Lastning

Vi hade planer för dagen men fick vara flexibla. Leslie, en av mina externpolare, skadade axeln när hon snubblade över en stock i förra veckan. Hon skadade rotatorkuffen så illa att hon måste opereras. Därför hämtade hon sin häst idag. Det var bara det att hästen inte ville gå på transporten. Leslie har bara haft hästen några månader och tydligen har den en hel del i bagaget.

Teri gjorde det hela till en lastningsdemo och för mig som tycker att lastning är något av det mest fascinerande vi kan göra tyckte att det hela var väldigt intressant. Varför är jag så fascinerad av lastning kanske ni undrar? Jo, för att det innehåller allt, vi måste kunna kommunicera med hästen, de måste lita på oss, respektera oss och gå undan för våra hjälper. Vi måste också kunna läsa hästen, är den rädd eller dominant… Med dagens lilla dam var denna del väldigt givande på detaljnivå. Hon var både rädd och dominant och det verkade som att zon ett och två, det vill säga huvud och hals var dominanta och resten av hästen var osäker. Låter konstigt men så såg det ut. Framförallt var hon väldigt rädd för squeezegame i zon tre, alltså magen. Vi diskuterade att om det är osäkerheten som skapar dominansen, är det verklig dominans då? En häst som är livrädd kommer att i slutändan agera aggressivt, precis som en dominant häst som är mån om att bevara sin värdighet kan vara aggressiv. I vilket fall måste vi dock se till att vi överlever det hela :). Det tog Teri två timmar att lasta hästen. Och när jag säger lasta hästen så menar jag att det det tog två timmar för Teri att lära hästen att lasta sig själv och känna tillit och nyfikenhet medan den gick på!

Vad Teri fick göra var att behandla hästen som att den var osäker vid transporten men adressera eventuella dominansproblem när de visade sig – säkerhet måste alltid komma först!

Ni vet väl förresten vad de fyra stora fy:na är vad gäller lastning?

  1. Vänta inte tills du är sen till tävlingen med att lasta din häst
  2. Gå inte rätt upp till transporten för att se hur hästen låter bli att gå på
  3. Be inte en häst som försöker att försöka mer
  4. När hästen väl är på, skynda dig inte för att stänga dörren

Teri visade också en smart teknik för att uppmuntra en mer dominant häst att gå på. Hon använde sin carrotstick och istället för att hålla stringen precis längs med sticken lät hon den hänga ner lite som en tjock mage. Med hjälp utav stringen kunde hon då klappa på håret och huden och om hon behövde bli mer bestämd var sticken precis där för att klappa muskler och ben.

Teris approach till lasting när hon undervisar är ”jag lastar inte denna hästen utan jag försöker lära hästen att lasta sig själv”. Hon påminde också om Troy Henrys ord: om du vill bli riktigt bra med hästar så se till att bli riktigt duktig på att lastning, galoppombyten och liberty (leka med hästen i frihet).

Lilys svullnad hade gått ner i morse och jag lekte lite on line i skritt och trav innan middagen. Jag hoppas att hon är helt bra i morgon för då är det lektion i Game of Contact med Marion igen. Förresten, ni vet väl att Marion kommer till Karin i Halmstad för en Game of Contact clinic den 20-22 juli? Om ni inte vill rida åk och kolla, Marion är jättehärlig och duktig!

På eftermiddagen planerade vi lite mer för morgondagen, vi vet inte hundra att ungdomarna kommer för vi har inte fått tag på arrangören. Men det gäller att vara beredd i vilket fall. Efter det gick Sandy, Faith och jag upp till Pats Big Top och fotade lite för ett projekt som vi har för Jim. Mycket spännande! Jag berättar mer i nästa vecka när vi är klara med det hela ;).

På tal om att berätta mer, jag har fått förfrågningar om att skriva mer om hur Teri bemöter olika typer av osäkerhet hos ryttare. Jag räknar med att få tid i helgen för att göra det, så titta in då om ni är intresserade. Nu är det dags att lyssna lite på Pats gitarrspelande.

Finesse och liberty

Idag är jag ledig. Det var jag även igår eftersom att vi ska ha sadelmakeover imorgon.

I torsdags red jag på Lily! Det var första gången på över en vecka. Så härligt att sitta på hennes rygg igen även om det bara var i skritt och trav. Vi lekte med steady rein och fluid rein och jag fick hjälpa Lily att inte bara dyka utan stretcha in i känslan.  På morgonen hade vi förberett oss genom olika simuleringar, ofta är det väldigt bra att så att säga torrsimma innan man inkluderar hästen i bilden.

Imorse lekte vi i liberty i arenan med circling game i skritt, trav och galopp med galoppombyten. Sedan lastade jag henne on line. Hon var osäker med bakbenen på rampen häromdagen men idag tog det bara några minuter med approach and retreat innan hon gick på i lugn och ro. Det ser dock lite roligt ut när hon backar ut eftersom att hon tar det väldigt försiktigt precis som om hon skulle kliva ner från ett nedsteg.

Jag har en teori om hennes bakben. Hon brukar ofta hamna i korsgalopp när jag leker från marken och hon verkar inte riktigt ha koll på bakbenen.  Hon var som sagt osäker när hon först skulle ha upp dem på rampen. Min teori är att om jag kan leka mer med att få henne att tänka ner till sina bakben genom att backa över bommar och andra grejer så kommer korsgaloppen att lösa sig av sig själv. Vi får se, håll tummarna!

   

Nu får det bli en liten uteritt. Ha en skön helg!

Förberedelsedagar i solen

Vilken härlig söndag i full sol! I helgen har fokus legat på förberedelse för hästarna. Parelli kallar det ”prep days”. Jag brukar ha onsdagarna till mina förberedelsedagar men jag har slarvat lite på sistone så nu fick jag gottgöra det med en hel helg. Glimra förbereddes för hovslagaren i lördags. Medan hon var lös i paddocken raspade jag hovarna efter hur min hovslagare rekommenderat mig.

Glimras uppfödare brukade ge henne lugnande innan verkning eftersom att hon slog med bakbenen. Glimra har visat sådana tendenser fortfarande så det har hög prioritet att få ordning på. Nu var hon dock helcool, stod lös hela tiden medan jag raspade hovarna och gjorde inga ansatser till att sparka. När jag var klar så gick vi över till att leda med ett rep runt ett bakben i taget. Det gjorde hon jättebra också! Jag tror att nästa steg får bli att låta fler andra människor gå och lyfta fötterna på henne. Jag lovar att varna dem först ;).

Idag lastade jag Berliz och Glimra och de fick äta sin mat i transporten. Det gick bra tills Berliz mat var slut och hon tyckte att hon kunde ta Glimras. Då fick jag styra upp det lite. Berliz fick en rejäl borstning såhär i pälsfällningstider också. Hon är så mysig att bara hänga med, jag har inte gjort det tillräckligt på sistone.

Inga nytagna foton idag, så här kommer istället ett från Glimras första dag på Fridhem.

Snölek

Sedan snön kom har jag inte ridit Glimra. Vi har promenerat på fälten och lekt i paddocken on line och liberty istället. Hennes draw, eller förbindelse till mig, är väldigt bra, så bra att jag knappt vet vad jag ska göra med det. Blir att studera lite liberty!

Denna vecka kommer vi göra ett mönster av att leka med transporten. Jag har inte lastat Glimra sedan jag hämtade henne när jag köpte henne så det känns som det är läge att lägga fokus på det.

Utöver detta är jag glad för vår lösdrift. Tack vare att vi har hästarna så spenderar jag timmar varje dag med hästarna utan att be dem om något. Jag mockar, fyller på hö och hänger med dem. Idag var Glimra väldigt pussig, det är ju mysigt. Både hon och Berliz har börjat fälla så jag gör mig också populär genom att klia dem. Vid ett tillfälle idag stod jag och pratade med Ann-Marie och kliade Glimra på svansroten och Berliz i huvudet, allt medan jag försökte mocka :). Bästa sättet att fylla på energi tycker jag!

Parelli-moment

Ikväll efter middagen tittade vi på en film om Temple Grandin. Temple är en autistisk kvinna och filmen beskriver hur hon tänker i bilder och hur hon utvecklar ett system för att föra kreatur till slakt på ett sätt som inte stressar dem. En bra film som jag varmt kan rekommendera. Hur som helst, när det började närma sig slutet av filmen fick jag av någon anledning myror i byxorna så jag gick upp till min häst. Väl där blev jag något känslosam, fråga mig inte varför, det är något med det här stället. Jag sansade mig lite och beslöt mig för att mocka ut den enda klutten i hagen. När jag står och hänger på min grep kommer Pete, en av instruktörerna, förbi och säger: sådär får du inte mycket gjort! Han upptäcker dock snart mitt tillstånd och frågar: Are you having a Parelli moment? Ha ha, så kallar han det.

Esma körde hem mig och på vägen ser vi den fantastiska fullmånen vilande i moln. Jag säger, aha då förstår jag varför jag blev som jag blev. Esma säger: Are you lunatic? Hon betonar a:et på ett sätt som gör sambandet mellan månen och galenskap väldigt tydligt ;). Hm, vilken kväll!

       

Dagen inleddes dock med simulering på seatbuilders för att hitta vår balanspunkt. Sedan demonsterade Kristi lastning med en right brain och en left brain häst. Efter lunch pratade Lee Palmer och Ann Kiser om de olika vägarna som kan öppnas efter en Fast track för att bli en Parelli professional. Horsemanshipandet bestod i dag av förberedelse för uteritt. Babe var en stjärna, som vanligt =).

God kväll på er allesammans och hörni, var rädda om era Parelli-moments!

Sulan åkte hem idag

Idag kom familjen Östh och hämtade Sulan. Alla var jätteduktiga och Sulan undrade nog varför vi tog sådan tid på oss ;). Hon lastade sig som vanligt jättefint och stod kvar bra när vi stängde både bom och läm utan att röra en hov. Det var så att jag var imponerad av henne. Jag hade gärna velat lasta henne i en transport med bara bom bak några gånger för att få henne riktigt säker men efter dagens demonstration är jag övertygad om att ägarna kommer klara det galant!

Tack för dessa veckor och lycka till med Sulan!

Lorenzo

Idag har varit en dag full av hästeri. Först körde jag Lorenzo till Fridhem för att leka med honom i paddocken och rida ut med mamma och Àst. Vädret var fantastiskt, sommar och soligt men svalt och utan insekter; med andra ord som gjort för en dag med hästarna. Lorenzo är stor och stark och vet att utnyttja sin styrka. Han lägger nacken på sned och går åt andra hållet. Jag har nytta av repgrimman då kan jag säga. Annars är han en häst som verkar helt nöjd med att gå i sin egen lilla värld och som är ovan vid, eller ovillig, att följa och relatera till en människas energi och känsla. Men, jag ska nog locka fram honom hoppas jag.

   

Sedan kom Sulans ägare, familjen Östh, för att titta till henne och vårt arbete. Jag demonstrerade lite och sedan lekte de med henne. Sulan var jätteduktig och ville vara till lags. Jag hoppas att de är nöjda med henne.

Nu, utanför hästeriet, bakas det bröd 😉

Lastträning episod 2: Sulans premiärtur


Lastträningen med Sulan har gått bra. Hon har varit lugn och trygg och stått och ätit i godan ro när jag stängt om henne. Så jag tyckte att det var dags att köra en runda idag. Det gick också bra och Sulan gick på lika lugnt efter turen som innan. Videon innehåller inte så mycket action men det är ju inte meningen heller 😉 Framförallt visar jag den så att familen Östh får se Sulans framsteg.

Lastträning med hästen Sulan

Lastträning Lastträning

Sulan har visat sig vara en häst som lär sig väldigt snabbt vilket också visade sig i dagens lastträning. Denna egenskap tror jag kan vara en häst främsta och sämsta egenskap i människovärlden. För Sulans del verkar den till hennes nackdel i bemärkelsen att hon har lyckats lära sig en del saker som det är bäst om en häst inte kan, till exempel att resa sig på bakbenen för att undkomma tryck. Snabbheten verkar till hennes fördel i att det är väldigt roligt att leka med henne eftersom att hon lär sig det man ber henne om fort. Det vilar en utmaning i att leka med en sådan här häst, jag måste komma ihåg att allting betyder någonting och ingenting betyder ingenting (tugga på den =)). Med detta menar jag att hästar lär sig även sådant som man inte vill om man inte är uppmärksam på vad man gör. Pat Parelli utrycker det som att hästar är som datorer – de gör inte alltid som man vill men de gör alltid vad man programmerat dem till att göra.

Idag var tredje lastningssessionen med Sulan här på Fridhem (jag testade hennes känslor för transporten första gången jag träffade henne också, då var hon inte förtjust). Sulan har varit trygg och lugn genom alla dessa tre träningar. Jag har inte bett henne försöka om hon redan försökt och jag har bett henne backa innan jag bett om ett nytt försök att gå på. På grund av hennes tendens att gå emot tryck har jag helt enkelt inte gett henne något tryck att gå emot, alla mina rörelser har haft ett flöde snarare än en statiskhet i sig. Jag har även haft kraftfoder i en krubba inne i transporten för att jag vill att Sulan ska se transporten som ett foderbord snarare än som en tortyrkammare. Jag försöker inte locka på henne med maten, den fungerar som ett incitament snarare än som en muta.

Idag bad jag om tillåtelse att stänga dörren bakom henne för första gången. Hon var inte helt trygg med det och behövde backa ut och gå på igen några gånger. Sedan stängde jag. Hon backade på dörren som för att känna att den verkligen var stängd men hon var lugn hela tiden. Sedan öppnade jag, bad henne backa ut och så småningom gå på igen. Vilken smart liten häst!

Nu ska vi jobba vidare med detta så att Sulan ser transporten som en tillflyktsort dit hon vill gå för vila och säkerhet.

Tack Jens för foto och filmning och pappa för frustningarna =)