Fina Glimra

Jag måste bara få dela med mig om hur glad jag är för Glimra. Igår red vi för första gången ut utan sällskap utanför hagen. Hon var cool, lyssnade på mig men undrade också var de andra var. Idag red vi ut med mor och Àst. Glimra och jag galopperade på ett öppet fält, helt lugnt och fint. Båda varven och det gick till och med att be om den ena eller andra galoppen. Finfin start på helgen!

På söndag bär det av till Värnamo för lektioner och workshops. Det går fortfarande bra att höra av sig om man vill komma och titta. Ha annars en skön helg!

Vacker höstdag

Här går de två damerna brevid dammen efter Glimras och min ridstund. De verkar ha hittat precis där gräset är som godast ;).

Jag måste varit snäll i år – så fint väder som jag fick på min födelsedag. Glimra och jag var ute och lekte i solen. On line leker vi med att söka hindret. Vi kör Mikeys projekt-stil och Glimra har full koll. Hon vet att tumman (hindret) är sweet spot. Ibland väljer hon att stanna vid den och ställa en fråga till mig, men ofta hoppar hon så fint. Idag hoppade hon också upprättstående tunnor. Taxerar och allt helt själv. Sedan isoleringar fram och bakdel för porcupine och driving. Jag tycker att detta är rätt trist, men jag vet ju hur viktigt det är så…

Sedan körde vi i frihet. Hon är för söt och följer mig gärna. Det är roligt att se att det går att föra med sig en känsla för högre kvalitet från en häst till en annan utan att det innebär att det blir för svårt eller krävande för den nya hästen som inte kommit lika långt. Så länge vi har en rättvis, vänlig attityd så är de med på leken. Hästar lär sig sju till tio gånger snabbare än vi människor så det är kanske inte så konstigt att det känns som om att de är superelever ibland! Övergångar, ryggning, cirklar och åttan i skritt, trav och galopp, ja inte åttan än.

Vi avslutade med lite barbacka- och huvudlagslös ridning. Bara skritt än så länge. Glimra har fortfarande lite mottrycksreflex mot sticken när jag rider, från marken är det inga problem så det får lösas från ryggen. Men vi körde follow the rail med övergångar och början till ryggning från sätet. Som avslutning gled jag av henne över rumpan. Hon höjer inte ens på ögonbrynet, coolingen.

Lekdag

Lekdagen idag blev en succé, till och med solen kom! Det var roligt att se alla leka och sätta relationen främst och att ge tips och råd där det efterfrågades. Extra kul var det att träffa dem jag inte träffat förr som är intresserade av natural horsemanship. Nästa gång lovar jag att skriva ut att det kan vara gott att ta med lite fika ;). Tack till er alla som kom  och gjorde dagen!

                                    

 

Under förmiddagen red jag och Glimra ut en sväng med Ann-Marie och Trausti. Glimra utvecklas för varje dag, det är riktigt roligt att se hur snabbt det går. I morgon bär det av till Mjörn och det första blocket i en kurs i basmedicin för häst som jag och min mor går. Jag ser fram emot detta!

Pat’s Barn

Idag spenderade vi förmiddagen uppe hos Pat. Han arbetade sina hästar med boskapen, svarade på våra frågor och coachade sina studenter. Han beskrev hur de bedriver syftesdriven horsemanship hos honom samtidigt som han påminde om att principer är viktigare än syftet. Pat menar att för att förändra världen behöver vi vara legender, han vill därför skapa hästlegender och studentlegender. Han klagade också lite på att vi som Parellistudenter ofta inte är progressiva nog. Jag tror att det Pat verkligen ville förmedla var att hitta vår passion, det spelar ingen roll vad det är men passion och ambition krävs för att vi ska lyckas. Han ville att vi skulle öka förväntningarna på våra hästar och oss själva.

  Anne Dirksen, fotot nedan är för dig och din chef. Det är Toto, hästen som ska till Sverige :).

På eftermiddagen var Ryan Rose nere och pratade med oss. Han började prata om hackamores och bett och sedan om hur det är att vara uppe hos Pat. Det bästa tyckte han var att det gav honom många möjligheter att göra olika spännande och givande saker.  Det mest utmanande hade varit att inte ta saker och ting personligt och att se till att ta hand om sig själv, vila och fylla på batterierna.

Ryan coachade oss sedan i att göra det till en lek (”Make it a game”). Genom att göra det ser vi till att vi har en konversation med våra hästar och att det alltid är en win-win situation, för dem och för oss. I praktiken innebär det att när vi har lärt hästarna lekarna så är vi i reinforcing-stadiet och då gör vi fas ett och sedan en lätt touch. Om inget händer pausar vi och sedan gör vi fas ett igen och om det behövs en lätt touch igen. Vi upprepar detta tills vi får ett försök i rätt riktning, då slutar vi! Vi leker med våra hästar utifrån perspektivet att om de inte gör vad vi ber om så utgår vi ifrån att de inte förstod. Våra hästar vill göra rätt, de är inga monster. När vi ger mer ansvar till våra hästar kommer de  att vara glada för det. Vi måste alltid börja med slutet i sikte. Jag har saknat fokus på psykologin ett tag så jag är väldigt glad idag. Det är ju på grund av psykologin jag är fast i det här programmet.

Sedan övade vi lite roping, det kanske blir en cowboy av mig ändå ;). Nej, kanske inte, jag tycker att de engelska hästgrenarna är allt för roliga, men varför begränsa sig? Vi övade med den australienska stock whip också, väldigt roligt!

På kvällen red jag Lily och övade på Game of Contact. Marion sa sist att vi var redo för galopp så jag förberedde henne i trav och provade lite galopp. Lily tar nästan kontakten bättre i galopp. Short and sweet är ledorden i Game of Contact så när vi var nöjda och glada red jag en sväng med Sandy och Smokie. Det var en härlig kväll efter att det hade regnat ordentligt här för första gången sedan första veckan.

Öppet hus

Idag hade vi öppet hus på här på Parelli International Study Centre. Jag har uppträtt i mitt första savvy team idag!!!

Vi externs inledde dagen med en liberty demo. Alla var jätteduktiga! Lily var ganska dominant och leksugen när vi började on line så jag tänkte att det var bäst att hålla det enkelt och rätt. Det gick bra och vi avslutade med att jag kunde be henne lägga sig ner! Sedan tog Pat och Lindas gäng över och körde sin demo. Efter det hade vi Parelli Games där vi först hann delta och sedan bedöma. Dagen avslutades med spotlights i Big Top. Anna, vår härliga extern, började och gjorde en fantastisk flank rope demo med sin Pip. Sedan Ryans tur, han körde en freestyle demo och hade en häst i liberty. Ann och Bandit körde liberty och sist kom Marion som började freestyle och sedan finesse!

 

 

  

 

Linda kom och pratade om vad hon gör och presenterade Marion. Hot Jazz som är fem år och RBI är ännu lite rädd för publiken. Linda hanterade det fint och lät honom gå fram och tillbaka. Tillslut var han så nyfiken att han kom och hälsade på oss alla!

        

Pat lekte med sina kor och plötsligt behövde han hjälp. Vem var där om inte Sean, vår enda externkille och hans tjej Liz som är intern. De red med Pat, säkert en halvtimme och han visade dem både det ena och det andra. Helt perfekt för Sean som vill rida med Pat på heltid :).

 

Igår hade vi GOC-lektion med Marion och jag gjorde ett genombrott! Jag får dock berätta om det imorgon för nu ska vi åka och kolla på film och chilla efter en lång, underbar och varm vecka! Ha en fantastisk helg!

Galopp och instruktörsträning

Det regnar!!! Jag hoppas att det fortsätter för vi behöver det :D.

Ytterligare en underbar dag! Det låter kanske som att jag överdriver men vi är verkligen så lyckligt lottade! Vi började med mer galopp i backe och glidning i nedförsbackar. Cupid vann över sin dotter Lily när vi raceade men det var roligt ändå ;).

  

På väg hem mötte vi Linda Parelli och Marion Oesch. Linda har precis kommit hem från Europa och det var riktig trevligt att se henne på Hot Jazz. Han såg väldigt fin ut och han verkar ha utvecklats och musklats en hel del. Marion gjorde en galoppombytesdemo för oss på Zen, en av Lindas nya hästar.

På eftermiddagen hade vi en session med Sandy Stanway om vuxenpedagogik. Sandy är en av mina bästa kompisar här och hon har uppåt 14 års erfarenhet av att lära ut hur man lär ut. Jag räknar med att det inte tar lång tid innan hon undervisar alla Parelliinstruktörer i konsten att lära ut. Sandy inledde med att prata om hur en fantastisk horseman har passionen, kunskapen och färdigheten att läsa hästar. En fantastisk instruktör har motsvarande kunskap, passion och färdighet att läsa studenten.

Sandy pratade bland annat om att vår uppmärksamhetsspann som inte är mer än 20 minuter. Sedan behöver vi en paus, eller åtminstone en förändring. Vi fick också lära oss om de olika inlärningsstilarna, visuell, auditiv och kinestetisk och hur vi bör se till att vi alltid har något för alla när vi undervisar. Vi gjorde tester på vad vi är och jag är lite av varje. Det är bra för då kommer jag ha lättare att lära ut till alla. Sedan kollade om vi var mer left brain eller right brain vad gäller inlärningsstil, detta är inte att förväxla med humenality. Jag var mer right brain vilket innebär att jag vill se helheter, känslor och är kreativ. Jag har left braina sidor också, de är mer logiska och analytiska, kanske inte så konstigt efter sex år vid universitetet 😉

Galoppombyten

Jag är nyss hemkommen efter en kväll i de varma källorna. Medan vi badade rullade tunga regnmoln in över Pagosa och det åskade i fjärran, men inget regn föll direkt. Vi behöver verkligen regn, halva Colorado brinner.

Förmiddagen ägnades åt galoppombyten och de ingredienser vi bör ha på plats för att börja leka med galoppombyten freestyle. Vi behöver att vår häst inte argumenterar när vi ber om svängar. De behöver kunna gå sidledes utan några problem. De behöver ha en bra reglerbarhet, det vill säga att de ökar och minskar när vi ber dem. De behöver rakhet och positiva reflexer i allt vi gör. Vi kan testa dessa ingredienser genom några ”Kan du?”:

Så kan du:

  • Gå sidledes med korsade armar?
  • Trava sidledes med tyglar, halsrem eller stick?
  • Galoppera sidledes?
  • Rida en volt som du minskar in galopp, minst 10 m?
  • Rida rakt i trav eller galopp med armarna korsade?
  • Visa reglerbarhet genom att göra övergång till galopp från trav, skritt och halt?

Det var roligt att leka med dessa saker och göra galoppombyten över en markbom. Vi kan använda oss av andra hjälpmedel för att få galoppombyten såsom nerförsbacke och lite andra knep.

På eftermiddagen hade vi Jim och vi presenterade vårt projekt om att ha kurs i Pats Big Top. Mycket roligt! Jim pratade sedan om WWW=water, welding and workshops. Vi pratade om verktyg och traktorer och annat skoj.

Lilys gåvor

Vi ägnade morgonen åt galoppombyten on line. Lily fortsätter att korsgaloppera… Jag fick tips idag, samma som jag fick för några veckor sedan och det fungerar, om jag gör rätt!

På eftermiddagen hade vi en diskussion med Ann och Juliette Watts om insamlingsaktioner till Parelli Education Institute. Parelli Education Institute kommer att verka för hästhälsa, ungdomar, terapeutisk ridning och stipendium för utbildningar. Som svensk känns hela konceptet med insamlingsaktioner väldigt annorlunda och lite konstigt men det var en intressant diskussion.

Vi satt i skuggan och det fläktade ganska skönt men här är ändå så varmt på dagarna att jag kände att jag inte orkade gå ner och leka med Lily innan middagen. Jag tror att vi har haft upp mot 40 grader idag! Jag gick ner efter middagen istället och när solen börjar gå ner är här riktigt skönt. Jag sitter på verandan i t-shirt nu och det är precis lagom. Men, till saken: Lily och jag började on line med galoppombytena. Det tog ett antal innan vi fick till det och när det gick var det för att jag verkligen skickade ut massa energi i sändet.

Sedan lekte vi lite i liberty och Lily bjöd på trav och galoppvolter med varvbyten i den stora arenan! När hon gjort det och fått godis och paus hoppade jag upp barbacka med halsrep och stick. Vi red follow the rail i skritt, trav och galopp. Sedan gjorde vi volter och sidledes innan vi använde en markbom för att få till galoppombytena. Det fungerade!!! Duktiga häst!

Jag hoppade av och gick ett varv runt arenan men Lily lös. När hon visade att hon ville rulla sig bjöd jag in henne till det. När hon sedan låg ner fick jag klia henne över hela kroppen och sitta på henne. När hon låg med huvudet uppe gjorde jag lite porcupine på halsen på henne och hon la sig ner helt platt! Om vi nu bara kunde få till de enkla sakerna också :D.

Min gåva till Lily fick bli en halvtimma gräsätande. Hon är för cool!

Rädd för att hoppa?

Här kommer det efterfrågade inlägget om rädsla och hoppning. Strategierna som jag kommer dela med mig av kan användas för alla möjliga situationer i livet där vi känner att rädsla hindrar oss från att nå våra drömmars mål.

För det första bör vi veta att när vi känner rädsla är det för att vår hjärna försöker rädda våra liv. Rädsla är en djupt biologisk känsla, men vi kan lära oss hantera våra hjärnors vilja. Om vi ignorerar känslan av rädsla kommer hjärnan att ta till värre aktioner för att få oss att fatta att vi ska ta hand om våra liv – den ”tänker” – ”jag gör henne inte rädd nog!”. Om du först känner några fjärilar i magen och ignorerar dem kanske hjärnan ser till att nästa gång kommer du att få handsvett och må illa och så vidare.

Istället för att trycka oss igenom känslan bör vi göra som vi gör med våra hästar ”approach and retreat” närma oss och backa, närma oss och backa. Teri föreslår att vi övar på detta i en visualisering.

Den första visualiseringen vi kan göra är att tänka oss bilden av vad vi är rädda för och krympa den och göra den svartvit. Vi krymper den så mycket vi kan, om vi klarar det så ska vi få den att försvinna helt. Sedan tänker vi på det bästa tänkbara scenariot av det vi är rädda för. När vi har detta scenario i sinnet gör vi det i färg, och förstorar det. Vi ska förstora det så mycket vi kan och göra det till vårt mål. När du så småningom nått det målet gör du en ny målbild.

Låt mig ta exemplet med hoppning. Visualisera en dag då du tänker att du ska hoppa. Börja redan med att du hämtar hästen i hagen, borstar, sadlar och värmer upp. När som helst som du känner känslan av rädsla – backa. Backa ända tills att det känns ok igen och gå sedan framåt igen. Kanske får du känslan precis när du ska sadla, tänk dig då att du lägger ner sadeln och går och leker lite mer on line. När det känns bra igen tänker du dig att du börjar sadla igen, känns det inte ok så backa. Visualisera detta flera dagar i sträck tills du kommer närmre ditt mål.

När du sedan går ut och tänker dig att du ska hoppa i verkligheten gör du precis likadant. Om du så kommer så långt att du är på väg mot hindret och du plötsligt känner att nej, det går inte. Avbryt, backa och prova så småningom igen.

Börja med bommar på marken och öka sedan höjden. När det känns okej så hoppa, hoppa, hoppa! Gör det till ett program och gör lite varje dag tills det blir normalt.

För Barbara, min tyska kompis här, säger att det som hjälpte henne i detta var att medvetet ta beslutet att hon inte behövde hoppa fast hon hade tänkt att hon skulle det – approach and retreat. Hon menar också att bli medveten om känslan var en stor del i det hela. Hennes rädsla för hoppning bottnade i en svår olycka för många år sedan och i förra veckan hoppade hon massa hinder på lekplanen.

För Sandy var det tekniken att verkligen rida hästen och inte hoppet för det gav henne något att fokusera på. Även att visualisera sig själv hoppa hindret var en nyckel för henne.

Är ni rädda för något? Eller har ni varit det och kommit över det? Vad fungerade för er och vad fungerade inte? Dela gärna med er för vi kan hjälpa varandra!

Lycka till!