Tillit

Lily och jag. Foto: Frida LundbäckTillit är en av de viktigaste ingredienserna i utveckling för mig. Jag behöver känna tillit till mig själv, tillit till processen och kanske framför allt tillit till eventuella lärare eller instruktörer.

Jag lär mig inte lika mycket om jag inte litar på instruktören och dess filosofi (se ledarskap-inlägget). Med hjälp av tilliten öppnar jag mitt sinne och låter det som lärs ut komma rätt in som på en spårvagn. På ett sätt gör detta mig sårbar. Det gäller att jag gjort min hemläxa innan jag låter mig undervisas, jag är väldigt petig med vem som får stoppa saker i min hjärna :). De gånger jag inte lyckats övertyga mig själv om att det är rätt instruktör, rätt program för mig lämnar tillit ofta en fadd eftersmak. Det är inte kul att öppna upp för inlärning och lita på någon som inte kan ta tillvara på den tilliten.

Självklart funderar jag på detta när rollerna är ombytta också, när jag är instruktören och en annan människa (eller häst) är eleven. Ansvaret instruktören har är stort och jag tror att jag misslyckats både en och två gånger och säkerligen kommer jag att göra det igen. Ett misslyckande kan vara rätt kommentar i fel läge, missförstånd, oförmåga att höra vad som menas och otaliga fler. I ekvationen finns inte bara en människa med dess behov utan också hästen med dess behov, dessa två behov sammanfaller inte alltid till att bli ekipagets behov. Kanske är det i dessa situationer det är lättast att misslyckas som instruktör. Jag har inte svaren men återkommer till vikten av tillit.

En reaktion på “Tillit

  1. Pingback: Vill hästen göra det vi vill? | Horsemanship – Tina Kolhammar

Kommentarer inaktiverade.