Ledarskap

Det är mycket snack om ledarskap kring hästar. Jag är mer fokuserad på partnerskap men en grej slog mig häromdagen angående ledarskap som jag tänkte diskutera här. Jag brukar förklara när jag undervisar att en häst motiveras av överlevnad och de beslut dom tar har därför väldigt stor betydelse, det är på liv eller död. Våra beslut när vi leker med hästar är sällan på liv och död, därför förmedlar vi till vår häst att vår vilja är mindre viktig än deras. Vi behöver hitta något inom oss som förmedlar att det vi önskar är viktigt. Kanske visualisera att vi blivit tvungna att lasta ur hästtransporten och går längs med motorvägen och hästen vill sticka ut huvudet i vägbanan där långtradarna susar förbi. Om en häst inte anser att vi är lämpliga att sörja för deras överlevnad kommer de fatta sina egna beslut. Eftersom att hästen som art har en osedvanlig vilja att göra oss till viljes gör den förmodligen det ändå, så ofta det ligger i linje med dess egna självbevarelsedrift.

Jag kom att reflektera över vad som krävs för att jag ska lämna över ledarskapet till en annan människa. Notera att det är skillnad mellan ledarskap över triviala saker och ledarskap över min person. I utvärderingen efter senaste kursen hos Parelli fick jag höra att jag visste när jag skulle leda och när jag skulle följa. Jag blev väldigt glad för den feedbacken för jag tror att det är en viktig förmåga oavsett om man umgås med hästar eller människor. Trots detta inser jag att jag kräver ganska mycket av den person som jag lämnar över ledarskap till. Av yttersta vikt för mig är att jag ska känna mig helt trygg med personen och dess beslut. Jag behöver också veta att våra värderingar och visioner ligger i linje med varandra. I slutändan måste personen få mig att känna på ett bra sätt, ni vet en go känsla i magen.

När jag funderar över det tror jag att dessa saker är vad hästarna behöver av oss också. Vi kan ta till den vid det här laget klassiska frågan: Vem behöver jag vara för att min häst ska vilja göra det jag ber om?

Men för att komplicera detta ytterligare slog det mig att vad man önskar av en ledare kanske hänger ihop med humenality och horsenality. Jag avslöjar sällan vad min humenalityrapport visade, mycket för att jag ogillar att bli placerad i ett fack. Men för denna diskussions syfte så kommer det här: Left Brain Extrovert – Axis point. Det betyder att jag hamnar ganska precis i mitten men strax till vänster och upp på modellen och att jag kan hoppa och relatera till alla humenalities. Är det på grund av min LBE-het jag har höga förväntningar på en person som ska leda mig?

Berätta, hur är det för dig? Är det annorlunda om man är mer right brain? Mer introvert?Om vi diskuterar detta får vi kanske fler ledtrådar till hur hästarna fungerar i detta.

boss-vs-leader

4 reaktion på “Ledarskap

  1. Pingback: Tillit | Horsemanship – Tina Kolhammar

  2. Jag tror att det finns ett par övergripande egenskaper som de flesta individer behöver uppleva hos en människa för att vilja lämna ledarskapet till denne/denna. Det har med människosyn att göra, eller mänsklig mognad om man så vill. I detta skulle jag vilja lägga till exempel förståelse och intresse för andra, att inte kritisera eller döma samt att vara självreflekterande, flexibel, fantasirik och en god lyssnare.

    När väl detta finns så tror jag att man som ledare kan tillgodose behoven hos många människor, behov som är lika skiftande som vi är många olika individer. Det gäller ju både djur och människa. Vad motiverar mig? Säkerhet? Tillit? Mental stimulans? Fysisk stimulans? Just här kan man dra parallell med Parellis Horsenalitys. Men den mänskliga hjärnan är lite annorlunda i det avseendet att den högra hjärnhalvan uttrycker så mycket mer än självbevarande beteende. (Om det ens är där det sitter.) Alla känner nog igen sig i någon av grundpersonligheterna, men många säger säkert också att ”fast jag är SÅN också…och SÅN…” och det tror jag beror på att människor i högre grad styrs av många olika stimuli/faktorer. Vi har mer och fler krav och förväntningar på vår tillvaro. Vi utvecklas också mer och mer åt det hållet att det mest konstruktiva för oss är att uppnå en balans mellan de två hjärnhalvorna vilket gör att man kan uppleva sig passa i fler beteenden och att inneha flera kanske motsägelsefulla egenskaper. Hästen däremot styrs fortfarande mer utmärkande, i olika grad förvisso, av flyktinstinkten.
    Så, jag är helt övertygad om att du har rätt i att dina förväntningar på en ledare är helt olika beroende på vilken personlighet du är, jag tror dock inte att en LBI har högre förväntningar på sin ledare, bara specifika förväntningar, som de flesta andra.
    Däremot är det ju så att du på Left-sidan helst är din egen ledare, vilket då ställer kraven på just din ledare att specifikt kunna motivera dig att samarbeta och lyssna på andra.
    Men något som jag har tänkt på är att vi människor funkar lite olika på det sättet att även en individ som mest använder sin högra hjärn-hemisfär befinner sig inte automatiskt i ”flykt/försvarstillstånd”. Jag är ingen hjärn-specialist, men ungefär såhär funkar det; limbiska systemet, ”känslohjärnan”, som är ett fält av nerv-celler som finns i både höger och vänster hemisfär, innehåller bland annat amygdala och hippocampus. Amygdala har som uppgift att direkt avläsa inkommande stimuli och bedöma fara/trygghet. Så länge amygdala är lugn kan hippocampus syssla med sitt, dvs ta in och memorera ny info. Om/när amygdala triggar igång oro av yttre stimuli som bedöms som hotfulla, så tappar hippocampus uppmärksamheten och fokus landar på självbevarande beteende här och nu. Alltså är det den företeelsen som är orsak till ett som vi i Horsenality-modellen känner som LB-RB beteende, och kanske inte riktigt en förflyttning i fokus från vänster till höger hjärnhalva.
    Ta då ett exempel, en person som vi uppmärksammar p.g.a ett väldigt extremt beteende- ett beteende som vi i Horsenality/Humenality-modellen (jag är inte insatt i Humenality men kan gissa..) skulle placera på högra sidan. Om man tänker efter så är det egentligen så att personen KAN vara väldigt mycket av en LB-personlighet, men pga olika miljö-och situationsbundna orsaker och dålig stresstålighet/ anpassningsbarhet triggas amygdala och beteendet blir det motsatta! Grundpersonligheten förbises, och den extrema reaktionen, det uppmärksammade beteendet, är det vi namnger och kopplar samman individen med.

    Vi har faktiskt ett sto här hemma som är helt allergisk mot stress. Hon blir hyper-RBI av ganska lite,och vi placerade henne länge i det facket. Men vi har nu efter några år märkt att vi, även om hon fortfarande blir hyper-RBI i väldigt många situationer, ser henne som VÄLDIGT STARKT LBI för det är egentligen det hon är. Endast yttre faktorer, som miljön och hennes kassa erfarenheter, är orsak till hennes RBI-beteende, det är egentligen inte hennes specifika egenskaper även om det oftast är de som märks när hon lämnar hagen och flocken.

    Din motvilja till att placera i fack är således ganska sund, eller hur!! :) Det är bättre att bemöta det som av olika orsaker dyker upp för stunden!
    / Annika

    • Tack för din tydliga och fina kommentar Annika. Jag gillar särskilt delen om hjärnan, amygdala och hippocampus. Precis så märker man ju på utsidan att det är!
      Nej, left och right brain är lekmannatermer som funkar bra i en modell som ska ge oss strategier, det förklarar inte hur hjärnan verkligen fungerar. Just därför ska horsenality-modellen hjälpa oss möta den häst (eller människa) som dyker upp. Kanske ska skriva ett inlägg om min syn på horsenality som verktyg. Tack för dina tankar, ord och inspiration!

  3. Pingback: Vill hästen göra det vi vill? | Horsemanship – Tina Kolhammar

Kommentarer inaktiverade.