Häst & ryttare med Susanna och Tina

Häst & ryttare med Susanna och TinaTänk att det var vid årsskiftet jag skrev något här senast… Men nu är det hög tid! Jag vill dela Susannas och min nya gemensamma hemsida och därmed också hennes och min vision och värdegrund. Jag vill gärna skriva det här också, för detta är så viktigt för mig.

Vår vision

Vi har en vision om en värld där hästar och människors lika värde är en självklarhet.

Vi tror att hästar har en inre värld liknande vår, och vi utgår från övertygelsen att varje individ har rätt att existera för sin egen skull. Det är tack vare insikten om vårt eget värde vi som människor kan leva våra liv i frihet, med en känsla av att vi själva styr våra liv inifrån. Just därför vill vi verka för att människan respekterar hästens värde, så att de också kan åtnjuta frihet, självstyre och känslan av sitt eget existensberättigande.

Vår värdegrund

Vi strävar efter att det vi gör och är, både i våra hästars närvaro och utan dem, vilar på följande värdegrund och vägledande principer:

Grundprinciper

Lika värde
Vi anser att alla individer, djur som människor, är lika mycket värda och har rätt att existera för sin egen skull.

Artens naturliga behov
Vi vill att hästens liv i så stor utsträckning som det är möjligt speglar ett liv som är naturligt för dess art. Vi vill att hästen ska ha tillgång till allt som den någonsin kan tänkas önska, i sin vardag utan oss. Detta innebär exempelvis stora hagar med varierande natur, mängder av hästkompisar, möjlighet att söka upp sin mat, leka och att vara omhändertagande av varandra. Med andra ord vill vi forma hästens vardag och livssituation så att vi ärar såväl hästens fysiska, mentala som emotionella behov för att den ska kunna ge uttryck för sin personlighet och sina naturliga instinkter.

Träningen som en (eventuell) guldkant
Vi vill att hästen ska vara tillfredsställd både fysiskt och känslomässigt när människan kommer och frågar hästen ifall den vill spendera tid tillsammans. Detta är för att vi ska kunna vara så säkra som möjligt på att hästen väljer att vara med oss för att vi bidrar med en guldkant i dess tillvaro – inte för att den är uttråkad, hungrig, stressad eller liknande i sin vardag och på grund av det väljer umgänge med människan. De individer som inte vill ha en samvaro med människor är välkomna att välja bort träningen helt och fullt.

Människans del i det hela

Lika värde
Eftersom att vi anser att hästen och människan har lika värde, är det också nödvändigt att vi som människor ser vårt värde och ser att detta är oberoende av vår egen, eller hästens, prestation.

Artens naturliga behov
Vi vill att människan är fylld av allt som hen behöver innan mötet med hästen – för att vara i så bra fysisk, känslomässig och mental balans som möjligt. Det är inte hästens uppgift att göra människan glad, balanserad eller närvarande.

Personlig intuition
Vi anser att människan har en inre kompass som kan vägleda till vad som känns rätt eller fel för just henne. Vi önskar att alla människor sätts i kontakt med denna intuition för att kunna börja fatta beslut utifrån den. Detta betyder också att en viss individs intuition eller känsla inte står över någon annans.

Den eventuella träningen

Individualitet
Vi vill hålla en öppen dialog med hästen kring vad den behöver och vad den mår bra av. Vi personligen försöker utveckla vår förmåga till telepatisk kommunikation så väl som vår förståelse för kroppsspråk och känslouttryck, så att vi i så stor utsträckning som möjligt förstår den enskilda hästen, dess vilja och behov.

Nuet och närvaro
Även om människan har fått en förståelse för vad hästen vill och behöver, måste hon vara öppen för att det kan ändras i varje stund. Varje tillfälle är en ny stund, ett nytt nu. Vi önskar att människan stiger in nuet utan förväntningar, vare sig på sig själv eller på hästen, vilket kräver både närvaro och lyhördhet.

Samtycke, egenmakt och kontroll
Precis som samtycke är viktigt i intima situationer människor emellan, är det även viktigt i mötet mellan häst och människa. Varje prestation uppnådd utan bådas vilja saknar värde. Hästen har rätt att säga nej, ja, stop, mer, mindre när som helst under samspelet med människan. Det människan ber om överordnas inte det hästen önskar. Vi vill att alla individer ska få känna frihet och egenmakt över sig själva och sitt liv.

Vi tar avstånd från tvång och manipulation
Vi tror att hästen önskar trevlig samexistens. Vi är måna om, samtidigt som vi personligen ännu utvecklas inom, att träning varken ska innehålla tvång eller manipulation.

Förekommande
Det är människans uppgift att iordningställa miljö och förbereda hästen så att nya situationer blir så lätta som möjligt, snarare än att människan försätter hästen i situationer där både hästar och människor reagerar på ett sätt som blir farligt eller kontraproduktivt.

Nya tider

Tiden är kommen. Tid för en djupare kommunikation och praktik med hästarna. Jag har ännu lång väg att gå, men jag kommer att sätta ena foten framför den andra och fortsätta på den inslagna vägen. Med tillit och tålamod kommer jag att utveckla mig själv att vara den bästa jag kan vara med mina hästar. Jag ser fram emot allt de har att lära mig.

Jag är alltså numera före detta trestjärnig licensierad instruktör i Parelli Natural Horsemanship och pausar allt undervisning tills jag har något att dela.

Tack för er förståelse!

Med hästen som läromästare

Animal Emotions

Nu har jag avslutat kursen Animal Emotions via Illis ABC. Denna kurs har varit både rolig och givande att gå. Jag har fått med mig ett ramverk i vilket jag kan sortera in en del av mina tankar och funderingar. Jag har självklart också fått mycket ny kunskap. Just nu är omgång två av kursen i full sving. Men kolla in på Karolinas hemsida för att få information om när den går igen.

Animal Emotions

Taming Wild

Jag vill gärna tipsa om Elsa Sinclair, mustangen Myrnah och deras projekt. Läs mer på Elsas blogg och ta en titt på filmen Taming Wild. Jag pratade om Elsa i podden senast och hur hon inspirerat mig att ta sina djupaste frågor på allvar istället för att jaga yttre resultat och bekräftelse. Det finns mycket att inspireras av i hennes resa.

Hästars vilja att synkronisera med oss

PeaksHerdAstir

I senaste avsnittet av Häst och Ryttare – en podcast med Susanna och Tina pratar vi om hästarnas medfödda vilja att synkronisera och harmoniera med oss. Jag tror att det är en väldigt viktigt utgångspunkt att tänka att hästen vill harmoniera med oss bara vi tillåter den. Om denna vilja beror på flockdjuret och bytesdjurets insikter, spegelneuroner eller deras goda hjärta låter jag vara osagt, förmodligen är det väl alla tre.

Jag tycker mycket om denna film på starar som väl illustrerar fenomenet:

Per Waaler

Jag besökte Waaler farm och Per 2012. Väldigt generöst visade och berättade han om sin filosofi, dels då han red själv och dels när han undervisade elever. Under Eurohorse gjorde Per samma sak för publiken vid paddocken. Här delar jag Pers egna ord (på någon form av norsksvenska ;)) om vad han vill visa och en film på när han visar det:

”Dressyr på planeten Zog! Här är lite av vad jag ska prova att gå igenom medan jag rider Wilma på fredag och lördag i Paddock på Eurohorse:

Accept. For å kunna få accept, måste vi vara säker på att alt vi gör är komfortabelt. Sadel, gjord, bett- alt måste vara komfortabelt. Om det inte är så kommer hästen att förvänta sej något obekvämt, som kommer att leda till spänning. När en häst accepterar något, så är det som dom säger: «I can live with that»

Vägen till accept. När det gäller kontakten, som är den svåraste sak att få accept för, så handlar det om att bilda erfarenhet om att kontakten/bettet alltid är bekvämt och förutsägbart. Det finns ingen «ja men» på denna väg. Är hästen böjd utåt (concav utåt) så gör man detta bekvämt med att hitta ytterkontakten, och inte hålla emot med inner tygeln.
Om hästen har huvude högt visar man den en bekväm kontakt genom att ta handen uppåt, så bettet fortfarande vilar i mungipan.

Aldrig be hästen om att ge från sej kontakten. Bilda erfarenhet om att den skal lita på handen, och lägga sej till en kontakt, inte att den skal «ge efter» kontakten. Eftergift handlar inte om att ge efter, men att andas, istället för att hålla andan.

När du presenterar hästen för en kontakt ska det känns tryggt. Om den är spänt ska det känna det som om du ger den en kram. Men denna kram är utav empati, inte ett försök på frihetsberövning.

Ingen häst är född okänslig, och när en häst blir hård eller stark, så är detta antingen ett försvar, eller ett tecken på obalans. Oavsett, så inte använd en obekväm känsla för att få den att ändra sej. Detta vill bara prägla den vidare i en ond cirkel. Ändra istället dina krav, så att hästen lätt kan få till det du vill. Eller ändra på det du vill att du ska vara- en ryttare som gör en häst komfortabel och trygg är inte alltid en ryttare som är effektiv! Men när man blir en sådan ryttare, så går det att lära sej nog teori och tränings lära att bli effektiv, utan att göra det obekvämt för hästen. Men det kräver mer av oss en av hästen. Och kom ihåg: Ett år är inte en lång tid i träningen av en häst!

Efter accept, och bare efter accept, kommer frågan om förändring. Vi har ett bild som vi hoppas att kunna skapa i framtiden, vart vår negativa påverkan av hästens balans kan neutraliseras av att leda den till en annan förbättrad balans.

För att få till en förändring krävs inverkan. Man kan antingen ha en positiv inverkning, som kommer när hästen utan spänning följer dej till en förändring, eller en negativ inverkning, om hästen blir misstänksam/spänd när du ber den följe dej. Det viktiga här blir att bara be när du kan få en positiv inverkning. Detta vill leda till en erfarenhet som du kan ha användning av senare, istället för att bryta ned förtroende. Det är aldrig nu det är viktig att det är bra. Det är i framtiden!

Första försök på inverkan brukar vara den ledande tygeln. Följ mig är frågan, inte ordern. Om hästen inte litar nog på dej till att låta dej leda utan att bli bekymrad- spänna sej, så avbryt, och pröva igen. Till sist vill den inte förvänta något obekvämt, och igenom att inte försvara sej själv och göra tvärt emot, vill den följa dej utan spänning.

Att vara klar- beredskap. Att prägla en häst så att den alltid är klar till att gå fram är vårt huvudmål. Bjudning kallas det. För att i framtiden få en häst att alltid vara klar till att gå fram, vara i beredskap, krävs att hästens tankar prioriteras till att alltid välja detta som första alternativ. Detta kommer att ske om vi kräver uppmärksamhet på våra ”fram” hjälpare, och aldrig låter hästens fokus ha anledning att dras till bettet, igenom att man skapar en obekväm känsla med detta. ALL erfarenhet samlas i hästen, och inget vi kan få till i dag är värd den förlust vi skapar när hästen får upplever att det som väntar på den där framme kan ge en obekväm känsla.

Vänta. Att vänta har inget med att stoppa. Stopp är slutet på något, mens vänt är början. När man väntar på något är man fortfarande aktiv i tankarna, vilket speglar sej i kroppen. Aldrig jobb med att skapa stopp. Bara vänt, vilket bara kan ta form om hästen inte ser en möjlighet för att göra fel igenom att inte stoppa.

Gör det själv. När vi ber en häst ta ansvar för sin balans, det som kallas själv bäring, så ber vi den ansvara för att hålla den balans den är i utan påverkan av oss. Alltid börja med den lättaste balansen ni kan tänka er, och gradvis bygga på detta med små steg. Om ni kommer till ett läge där hästen är beroende på er för att behålla sin balans, så har ni gått för långt, och måste ta ett steg tillbaka och hitta den balansen hästen kan tackla på egenhand.

Vi har 2 balanser att tänka på. Den horisontala, om hästen håller balansen på sina engna ben, eller ramlar fram och söker handen som ett 5. ben, och sväng balansen, om den faller in eller ut när den svänger. Dessa 2 balanser har också en påverkan på varann. Så det är viktig att se dom också i förhållande till varandra.

Våra uppgifter som ryttare: Vi skal vara psykolog, detektiv, och lärare. Är vi bäst på alla dessa uppgifter, så är vi också bäst på att träna hästen.

Som psykolog måste du se till att hästen öppnar opp och pratar med dej, annars så får du ingen ide hur du kan hjälpa den till att lösa sina problem. Om det den säger är något som är obekvämt, eller opassande för dej att lyssna till, och du säger tyst!, så inte förvänta att den talar om något annat, som kan vara liv och död. Jag är obekväm, kan leda till jag har ont, som kan leda till veterinären, som i sin tur inte har någon hjälp att ge då det är för sent. En sadel som inte passar säger hästen direkt ifrån om. Om du er van med att lyssna letar du efter vad som är problemet, eller får andra att leta. Om man inte lyssnar, och sägar ”tyst”, så kanske ett litet problem blir till ett stort, utan att man kan göra något åt det!

Som detektiv måste du vara nyfiken, tolka förändring, spana, och skugga din häst, hitta lösningar. Hästen ger alltid tecken innan det blir problem. Bara när du ger från dej kontroll har du chans att tolka vad som är på väg att hända.

Som lärare måste du kräva uppmärksamhet, belöna initiativ, korrigera, men aldrig bestraffa fel. Bedöma svar på frågor, och antingen rätta eller belöna dom svar du får. Du kan med din ledning skapa elever som sitter på första bänk med äpplet till läraren! Du är inte en god lärare om du undviker problem igenom att ge rett svar, men tillåter din elev att göra fel, och sen korrigerar felen på ett sätt som gör felen tydligt. Hästen präglas av belöning, men korrigeringar är nödvändig för att komma till något som kan belönas.

Aldrig gör det så svårt att det inte är god chans för att hästen svarar rätt. Positiviteten som skapas igenom att göra rätt, och belöning, vill leda till att hästen blir ambitiös, och försöker hitta lösningar. Detta kan leda till att hästen verkar hitta på egna saker, men det är bara ett önska om att vara duktig som leder till detta. Att bestraffa dessa fel kan verka som en god ide just här och nu, men vill skapa en osäker eller arg häst som inte vill bjuda på eget initiativ i framtiden- som alltid skal vara ditt mål som lärare. I dag är aldrig viktig!

En häst är mentalt att räkna som ett 3 år gammalt barn. Alt måste vara förutsägbart, konsekvent, och komfortabelt.
Den har ingen möjlighet att förstå människa skapade koncept som ”till tygen, böjning, samling, bjudning

Men att accepterar bettet, bjuda fram , och känna lik kontakt på båda tyglarna,är lätt att förstå. (är inte detta det som vi räknar som ”till tygen”?)

Att svänga i balans, utan att falla in med bogen, eller ut med bak benen lär den sig igenom rätt och fel, belöning och korrigering, tills den hittar hur att vrida sin bog, och svänga fast den håller sin balans till utsidan, och inte lutar sin kropp inåt. (är inte detta vad vi räknar som böjning?)

Att komma i bättre balans igenom att vänta, fast du är i full beredskap till att gå fram skapar aktivitet, båda mentalt, och indirekt fysisk. (Är inte detta vad vi räknar som samling?)

Bli goda hantverkare. Att bli en god ryttare kräver mycket av det samma som att bli en god snickare, och lite till.

Fast du vet hur ett färdig hus kommer att se ut, så hjälper det dej inte ett dugg. Man måste lära sej hur varje detalj ska göras.

Att ge hästen en trygg känsla i en läskig situation er svårt, och måste vare första punkt.

Att göra sitt kroppsspråk så detaljerad att en samtal kan vara på gång utan att någon kan se vad som blir sagt är det nästa. Att ”tima” frågorna så att hästen vet vad frågan är innan du hinner fråga. En tanke som leder till en liten, nästan osynlig förändring i din kropp, som hästen upptäcker igenom att den har hela sitt fokus på dej, och lyssnar på varje ord du viskar. Och att denna upptäckt för hästens tankar i den riktning vi önskar för att den ska göra en handling. Allt detta tar tid, även om det är snack om tiondels sekunder. Vi måste ha tålamod att vänta, för inte att ta över ansvaret att få till den handling vi försöker att få hästen att göra.

Din jobb som ryttare är inte att tvinga fram något, men att lägga förtrollande till rätte.

Värdera opartisk, utan något specifikt önska.
Inte hoppas på ett resultat, for det vill ändra din ridning från att lägga förhållande till rätta till att blockera oönskade resultat.

En likgiltighet är bäst för att kunna göra en god analys. Från en bra analys och teoretisk kunskap kommer en bra plan för en eventuell ändring.

Empati: Att se hur det ser ut från den andras sida. Hur vore det att vara en häst, och bli riden? Ha bett i munnen, och tyglar över mina axlar, och en person jag inte ser som håller tyglarna! Rätt så läskig tanke! Vem litar ni nog på till att få hålla dessa tyglar?

Förstå din häst. Varför gör den som den gör? En häst är ”häst smart”, precis likadan som att människor är ”street smart” . Dom är smart på att överleva!
En häst som försvarar sej gör sig hård i sin muskulatur. En häst som är rädd tar huvudet upp och flyktar. Den kan inte något för det, då den är styrd av instinkt som har räddad den igenom tusen av år.

När en häst förväntar sig något läskigt, eller obekvämt, så är det som för oss när den läskiga musiken börjar spela i en film. Man stelnar till, och nästan gömmer sig. Istället för att blockera denna respons från hästen, som den inte kan rå något för, så ändra istället scenen i filmen till en kärleks sen, och ge den en metaforisk kram, och se hur många gångar denna scen måste spelas innan din häst inte längre väntar på det läskiga.

”Wax on, wax of”. Alla som har sett The Karate Kid vet vad detta betyder. Att göra vissa saker ändlöst, och när du till sist blir duktig på att göra dom små delarna är det lätt att sätta ihop detaljerna och få till den svåra helheten. Inte prova bli god till att vinna tävlingar, eller att få det att se perfekt ut. Jobba med dej själv, och alla dom rollerna du måste bli bäst till, och målet vill komma en dag. Men inte stress- det kommer när det är dags, och inte en dag förre. Så slappna av och njut alla delar av resan- även dom delarna som inte verkar fungera, vart du väntar på att hästen ska förstå att du inte är ett hot, och sen sänker sitt försvar och slappnar av.”

Logisk ridning

I slutet av förra veckan var Linda Nilsson på Fridhem för fjärde gången. Hennes undervisning utgår från hästens och människans biomekanik. Hon lär framförallt oss att känna hästens kropp, snedheter, vridningar, obalanser, allt som inte är rakt. I en del av undervisningen får vi lära oss att prata med hästens nervsystem snarare än med hästen, det är väldigt spännande tycker jag.

Denna typ av precisions- och grundridning ger mig väldigt mycket och jag ser fram emot fortsättningen!

Resan

Jag har haft fullt upp och nu känner jag dessutom lite skrivkramp eftersom jag tycker att jag borde skriva först om Texasresan och sedan ridlägret på Ed Sjögård och sedan Falsterbo… Men vet ni vad, vem bryr sig om vad man borde göra (så länge det inte skadar någon annan)?!?!

Så istället tänker jag, inspirerad av detta inlägg, skiva om hur mina livsresa och mina val knyts ihop till rollen som instruktör i Parelli Natural Horsemanship. När jag var liten ville jag bli veterinär (efter att jag ville bli astronaut), för att djuren inte kunde tala med oss och berätta vad de behövde. När jag efter gymnasiet åkte och arbetade på en kibbutz i södra Israel fick jag erfara att det även finns gott om människor som trots att de kan tala inte får sin röst hörd. Så då ville jag bli antropolog för att ge dessa människor en röst. Efter ett halvårs studier i politisk antropologi, och sedan biologi (veterinärdrömmarna var kanske inte helt nerlagda) arbetade jag för att få ihop pengar för att resa. Jag åkte först och skibummade i Bad Gastein, sedan reste jag i Kina, Nya Zeeland, Malaysia och Thailand. Efter det och lite mer ströjobbande började jag läsa Pol. Mag. programmet vid Lunds universitet. Det innebär att jag studerade statsvetenskap med inriktning på internationella relationer och också mellanösternskunskap och arabiska. Jag läste arabiska i Jordanien och när jag kom hem arbetade jag som asylhandläggare på Migrationsverket innan det bar av till Palestina för att jobba för en fredsorganisation.

Nu känner jag på något vis att cirkeln är sluten även om det kan verka långsökt för en utomstående: Jag arbetar för att djur, framförallt hästen som är det djur som alltid funnits med mig, ska få göra sin röst hörd, att vi ska förstå vad de behöver och hur vi kan hjälpa dem nå sin fulla potential och må bra.

Det viktiga tror jag är att man aldrig slutar söka det där som man brinner för och verkligen tycker om att göra. Det gör iallafall att jag känner mig väldigt levande och det motiverar mig att ständigt bli bättre. Att det sedan tog över tio år att hitta hit gör ingenting för de erfarenheter jag har med mig på vägen har inte bara gjort mig till den jag är utan även gjort mig bättre på det jag gör. Har du hittat vad du älskar att göra?