Comfort zone och akademisk ridning

Jag brukar ha ganska bra koll på min trygghetszon, var gränsen går och när det är dags att vidga den. Till exempel brukar den krympa efter några år i Svea rike så då ger jag mig ut på någon form av äventyr, jag vill ha en stor zon. En del av gränsen för min trygghetszon har jag dock blundat för alltför länge. Den gränsen handlar om att ta med mig en häst någonstans och gå kurs. Inte själva kursen, det älskar jag, åkandet handlar det nog om. Jag tränar gärna hemma med hjälp av till exempel Parellis hemmastudieprogram, den största delen av mig resa är gjord på detta sätt. Jag har helt enkelt varit en avoidaholik vad gäller att ta med min häst till nya ställen.

Nu ska det bli slut på det. Igår var var Monika Müller hos Karin och höll lektioner i akademisk ridning hela dagen. Oscar och jag var med. Oscar var en fin spegel av mitt inre ;). Han är ju inte heller van att åka iväg så mycket, trots sina arton år. Han var orolig men han är gudasnäll och skötte sig bra ändå. Det gäller bara att tillåta honom att röra på fötterna. Sedan Oscar kom har mycket av vår lek och ridning handlat om att lära känna varandra vilket lett till att det inte blivit så mycket dirigerande. Det gör det lite mer utmanande att ta hand om hans känslor när han blir orolig.

Nåja, har du något område som du undviker? Något som gör att din utveckling stagnerar? Berätta gärna så slipper jag känna mig ensam ;)!

Träningen gick bra, även om den hade gått bättre om jag kunde hjälpt Oscar mer med hans lugn. Oscars böjning genom kroppen är generellt bra, men ställningen är svårare när han vill titta med båda ögonen på vad som finns runt i kring. Han behöver hjälp med att länga ut sin överlinje och glömma bort att han har en underhals ;). I ridningen är han väldigt följsam men vill gärna undvika bettet och knäcka av i nacken istället för att gå framåt ned, det leder också lätt till fel ställning. Hans känslor för bettet har förbättrats med lite Game of Contact och friendly game med bettet sedan han kom till mig, men det är en bra bit kvar tills att han ser bettet som en mjuk krockkudde. Min vänstra sida låser honom lite, stängd höft och armbåge blir mitt yogaprojekt.

Jag uppskattar att leka med grunden och detaljerna som man gör i akademisk ridning. Detta hjälper mig att bli ytterligare medveten om min och hästens kropp. Idag övade jag på det vi lärt oss, både Glimra och Oscar fick prova. Glimra var jätteduktig från marken men gillade inte att bli dirigerad i bettet, det har vi inte gjort så mycket. Det får bli capson vid ridningen för henne. Det ska bli spännande att se vart detta tar oss!

6 reaktion på “Comfort zone och akademisk ridning

  1. Transportera hästen är inte heller min grej. Jag har gjort det för lite. Och jag är ganska mesig.

    Rida och släppa fram, ibland när Manno är som mest på G och hela han är en stor jävla uppförsbacke och minsta hjälp slungar iväg oss, så sitter jag där som en mes och släpper inte fram och dirigerar, utan bromsar. Inte med hand, utan med oro. Han känner det och blir explosiv oro. Då dör jag som ryttare av skräck och kliver av.

    Men om jag ger tusan att oroa mig och rider fram så blir han härlig.

    Manno är 17 år och har haft bett 3 gånger. Så vi ligger lite efter där också 😉

    Och nu har jag gjort yoga en och en halv månad och det har hjälpt mig mycket, för kontrollen på kroppen kommer tillbaka, ryggen värker mindre. Värk är dumt, för då blir man spänd, sist jag galopperade gjorde det så ont att jag fick hålla mig i hornet för att inte studsa av. Väldigt opraktiskt.

  2. Det måste vara en bugg i bloggen, för nu visar den Angelinas e-post och namn i fälten ovanför där man skriver sin kommentar. Så det är liksom inte publicerat utan ser ut som om fälten är ifyllda.

  3. Tack Ulrika för att du uppmärksammade mig på detta! Jag har uppdaterat temat och diverse annat och hoppas att det fungerar som det ska nu. Tack också för din kommentar som jag hoppas hjälper andra i deras reflexioner.

  4. Ja, det här med att lasta och åka iväg till nya ställen med hästen har jag också varit JÄTTE dålig på och som jag har undvikit. Det är så många måsten och ovisheter som är inblandade i det hela, så det blir bara för mycket för en introvert person som mig. Jag måste veta i förväg hur resultatet kommer att bli :) vilket är omöjligt i de flesta lägen. Så alla tips emottages varmt :)

Kommentarer inaktiverade.