Vilodag

Efter en mycket trevlig utgång med i princip alla från Fast track och stora delar av övriga Parelli-människor igår har söndagen ägnats åt att processa ny kunskap. Jag vaknade tidigt som vanligt och gick ner till min häst. Jag hjälpte Dave, som jobbar med underhåll på ranchen, att ge hästarna morgonhö. Det går klart fortare om en kör pick-upen och en annan kastar in hö än om man ensam måste stanna bilen och gå ut och ge hö, plus att jag tyckte att det var roligt ;).

Brian och jag åt frukost på ett trevligt ställe nere i Pagosa sedan pluggade vi lite teori. Till lunch lagade Anouk pasta med tomatsås i skolåda i microvågsugnen, vår paradrätt ;).

Sedan var det dax för premiärbad i San Juan floden som rinner genom Pagosa Springs. Floden är kall, jag antar att vattnet kommer från bergen, men det kommer även vatten från underjordiska källor som är varmt. Här luktar äggfis, det vill säga svavel precis som i Rotorua på Nya Zealand, fast inte lika starkt.

 

Kvällsunderhållning, med en betande Babe vid min sida, blev en sprakande solnedgång och Pete och Rivers lek.

Batterierna är härmed laddade för den avslutande veckan som inleds imorgon. Jag ser fram emot att sätta tänderna i vad helst som kommer att stå på schemat. Mest ser jag dock fram emot att Kristoffer kommer hit!

Open House

Låt oss stå upp för demokrati överallt. Mina tankar går till de drabbade i Norge. I min bubbla har det idag varit öppet hus och Parelli Games.

Babe och jag deltog i on line tournament och i tidsklasserna med snabb skritt och snabb trav samt weave. Babe behandlades i omgångar av en kiropraktor. Hon har lite ont i ryggen och behövde en genomgång. Jag fick också förmånen att vara objekt i en sadel-make over. Det var första gången för mig i en Parelli-sadel. Sadeln var bekväm för mig och Babe stretchade sin överlinje på ett sätt som hon inte gjort tidigare. Jag ser fram emot att rida i sadeln på måndag igen.

  

Uppe i Big Top var det spotlights med bland andra våra instruktörer Kristi Smith och Pete Rodda. Varsågoda, här kommer en hel massa bilder =):

                           

Pat avslutade dagen med att tala kring Parellis tre lagar: sätt relationen först, grundutbildning före specialisering och alltid pågående förbättring. Det var en kanondag: alla hjälptes åt med det som behövdes, hade kul och satte relationen först. Hatten av till Pat, Linda och alla andra som gör detta till verklighet. Hatten av också till våra hästar, speciellt de som vi lär oss med, de får stå ut med vår otillräcklighet till fördel för efterkommande hästar! 

Liberty och Finesse

Tänka sig att det redan är fredag, tiden går fort när man har roligt! Idag inledde Babe och jag med att leka on line. Vi var inne i den minsta cover-all:en och Babe blev lite orolig i den miljön. Det är nyttigt för mig att lära mig hur jag kan få henne lugn igen och det är bra för henne när jag lyckas med det för då kan hon lita på sin ledare ;). Vi provade lite yo-yo och porcupine och när hon var i ett sinnestillstånd som tillät henne lära sig något nytt bad jag om galopp på volten. Hon är ganska impulsiv men håller inte galoppen så länge. Jag bad henne bara vänligt att galoppera igen och snart galopperade hon ett varv och jag bad henne komma in. Senare på eftermiddagen när jag hade möte med min coach denna vecka, Sandy, sa Sandy att för att bygga upp galoppen är det lämpligt att göra många övergångar. Så, be om galopp, be om trav och galopp igen och så vidare. Det får bli ett av nästa veckas projekt.

Sedan tog jag av Babe grimman och vi lekte lite liberty. Jag måste vara kanonnoga med att inte låta henne checka ut. Vi gjorde lite stick to me och driving game bakdel och framdel. Det nöjde jag mig med. Babe kändes redo att ridas så vi red upp till honeycomben och lekte med follow the rail i skritt, trav och galopp. Idag var första gången vi kunde göra det utan att använda tyglarna fast det var många hästar runt i kring. När det gått bra en stund tog jag in Babe i en av de små rundkorallerna och lekte vidare i liberty. Babe gav fina travcirklar med en kanon bring back. Yikes, vad mycket svengelska det blir, ursäkt mig är ni snälla! Jag blev kanonglad för Babes framsteg eftersom vi haft problem sedan dag ett med att behålla kontakten i liberty. Målet för nästa vecka blir att kunna cirkla fler varv i trav med ett varvbyte i mitten.

 

Senare hade vi finessdemo med Kristi och tre ekipage. Syftet var att visa vad som är nästa steg efter att hästen stretchar framåt, nedåt genom fluid rein och sneaky bends. Kristi menar att ju längre vi låter en häst gå i samma gångart desto större är risken att de lägger vikten på framdelen. Hon gjorde en snabb simulering med en av kursdeltagarna, Anna, där hon bad henne att först backa, sedan gå framåt, sedan höger, bakåt, vänster och såvidare. Ganska snart sänkte Anna sin tyngdpunkt och gjorde sig redo att gå framåt, bakåt, höger, vänster, upp eller ner. Precis detta vill vi åstadkomma med hästarna och det kan vi göra med en miljon övergångar (a million transitions). Avsaktningarna måste börja i vår egen kropp och enbart följas upp av en suspension rein för att få ett lyft i framdelen inte för att få hästen att sakta av. Suspension rein, alltså lyftande tygeltag måste gå framåt uppåt. Vi simulerade detta med varandra och det var ett kraftfullt instrument för att få oss att förstå hur ett tygeltag som tas bakåt känns kontra ett som tas framåt uppåt. Prova själva därhemma och känn vilket ni föredrar!

Efter lunch åkte några av oss till Parellis Corporate Office. Vi fick en rundtur och det var trevligt att få ett ansikte på dem som knyter grimmorna och svarar på en del av mailen.

  

På väg till middagen stötte vi på Mark, vår instruktör som nu rider med Pat. Han hade fått nytt sällskap, den lilla prickiga ponnymulåsnan. Jag sa till honom att jag inte kan förstå att han bytte bort oss mot henne! =)

    

Idag har det varit riktigt varm och jag var seg på eftermiddagen så ikväll är det vila som gäller!

Tredje dagen

 

Som jag skrev i förra inlägget sa Kelly till mig att göra saker och ting till ett mönster (som med Parelli Patterns), framsteg kommer oftast på tredje dagen. Idag var tredje dagen för 9 step back up och vertikal flexion. Babe gjorde stora framsteg, hon backade mer villigt utan att hovarna satt fast i marken och hon gav fin vertikal flexion och stretchade in i bettet.

Kristi demonstrerade fluid rein och de första stegen i Game of Contact. Sedan hade vi workshops med övergångar, fluid rein och bowtie. Babe var väldigt duktig som sagt. Fuid rein fixade hon fort, när jag kammade tyglarna sökte hon sig framåt och nedåt, både i skritt och trav. Kristi gav mig en komplimang och sa att det berodde på att jag hade bra timing. Gött! Babe blev lite impulsiv i galoppfattningarna i bowtie. Bowtie är att rida som en fluga, en fluga som män har runt halsen alltså. Gå ner i skritt i volten och kom ut ur den i 90 grader mot staketet och be om galopp. Sedan gjorde jag fluid rein i sneaky bends, det vill säga jag kammade tyglarna när vi red serpentiner. Det gjorde stor skillnad för henne och jag tror att med några dagar till kommer hon hitta vilken kroppsform som är mest fördelaktig för henne på volten.

Det var en mycket bra dag och jag vet att jag tjatar med Babe är fantastisk, hon försöker alltid hitta lösningar och hon utvecklas hur snabbt som helst. Eller så snabbt som jag har kapacitet att hjälpa henne ;).

En fullspäckad dag

Jag borde gå och lägga mig men vill gärna berätta om dagen först. Den inleddes med Kristi som uppmuntrade oss på vår resa. Hon betonade även att hästen är vår spegel i bemärkelsen att den reflekterar tillbaka till oss kvaliten på vår känsla och ledarskap.

Sedan var det dags att dansa de sju lekarna med coaching från Dancin Pete. Det låter kanske löjligt men det var både roligt och bra för känsla, balans och timing!    Petes viktigaste budskap var: Dansa med din häst!

Sedan lekte Babe och jag vidare med nine step back up från marken och i sadeln. Hon gör framsteg så fort jag vet vad jag gör. 99,9 % av när det inte blir rätt är det människan som krånglar till det hörrni.

Sedan en efterlängtad runda i skogen med Pete, Brian, Christina och Debbie. Här är väldigt vackert! 

 

 Vi var lite sent ute och fick skynda oss till Arena Grande för att göra en precision pen. Det tog 60 fast track studenter 45 minuter att klara av uppgiften, och då tror jag att den var ganska sned. Men roligt hade vi!

      

Efter lunch delade vi upp oss i olika workshops. Den första var friendly game med bettet, med andra ord en soft touch (till skillnad från soft feel när man ber om hästens huvud ville vi här kunna plocka upp bettet utan att det betyder någonting för hästen). Den andra var sneaky bends, i princip serpentiner för att få hästen att slappna av och streacha genom att böja sig runt mitt innerben. Babes balans är inte den bästa men det gick bättre när jag inte gav henne något att streta emot. Jag fortsatte med detta innan middagen och delar av det har att göra med min balanspunkt och att jag har svårt att hitta den i denna sadel. Jag tog helt sonika av sadeln och provade barbacka istället. När jag pratade med Kelly om det senare på kvällen sa hon: ge er själva tre dagar och se vart ni kommit! Detta är en bra generell tumregel tycker jag.

Onsdagkväll betyder grillkväll och så även i kväll. Korna kom på besök och även Pat:

 

Trevligt att prata lite med Karin också! Sedan började det regna och vi flyttade in för att lyssna till gitarrspel och sång. Ikväll spelade även Pat. Ett par sista ord för ikväll: Vad visar din häst dig om du ser på den som en spegel?

Fluidity

Dagen inleddes med föreläsning och praktisk övning med Jim Kiser kring hur man enkelt gör en precision pen. På pappret ser den ut såhär: I verkligheten blev det såhär:

 

Sedan lekte vi med hästarna. Babe och jag trixade vidare med nine step back up. Idag separerade vi vertikal flexion från backandet och gjorde en sak i taget. Jag behöver gå tillbaka till driving game on line från zon tre och få en bra backning därifrån.

På eftermiddagen var det dags för fluidity make over. Pete coachade Brian and Mike. Det var mycket trevligt att se både ryttare och hästar bli mer avslappnad, fria och uttrycksfulla i sina rörelser. Stegen Pete coachade dem i var: Pushing passenger (runda ryggen som en katt), handen på hästens rumpa, lyft knäna, pendla med fötterna, promenera med överkroppen och dansa salsa med höfterna. Allt detta var i skritt, i trav fick de tipset att be om tre steg i trav, sedan skritt och sedan tre steg i trav igen. När det går bra kan man successivt öka antalet steg i trav. Pete sa också att impulsiva hästar beror ofta på att ryttaren saknar fluidity (fluiditet eller flytande tillstånd på svenska).

Jag tog med mig detta till Babe och min lekstund. Efter att jag fått ordning på min kropp gav hon mig en fantastik follow the rail i skritt, trav och galopp, men övergång från galopp till halt. Allt utan att jag rörde tyglarna! Detta trodde jag inte hon skulle vara kapabel till på så kort tid =). Go Babe!

You don’t see the world as it is, but as you are

Först ett smakprov på Walter Zettls undervisning och en möjlighet att se vilken charmerande person han är =).

I morse talade Kristi om att människan är det enda djur som har makten att välja hur vi svarar på vad som händer (vi kan lära hästar och andra djur det med). Vägen till att bli en horseman går från oh no-tanken till oh boy! Även filmen Buck som vi såg igår betonade att för att bli en horseman måste man bemästra sina känslor.

Babe och jag lekte vidare med indirekt tygel idag. Pete påminde mig om att inte låta henne göra fel någon längre tid. Jag gick tillbaka till att be om ett steg. Babe förstår ännu inte att en skänkel betyder flytta bakdelen utan tror istället att det betyder framåt. Det är svårt att rida utan tyglar på en häst där detta inte fungerar ;). Babe svarade bra på denna isolering av övningen och när hon gjorde framsteg la jag in några varv i trav och galopp i rundkorallen. Hon gav mig rytm och avslappning och det kändes som att den extra skuldershimmen hjälpen min att hitta min balanspunkt vilket i sin tur hjälpte Babe med hennes balans.

Sedan var det dags för liberty demonstration. Pat säger att när vi tar av grimman och grimskaftet visar sig sanningen! Vi lär våra hästar saker och ting on line så att vi sedan kan testa i liberty hur bra vår on line är. Man kan också säga att vi bör leka on line som om vi vore i liberty och i liberty som om vi vore on line. Det är också viktigt att komma ihåg att inte låta hästen säga nej till det du föreslår i frihet mer än två, tre gånger innan du går tillbaka till on line, annars lär sig hästen att den kan ta över ledarskapet och göra lite hur den vill. Ha, det har Berliz lärt sig därhemma kan jag säga!

  

Vi gjorde simuleringar, kongahäst och diamanten (du kan se diamanten på film på min facebooksida). Som vanligt är simuleringar grymt bra för att påminna en om att ha rättvisa faser och se dem som vågor av energi.

På eftermiddagen var det workshops. Babe och jag gjorde nine step backup. Babe som bara är riden max sex månader och de senaste året utan bett förstod först inte vad som var poängen. Hon stretade emot och jag fick börja med att plocka upp en mjuk kontakt som ett friendly game. Ganska snart gav hon mig sitt ansikte, det vill säga flexion. Då kunde jag börja be om något steg bakåt. Det är viktigt att be med en aktiv tygel i taget, UPPÅT, inte bakåt. När man ber med en tygel talar man till motsvarande framben och då kan man be tills hästen ger det benet, sedan det andra och så vidare. Babe gav mig definitivt mer än en procents framsteg idag både på förmiddagen och eftermiddagen! Jag tror nog att jag ska söka efter en extrovert häst när jag kommer hem…

 

 

 

Lördagsvila

Igår tog jag bara hand om Babe och spenderade lite icke-krävande tid med henne. På kvällen grillade vi. Tips för grillen: Esmes columbianska dressing. Mortla vitlök och salt, tillsätt färsk koriander och mortla lite till, tillsätt olivolja och äppelcidervinäger. Marinera köttet i dressingen eller använd som sås på kött och potatis. Himmelskt!

  

Idag har jag lekt med Babe on line och freestyle. Hennes circling game börjar bli bättre och jag red i barbacka padden vilket var bättre än sadeln för min balans. Det hjälpte henne att trava i lugn och ro i follow the rail. Som avslutning stod jag på henne medan hon stod still.

Nu åker vi snart för att titta på filmen Buck, en gammal horseman. Jag hoppas att ni alla haft en trevlig helg!

Lindas lektion för Walter Zettl

Idag red Linda Parelli lektion för Walter Zettl och vi fick titta och lyssna. Jag har aldrig hört någon tränare säga bra, ge efter, försiktigt, underbart, så ofta som Walter sa det. Faktum är ingen kommer ens i närheten av hans positiva feedback. Det var mycket givande och trevligt att höra!

Walter betonade att relationen måste komma först och att vi måste göra allt för att inte förstöra hästens förtroende eller dess gångarter. Han sa att vi måste ha händer som en baby men vi kan ha en rygg som en gorilla :). Vi kan heller inte ofta nog låta hästen stretcha och pausa och prova igen. Ha sa: bara ge, hästen kan bara pressa mot handen och vi ger den möjligheten. Vi måste skapa muskler i hästen som jobbar för oss. Walter beskrev en av ridningen svårigheter som att vi måste ge den rätta hjälpen i rätt tillfälle och sedan efter två, tre steg har situationen ändrats och vi måste ändra hjälpgivningen. Varje grundläggande övning är en förberedelse för till exempel piaff och passage, gör vi det grundläggande rätt blir resten lätt. Hästen måste göra saker för att den vill det inte för att vi tvingar den. 

      

I slutet av lektionen sa Linda att hon idag kunnat be West Point om mer än hon någonsin innan kunnat be honom om på en lektion. Det var kul att få dela den upplevelsen!

Vi promenerade tillbaka till centret och jag lekter med Babe on line och red freestyle. Hon gör framsteg varje dag. Vi lekte med att öka antalet varv och gångart i circling game och att hitta rytm, avslappning och kontakt i follow the rail. Jag hamnade framåt i sadeln och tänker prova att shimma lite annorlunda för att se om det kan hjälpa. På eftermiddagen lekte vi med bollen och hon fixade att ha den på ryggen och att jag studsade den på hennes rygg. Det handlar visst inte om bollen utan om förtroende och ledarskap… Ja, vi vet ju det men ibland kan iallafall jag behöva påminnas. Senare lekte vi i liberty och även där gick det bättre, stick to me och en snabbare draw.

Idag fick vi också våra halvvägsbetyg. Det ser bra ut så här långt och det kan ju vara skönt att ha med sig, att jag inte går åt fel håll menar jag ;).

Ikväll är det dags för en öl!

Parelli-moment

Ikväll efter middagen tittade vi på en film om Temple Grandin. Temple är en autistisk kvinna och filmen beskriver hur hon tänker i bilder och hur hon utvecklar ett system för att föra kreatur till slakt på ett sätt som inte stressar dem. En bra film som jag varmt kan rekommendera. Hur som helst, när det började närma sig slutet av filmen fick jag av någon anledning myror i byxorna så jag gick upp till min häst. Väl där blev jag något känslosam, fråga mig inte varför, det är något med det här stället. Jag sansade mig lite och beslöt mig för att mocka ut den enda klutten i hagen. När jag står och hänger på min grep kommer Pete, en av instruktörerna, förbi och säger: sådär får du inte mycket gjort! Han upptäcker dock snart mitt tillstånd och frågar: Are you having a Parelli moment? Ha ha, så kallar han det.

Esma körde hem mig och på vägen ser vi den fantastiska fullmånen vilande i moln. Jag säger, aha då förstår jag varför jag blev som jag blev. Esma säger: Are you lunatic? Hon betonar a:et på ett sätt som gör sambandet mellan månen och galenskap väldigt tydligt ;). Hm, vilken kväll!

       

Dagen inleddes dock med simulering på seatbuilders för att hitta vår balanspunkt. Sedan demonsterade Kristi lastning med en right brain och en left brain häst. Efter lunch pratade Lee Palmer och Ann Kiser om de olika vägarna som kan öppnas efter en Fast track för att bli en Parelli professional. Horsemanshipandet bestod i dag av förberedelse för uteritt. Babe var en stjärna, som vanligt =).

God kväll på er allesammans och hörni, var rädda om era Parelli-moments!