Clinic med Minna Telde

På lördag åker jag till Båstad Ridklubb för att gå på clinic med Minna Telde. Minna har med fyra olika hästar på olika nivåer, från unghäst till Grand Prix-häst och håller på i tre timmar. Det ska bli väldigt spännande att se och höra Minna visa och tala om sin filosofi igen. Jag tycker att Minna är en av de svenska dressyrryttare som rider bäst, hon verkar ha en plan och följer den utan att missa den viktiga flexibiliteten.

På sin hemsida skriver Minna:

“Mitt mål är att få hästarna att vilja göra de svåra rörelserna med glädje. De ska tycka att det är roligt. I mitt stall kommer hästarna först. Alla hästar går i gräshage och får en varierad träning med både dressyr, hoppning, uteritt i skogen kring gården och avkoppling i hagen.”

Steady Eddy

I morse missade jag mitt möte med Teri. Vi skulle fota lite till en artikel i Savvy Times. Som tur var, var Teri också sen och när hon väl hittade mig hade vi ändå tid att ta fotona. Teri skriver ofta How To-artiklar och denna ska handla om sidledes till oss (sideways towards).

Under förmiddagen gjorde vi en rolig undervisningsgrej. Teri gav oss tio minuter att förbereda en halvtimmas lektion till en grupp av våra externkompisar. Deltagarna skulle agera som om de vore level 1 och vi fick olika lekar tilldelade oss. Jag fick porcupine och mina elever var Barbara och Faith. Var och en av dem undervisade sedan oss andra två och de täckte driving game och yo-yo. Jag lärde mig jättemycket igen, både genom att undervisa och genom att vara elev. Öppna frågor, att be eleven prova om de kan göra en uppgift med sin häst och mentaliteten att våra elever faktiskt redan kan mycket av det vi kommer lära ut tror jag kommer att vara viktigt i min undervisning.

På eftermiddagen hade vi Marion. Vår sista Game of Contact lektion för detta externship, sorgligt – Marion är en riktigt härlig instruktör och människa. Förresten berättade hon att det verkar som att det finns ryttarplatser kvar till kursen i Halmstad. Skynda och anmäl er så att kursen säkert blir av! Vi började lektionen med simuleringar på tunnor och Steady Eddy. Jag fick beröm för mycket men jag svankar. Framförallt svankar jag i nedsittningen när jag rider lätt. Det är lite spännande för de flesta svankar när de reser sig upp. Jag behöver definitivt hitta ett sätt att komma åt den delen av min hållning för när vi sedan red blev det uppenbart att det är svårt för Lilly att stretcha och lyft ryggen när jag svankar. Lily försöker annars väldigt bra, kom ihåg att hon är en liten Quarter Horse och inte de varmblod jag är van vid. Åh, nu kom jag ihåg att jag lovade skriva om min BFO under förra lektionen med Marion. Det var helt enkelt att när vi kommit till stage 3 är det tillåtet att mjukt lägga an benen, inte hårdare än vi skulle trycka på vårt eget öga, för att hjälpa hästen hitta svaret. Så har jag ridit länge så polletten trillade äntligen ner med den informationen från Marion.

Nu är jag precis hemkommen från en sväng på stan. Vi firade Sharon Tiesdell Smith som fyllde år idag. Trevligt med härliga diskussioner och annan mat än i lodgen för en gångs skull 😉

Öppet hus

Idag hade vi öppet hus på här på Parelli International Study Centre. Jag har uppträtt i mitt första savvy team idag!!!

Vi externs inledde dagen med en liberty demo. Alla var jätteduktiga! Lily var ganska dominant och leksugen när vi började on line så jag tänkte att det var bäst att hålla det enkelt och rätt. Det gick bra och vi avslutade med att jag kunde be henne lägga sig ner! Sedan tog Pat och Lindas gäng över och körde sin demo. Efter det hade vi Parelli Games där vi först hann delta och sedan bedöma. Dagen avslutades med spotlights i Big Top. Anna, vår härliga extern, började och gjorde en fantastisk flank rope demo med sin Pip. Sedan Ryans tur, han körde en freestyle demo och hade en häst i liberty. Ann och Bandit körde liberty och sist kom Marion som började freestyle och sedan finesse!

 

 

  

 

Linda kom och pratade om vad hon gör och presenterade Marion. Hot Jazz som är fem år och RBI är ännu lite rädd för publiken. Linda hanterade det fint och lät honom gå fram och tillbaka. Tillslut var han så nyfiken att han kom och hälsade på oss alla!

        

Pat lekte med sina kor och plötsligt behövde han hjälp. Vem var där om inte Sean, vår enda externkille och hans tjej Liz som är intern. De red med Pat, säkert en halvtimme och han visade dem både det ena och det andra. Helt perfekt för Sean som vill rida med Pat på heltid :).

 

Igår hade vi GOC-lektion med Marion och jag gjorde ett genombrott! Jag får dock berätta om det imorgon för nu ska vi åka och kolla på film och chilla efter en lång, underbar och varm vecka! Ha en fantastisk helg!

Rädd för att hoppa?

Här kommer det efterfrågade inlägget om rädsla och hoppning. Strategierna som jag kommer dela med mig av kan användas för alla möjliga situationer i livet där vi känner att rädsla hindrar oss från att nå våra drömmars mål.

För det första bör vi veta att när vi känner rädsla är det för att vår hjärna försöker rädda våra liv. Rädsla är en djupt biologisk känsla, men vi kan lära oss hantera våra hjärnors vilja. Om vi ignorerar känslan av rädsla kommer hjärnan att ta till värre aktioner för att få oss att fatta att vi ska ta hand om våra liv – den ”tänker” – ”jag gör henne inte rädd nog!”. Om du först känner några fjärilar i magen och ignorerar dem kanske hjärnan ser till att nästa gång kommer du att få handsvett och må illa och så vidare.

Istället för att trycka oss igenom känslan bör vi göra som vi gör med våra hästar ”approach and retreat” närma oss och backa, närma oss och backa. Teri föreslår att vi övar på detta i en visualisering.

Den första visualiseringen vi kan göra är att tänka oss bilden av vad vi är rädda för och krympa den och göra den svartvit. Vi krymper den så mycket vi kan, om vi klarar det så ska vi få den att försvinna helt. Sedan tänker vi på det bästa tänkbara scenariot av det vi är rädda för. När vi har detta scenario i sinnet gör vi det i färg, och förstorar det. Vi ska förstora det så mycket vi kan och göra det till vårt mål. När du så småningom nått det målet gör du en ny målbild.

Låt mig ta exemplet med hoppning. Visualisera en dag då du tänker att du ska hoppa. Börja redan med att du hämtar hästen i hagen, borstar, sadlar och värmer upp. När som helst som du känner känslan av rädsla – backa. Backa ända tills att det känns ok igen och gå sedan framåt igen. Kanske får du känslan precis när du ska sadla, tänk dig då att du lägger ner sadeln och går och leker lite mer on line. När det känns bra igen tänker du dig att du börjar sadla igen, känns det inte ok så backa. Visualisera detta flera dagar i sträck tills du kommer närmre ditt mål.

När du sedan går ut och tänker dig att du ska hoppa i verkligheten gör du precis likadant. Om du så kommer så långt att du är på väg mot hindret och du plötsligt känner att nej, det går inte. Avbryt, backa och prova så småningom igen.

Börja med bommar på marken och öka sedan höjden. När det känns okej så hoppa, hoppa, hoppa! Gör det till ett program och gör lite varje dag tills det blir normalt.

För Barbara, min tyska kompis här, säger att det som hjälpte henne i detta var att medvetet ta beslutet att hon inte behövde hoppa fast hon hade tänkt att hon skulle det – approach and retreat. Hon menar också att bli medveten om känslan var en stor del i det hela. Hennes rädsla för hoppning bottnade i en svår olycka för många år sedan och i förra veckan hoppade hon massa hinder på lekplanen.

För Sandy var det tekniken att verkligen rida hästen och inte hoppet för det gav henne något att fokusera på. Även att visualisera sig själv hoppa hindret var en nyckel för henne.

Är ni rädda för något? Eller har ni varit det och kommit över det? Vad fungerade för er och vad fungerade inte? Dela gärna med er för vi kan hjälpa varandra!

Lycka till!

Seek first to understand and then to be understood

”Seek first to understand and then to be understood” –  det var dagens tema för de fem ungdomar som kom till oss som en del i deras ledarskapskurs. Vi började dagen med en introduktion av temat för dem och sedan lekte vi ”fånga flaggan”. Alla barn och vuxna var duktiga och hade roligt. Vi fortsatte med en övning där ungdomarna fick försöka få en häst i en liten hage att komma till dem. De var jätteduktiga och att se dem smeka och krama hästarnas huvud var rörande. Teri fotade och jag ser fram emot att kunna dela med mig av de bilderna.

Vi fortsatte med simuleringar, Anna och Faith gjorde en grym demo och sedan knöt jag ihop säcken på slutet. En av killarna sa att han älskade hästarnas ögon. Hälften av oss höll lät på att börja böla då, precis som när en av de andra pratade om hur han ville att hans häst skulle veta att han alltid kommer att respektera den! Jag trodde inte att jag skulle vara intresserad av att utbilda barn när jag kommer hem men nu vet i tusan om jag inte har ändrat mig på den punkten. Som barn var vi helt naturliga, galopperade runt barbacka utan att fundera och var ett med hästen. Tänk om vi kan ge alla barn det, men Parellis principer och fantastiska pedagogik, då förändrar vi världen till det bättre! Kanske finns det några grupper som skulle behöva det mer än andra. Har ni några förslag?

På eftermiddagen hade vi igen äran att ha Game of Contact undervisning med Marion. Hon började med en demo med sin häst Wisper. Det var bra för att få en bild av vart Game of Contact kan ta oss. Jag vet vilken känsla jag är ute efter när jag rider med kontakt eftersom att jag har dressyrbakgrund och jag behöver förstå alla steg för att kunna lita på processen och göra det hela till psykologi och ta hand om hästens emotionella och mentala system såväl som det fysiska. Kanske måste jag bara våga lita på processen bara… Marion är i vilket fall supertrevlig, vi satt och under middagen och halva kvällen! Synd att jag missar henne i Halmstad, men jag klagar inte jag är ju här :D. Lily var jätteduktig och jag borde slutat efter fem minuter för hon gjorde sådana framsteg. Men… Jag fortsatte och det blev lite sämre innan jag kunde sluta vid en höjdpunkt igen. Vilken tur att jag är en elev och att jag får lov att göra misstag som jag lär mig av. Vet ni, jag kommer alltid att vara en student och en elev, det finns alltid mer att lära sig och det är en del av tjusningen med det här livet!

         

  

 

Game of Contact

Idag hade vi Game of Contact dag med Marion Oesch! Vi började med simuleringar av ledande tygeltag, glidande tygel, geléfingrar, vilande händer och att ta med armbågarna. Vi gjorde också betsimuleringar med hästen där vi med fingrarna i bettringarna tar bettet uppåt och låter hästen förstå att den ska stretcha in i bettet. Det låter som konstiga grejer men det handlar i princip om att man i steg ett vill att hästen ska förstå att bettet är okej och att tyglar betyder ”fram”. I steg två vill vi att hästen ska stretcha när vi tar tyglarna och i steg tre vill vi att de successivt ska kunna hålla formen. I steg fyra har vi början till samling. Steg ett och två kan de flesta klara på en session eller ett par medan steg tre kan ta ett par månader. Anledningen till det är att hästen behöver träna upp bland annat sina magmuskler. Som med allt annat i Parelli är de första stegen främst för att lära människan. Ryttare behöver ofta lära sig känsla och känsla för när eftergiften bör komma. Det handlar inte om bettet utan om händerna som håller i tyglarna. Håller ni med?

  

Jag hoppas att jag kan få tag i lite fler bilder så delar jag med mig av dem imorgon.

Marion menar att Game of Contact är något vi kan börja med när hästen är level 3 freestyle. De måste kunna styras och regleras gångart på genom sätet innan man börjar.

Jag vill gärna se hur det ser ut i steg fyra och fem innan jag riktigt känner mig bekväm med steg ett till tre. För mig är det av samma anledning som Pat rekommenderar oss att vi tittar på level 4 dvd:erna i början av vår Parelliresa så att vi vet vad vi strävar efter. Jag vet hur jag vill att en häst i samling ska kännas och efter idag känner jag mig tryggare med att Game of Contact kan leda dit. Marion förtydligade nämligen att steg ett till tre är förskolan och att vi sedan vill se mer självbärighet och att vi kan förlita oss mindre på bettet. Game of Contact har utvecklats ur tanken att i många moderna sporter där kontakt med bettet krävs saknas information om hur man får hästen att acceptera bettet. Att ryttare spänner nosgrimman hårt så att hästen inte ska gapa behövs inte på en häst som verkligen har accepterat bettet.

Marion betonade också hur och varför vi bör värma upp våra hästar innan vi försöker lära dem något. Jag tror att vi alla gör det men hon var noga med att det är inte bara fysisk uppvärmning utan de mentala och känslomässiga bitarna är minst lika viktiga. Det är här Parelli är så duktiga. I vår uppvärmning söker vi efter en lugn häst, med mental förbindelse till oss, som svarar villigt på hjälperna.

På kvällen red några av oss ut en sväng innan det var dags för grillkväll. Fantastisk dag!

Sitsträning och följsamhet

Hela förmiddagen spenderades på seatbilders, sitsbyggarna för sitsträning och med simuleringar för följsamhet. För Teri handlar följsamhet (fluidity) om självförtroende (balans + kontroll), fokus, känsla, timing och kroppskontroll för människan. För hästen handlar det om tillit, impulsion, atletisk förmåga, fitness och sadelanpassning.

Vi red hela eftermiddagen och jag fick en riktig BFO (Blinding Flash of the Obvious)! Jag har nöjt mig med medelmåttiga resultat och det är dags att jag börjar bli mer precis. Till exempel, det bör inte ta mer än tre steg att få en övergång, vare sig till högre eller lägre gångart! På denna nivå är det förutsägbara faser, lång fas ett och snabbt till en effektiv fas fyra som gäller. I princip arbetade vi bara med det hela eftermiddagen. Jag förstärktes också i min teori om att Lily är på en lägre nivå vad gäller ridningen, eller i alla fall att hon har hål i sin utveckling. Jag kommer fortsätta att kolla av att hon tar sitt ansvar och bibehåller gångart men nu är det dags att också ta tag i det faktum att hon inte tar sitt ansvar och bibehåller riktning.

Finesse och liberty

Idag är jag ledig. Det var jag även igår eftersom att vi ska ha sadelmakeover imorgon.

I torsdags red jag på Lily! Det var första gången på över en vecka. Så härligt att sitta på hennes rygg igen även om det bara var i skritt och trav. Vi lekte med steady rein och fluid rein och jag fick hjälpa Lily att inte bara dyka utan stretcha in i känslan.  På morgonen hade vi förberett oss genom olika simuleringar, ofta är det väldigt bra att så att säga torrsimma innan man inkluderar hästen i bilden.

Imorse lekte vi i liberty i arenan med circling game i skritt, trav och galopp med galoppombyten. Sedan lastade jag henne on line. Hon var osäker med bakbenen på rampen häromdagen men idag tog det bara några minuter med approach and retreat innan hon gick på i lugn och ro. Det ser dock lite roligt ut när hon backar ut eftersom att hon tar det väldigt försiktigt precis som om hon skulle kliva ner från ett nedsteg.

Jag har en teori om hennes bakben. Hon brukar ofta hamna i korsgalopp när jag leker från marken och hon verkar inte riktigt ha koll på bakbenen.  Hon var som sagt osäker när hon först skulle ha upp dem på rampen. Min teori är att om jag kan leka mer med att få henne att tänka ner till sina bakben genom att backa över bommar och andra grejer så kommer korsgaloppen att lösa sig av sig själv. Vi får se, håll tummarna!

   

Nu får det bli en liten uteritt. Ha en skön helg!