innan vi lär den hoppa.

Hästen lär sig att det den försöker göra är rätt när trycket upphör. Vår uppgift blir därför att ha kvar trycket tills hästen gör det vi önskar. Om vi misslyckas med att ha kvar trycket, kanske för att att hästen slår med huvudet om vi vill backa den, har hästen lärt sig att den får eftergift genom att slå med huvudet. Det är inte ovanligt med hästar som, på grund av att människan applicerat tryck för snabbt i inlärningsfasen, aktiverat sin mottrycksreflex skrämt människan att ge efter, eller bara gjort det svårt för dem att hålla kvar trycket och därmed lärt sig att gå igenom tryck för att få eftergift. Hästen söker eftergift, den experimenterar tills den får det. Därför är vår timing så viktig. Ju mer exakt vår timing är desto snabbare lär sig hästen vad som önskades av den.

Stradling a pole

Detta är grunden i mycket djurträning, det kallas negativ förstärkning. Negativ inte för att det är dåligt utan för att det är en matematisk subtraktion där vi tar bort något för att få önskat resultat, vi tar bort trycket för att lära hästen. En annan strategi som vi också använder inom Parelli är positiv förstärkning där vi adderar något när hästen gör det vi vill, till exempel en bit godis, vila, kli. Jag märker att jag ofta får påminna om att ta paus när saker och ting går som vi vill.

Mitt syfte med dagens inlägg är att motivera er att vara tydligare för era hästar, att göra er förstådda genom att se till att eftergiften kommer när hästen gör det ni vill, inte när hästen själv skapar sin eftergift. I nästa inlägg kommer jag diskutera om hästen vill göra det vi vill att den ska eller inte.

Stretching för häst

 Vilka fantastiska dagar vi har fått. Hösten är så påtaglig, jag har kunnat höra löven falla när jag gott runt och donat med hästarna. Solen värmer fortfarande gott och det är välbehövligt när det är minus på nätterna.

   

Glimra har gått en hel del i veckan. Igår red vi ut en sväng som hon inte varit på innan. I hagarna längs med rundan finns gott om hästar och Glimra tyckte att det var lajbans med unghästar och stora hästar. Men den lilla vita ponnyn med svarta prickar och tofs i pannluggen var lite konstig 😉

Nu när jag börjat rida Glimra lite mer har vi också börjat stretcha. Vi kör än så länge bara benen enligt Freddy Wegelius (veterinären på basmedicinkursen) schema. Freddy är medskribent på en bok som heter ”Stretch exercises for your horse”. Än så länge är det mycket friendly game för en stretch där hästen inte slappnar av och ger efter är inte mycket värt. Men så småningom räknar jag med att Glimra kommer påminna mig om jag missar stretchen.

 Klicka på bilden för att kunna se texten.

Veckans projekt med Glimra

Sedan jag kom hem har jag kommit igång med Glimra. Hon är med mig direkt vissa dagar och vissa dagar behöver vi leka en hel del innan hon tycker att jag är med intressant än allt annat runt omkring. Denna vecka ligger fokus på tillit på uteritter och framåtbjudning. Vi förbättrar detta genom att rida samma runda i vår kuperade stora hage om och om igen varje dag. Idag var fjärde dagen och framstegen märks tydligt: De senaste dagarna har Glimra inte reagerat på att röra sig med sadel och sadelgjord överhuvudtaget, hon knatar självsäkert iväg efter att jag suttit upp och bett henne gå och hon bjuder finfint i traven.

                                

Hagen är mycket kuperad, full av träd, stenar och vatten/lerövergångar. Glimra blir mer och mer säker på att bära mig i upp- och nerförsbackar, mellan träd och över stenar. När vi verkligen har fått rundan till ett mönster kommer jag att lägga in små hinder och andra saker för att göra det hela mer intressant. Hon och jag kommer också att börja rida rundan själva.

Idén till det hela fick jag av Pat Parelli. Han har sin stora rundkorall där han jobbar med kor inne i sin lekpark. När han är klar med koarbetet brukar han be sina studenter att trava hästen ”on the track”. Hans spår går upp och ner, över hinder och genom flockar av kor. Det är för all del kortare än det jag nu gjort men principen är densamma och jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att använda hästens mönsterfetisch till dess fördel.

När Glimra och jag ridit vårt spår varje dag i sju dagar kommer vi sedan att göra det då och då.

Horsenality-strategier

Vi började dagen med Teris tolkning av Ryans ”gör det till en lek”. Ledorden för henne är:

  • Fun
  • Understanding
  • Natural

Det innebär att det viktigaste i det hela är vår attityd, vi måste leka och ha kul! Ha horsenalitykartan i bakhuvudet när du läser följande: Om vi är bestämda, vänliga, rättvisa och snabba (beroende på om hästen är right brain extrovert, right brain introvert, left brain introvert eller left brain extrovert) så får hästen säkerhet, bekvämlighet, incitament eller lek (beroende på vilken horsenality de är och vad de behöver) och när de är det får vi det vi vill ha nämligen en lugn, tillitsfull, motiverad och lydig häst.

Ganska smart hopsatt tycker jag!

Sedan använde vi de här koncepten för att göra skolorna till lekar. En LBI fick vila när de hittat rätt, en LBE fick gå snabbare, en RBE repetition och en RBI riktigt långsamt. Det är smart att ha dessa i åtanke men kom ihåg att vårt mål är en så mentalt, emotionellt och fysiskt balanserad och centrerad häst som möjligt.

Linda Parelli kom sedan ner för att coacha oss med introverta hästar. Jag menar ju att Lily agerar mest som en LBE men med en grund i en mer right brain horsenality. Idag sa Linda att alla åtta hästar i arenan agerade som LBI. Intressant! Så för att svara på Ulrikas kommentar till förra inlägget om att vi uppfattar samma häst som att ha olika horsenality: Hästarna har en grundläggande horsenality men när vi är ute och leker med dem måste vi alltid läsa dem och agera utifrån den horsenality de uppvisar precis då. Det innebär inte att vi ignorerar vad de är i grunden, en RBI som agerar LBE kan inte ta lika mycket energi som en i grunden LBE. Vi har också många hästar här som är ganska centrerade och därmed kan agera som alla fyra horsenalities i varje given tidpunkt, därför är det en utmaning. Vi har också några hästar som varit väldigt RBI och som har behandlats som det under några veckor, nu när de känner sig trygga och är tillitsfulla börjar de agera mer left brain och då måste vi bemöta dem som det utan att sätta så mycket press på dem att vi skickar tillbaka dem in i sig själva. Skulle vi läsa dem fel och därmed agera på ett sätt som inte är produktivt har vi lärt oss det och kan ändra vårt sätt att agera. Verkar mitt resonemang vettigt?

Känns det svårt? Oroa er inte, Linda började med att säga: ”Att läsa hästar är bara en av de svåraste sakerna i världen att behärska och de som gör det är mästare”. Vad vi behöver lära oss är att hantera vår energi, upp, ner, av och på!

Ulrika frågade också om kategorierna i att göra det till en lek: Tag, Hitta eftergiften, lös pusslet.

  1. Tag- är det enda engelska ordet, så det blir ju klart lite förvirrande. Med det menas samma som jag skrev om här: ”I praktiken innebär det att när vi har lärt hästarna lekarna så är vi i reinforcing-stadiet och då gör vi fas ett och sedan en lätt touch. Om inget händer pausar vi och sedan gör vi fas ett igen och om det behövs en lätt touch igen. Vi upprepar detta tills vi får ett försök i rätt riktning, då slutar vi!”
  2. Hitta eftergiften innebär till exempel att vi ber hästen flytta bakdelen, och istället för att gå upp i faserna fortsätter vi tills hästen hittar eftergiften vilket i detta fall är att de flyttar över sitt huvud till vår andra sida.
  3. Lös pusslet är till exempel när vi cirklar hästen i en rundkorall, så fort de kommer innanför spåret för att cirkla närmre bjuder vi in dem för vila och kanske godis. Så fort de visar att de är mentalt knutna till oss får de vila. Det innebär att de potentiellt kan springa många varv innan de löser pusslet.

Jag hoppas att detta klargör något annars får ni fråga igen :D.

PS. Linda bad mig gå ut direkt efter att vi alla med introverta hästar demonstrerat circling game. Varför berättar jag i morgon, det är väldigt spännande ;)! DS.

Demos och affärsplan

Imorse handlade horsemanshiptiden om On line och lekarna sideways och squeeze. Några av oss visade lekarna som de ska se ut på level fyra och några hade problem som de ville ha hjälp med. Intressant!

Ser ni föresten dimman över bergen i bakgrunden? Det brinner i Colorado, New Mexico och Arizona för att det är så torrt. Faktiskt brinner det inte så långt härifrån. Men Jim och Ann Kiser som har jobbat med brandbekämpning tidigare tydligen sa att vi inte behöver oroa oss.

                   

På eftermiddagen hade vi administrationsklass och pratade om affärsplaner. Någon därhemma som är expert och vill dela med sig? Det känns bra att kunna ta denna tid till att fundera igenom ordentligt hur jag vill att min verksamhet ska se ut när jag kommer hem. Kanske har ni önskemål? Kommentera, kom igen! 😀

Fast track check-in

Idag hjälpte vi till att checka in alla Fast track-studenter. Det var roligt att se alla komma  rullandes med spänd förväntan på den kommande fyra veckorna. 

Jag hjälpte till med hästarna och det hela gick väldigt smidigt utifrån vad jag kunde se. Det var roligt att prata svenska igen! Lite extra välkommen till Frida, Joanna, Anne och Sherry!

När vi var klara med incheckningen hade vi fri horsemanshiptid. Några av oss betade våra hästar medan vi pratade om allt från hästfoder till hovvård. Jag lekte on line med Lily och hon verkar röra sig ok nu. Galoppombyterna sitter oftast, så länge hon inte väljer korsgalopp. Framdels- och bakdelsförflyttningar är också ganska bra, men inte hela vägen ut på 45-fotslinan. Lastningen är bra, provade backa på lite idag, det får bli nästa projekt. Efter lunch hade vi lektion med Teri. Idag handlade det om yo-yo och circling game on line. Vi provade hur bra vår yo-yo var på 45-fotslinan. Lily är duktig men ibland måste jag gå tillbaka och betona faser och rakhet. Vi provade också spin on line. Det gick bra ena hållet men det andra hade jag svårt, väldigt högerhänt ibland ;).  Härlig dag!

Lyfta fötterna

När snön smält bort gav jag mig ut för att leka med hästarna. Berliz blev borstad och hennes hovar raspade lite. Glimra fick gå igenom samma procedur och då uppdagades att hennes bakfot var fladdrig igen. Så det var bara att hjälpa henne med det. Idag använde jag repet runt bakkotan för att hon skulle slappna av med benet uppe. Som Pat säger: Give, yield and turn loose. (Kanske var det Ray Hunt som sa det först.) Det tog ett ganska bra tag så det får bli veckans program att leka lite med detta varje dag. Sedan var fokus på rytm, avslappning och mental kontakt i circling game. Ganska bra även om hon också hade koll på kompisarna i hagen. Det var riktigt skönt att vara ute i solen!

Long time, no see…

Nytt jobb och annat kul har distraherat mig från bloggandet, men nu är jag här. :)

Idag hade jag och Glimra en super leksession. Hon har varit väldigt leksugen, hon går verkligen mot LBE när hon känner sig trygg. Idag, efter att jag i några dagar låtit henne bära en savvystring som bett i munnen, tränsade jag henne för första gången. Hon tuggade några minuter sedan var det bra med det. Sedan lekte vi on line medan hon bar bettet. Glimra bjöd på fina cirklar åt båda håll, hopp över litet hinder och åttan. Hon var jätterolig i åttan för hon fokuserad verkligen på konerna och undrade, vill du att jag sätter foten på konen? Jag tog hennes idé och försökte leka i Mikey Wanzenrieds ”the project”-anda. Här är en teaser med Mikey, dock inte ”the project”:

Coaching för Parelli-medlemmar

Helgen har spenderats hos Two T Natural Horsetraining och Karin Pettersson. På lördagen var det många, däribland jag, som ville fokusera på att byta varv på en volt när man leker på lina, change of direction. Jag demonstrerade hur det kan se ut när jag ber Berliz göra en åtta runt två koner, jag får arbeta ganska hårt och Berliz gör vad hon ska men utan engagemang och hon är ganska irriterad. Karin sa till mig att vara noggrann med varje del av det jag ber Berliz om. Till exempel jojon, backningen, som krävs för att jag ska få Berliz från mig för att sedan kunna sända henne. Berliz backar men hon gör det med en ja, ja-attityd och mindre energi och fart än jag ber om. Karin uppmanade mig att gå upp till fas fyra fort om Berliz inte svarar på min fas ett. Efter att jag lagat jojon, genom att vara noggrann utan att vara kritisk, gav Berliz mig mer engagerade igångsättningar när jag sände henne på en volt och hon upprätthöll sitt ansvar att hålla gångart och riktning fint. Jag kunde avsluta med att be henne göra en åtta enbart genom att suga åt mig och skicka ut energi samt peka i den nya riktningen. Berliz var fortsatt lite tveksam i sin attityd men jag tror att den kommer förbättras när hon märker att jag inte kommer tjata på henne om hon upprätthåller sitt ansvar. Berliz tyckte också plötsligt att jag var mer intressant än det mycket saftiga gräset och stod gärna och hängde med mig utan att äta när jag tittade på de andra deltagarna. How interesting!

 

Karins råd påminner om Karen Rohlfs paradigm ”getting 100 %” och jag ska verkligen ta det med mig i allt jag gör med hästarna. Det innebär att jag måste veta vad 100 % är, det vill säga jag måste vara säker på vad det är jag ber min häst om. Till exempel om jag vill be henne backa: Med vilken hastighet? Rakt eller i en serpentin? Med vilken attityd? Och så vidare. På vägen ger man efter vid minsta försök men övningen avslutas när man får 100 %. Karins råd påminner mig också om princip nummer fem: the attitude of justice is effective, vilket jag här förstår som att alltid börja med fas ett men gå till fas fyra om jag inte får vad jag ber om, alltså be as gentle as you can but as firm as necessary. Ursäkta svengelskan! Dessa engelska uttryck hjälper mig minnas så jag kommer nog att fortsätta blanda ;).

 

Idag hade vi alla lite olika önskemål om vad vi ville få hjälp med. Karin började med jojo, hon sa att grunden till en bra jojo är ett bra driving game, alltså att hästen gå undan för mitt förslag, ett rytmiskt tryck som inte rör hästen förrän i fas fyra. Jag kikade när Karin coachade min mamma med hennes islandshäst Àst. Karin sa: fas ett ska innehålla all den information som hästen behöver för att förstå vad du ber om, med andra ord måste du sända den mängd energi mot din häst som du vill att den ska svara med i form av hastighet till exempel. Mängden energi i vår kropp ska alltså vara samma genom fas ett till fas fyra och den ska korrelera till hur mycket energi vi vill att hästen ska använda. Båda mamma och jag hade en BFO (Blinding Flash of the Obvious) och mamma kände verkligen hur hon brukar stå och hänga i fas ett för att sedan explodera i en fas fyra. Ännu en sak att ta till sig!

 

Karin poängterade också vikten av att veta varför du gör en övning med din häst: Är det för att undervisa, kontrollera, förstärka eller förfina? Om man inte vet varför man gör något kommer man heller inte veta när man får vad man ber om! Det är som i Alice i Underlandet: ”Om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar”. Det finns inget rätt eller fel men en ständig medvetenhet och närvaro i ögonblicket är vad våra hästar önskar sig av oss tror jag.

 

Berliz och jag lekte vidare med lite tömkörning, two rein driving. Vi har inte gjort så mycket men vi kunde cirkla, byta varv och sida och göra serpentiner i skritt och trav. Berliz förstår det ganska bra redan. Jag har fått mycket kunskap i helgen och jag har bara kunnat ge ett utdrag av det som jag tydligast noterat och känt behov av.

  

Det har varit en toppenhelg: härliga människor, bra väder och stämning samt mycket bra support och undervisning från Karin. Tusen tack!