Hästens intelligens och medvetande

När jag undervisar brukar jag hänvisa till två olika artiklar när det gäller hästens intelligens. Den ena menar att hästen är som ett 3- till 4-årigt barn och den andra som en 6- till 8-åring! (Nu lyckas jag tyvärr inte hitta källorna.) Oavsett vilket så är det tydligt att hästar är intelligenta och att vi bör behandla dem därefter. Men för att kunna behandla dem därefter behöver vi så klart kunskap om hur hästen lär sig. En av de mest utbredda och allmänt vedertagna praktikerna inom djurträning är att tryck motiverar djuret att försöka något och eftergiften lär djuret att det den gjorde var rätt. Detta kallas för negativ förstärkning. En annan vanlig metod är positiv förstärkning där vi lägger till något när djuret uppvisar ett önskat beteende, till exempel en bit godis. Positiv och negativ har alltså matematisk betydelse här, man lägger till eller tar bort, och det handlar inte om en värdering av metoden som bra eller dålig. De flesta, också vi inom Parelli, använder sig av en kombination av dessa två förstärkningstyper.

Men nu snurrade jag in mig på fel sak. Jag hade inte tänkt skriva om träning som sådan utan mer om förhållningssättet till våra djur. Jag delade nyligen en status på Facebook som skrevs av Lisa som är etolog och mest jobbar med katter. Hon hade läst en SOU (2011:75) om ny djurskyddslag där det står så här om djurs medvetande:

Om man accepterar att andra människor har ett medvetande så bör man acceptera att andra djur har ett medvetande eftersom det inte finns mer bevis för att andra människor har medvetande än djur.

Trevlig läsning tycker jag och något som vi bör applicera på vår relation till hästen.

För att gå ännu längre vill jag tipsa om Petra Krantz Lindgrens blogg, hon är beteendevetare som ”arbetar med vuxna som vill utveckla sina relationer med barn”.  Tycker du att det är att gå för långt så betänkt inledningen av detta inlägg och jämförelsen av hästars och barns intelligens… Petra skriver bra i det att hon tar upp frågor som ibland tenderar att bli väldigt ‘svart eller vitt’ i diskussioner och belyser dem utifrån fokus på barns självkänsla och relationer. Lite som i mitt inlägg om kärlek och respekt så blir varje beslut lättare om man har en tydlig ledstjärna och mål. Jag tycker att vårt fokus med hästarna, efter säkerhet, bör vara på hästens självkänsla och relationen till oss, precis som Petra tycker om barnen. Dessutom är det så att när vi fokuserar på relationen och självkänslan blir hästhanteringen säkrare. Läs gärna hennes blogg och se om du håller med mig eller inte.

Ett sista budskap: Oavsett om hästens intelligens går att jämföra med ett barns eller inte så har de enligt mig en egen intelligens och speciell gåva till oss. Den är jag tacksam för varje dag.