Du är inte ensam

Four Savvys pack

I förra veckan kom det sexton personer till Fridhem för en filmkväll med Parellis nya levelspaket. Igår kväll kom jag hem efter två dagars undervisning hos en härlig familj med fina hästar i Laxå. I morgon väntar en helg på Orust och nästa vecka två tvådagarskurser för ungdomar i Småland och härhemma innan det bär av till Karlstad för undervisning nästa helg. Karin, trestjärnig instruktör undervisar också för fullt och vi har fått två nya svenska Parelliinstruktörer, Anne och Joanna.

Christel och HarryNatalie Varför berättar jag nu detta? Jo, för att du ska se att det finns fullt med folk som Du i Sverige. Människor som söker efter ett alternativ för sig och sin häst. Människor som vill använda psykologi och kommunikation för att nå resultat med sin häst. Människor som är redo att lära sig om vad som krävs för att bytesdjur (hästen) och rovdjur (vi) ska kunna ha en ömsesidigt givande relation. Människor som har gett sig ut på resan för att bli en horseman. Människor som jobbar med sig själva för att lära sig de färdigheter och praktisera de vanor som krävs för att vara partners med sin häst. Människor som sätter relationen först och därför kan visa fantastiska resultat med sin häst.

Känns inte det lite skönt?

 

För att hitta dessa människor sök på Parelli Connect  och besök Facebook-gruppen Parelli Savvy Vänner i Sverige.Tomas och Jake

Teammanship

Fast tracken är avslutad och de avslutade på topp allesammans! Vilken ära det varit att få lära känna och coacha 34 parellistudenter i fyra veckor. Dessutom har jag fått göra det med ett fantastiskt team: Sandy Stanway från Nya Zeeland, Bryna Helle från USA, Shannon Davies från Australien, Francois Moreu från Schweiz, Barbara Heinen från Tyskland och Fast trackens huvudinstruktör Chris Corbridge från Australien men assisterande Lillan Roquet från USA och sist men inte minst vår lärare Kristi Smith från USA.

Parelli campus Team 2013We are Parelli!

Livet leker

Follow the leader

Vi har lekt idag :). Först eskorterade vi FT-studenterna upp till Lindas för filmandet av en ny produkt med Colleen Kelly. Medan de tittade på det avslutade vi de sista midterm-betygen. Det är lite surrealistiskt att sitta och betygsätta studenterna i growth and progress reports. Det är bara två år sedan jag gjorde min FT och nu sitter jag här och diskuterar deras resa. På eftermiddagen gav Chris en lastningsdemo som jag hoppas gav studenterna en och annan tankeställare. Lastning kan vara ett test på partnerskap och tillit. Efter det red några av oss med Kristi. Vi lekte vidare med att styra hästen med bakdelen och sedan hoppade vi alla hinder i LoLa och Saturis hage. LoLa är inte det stora hopphästen direkt men det var kul ändå. Sandy ville prova rida henne så jag satt upp på Smokey och racade runt, gjorde galoppombyten och hoppade. Trots att hon och LoLa är samma ras är det milsvid skillnad på rundheten i deras galopp. LoLa är onekligen avlad för koarbete.

Huvudstående Love

Innan grillkvällen med gitarrspel avslutade kvällen övade vi lite demomoves. Här kommer nämligen nästa surrealistiska nyhet: vi kommer göra öppningsdemon på summit! Runt 2000 personer beräknas komma. Hur coolt som helst och vi har redan en hel del härliga saker att visa. På översta fotot visar vi follow the leader där alla utom två rider huvudlagslösa.

Chillin'   Stå upp team riding

Lektion med Linda

Filma med Linda Parelli Hela gängetFoto: Sharon Carr

Under förmiddagen idag diskuterade vi vår roll på Fast Tracken som börjar nästa måndag. Vi kommer att leda fokusgrupper på olika teman och vi kommer att leda en mindre grupp av studenter i, vad vi kallar, remudas varje vecka.

Sedan arbetade vi individuellt på våra kursupplägg. Jag planerar en tvådagarskurs på temat ”Hästens behov och ansvar”. Vad tycker ni? Låter det intressant? Kanske behövs ett flashigare namn?

Moxie Filmning m Linda Foto: Chris Corbrige

Efter lunch red vi upp till Lindas arena för en lektion. Filmteamet var där och de ville filma en individuell lektion så Francois gjorde sig beredd. Precis när allt var klart kom regnet… Linda bjöd in oss till henne och vi satt och pratade om bland annat hennes hästars utveckling. Min största lärdom var en diskussion som visade hur Linda fungerar som student till förmån för sina egna studenter. På en fråga berättade Linda om hur hon sökte en viss sak, observerade det hos dem som gjorde det bra och till slut hittade den del i det som gör skillnad och därmed kan hon förklara det. Det ska jag ta med mig. Vilken förmån det är att Linda så gärna vill lära ut, annars hade hon inte behövt hitta förklaringsmodeller och klara instruktioner som vi har sådan nytta av!

Francois fick sin lektion när regnet avtagit, ni kommer förmodligen kunna se den i någon kommande Connect-video. Sedan red vi alla lektion med individuellt fokus på var och en. Jag har en tendens att hamna i min gamla ridstil vilken innebär ganska mycket ben när jag tar upp en ”soft touch” eller kontakt med hästens mun och idag blev Lily tjurig på mig. Jag kunde inte hitta ett sätt att lösa det och Linda coachade mig genom det på ett mycket bra sätt. Vi provade några olika koncept, det gick bättre men inte någon större skillnad. Det hela ledde dock till att vi provade ”plink, plink” och plötsligt var det som om att Lily kom ihåg att hon hade bakben. Hon blev framåt, rund och mer kraftfull. End of session! Att se de andras lektioner med en del av Lindas nya koncept, bland annat ett som hon kallar ”release rein” var väldigt givande.

Rida med Linda

Dagen avslutades med barbeque night och Tim Sullivan på gitarr. Det går inte återge mina dagar på ett sätt som gör dem rättvisa, jag har det helt underbart och lär mig så mycket!

Bloggsemester här måntro…

Jag får trösta mig med att jag brukar blogga ganska duktigt när jag är i Colorado, och nu är det ju snart dags igen. Så se detta som lugnet före stormen ;).

En liten bilduppdatering är på sin plats: En bild från senaste dressyrträningen tagen med mobilkamera. Trav fin

Och en bild från Emma på tidningen Hästfocus med en helt annan kvalitet. Tack Emma! Jag blir alldeles generad av att vara på omslaget, samtidigt som jag tycker att det är jättekul och jag hoppas att det hjälper till att sprida Parellis budskap.

Hästfocus

Dörren måste vara öppen

Fina Oscar

För att knyta ihop säcken skulle jag vilja komma med några kommentarer om kontakt. Game of Contact är en tillitslekt där vi lär hästen att lita på oss fast vi håller våra händer via bettet i den mentalt och känslomässigt mest känsliga del på hästens kropp. För att detta ska fungera måste vi lära hästen att bettet inte är en barriär, det ska vara en öppen dörr. Där är Oscar fortfarande och utforskar eftersom att han har levt ett liv där bettet är en stängd dörr.

Kontentan är att vi vill aldrig putta vår häst in i en stängd dörr, därför kan vi inte driva innan hästen verkligen ser bettet som en öppen dörr. Kontakten ska vara neutral, det vill säga handen är stilla och vilande.

Målet är en jämn och stadig ström av energi från hästens bakben över dess rygg och nacke via bettet till vår hand och kropp och runt till hästens bakben igen.

The circle of aids

Game of Contact – söndagen

RBI-OscarRBI-Oscar

Söndagen började med teori där vi gick igenom del tre, frame, och alla eventuella frågor vi kände att vi behövde ha besvarade för att kunna åka hem.

Sedan var det dags för första gänget. Frida briljerade med galoppombyten och speedboat-känsla i Emilio – mycket snyggt! Också Marianne och Maria fick känna på en ram där hästen tog kontakten med både näsa, nacke och ben. Härligt! Alla andra hann jag faktiskt inte riktigt se, det blir fullt i huvudet när man rider själv.

Frida och Emilio Marianne får näsa, nacke och ben!     Maria och Marion Jennike

Marion begrundar och Agneta får en fin stretch av Amie.

IMG_8122 Agneta

Efter lunch var det min grupps tur. Oscar var nu väldigt right brain introvert! Inte som Karins Chasse, men riktigt samma typ av bagage har de ju inte, och inte är de samma häst heller. Kolla på bilden på Chasse med sadel på sig, en stor eloge till Karin som verkligen var där för sin häst och hans bästa hela helgen.

Väldigt RBI

Lille introverta Chasse

Nåja, Oscar var RBI så vi började med en långsam point to point. Det räckte inte riktigt för att han skulle frusta men han tuggade och slickade sig om munnen. Sedan tränsade jag och satt upp.

Oscar blir positivare och positivare till bettet

Vi började med relax rein för att få avslappning. Oscar ville ännu inte släppa på spänningen och jag var nog lite för aktiv i min energi. I traven lättade det lite med relax rein och vi fick hans finaste stretch. Men först när jag plockade upp kontakten för att hålla ramen blåste han ut och frustade – how interesting!

Osäker på kontakt    Stretch  Framåt trav

Vi fortsatte med samma mönster som under lördagen men jag kände att såhär kan vi ju inte fortsätta, för det kändes som att jag belönade att han saktade av vid kontakt. Jag frågade Marion och fick istället i uppgift att plocka upp kontakten i trav, hålla den och plink plinka honom tills han tänkte framåt. Plink, plink är som vattentortyr där man låter en doppe falla på en persons huvud under lång tid. Plink, plink gör man med sticken på hästens höft, bara en väldigt lätt touch som inte blir starkare men som upprepas var tredje sekund. Bra för att uppmana en häst att försöka utan att förnärma dem. Marion berättade om hur hon hade gjort det med Hot Jazz och till slut han hade hoppat rätt upp i luften och sparkat bakut, något han aldrig gjort annars. Men sedan hade han bjudit på en framåt trav och en energisk galopp, och fortsatt dagen efter. Psykologi säger jag.

Trevlig trav

Bilderna nedan borde ha ett rött kryss över sig – det är inte detta vi söker men så här kan det se ut när en häst experimenterar för att hitta lösningen. Oscar har undvikit kontakt, som ni som läst bloggen ett tag vet, mycket på grund av de sår han haft i munnen. Det är inte konstigt att han har svårt att lite på en hand med bett i. Ser ni dippen framför Oscars manke? Det visar att han inte tar kontakten med nacken, inte ännu. Det som jag gör bra om jag får säga det själv är att jag tar kontakten med armbågen istället för med handen, det kan ni se genom den raka linje som bildas från min armbåge till Oscars mun. Däremot verkar jag vara ojämn vänster till höger. Svanken ser ganska bra ut för en gångs skull, de bilder jag svankar på är så hemska så de får ni inte se förrän jag kan visa er en rejäl förändring, då kan de får vara före-bilder i en jämförelse ;).

Försöker Dippen

Vi avslutade i teorisalen där vi alla delade med oss av helgens höjdpunkter och Marion såg till att var och en hade en plan för hur de skulle gå vidare. Jag åkte hem full av inspiration och tacksamhet över kursen, vi kan köra igen nästa månad om jag skulle få bestämma! Vilken lyx det har varit.

På måndagen var Oscar mer social med mig i hagen än vad han brukar vara, en fråga om tillit… Vi fortsatte på mönstret, lastade och red som i söndags. Nu får vi se vart det barkar om jag tar den tid det tar att verkligen vinna hans förtroende. Det enda jag vet är att utan förtroende och mental connection spelar det ingen roll vilka trix han kan göra, eller hur han kan kröka på nacken!

PS. Tre av Sveriges licensierade instruktörer var på kursen. Ni kommer väl ihåg att sprida teamsidan www.parelliteamsverige.se? DS.