Uppdatering Prins Oskar och hans PPID

Foto: Veronica olsson

Det har nu gått drygt ett och ett halvt år sedan Oscar diagnostiserades med PPID (Cushings).  När jag berättade det för er var jag lättad över att veta vad han led av och att det fanns medicin till hjälp. 

Tyvärr gav medicinen inte önskad effekt. Istället blev Oscar deprimerad och apatisk. Det smög sig på och det gick ju inte riktigt veta om det var sjukdomen eller medicinen. Jag pratade med veterinären och han sa att depression mycket riktigt var en biverkning av medicinen. Han rådde mig att halvera dosen så nu fick Oscar bara en halv tablett om dagen. Någon skillnad på hans mående kunde jag dock inte se, trots att vi lät det gå några månader. Till slut tänkte jag, nej vi får testa utan. Jag kände mig inte särskilt rädd att prova att sätta ut medicinen eftersom Oscar inte visat något tecken på fång vilket det ju annars finns en kraftigt ökad risk för med denna diagnos. Jag var iväg de två första dagarna utan medicin, men min mamma som tog hand  om hästarna tyckte hon såg skillnad i princip direkt. När jag kom hem, alltså bara tre dagar senare var han som en annan häst! Han sökte kontakt med mig igen och började uppvakta och bossa runt stona! 

Men, sjukdomen kvarstår ju såklart. Den gör honom trött, lite lockig i vinterpälsen och gör att han tappar muskler i överlinjen, blir tunn över revbenen men bukig. Det största bekymret, förutom tröttheten som ät lite bättre nu är att hans känsel, kroppsuppfattning och balans verkar försämrad. Jag tror att det är därför han väljer att ta i med brösttoner mot damerna ibland men också varför han svara långsammare och mindre på mina förfrågningar. Med andra ord, ingen avancerad träning för denna herre längre. Däremot gillar vi båda att rida ut i skogen. Nu efter min förlossning har ju ridningen fått vänta lite så Oscar har tyckt att det var väldigt roligt att komma igång igen. Han brallan och busar och gör galoppombyten hej vilt! Livsglädjen går inte att ta miste på och ingen är gladare för det än jag <3.