Lindas nyheter

Idag på morgonen delade Teri med sig av vad Linda undervisat henne och några andra av instruktörerna här i under gårdagen. Vi red och testade och Lily var riktigt duktig!

De grejer vi provade var:

  • Relax rein = avslappningstygel, en lätt utåtböjning tills vi får avslappning och strech
  • Thunk thunk = med sticken på skuldran, först lätt sedan lite mer bestämt. För framåtbjudning
  • Plink plink = med sticken på höften, lätt och alltid lika lätt, för att öka engagemanget
  • Bother, bother = Stör, stör, med stick och tyglar och sätt att rida, för att få hästens fokus
  • Weighted stirrup canter depart = vikten i utsidans stigbygel och sittben för att få galopp
  • Relax rein for down transitions = se relax rein ovan, använd för övergångar till en lägre gångart
  • Weighting stirrups for turns = vikten i stigbygel och sittben på den sidan som du vill svänga åt

Mycket av detta är de traditionella sättet att rida dressyr översatt i Parellitermer för att de ska vara lätta att lära ut. Den traditionella dressyren och natural horsemanship har mycket gemensam, ”happy athlete” ni vet! Riktigt bra var det och det är verkligen en naturlig riddynamik.

På eftermiddagen blev vi externs först undervisade i tjugo minuter av internsen. Vi fick olika humenalities tilldelade oss och skulle agera som om vi vore det. Jag fick RBI, nästan motsatt till vad jag är. Det var svårt men jag lärde mig verkligen hur man bör agera som instruktör gentemot en RBI eftersom att jag fick uppleva hur man inte bör göra ;). Jag tror att man som RBI behöver en hel del friendly game från instruktören så att man vågar ta sig ur sin comfort zone och lära sig. Man behöver mycket uppmuntran och förståelse. Är du RBI och vet hur du vill att en instruktör ska agera, berätta!

Sedan hade vi lite liberty problemlösning och jag blev väldigt berörd av två hästar som verkade mycket olyckliga. De var RBI och jag vet inte om det lilla rollspelet tidigare gjorde mig mer mottaglig men jag blev fysiskt störd av vad jag såg. Jag pratade med Teri om det sedan och hon delade min erfarenhet och beskrev hur hon försökte agera för att hjälpa hästarnas människor hjälpa hästarna. Jag kommenterade att det första jag kanske måste öva på är att låta bli att gå ifrån platsen gråtandes, då sa Teri att ”nej, kanske inte, ibland är det bra att visa vad man känner i de situationerna”. Hon avslutade med att det jag absolut inte får göra är att låta det härda mitt hjärta. Vi behöver vara känsliga för dessa saker för att kunna förändra något.

Kvällen avslutades i de varma källorna så nu räknar jag med att sova riktigt gott!

7 reaktion på “Lindas nyheter

  1. I-personer är ju lurigt nog ofta inte så medelsamma kring vad de tänker och känner. Men jag är ju E och kan inte hålla inne med mycket;)

    Jag jobbar ju med extrem I-människor (barn och unga med autism) och är nog själv att räkna som extrem E.

    Men att ordna så att båda trivs på platsen, vara i nuet, tona ner trycket av förväntningar samtidigt som man tror att de är kapabla till allt, skratta, skratta, skratta tillsammans, leka, skoja, skratta och upprepningar, små steg ur comfort zonen.

    Det som parelliska skulle kunna kallas undemanding och friendly. Mycket av undemanding!

    Tror jag är ett sätt.

  2. Hej jag är RBI i mitten lätt att flytta runt, jag tycker att en instruktör ska berätta i bilder och känslor för det använder jag när jag tänker. Jag var på kurs i Falkenber i tre dagar som fotfolk det var Martin Wimmer som var instruktör och han var mycket LBI o de flesta som var med var nog RBI han gick in i detaljer och ställde många frågor och följd frågor jag kunde se att det var väldigt frustrerade för en del samtidigt som det är väldigt nyttigt att verkligen få tänka ut exakt vad man vill. Mitt problem som elev är att jag inte är helt klar över exakt vad jag vill ha ut av en träning eller kurs, jag tar det lite som det kommer och som Martin sa ha en plan för vad du vill göra och följ den inte så enkelt som RBI. Det skulle nog gå att skriva mycket mer men jag tror man lär sig av att möta olika människor. Mvh Theresia

  3. Det jag kan uppleva som RBI är att det blir all press som kommer på mig, både utifrån och inifrån, blir som ett tryck på mig som nästan hindrar mig från att andas. Det är som om en elefant satte sig på mig. Det är svårt att andas, svårt att röra sig, svårt att tala. jag blir klumpig och får dålig timing.
    Det jag behöver är tid. Men jag kan inte be om tid eller uppmärksamhet. Men att få en uppgift som jag klarar av och sedan får veta att det var bra och det här kan göra det ännu bättre! Små enkla detaljer som förbättrar det jag kan hjälper mig att våga anta större utmaningar sedan.. Och kanske till och med våga be om hjälp n eller råd med något annat! Små detaljer som förbättrar mig bekräftar att jag redan kunde en del och var på rätt väg samtidigt som det även bekräftar att jag har mycket kvar att lära (vilket jag redan var fullt medveten om men även det bekräftar ju att den medvetenheten var sann och att jag kan lita på mig själv). Det är lustigt för RBI gör det som jag normalt har så lätt för så väldigt svårt.. Röra mig, tänka, prata
    Kommentaren kan ha blivit lite konstig för jag skrev på mobilen..
    Hoppas du fick ut något användbart av svammlet_)

  4. Tack tjejer för era insiktsfulla kommentarer! Vad tror ni att en instruktör skulle kunna göra för att främja att en RBI-person känner att de kan uttrycka vad de behöver? Handlar det mest om att skapa en tillitsfull relation eller kan en enda kommentar eller fråga hjälpa?

    • Detta är mina funderingar. Både från mina erfarenheter av mig själv och mina elever.
      Jag upplever inte att jag behöver ha någon nära relation med min instruktör även om det såklart är trevligt;-)
      Jag känner att trots min blyghet och min svårtighet att ta den plats jag kanske skulle behöva, behöver jag känna att jag är respekterad och accepterad. Det jag väl säger måste man lyssna på och inte viffta bort som ingenting. I alla fall om det har med ämnet att göra.
      Det är viktigt att jag får vara tyst och blyg och inte förväntas vara någon annan men inte heller hindras från att växa.

      Jag har en elev som är otroligt RBI. (Det är komiskt för jag blir ibland så frustrerad på henne.. Då försöker jag dock tänka på mig själv i en inlärningssituation och får genast mer tålamod..) Eftersom jag kan vara så hemsk som lärare svarar jag ofta med frågor, eller frågar efter åsikter. Eleven har nästan aldrig något svar på en gång. Stressar jag henne att svara går det dåligt, hon börjar nästan gråta för det blir för mycket press.. Ger jag henne svaret själv får hon det enkelt men hon blir inte bekräftad. Lättad för stunden kanske men känner sig korkad för att hon inte kunde komma på något själv. min senaste strategi har varit att säga, fundera på det medan jag hjälper till här borta, och sedan kommit tillbaka till henne. Då har hon haft ett genomtänkt svar som jag kan förstärka och lägga till något på om det behvös. Den metoden har gett mig en gladare liten blyg tjej!

      En annan sak är: be mig inte göra något jag inte kan framför en grupp människor jag knappt känner och redan känner mig sämre än!!! Jag kan göra saker framför folk, men då ska jag vara riktigt förbaskat trygg i det jag gör eller med de människor jag står framför!

      Det känns som om en RBI under press inte kan tänka för alla känslor som man försöker stänga inne är ivägen. Det är så jag ser det iaf. Man kan släppa pressen genom att titta på någon annan ett tag. Man kan bekräfta allt possitivt man ser och peta i småsaker.

      Vi får prata mer om det här när du är tillbaka i landet!

      • Hmm, väldigt intressant! Ja vi får prata mer om det när jag kommer hem! Jag läste på din blogg att det går bra med dina fina hästar, kul!

        Ta hand om dig!

  5. Jag är också RBI i alla fall i inlärningsprocessen. Jag behöver verkligen göra en sak i taget och lika så när man kommer till att förklara något, så förklara en sak i taget. Jag behöver se resultatet framför mig för att fatta, så berätta vad jag ska uppnå, hur den färdiga övningen ska se ut, vad den är till för och varför, genom att ge konkreta exempel, så att jag vet vart jag är på väg. Jag kan inte se helheten om jag inte förstår vart varje delmoment leder. Samtidigt gäller det att göra/förklara det som ska göras enkelt och konsist, långa utdragna förklaringar förvirrar mig bara istället. /Bea

Kommentarer inaktiverade.